Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALLER skval4er, sbst.3, n.; best. skvallret; pl. (†) = (1Tim. 1: 6 (NT 1526), TRudeen Vitt. 205 (c. 1690), CAEhrensvärd (SVS) 1: 135 (1782: små sqvaller; möjl. ssg)).
Ordformer
(schualler 1614. skualder (squ-, sqv-) 15471697, c. 1880. skualer (sqv-) 15941638 (: skualer talet, sg. best.). skvaller (sku-, squ-, sqv-) 1526 osv. sqvallor (squ-) 16611687 (: sqwallorkonor, pl.))
Etymologi
[fsv. sqvalder; jfr d. skvalder, fvn. skvaldr, nor. skvalder; till SKVALLRA, v.]
1) motsv. SKVALLRA, v. 1, om (vid samtal med ngn l. ngra förekommande) prat om varjehanda (mer l. mindre oväsentliga l. ovidkommande) ting (särsk. sådant som gäller andra personers förhållanden) l. om prat som återger rykten l. förtal o. d. (äv. övergående i bet.: rykte, förtal); ofta nedsättande, betecknande pratet ss. mindervärdigt l. onyttigt: tomt prat, pladder; äv. om skriftlig framställning återgivande sådant prat; förr äv.: ovederhäftigt l. grundlöst tal, nonsens o. d.; i sht förr äv. i mer l. mindre klart individuell anv., om skvallrande (förr äv. prat l. utsaga utan grund) vid ett visst tillfälle l. med ett visst innehåll (äv. närmande sig bet.: rykte), förr äv. i pl.; äv. i mer l. mindre klart personifierande anv.; i vissa fall utan klar avgränsning från 2; jfr SVALLER. Föra, bära, sprida skvaller. Springa, löpa, ränna med skvaller. Han lyssnade gärna till skvaller. Han underhöll oss hela kvällen med det senaste skvallret från Stockholm. Det var mycket skvaller i svang i den lilla staden om den unga och glada lärarinnan. Skvallret går, löper. 1Tim. 1: 6 (NT 1526; i pl.; Bib. 1917: fåfängligt tal). Om förbuded på traffiken, nekadhe de Polniske aldeles till och meentte sådantt allenest vara ett sqvaller. AOxenstierna 2: 516 (1622). (Bonifatius) förfolgde Biskoparna och andre lärde Män .., som hans Påfweske Sqwaller och Bedrägerij ogillade. Schroderus Os. 2: 428 (1635). Klafarens selskap skolen i vnd flÿ, / the föra så gerna skualler i bÿ. Visb. 1: 210 (c. 1640). Säg mig huru iag kan lefwa så, at iagh kan wara frij för Folcks Sqwaller och Baakdantande? HanssonDröm. C 5 b (c. 1680). Skvallret skall sitta som förr på sin tron, / men växa till förr icke sedd dimension. Fröding ESkr. 1: 16 (1886). (Bokhandlaren) sticker under mina ögon all säsongens Goethelitteratur, massor av läckert illustrerat skvaller, sterilt skarpsinniga hypoteser (osv.). Johanson SpeglL 16 (1911, 1926). (Det) måste vara en viss risk för en flicka, som vill gälla för anständig, att ge sig in i ett kärleksäventyr. Särskilt i en liten stad blev det väl lätt skvaller och trakasserier. Hedberg VackrTänd. 133 (1943). Gustaf-Janson Kiv. 81 (1971). — jfr BY-, BYGDE-, HOV-, KAFFE-, KVINNO-, KÄRING-, ORD-, PIG-, SMÅ-, TE-, TIDNINGS-, TIDS-, VRÅ-SKVALLER m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Sqwaller stadnar intet i näste Byy. Grubb 82 (1665). Sqwaller och raller lychtas alder (dvs. aldrig). Dens. 758. Skvaller är halv lögn. Holm Ordspr. 294 (1964).
