Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSE a3v~se2 (a`fse Weste), v. -ser, -såg, -sågo, -sett, -sedd (se för öfr. SE). vbalsbst. -ELSE (se d. o.), -ENDE (se d. o.); jfr AFSIKT.
Etymologi
[jfr d. afse, mnt. afsen, holl. afzien, t. absehen]
— jfr O-AFSEDD.
Anm. Ehuru sv. lexikografer från 17301750-talen anföra sbst. AFSEENDE, upptager ingen af dem verbet afse. Den förste ordboksförf., hos hvilken detta anträffats, är Ekblad (1764); se II 1. Sahlstedt, som ej nämner det i sin ordbok från 1757, har i sitt större lex. från 1773 intagit det, men endast med bet. provide percipere (jfr I 4), en bet., som äfv. vid denna tid torde varit föga br. Han inskränker dessutom ordets anv. till inf. Med samma inskränkning (hvilken på det hela bekräftas af bruket i vår ä. litteratur) upptages ordet äfv. hos Möller (1790). Widegren, hvars ordbok (1788) annars i fråga om sv. gärna följer Sahlstedts, har däremot uteslutit ordet. — Dessa förh. torde böra så uppfattas, att afse kring midten af 1700-talet blifvit i sina ä. bet. (se I) nästan föråldradt, under det att å andra sidan ordet i sina numera vanl. bet. (se II, III) ännu ej hunnit vinna ngn eg. spridning.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. [äldre bet., hvilka synas direkt ansluta sig till t. absehen] tr.: 1) utse, efterse; afpassa; 2) tillse; afvakta; 3) åse; 4) inse; 5) anse?; 6) motse, vänta.
II. [nyare bet., hvilka ansluta sig till AFSEENDE] tr.: 1) hafva afseende på, (hän)syfta på; 2) hafva för afsikt; åsyfta; bestämma (för l. till); 3) göra l. fästa afseende på.
III. intr.: bortse.
I.
1) [jfr t. seinen vorteil, seine gelegenheit absehen, holl. de kans afzien] i förb. med uttr., som beteckna lägenhet, (lämplig) plats l. tid, tillfälle, utväg o. d.
a) (†) utse, utfinna; efterse. (Låta) affssee vdi Skogerne .. huar tilfälle kunne ware, att fälle .. Bråther. FH 3: 252 (1555). En karll som .. slijcke legenhether (att fälla bråtar) afsee kunde. Därs. 9: 145 (1556). Een Ort til congress .. affsee och vthwälia. N. Av. 3 Sept. 1658. StatsDeputationen (fick befallning), att derutinnan afse någon utväg. Tilas i HSH 16: 402 (1770).
b) (†) passa på; afpassa. Gustaf II Adolf 147 (1617). Scipio .. lägrade sigh på en Höögh, ther han kunde affsee (ersehen) sin fordeel. Schroderus Liv. 367 (1626). (Härarna förlades) således att affsij occasionerne och hvadh fiendhens dessein vara motte. A. Oxenstierna Skr. 1: 224 (1634); jfr 2. Såsom tijden och tilfällen icke alle kunne affsees. Sv:s R:s ständers besl. 29 Juli 1634, s. B 3 a. Dee Danske (ville) .. widh afsedd lägenheet falla in på Fyen. N. Av. 15 Sept. Extr. 1658.
2) (†) se till; afvakta; med indirekt frågesats, som syftar på ngt tillkommande. Hafuer jag fuller seedt huad komma skulle, men velet afsij om icke någon bettring vore att förmoda. A. Oxenstierna i HSH 35: 183 (1635). (Konungen) går .. vth medh Weichselströmen .. afseendes, hwad Potoky och Landzkoronsky göra willia. N. Av. 28 Febr. 1656.
3) (†) åse; möjl. med bibegreppet: från en viss plats. Några .. bårgare .. hava förgömpt sigh ij gravarna strax der hos, der Capitenen mördatt blef, och hava de samma act noksampt kunnad afsee. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 47 (1629). Kung Carl .. / .. är sielf en Sool, / Som .. på sin Kunga Stool / Sitter i högsta Ähra, och affseer med behag / Svea-Rijkes Ährenfäst. Lindschöld Vitt. 148 (1670).
4) [jfr t. es ist schwer abzusehen warum, holl. afzien wat daaruit volgen wil] (†) inse, se; förstå. Hwillken haffwer waritt .. wijsare (än G. II A.) j Rådslag och att tidigare afsee(,) diiudicera och förebyggia desse fahrlige tijders, och illistige menniskors practiker och onda förehaffwande. RARP 2: 30 (1633). Afsee wij nogsampt, at Riikzens .. styrckia .. beror .. på een dugligh .. Skiepzflåtta. Stiernman Riksd. 2: 1235 (1655). Effter .. (fångarnas) berättelse kan man thet Pohlniske Lägrets formerande ungefehr afsee. N. Av. 2 Jan. Part. 1657. (Vi) afse (videmus) .. intet medel, hvarigenom den oroen måtte kunna stå at afhielpas. Nordberg 1: 323 (1740). Ad. prot. 1789, s. 413. Det (är) verkeligen .. icke att afse, med hvad skäl man .. kunde påstå (detta). Biberg 2: 4 (c. 1820). — abs. B. Justen i HSH 36: 185 (1579). Detta ähr mitt rådh, så wijdha jag i hastigheet kan affsij. A. Oxenstierna Bref 4: 534 (1648). jfr: Dee Danske (besvära) sigh här öffver .., som aff Fegræi skriffvelse .. ähr att affsee. RP 5: 174 (1635).
