Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHAMRA a3v~ham2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. abhämmern]
1) gm hamrande frånskilja l. aflägsna. Blyhvittet .. skiljes genom afhamring från sitt metalliska underlag. Uppf. b. 4: 668 (1873).
2) hamra i tu l. tvärt af. Dalin (1850).
Anm. I båda bet. (utom i part.) hellre HAMRA AF.

 

Spalt A 238 band 1, 1898

Webbansvarig