b) (†) i uttr. hålla l. hugga l. slå l. öva skvaller, (stå l. sitta o. dyl. o.) skvallra, hålla på med skvaller; jfr HUGGA, v.1 15. Een part stå på gatturne, och slå sqaller (felaktigt för squaller l. sqwaller). Lælius Jungf. E 8 a (1591). KOF II. 2: 373 (c. 1655: öfwa). Åtskilliga .. utgå af kyrkan och på vallen eller i de omliggande stufvor hålla sqvaller. NoraskogArk. 5: 242 (i handl. fr. 1674). Fernander Theatr. 280 (1695: hugga). Sundén (1891: hålla).
c) (†) i uttr. komma l. vara i skvaller (för ngn), bli resp. vara föremål för skvaller l. ryktesspridning (gällande otillbörligt förhållande till ngn). SörmlH 16: 77 (1586). Thet skualler som han var vti kommen, om otilbörligit lägerssmål. VRP 1609, s. 183. (Han) är .. i sqwaller för kniplerskan som sat i Stummestufva. VDAkt. 1661, nr 411.
2) motsv. SKVALLRA, v. 2: skvallrande, (okamratligt l. ojust) avslöjande l. röjande av ngt o. d.; särsk. i uttr. skvaller för ngn, skvallrande för ngn; jfr 1. Bära skvaller. (Fr.) Rapport .. (sv.) Sqwaller. Björkegren 2283 (1786); jfr 1. Då Konsulerne, genom en Tribuns sqvaller, hade upptäckt, att Tribunerne ärnade föreslå en lag, .. om böters bestämmande i penningar, skyndade de sig att förekomma dem. Kolmodin Liv. 2: 74 (1832). (Det) finnes .. inom (student-)korpsen så kallade ”sikar” … (En sik) bär sqvaller till seniorerna och kurator. Wetterbergh Sign. 142 (1843). Att skvaller för lärare eller andra rörande klassens görande och låtande var förbjudet vid strängaste straff, faller av sig självt. MinnSvLärov. 2: 154 (1928).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. i nor.] (†) om högljutt, störande tal l. skratt, skrål, stoj o. d. Gör någon Oliud på Gatorne, med ropande, skiutande, Sqwaller och Slagzmål (skall han straffas). StadgEed. 1687, 2: 6. Ur et bugnadt fönster-galler / Syns en nymph med skinn karpus; / Straxt burdus / Slagsmål och squaller. Bellman (BellmS) 1: 98 (c. 1772, 1790).
4) motsv. SKVALLRA, v. 3; om vissa fåglars läte: tjatter, snatter l. dyl.; ss. ssgsförled.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Flertalet av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skvallra, v.; ssgrna skvaller-hål 2 o. -sten höra möjl. eg. till skvaller-, se sp. 5409): A: (1, 2) SKVALLER-ANDA. anda präglad av skvalleraktighet l. benägenhet att skvallra; förr äv. personifierat, = -ande. Dalin Arg. 2: nr 7, s. 3 (1734; personifierat). Olsson Fröding 373 (1950).
-ANDE. (†) om skvallret personifierat. Dalin Arg. 2: 51 (1754).
-BREV. (numera bl. tillf.) brev som innehåller skvaller (förr äv. grundlöst prat). Schroderus Os. 1: 471 (1635).
-BRODER. (skvaller- 16951700. skvallre- 16401652) (numera bl. tillf.) jfr -syster. Linc. R 4 a (1640). Hamb. (1700).
-BULT. (†) skvallerbytta (se d. o. 1); jfr bult, sbst.1 6. Schroderus Comenius 838 (1639).
-BYTTA. (skvaller- 1587 osv. skvallre- 1665) (vard.)
1) till 1: person med benägenhet att löpa med skvaller l. att skvallra, skvalleraktig person; ofta använt ss. (ett nedsättande) tillmäle; i vissa fall utan klar avgränsning från 2; jfr 3 samt bytta 2. Helsingius Ff 4 a (1587). Sqwaldrebyttor, haa giärna systrar. Grubb 758 (1665). Ingen sqwallerbytta är hon, men förr än hon tijger förr spricker hon. Törning 85 (1677). Sqwallerbytta, rådstuguklåcka, bing bangh .. (dvs.) Sqwallerkona och rådstuguklåcka giör mången med sitt oliud bångh. Dens. 140. Håll till godo, din skvallerbytta, / och ränn kring socknen med truten din! Fröding Guit. 46 (1891).
