Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPPVIGLA up3vi2gla, förr äv. UPPVICKLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(opvickl- (-w-, -ch-) 1544–1622. opvigl- (-w-) 1639–1658. opweckl- 1740. uppvickl- 1754. uppviggl- 1808–1854. uppvigl- c. 1765 osv. uppvingl- (-w-) c. 1750–1837. upvickl- 1543–1691. upvigl- (v-, -w-) 1656–1809. upvikl- (-w-) 1598–1755. upvingl- (-w-) 1748–1794)
Etymologi
[jfr d. opvigle; efter t. aufwiegeln, ssg av auf (se UPP) o. en bildning till stammen i t. bewegen, röra (se VÄGA); ä. former med -(c)k- sannol. efter t. aufwickeln, i (den numera obrukliga) bet. uppvigla (för ssgs-leden wickeln se VECKLA), möjl. äv. (liksom former med -ng-) uppkomna gm ombildning i sv.]
egga l. hetsa (ngn (till ngt)); särsk. i fråga om att egga folkgrupp o. d. till uppror l. motstånd (mot ngn); äv. abs.; förr äv. dels med avs. på ngt sakligt: framkalla (se a), dels refl. (se b). Trackte de papister ännu dageligen der effter, huru the kunne medh deras falska läro opvichla och förföra den oförståndige och enfaldige allmoge. RA I. 1: 363 (1544). Att opponera sigh H. K. M:tz förordning och opvigle almogen att senda sina uthskickade hijt. RP 7: 525 (1639). Att Bergström vill uppvingla folket mot regeringen. Kellgren (SVS) 6: 166 (1787). En förrädisk, köpt, upwinglad eller förledd Folkhop wågar intränga uti den Kongliga Borg, som Swenska Folket altid hitintils med wördnad nalkats. DA 1793, nr 14, s. 1. Att uppviggla det förvillade folket till uppror och försvar för sina fäders tro. Afzelius Sag. 6: 80 (1851). Fröken Stenberg och två till blef uppsagda för att de försökt uppvigla kamraterna. Wägner Norrt. 101 (1908). De som uppviglat och burit budkavle rådbråkades och marterades. Moberg Rid 121 (1941). särsk.
a) (†) med avs. på ngt sakligt (särsk. krig l. uppror o. d.): (gm att hetsa l. uppegga) framkalla l. åstadkomma l. få till stånd. För sådana theris skalkhet och upvickled upror skuld. RA I. 1: 320 (1543). Sedan alt är bortskaffadt, som hitintils upwiklat begärelserna. Hoffmann Förnöjs. 127 (1752). Then af Herr Weisman vpwiglade Rättegångs processen. VDAkt. 1760, nr 440. Senatens vanliga utväg, at hindra folkets rättmätiga fordringar, var at upvigla krig. Rosenstein PVetA 1789, s. 143. Atterbom Minnest. 2: 44 (1840).
b) (†) refl.: (smida planer för att) göra uppror. Möller (1790). Om .. England aldrig afsändt några personer till hinsidan hafvet .. månne de då skulle hafva uppviglat sig i Amerika? Almqvist GMim. 3: 212 (1842).
c) i sht jur. ss. vbalsbst. -ing, om uppmaning till brott o. d. riktad till större grupp av människor. 1Saml. 9: 333 (1777). Värst var det .. i Dalarne, der oron från i fjol knappast hunnit lägga sig och underhölls genom uppviglingar från Stockholm. Malmström Hist. 3: 72 (1870). Den som .. söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader. SFS 1962, s. 1859. — jfr FOLK-, STREJK-UPPVIGLING.
Ssg: UPPVIGLINGS-FÖRSÖK. jfr försök 2. Till dess (mötet ägt rum) skulle ingen ställas för rätta och straffas; utan för myteri och uppviglings-försök. Cronholm Lig. 49 (1839).
Avledn.: UPPVIGLARE, m.//ig. person som uppviglar. Serenius (1741). På det enträgnaste uppmanade han arbetarna att icke låta sig förledas av politiska uppviglares locktoner. Lagergren Minn. 9: 387 (1930). jfr folk-, pöbel-, strejk-uppviglare. —
UPPVIGLERSKA, f. kvinna som uppviglar. Ekblad 56 (1764). Uppviglerskan förpassas till korrekturavdelningen i källaren och allt återgår till ordningen. Sydsv. 19/8 2008, s. B4.

 

Spalt U 760 band 36, 2011

Webbansvarig