Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPENDERA spende4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spand- (spende´ra Weste; spänndèra Dalin; LoW (1889; med uppgift att uttal med a i första stavelsen är vulgärt)), förr äv. ESPENDERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Rosenhane Oec. 30 (1662) osv.), -NING (†, William Jap. 150 (1667), EtnolKällskr. 2: 31 (1829)); -ARE, se avledn.
Ordformer
(espender- 1694. spander- 16631889. spender- (spä-, -eer-) 1613 osv.)
Etymologi
[liksom d. spendere, spandere av t. spendieren, till spenden, skänka, giva, utdela (se SPENDA). — Jfr SPENDABEL, SPENDAGE, SPENDATIE, SPENDATION, SPENDITION, SPENSERA]
1) tr. l. (i a γ o. b β) refl.: ge ut l. göra av med l. betala (ngt, särsk. pengar); betala för l. bekosta l. bjuda på (ngt, i sht traktering); särsk. (om ä. förh.) i fråga om att nykomling trakterar sina kamrater. Att Factorierne .. hielpas på benen .. på ded inge penningar behöffues att spenderes uthrijkes. AOxenstierna 1: 462 (1633). En novitius Viburgensis .. spenderade .. ett faat ööl, det ingen af honom fordrade, och bödh han och hans præceptor landskapet at updricka det. ConsAcAboP 3: 300 (1668). Vi hade för tillfället ondt om ägg och godt om havre och ansågo oss kunna spendera det senare för att komma i besittning av det förra. Nordenskiöld NoakArk 69 (1917). Aurell NBer. 48 (1949). — jfr FÖR-SPENDERA. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) spendera ngt på ngt, ge ut ngt för ngt l. göra av med ngt på ngt l. kosta på ngt ngt (i sht förr äv.: bekosta ngt för ngt). OxBr. 10: 206 (1617). Nog kan man spendera så många Stycken (dvs. kanoner) på en Stad som på ett Skiep. Rålamb 8: 48 (1691). Drygt 3 miljarder skall spenderas på konstgödseltillverkning (i Sovjet). DN(A) 1963, nr 336, s. 8. särsk. (numera föga br.) oeg. l. bildl.: offra l. sätta till ngt på ngt; särsk. med avs. på tid (jfr β slutet, b α). Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande. PKalm (1748) hos Linné Bref I. 8: 32. Berzelius Kemi 2: 195 (1812).
β) spendera ngt på, förr äv. för l. åt ngn, ge ut ngt l. göra av med ngt för underhåll l. traktering av l. gåvor till ngn l. bjuda ngn på ngt l. bekosta ngt för ngn. (Jag) haffver .. för min personn alt mitt oppå krigsfolchett .. spenderet. JDeLaGardie (1613) i OxBr. 5: 46. Så haff:r Johan sagdtt till Pilip, kom, iagh will Spendera för tigh en Kan: ööl. EkenäsDomb. 1: 62 (1642). Om i (dvs. A. Hesselius) haden låtit tryckia och spenderat .. en Abc bok på them (dvs. invånarna i den svenska kolonin i Amerika), haden i intet förgätit föra in i beskrifningen. Swedberg Lefw. 292 (i handl. fr. 1725). Furstinnan satt vid foten af en stenhop och spänderade med egen vacker hand åt sina medresande bröd, ost, ägg, kött samt vin. Bremer GVerld. 3: 83 (1861). DN(A) 1931, nr 123, s. 30. särsk. (numera föga br.) oeg. l. bildl., i uttr. spendera ngt på ngn, särsk. med avs. på tid (jfr α slutet, b α): offra l. sätta till ngt på ngn; förr äv. i uttr. spendera ett gott ord för ngn, lägga ett gott ord för ngn. Iagh ähr aff sÿnnerlig Compassion förorsakath ett godt ord hoos E. Höghwörd(ighe)t för dhenna .. arme mannen att spendera. VDAkt. 1651, nr 225. Horkarl! huru mången skiön afton-stund spenderar tu på tina Maitresser? Scherping Cober 1: 350 (1734; t. orig.: spendirest). Hagberg Shaksp. 1: 163 (1847).
γ) spendera ngn ngt, bjuda ngn på ngt l. traktera ngn med ngt (äv. oeg. l. bildl.); förr äv. refl., i uttr. spendera sig ngt, kosta på sig ngt. Roland Minn. 41 (c. 1748). EtnolKällskr. 2: 31 (1829: spenderning .. på krogen). Jag hade för denna färd (med båt) spenderat mig första platsen, af fruktan för den i England illa beryktade andra. Wallin Bref 254 (1849). Manin att spendera varandra små elakheter. Widegren Släkt. 273 (1940).