2) till 2: person (särsk. barn) med benägenhet att skvallra l. som skvallrar l. skvallrat; jfr 1, 3. (Fr.) Rapporteur .. (sv.) Sqwallerbytta. Björkegren 2286 (1786); jfr 1. Den som är en kruka, kan gerna gå hem och ”tala om för mamma så gråter inte pappa.” ”Ä —, tror du att vi äro några krukor eller sqvallerbyttor?” utropade kämpaskaran. Blanche Tafl. 52 (1845). Skall hon få lefwa och wårt brott förråda, / Den sqwallerbyttan? Hagberg Shaksp. 8: 73 (1849). Lange Thackeray Esm. 161 (1926).
3) [jfr 1, 2; jfr äv. språkprov från Törning 140 (1677) under 1] i uttr. skvallerbytta bing bång (l. bingbång o. d.), använt ss. (begynnelseord i ramsa utgörande) smädande tilltal till ngn som man därmed vill beteckna ss. en skvallerbytta (i bet. 1 l. 2); jfr bingbång 1 slutet. Skvallerbytta, bing, bang! / Går i alla portar, / Söker alla lortar; / När du kommer i min port / Ska du få en stor lort. Rietz 609 (1865; från södra Sv.). Skvallerbytta bing bång, / går i alla gålar, / slickar alla skålar. Landsm. V. 5: 245 (1886). Bosse sa (till Britta): Skvallerbytta bing bång! Lindgren AllBarn 66 (1946). Avledn.: skvallerbyttig, adj. (mera tillf.) till -bytta 2: som har benägenhet att skvallra (se skvallra, v. 2); jfr skvallrig 2. Några skvallerbyttiga småkillar. Gustaf-Janson Äng. 254 (1967).
-BÄNK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5409). (numera mindre br.) bänk på vilken folk sitter o. skvallrar l. brukar sitta o. skvallra; äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. som beteckna att ngn l. ngra skvallrar (skvallra). OMartini Pred. C 1 a (1606). På gator och torgh, och alla sqwallerbänckar, kan een förtaalter warda. Bullernæsius Lögn. 240 (1619). Tycker tu, at thet är hederligit sittia på sqwallerbäncken och döma annat folck. Scherping Cober 1: 334 (1734). Bergius Småsak. 7: 89 (1757).
(2) -BÄR. (i vissa trakter) om bär (t. ex. blåbär) som färga av sig på läpparna o. tänderna, då man äter dem, o. därigm avslöja vad man ätit; äv. mer l. mindre bildl. Lindestolpe FlWiksb. 40 (1716; om blåbär). Modern (till Kersti, som fött ett barn i skogen). .. det var skvallerbär, du plockade (i skogen). Strindberg Kronbr. 12 (1902).
-BÄRARE. [fsv. sqvalderbärare]
1) (mera tillf.) person som sprider skvaller; jfr -bytta 1. Johansson SmedBrukspatr. 145 (1933).
2) (i Finl.) person som i ”skvallerleken” går omkring bland deltagarna o. tar upp ”skvallret” o. bär fram det till den som sitter på ”understolen”. FinlSvFolkd. 8: 637 (1962).
-BÄRERSKA. (mera tillf.) jfr -bärare 1. Moberg Rask. 82 (1927).
-CENTRAL. (ngt vard.) om plats (stundom äv. person) som betraktas ss. en central för skvaller. Engström Agn. 14 (1925). Dessa organiserade skvallercentraler som kallas redaktioner. Olsson Kanaanexpr. 223 (1929). Widegren Ragg. 95 (1934; om person).
-CENTRUM. (ngt vard.) jfr -central. Lilius VildKrigMex. 168 (1925). Handelsboden på landet är alltid ett skvallercentrum. Olsson Kated. 65 (1952).