5) (†) anse? Således afser Kongl. Majest. ej att General-Lieutnanten vid sin ankomst till Åbo kan undgå att lemna Ryska Plenipotentiairerne .. förtroende om sitt värff. HSH 1: 306 (1743). Enteligen afser icke Mindre Secreta Deputation at .. sådant med sacrificer af andra mackters vänlige anbud (bör) .. förvärfvas. Höpken 2: 58 (1746).
6) (†) motse, förutse, vänta. Man kan .. gemeenligen töö Wäder om Winteren, Regn om Sommaren afsee, när Salt wäskas. Rålamb 13: 35 (1690); jfr: Kan man .. aff andra Teckn afsee Regn och annat Wäder. Därs. Höpken 2: 19 (1768).
II.
Anm. De i denna afdelning upptagna bet. hafva ingen motsvarighet i danskan o. kunna på det hela ej omedelbart återföras till t. förebilder [jfr dock t. es auf etwas absehen], utan synas vara utvecklade på sv. botten efter början af 1700-talet. Sin hufvudsakliga utgångspunkt torde de ega i vbalsbst. AFSEENDE, som synes tidigare förekomma i motsv. betydelser o. säkert i högre grad än afse grundar sin anv. på t. förebilder.
1) anslutande sig till AFSEENDE II 2 samt 7: (hän)syfta på, hafva afseende på. Respicere .. afse .. Respectare .. Ideligen så göra. Ekblad 368 (1764); jfr Dens. Regist. G g 1 b. — särsk.
a) med personsubj.: syfta på, tänka på, mena. Jag .. afser (med min påminnelse icke) min Herres åtgärd härvid. SP 1779, s. 359. När han talade om sina hemliga fiender, afsåg han i främsta rummet sin egen svåger. C. J. L. Almqvist enl. Kindblad (1867). jfr: Med ”domen” afses här (i Mat. 5: 21) den lägre ortsdomstol, som fanns i alla landets städer. Fehr Underv. 97 (1894). — (mindre br.) Förutsatt, att detta är Brunérs värkliga mening, och han ej blott afser, att en likartad .. utveckling .. ägt rum i latinet. Heikel Filol. 302 (1894). — (†) om symboliskt betecknande. Thermed (dvs. med sedvänjan att hålla dom i stadsportarna) .. afsågo (judarna), at thet onda ogräset skulle liksom vtrotas, extermineras, och vtom Menighetens gemenskap bortkastas. Sahlstedt Hof-art. 182 (1720); jfr 2 a.
b) med saksubj.: syfta på, beträffa, angå, gälla; referera sig till. Ups. mötes besl. 1793, s. A 3 b. Detta Relatif afser nästföregående Subjektet. Heinrich (1814). (Ordet) byssos .. (torde hafva) betecknat fina linneväfnader, dock så att detta uttryck mera afsett finheten än ämnet. Palmblad Fornk. 1: 189 (1843). Våra tidsbilder afse Holstein-Gottorpiska huset i Sverige. Crusenstolpe Mor. 6: 612 (1844). (Ordet rock i namnet på stjärnbilden Frigge-rocken) kan ej beteckna en spinnrock af det slag, som nu hos oss är i bruk, utan afser tydligen en så kallad slända. E. H. Tegnér i Ydun 65 (1869). De föregående buden .. afsågo de yttre onda handlingarna. Fehr Underv. 143 (1894). — särsk.
α) (mindre br.) symboliskt åsyfta l. beteckna. Liljan betyder renlefnaden och rosen afser skönheten. Brunius Gotl. k. 3: 87 (1866). Den andliga byggnad, som detta hus (dvs. Kristliga föreningens af unge män byggnad) afser. SD (L) 1895, nr 165, s. 9.
β) (föga br.) föreställa, beteckna. Broderiet (på kansliuniformen) skulle afse ett akacie-blad, men kom att likna en tistel. Beskow Lefnadsm. 189 (1857).
γ) närmande sig 2 a α. Rustningarna .. afsågo (ej) Spanien. Cronholm Lig. 190 (1839). — vara beräknad för. De kunskaper .. (som vid läroverken) meddelades, afsågo förnämligast .. ämbetsmannabanan. Fryxell Ber. 10: 84 (1842).
2) anslutande sig till AFSEENDE II 3; jfr AFSIKT 3.
a) åsyfta.