δ) (†) spendera omkostnad, ha omkostnader, lägga ut pengar. Så wore först förtappadt all spenderat omkostnad. HSH 24: 306 (1633). CivInstr. 259 (1642).
b) (numera föga br.) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a α slutet, β slutet, γ). Wivallius Dikt. 77 (1631). Sturzen-Becker 6: 139 (1868). — särsk.
α) med avs. på tid (jfr a α slutet, β slutet): offra l. sätta till. Alla wäl inrättade Hushåld, som spendera en tima eller något mera om dagen, antingen at dricka Thé eller äta Frukost. Kling Spect. G 2 a (1735; eng. orig.: set apart). Geijer Brev 201 (1815).
β) med avs. på person (särsk. soldat): offra l. sätta till; äv. refl., i uttr. spendera sig själv, slösa med sina krafter o. d. (Den polske fältherren Gosiewski) hafwer sigh berömd, at han hade hoos Nassokin .. sin Afgesandter, som hafwer lofwat wela förskaffa honom 30000. Moscowiter, hwilke han wille spendera vppå Riga, i fall at bemelte Stadh sigh i godo intet wil bequäma. NAv. 24/12 1657, s. 2. Geijerstam Medus. 43 (1895; refl).
γ) (†) i uttr. spendera människoliv åt ngt, offra människoliv på ngt. Blix SvFinance 189 (1797).
2) intr. l. abs.: ge ut pengar l. traktera l. bjuda, särsk. (om ä. förh.) i fråga om att nykomling trakterar sina kamrater; förr äv. dels: dela med sig (av det man har), dels övergående i bet.: ge mutor (till ngn) l. besticka; jfr SPENSERA. När .. (L. Wivallius) såg någon rik kiöpman spendera heller spella, då gaf hand sig i seldskap medh dem i spell. Schück Wivallius 1: 37 (i handl. fr. 1631). Tå wise wi wår lydno, när wi ock gripe til thet som wårt egit är, och spendere til Christi tienst. Swedberg SabbRo 33 (1700, 1710). (I samband med en supplik) motte Spanderas så til den eena som den andra. ÅgerupArk. Brev 28/2 1702. När (den orättrådige) domaren intet skaffar then elenda och förtryckta någon rett, ty han mechtar intet muta och spendera .. tå (osv.). Swedberg Dödst. 381 (1711). När pojkarna (i Leksand) gått och läst, skulle de ”spendera”, d. v. s. bjuda de större på bränvin för att bli upptagna i deras lag. Fatab. 1921, s. 104. Paulsson SvStad. 1—2: 486 (1950). — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (†) spendera för ngt, fira ngt gm att bjuda på traktering (äv. i utvidgad anv.: gå i god för ngt), spendera för ngn, traktera ngn (jfr δ). (En student) hafwer tagit .. ett sölf stop i fiord om hösten til lååns, då som han hafwer spenderat för andra studenter. ConsAcAboP 2: 207 (1660). Angående en kakelugn i Gymnasium, blef effter H:r Inspectoris och Collegii godtfinnande beslutit at den kommer at hitsättias. Och utläto sig HH:r Lectores Thelaus och Wettersten at willia spendera derföre at det icke skulle wara Ven. Consistorium emot. ÅbSvUndH 68—69: 171 (1728). (Sv.) Ni måste spendera för edra nya kläder, (eng.) You must give us the beverage of your new cloaths. Widegren (1788).
β) spendera med ngt, bjuda på ngt l. traktera med ngt; förr äv. bildl.: handskas med ngt, använda ngt. Hagberg Shaksp. 3: 340 (1848; bildl.). (Han) var för snål att spendera med kaskar. Högberg Boltz. 136 (1920).
γ) spendera på ngt, ge ut pengar för ngt l. bjuda på ngt l. dela ut ngt l. göra av med ngt (i sht förr äv.: bidra till kostnaden för ngt); äv. bildl., särsk. i fråga om yttrande, liktydigt med: häva ur sig ngt; jfr β. Oluf Stake .. Swarede, att han effter sin förmögenhet gerna wille derpå (dvs. på utrustandet av en legation till G. II A.) Spendera. RARP 1: 171 (1632). Härtill haf:r så mången spenderat på sitt brollop att han dett alldrig förwinner. Därs. 3: 46 (1638). (Prosten Holmlund) var frikostig uti att spendera på ”djeflar” och ”helvete” och dylika glödande fraser (i sina predikningar). Nordstjernan 1845, s. 13. Dock har jag (dvs. prosten) hört af mitt folk, att du (dvs. doktorn) .. / Kelar med fattigmansbarn och spenderar på slantar och sedlar. Wirsén Vint. 257 (1890). Moberg Utvandr. 460 (1949).