-DAM. (numera bl. tillf.) skvalleraktig dam. Kellgren (SVS) 5: 351 (1791).
-DÄCK. (vard.) om sällskapsdäck på båt. Asplund Or. 131 (1934).
-FOLK. (numera föga br.) skvalleraktigt folk. HanssonDröm. C 6 b (c. 1680).
-FULL. [jfr fsv. sqvaldra fulder, pratsam, stojande] (numera bl. tillf.) full av skvaller; skvalleraktig. 1Tim. 5: 13 (NT 1526). En Herrans gåfwa är en qwinna, som kan tiga: / Twärt om en sqwallerfull är en förtretlig giga. Kolmodin QvSp. 1: 293 (1732). Murbeck CatArb. 6: 275 (c. 1750).
-GUBBE. (numera bl. tillf.) jfr -gumma. HLilljebjörn Hågk. 1: 122 (1865).
-GUMMA. (mera tillf.) skvalleraktig gumma; äv. bildl. Dagen 1900, nr 228 B, s. 2 (om tidning). Gillner Bergenkr. 22 (1923).
-HANS. (i vissa trakter) manlig skvallerbytta (se d. o. 1). Östergren (1940).
-HARPA. (i vissa trakter) skvallerkäring; jfr harpa, sbst.3 Högberg Frib. 12 (1910).
(2) -HATT. (i vissa trakter) skvallerbytta (se d. o. 2), skvallrare (se d. o. 2). Enström Gråbacka 242 (1929).
-HERRSKAP~02 l. ~20, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5409). (numera bl. tillf.) om skvalleraktigt herrskapsfolk. Hagberg Shaksp. 5: 138 (1848). Cannelin (1939).
-HISTORIA. historia (se d. o. II 6) som har karaktären av l. innehåller l. utgöres av skvaller l. som sprides gm skvaller, skvalleraktig historia. Wikforss (1804: sqvallerhistorie; under klatschgeschichte). Krusenstjerna Fatt. 4: 300 (1938).
-HUND. (†) skvallerbytta (se d. o. 1). GullbgDomb. 2/10 1644.
-HUNGRIG. (mera tillf.) lysten på att höra skvaller. Östergren (1940).
-HUS. (numera bl. tillf.) hus där det skvallras (mycket) l. som utgör ett centrum för skvaller (förr äv. där det pratas nonsens l. dyl.). Herrans Hus måtte tiena sådana Skrymptare och Guds Ords Förachtare (som komma druckna till kyrkan) till ett Sqwaller-Huus. Fernander Theatr. 313 (1695). 2VittAH 3: 68 (1793).
-HÅL.
1) (vard.) till 1: plats där det skvallras mycket; jfr hål, sbst. 2 b. Weste FörslSAOB (c. 1817; om småstad). Ursulinklostret lär vara ett skvallerhål av värsta slag. Johnson DrömRosEld 166 (1949).
2) [förleden möjl. eg. skvaller- (se sp. 5409)] (i skildring av ä. förh.) till 2: om hål i valvsvicklarna på taket av en kyrka, varigenom det rann ned, när det regnade in på valven genom yttertaket, o. som därigm fungerade ss. en varningssignal. Arv 1961, s. 92. —
-HÅLA. (vard.) plats (särsk. mindre samhälle) där det skvallras mycket. Lundell (1893). Sånt där (dvs. nattliga besök) får man lov att göra i smyg i en sån förbannad skvallerhåla som den här socknen är. Fridegård KvinnTräd. 61 (1950).
-HÄRD. jfr -central. Kihlman Deledda RegT 245 (1922).
-HÄRVA. (numera bl. tillf.) härva (se härva, sbst.2 3) av skvaller. Wallenberg (SVS) 1: 204 (1771: sqvallerharfvor).
-HÖNA. (i vissa trakter) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). Östergren (1940).