α) med sbst. som obj.: hafva för afsikt l. ändamål att åstadkomma l. vinna l. lämna l. gifva osv. (ngt).
α‘) med personsubj. Afse et godt ändamål, rapporter ses actions à une bonne fin. Weste (1807). Pechlin afsåg en ny statshvälfning. Crusenstolpe Mor. 2: 348 (1840). Han afser dermed sin egen fördel. Meurman (1846). Det (är) ofta .. svårt att afgöra, om skrifvaren afsett a eller e. Aks. Andersson D. Svensson v (1895). jfr: Någon ändring af principerna för landets inre styrelse .. är (icke) afsedd. Mechelin i Finland 112 (1893).
β‘) med saksubj. Denna öfversigt afser icke någon historisk fullständighet. Claëson 1: 171 (c. 1858). De .. förädlingsindustrier, som afsågo tryckning, färgning (osv.) .. af väfnader. Forssell Stud. 2: 307 (1880, 1888). (Denna) opposition .. afser icke endast rättelse af ett eller annat öfvergrepp. Wisén Tal 20 (1881).
β) med inf.: hafva till syftemål.
α‘) med personsubj.: hafva för afsikt. Med denna förtviflade åtgärd afsåg han blott att blifva en bemärkt man. De Geer Minnen 1: 225 (1892).
β‘) med saksubj.: innebära afsikten (att); vara bestämd l. beräknad. Upploppet afsåg att med våld befria fångarne. Rydberg Frib. 397 (1857, 1866). Den mogenhet, som en fullständig elementarundervisning afser att bibringa. SFS 1862, nr 25, s. 10. Tengströms Försök till grekisk språklära .. afsåg att ersätta Gezelii .. lärobok i ämnet. Heikel Filol. 275 (1894).
b) [jfr t. seine diät war darauf abgesehen] hafva för afsikt att använda (ngt för ngn l. för ngt ändamål); bestämma l. beräkna (för l. till); företrädesvis i pass. Två tredjedelar (af fonderna) afses för Hufvud-Contoiret. SFS 1830, s. 500. (Att till betalning af en) kronofordran .. använda medel, som voro för andra ändamål afsedda. Carlson Hist. 2: 342 (1856). På ön Jannisaari grundlades .. S:t Petersburg, som ursprungligen endast afsågs till Nevamynningens skydd och örlogshamn. Hjärne i NF 14: 1568 (1890). För hvilken publik har hr S. afsett sin nya bok? H. Schück i Nord. tidskr. 1891, s. 453. Handb. 1894, s. 1.
3) (numera mindre br.) anslutande sig till AFSEENDE II 4: göra l. fästa afseende på; (vid sin verksamhet l. sitt omdöme) taga i betraktande, taga hänsyn till, lägga vikt på, beakta, uppmärksamma; vanl. med personsubj. Denna .. omständighet anmärkes här, såsom måhända icke tillräckligen afsedd vid bedömmandet af skön konst. Beskow Vandr. 2: 253 (1834). Det är så mycken affektion för egna föreställningar, att det ej faller honom in att afse andras. Geijer I. 8: 185 (1838). (Han) hade .. under tiden genomgått många öden: om man räknade åren, voro de icke serdeles talrika; om man afsåg händelserna, tycktes ett sekel ha förflutit. Skogman i VittAH 18: 258 (1842). Gustaf IV:s stränga pligtkänsla förböd honom att afse egen beqvämlighet, då det gällde regeringsärenden. Crusenstolpe Mor. 6: 92 (1844). Vid utnämningen (till borgmästare) afsågs ofta landshöfdingens förord. Carlson Hist. 4: 171 (1875). — (föga br.). Han .. hoppas göra sin bildning, sina åsigter afsedda. Snellman S. arb. 1: 956 (1842).
III. [jfr t. von etwas absehen, holl. van iets afzien] (mindre br.) bortse; i förb. afse från, bortse från, lämna utan afseende, lämna ur räkningen. Låtom oss ett ögonblick afse från de särskilda former, genom hvilka mensklig klokhet här sökt omgärda sin egen verksamhet. Snellman S. arb. 1: 880 (1842). Vi afse från den fysiologiska tänkbarheten af dessa antaganden. Rein Psyk. 1: 259 (1876). Forssell Stud. 2: 365 (1879, 1888). — särsk. [jfr d. afseet fra, t. abgesehen von, holl. afgezien van] i n. af p. pf.: afsedt från, bortsedt (dvs. om man bortser) från, frånsedt, oberäknadt. Askelöf Objudn. g. nr 33, s. 3 (1829). Efter naturlig arfsrätt inom konungahuset — afsedt från Sigismund och hans linie — (var den laglige tronarfvingen) .. hertig Johan af Östergötland. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 26 (1881).
Ssg (till II 3): AFSE-VÄRD, se d. o.

 

Spalt A 448 band 1, 1898

Webbansvarig