δ) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spendera på ngn, ge ut pengar för ngn l. vara frikostig mot ngn l. traktera ngn (jfr α); jfr b. Grubb 715 (1665). Spendera så på faars Son, at moors Dotter fåår något medh. Törning 140 (1677). (G. Stiernhielm) lätt gå penningarne som de komme, spenderade på dem som besökt’n. Colombus MålRoo 21 (c. 1678). Benedictsson Peng. 134 (1885).
b) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. vbalsbst. -ande l. -ing, konkretare, om traktering l. dryckeslag l. kalas; förr äv. om gåva l. utgift till förmån för ngn (särsk. [jfr a δ] i uttr. spendering uppå ngn, gåva till ngn l. utgift till förmån för ngn). Bör honom (dvs. gårdsfogden) intet .. för sine drickesbröder anrätta några spänderingar. Rosenhane Oec. 30 (1662). Haatet emoot (Henrik III av Frankrike) .. tilwäxte, för the swåra Pålagorne skull, som ock stoore spenderingar vppå Favoriterne. Brask Pufendorf Hist. 227 (1680; t. texten: Verschwendungen auf die Favoriten). (Sv.) Spenderande, .. Spendering .. (lat.) munera. Lindfors (1824). Moberg Rask. 61 (1927).
Särsk. förb.: SPENDERA BORT010 4. (numera bl. tillf.) till 1: (gm att traktera andra o. d.) förslösa l. göra slut på (ngt); äv. bildl., motsv. spendera 1 b. Det kommer mig underligit före, at se elljest rätt förnufftigt folck spändera bort et duszin timar under et Kortspels blandande och delande. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 6 (1730). Han har spenderat bort alt hvad han ägde. Weste FörslSAOB (c. 1817).
SPENDERA IN SIG010 4 0. (mindre br.) till 2: göra sig accepterad l. populär gm att bjuda på traktering o. d. Jag kan .. ta med en karamellstrut och spendera in mig. Spong Kråkn. 69 (1963).
SPENDERA OPP. (†) till 1: (gm att traktera andra o. d.) förslösa l. göra slut på (ngt); anträffat bl. bildl. (motsv. spendera 1 b α), med avs. på tid: offra l. sätta till. Envallsson TokrolNatt. 7 (1791).
SPENDERA UT. (†) till 1: ge ut (ngt). Ekblad 181 (1764). Callerholm Stowe 265 (1852).
Ssgr (till 1 o. 2): A: SPENDER-BYXA. (spender- 1730 osv. spendere- 1889. spenders- 17491912) [jfr t. spendierbüchsen, spendierhosen, pl.] bildl., i uttr. som betecknar att ngn är på frikostigt humör; i sht i pl.; särsk. i uttr. ha (tagit) l. ta spenderbyxorna på (sig), vara på frikostigt humör, särsk.: ha lust att bjuda på traktering. J dag har han tagit Spenderbyxorna på sig. Ullenius Ro § 329 (1730). (Lord Hoptoun) sades lefva tarfveligt i sitt hus; men sparde intet när han tog spenderbyxorna på sig. Ferrner ResEur. 297 (1760). Nästa kväll hade Reventloff spenderbyxorna på och bjöd Mr. Urdal på toddy. Nilsson BombiNick 57 (1946).
-GILLE. (†) gille varvid nykomling trakterar sina kamrater. Möller (1790, 1807). Nordforss (1805).
-HÄTTA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ta spenderhättan på, ta spenderbyxorna på. Johnsson Göing. 150 (1909).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPENDERE-BYXA, se A.
C (†): SPENDERINGS-PENNINGAR, pl. = lagöls-penningar. PH 5: 2936 (1750).
D (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPENDERS-BYXA, se A.
-FOLK. (förr) om dem som handhade trakteringen vid sammanskottsgille. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 30 (i handl. fr. c. 1878; om förh. c. 1840 i Länna i Södermanl.).
Avledn. (till 2): SPENDERARE, m.//ig. särsk. (förr) om person som handhade trakteringen vid sammanskottsgille. Lind (1749). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 30 (i handl. fr. c. 1878; i fråga om sammanskottsgille c. 1840 i Länna i Södermanl.).
SPENDERLIG, adj. [sv. dial. (Finl.) spenderlig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) frikostig l. slösaktig, spendersam. Verelius 21 (1681). VDAkt. 1705, nr 295.
SPENDERSAM, adj. frikostig (särsk. i fråga om traktering), givmild; slösaktig; jfr spendabel, spenderlig. ÅgerupArk. Brev 18/2 1708. Änskönt jag intet spendersamt lefde, doch minskades .. (pengarna) altid. Humbla Landcr. 83 (1740). Du går väl inte förrän vi fått taga fälknäppen tillsammans? — Tackar som bjuder!. .. alltid är söta far så spendersam af sej. Blanche Våln. 175 (1847).
Avledn.: spendersamhet, r. l. f. egenskapen att vara spendersam, frikostighet l. givmildhet l. slösaktighet. SöndN 1862, nr 5, s. 3.

 

Spalt S 9517 band 29, 1984

Webbansvarig