-JOURNALISTIK. journalistik präglad av skvalleraktiga artiklar (om rent personliga förhållanden). GHT 1947, nr 16, s. 9. —
-JÄGARE. (†) person som snokar efter (o. utsprider) skvaller. SvTyHlex. (1851). Björkman (1889).
-KANNA. (†) = -pott. Dalin 2: 441 (1854).
-KOLLEGIUM. (numera bl. vard. o. skämts.) krets av personer l. sällskap som träffas för att skvallra. Wetterbergh SamhKärna 1: 128 (1857). SDS 1894, nr 410, s. 1. jfr: Sedan the framdragit både högre och lägre Staters Collegier, framdrog Thadler ett, som han kallade Sqwaller-Collegium, säyandes thet wara högst aff nöden i en Republik. HanssonDröm. C 2 a (c. 1680).
(2) -KOMPASS. [jfr eng. tell-tale compass] sjöt. kompass anbragt i taket i befälhavarens kajuta på ett fartyg o. möjlig att avläsa underifrån, häng- l. kajut- l. takkompass. TSjöv. 1891, s. 313. —
-KONA. (skvaller- 1687. skvallers- 1599) (†) kvinna som skvallrar l. kommer med grundlöst prat o. d. Balck Ridd. K 1 a (1599; i bild). VRP 1687, s. 310. —
-KONSELJ. (vard. o. skämts.) (personer samlade till) sammankomst till vilken man kommer för att skvallra l. varvid det skvallras; äv. bildl. I den fågelrika trakt, hvarom här är fråga, där stararna näst gråsparfvarna voro den talrikaste gruppen, voro dessa skvallerkonseljer verkligt storartade. Ahlgren Papir. 72 (1901). Selander C15Dag. 210 (1927).
-KRETS.
1) (numera bl. tillf.) krets av personer som (ofta) träffas för att skvallra; krets av skvallrande l. skvalleraktiga personer. Grebst Bröll. 91 (1913).
2) (†) ämnesområde för skvaller o. d. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771).
-KRÅKA. [möjl. eg.: kraxande kråka (jfr skvaller, sbst.3 4)] (†) om person som skvallrar l. sprider förtal o. d. Messenius Disa 14 (1611).
-KRÄMARE. (†) skvalleraktig person, skvallerbytta (se d. o. 1). SvTyHlex. (1851). Björkman (1889).
-KRÄMERSKA. (†) skvalleraktig kvinna. Schulthess (1885).
-KRÖNIKA. krönika (se krönika, sbst.1 2) som innehåller skvaller l. utgör en sammanfattning av vad skvallret har att berätta (på en viss plats, vid en viss tid); krönika (se krönika, sbst.1 3) i tidning o. d. med skvalleraktigt innehåll, särsk. rörande rent personliga förhållanden; äv. i överförd l. bildl. anv., om person l. tidning o. d. som sprider l. tidning o. d. som innehåller skvaller. Ett högljudt larm .. på öfre slottsgården .. afbröt den löpande sqvallerkrönikan (bland gummorna i tvättstugan). Topelius Fält. 2: 241 (1856). Sylwan ModPress. 7 (1906; om handskrivna nyhetsbrev på 1600- o. 1700-talen). Ludde Bentz, kåsören med .. sina lekfullt oförskämda skvallerkrönikor. Siwertz JoDr. 160 (1928). Hon är ju en levande skvallerkrönika. Östergren (1940).
-KVARN. (vard.) person som skvallrar mycket, skvalleraktig person; jfr kvarn 4 e. SvTyHlex. (1851). Forssman Aftonl. 12: 130 (1904).
-KÅSÖS. jfr -skribent. Edqvist SvartSyst. 315 (1961).
-KÄRING l. -KÄRRING. (skvaller- 1741 osv. skvallre- c. 1657) (vard.) skvalleraktig käring; äv. allmännare l. bildl.: skvallerbytta (se d. o. 1). Horn Beskr. 71 (c. 1657). (En viss husläkare) är stadens värsta skvallerkäring. Molander O’Neill Klaga 64 (1936).
