Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLINDRA a3v~lin2dra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. —
jfr LINDRA.
1) (†) lindra l. minska (ett besvär, en pålaga o. d.); jfr AF II 5. Niuta fulkommeligare aflindringh (i kontributionen). Carl XII Bref 321 (1704).
2) (föga br.) småningom lindra. Dalin (1850).

 

Spalt A 324 band 1, 1898

Webbansvarig