(2) -LAMPA. sjöt. på fartyg: elektrisk lampa (vanl. placerad i karthytten) som automatiskt tändes, när någon ordinär apparat strejkar, särsk. när ljuset i någon av signallanternorna slocknar. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LEK. (i vissa trakter, i sht i Finl.) lek som tillgår så att en av deltagarna placeras på en stol (understolen, ”skvallerstolen”) o. en annan deltagare (”skvallerbäraren”) går omkring bland de övriga deltagarna o. samlar upp uttalanden om den förre (”skvaller”) o. frambär dem till honom, som därefter skall yttra sig om, vilket av uttalandena som är värst l. mest träffande l. dyl., varefter den deltagare som kommit med detta nästa gång får sitta på understolen, (sitta på) understolen; äv. om olika modifikationer av denna lek. Topelius Dagb. 2: 24 (1835). Nordström Luleåkult. 248 (1925). FinlSvFolkd. 8: 635 (1962).
-LISA. (i vissa trakter) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). Östergren (1940).
-LOTTA. (i vissa trakter) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). Östergren (1940).
-LUST. lust att skvallra. Karlén FinNov. 152 (1930).
-LUSTA. = -lystnad. Östergren (1940).
-LYSTEN. som har lust att skvallra l. höra skvaller. Carlsson HelaSthm 75 (1911).
-LYSTNAD. lust att skvallra l. höra skvaller. Östergren (1940).
-LÖPARE. (†) person som löper med skvaller. Möller 2: 1507 (1785). ÖoL (1852).
-MADAM. (numera föga br.) skvallerkäring. Björkman (1889).
-MAJA. (i vissa trakter) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). Geete Guthrie UppNedvV 99 (1883; om man).
-MARKNAD. (†) om sammankomst (eg. marknad) varvid det skvallras. Lind (1749; under plapper-marckt).
-MOSTER. (vard.) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1); äv. bildl. Atterbom 2: 109 (1827; bildl.). Staaff Blasco Ibañez Vass 198 (1910).
-MUN. (numera bl. tillf.) skvalleraktig mun; äv. metonymiskt: skvallerbytta (se d. o. 1); jfr -trut. (Hon) war kommen vthi eth ondh rÿcht aff nogra squaller munner, at honn skulle hafft lägersmål medh framledne Henrich nålmaker. 3SthmTb. 1: 113 (1593). Thomander 3: 473 (1826).
-MÅNGLARE. (†) = -krämare. Schroderus Os. 2: 79 (1635; lat. orig.: nugiuendo).
-MÄNNISKA. (†) skvallerbytta (se d. o. 1). VDAkt. 1671, nr 97. —
-MÖTE. (numera bl. tillf.) jfr -konselj. NordT 1883, s. 405. —
-NYHET~02 l. ~20. nyhet som utgör skvaller l. som sprides med skvaller. Wester Coloma 185 (1894).
-NYTT, n. jfr -nyhet. Numers Dram. 1: 96 (1892).
-PACK. (numera bl. tillf.) skvalleraktigt pack (se pack, sbst.1 3). NVexjöBl. 1848, nr 33, s. 4.
(2) -POST, sbst.1 (mera tillf.) om post (se post, sbst.2 2, 4) där ngn (står o.) iakttar ngt för att eventuellt sedan skvallra om det han ser. Siwertz Sel. 1: 18 (1920).
-POST, sbst.2 (mera tillf.)
1) om skvaller tänkt ss. postinrättning (jfr post, sbst.3 5). Andræ GPrästg. 29 (1940).
2) om underrättelse l. nyhet som sprides med skvaller; jfr post, sbst.3 8 b. Högberg Vred. 2: 71 (1906).
-POTT. [sv. dial. (Skåne) skvallerpott] (†) om kvantitet brännvin l. öl som person som kommit med skvaller om ngn fick bjuda den förfördelade (o. dennes vänner) på; jfr dels pott, sbst.3 1, 2, läpp-gäld 1, dels -kanna, -stop. Lovén Folkl. 65 (1847). Dalin 2: 441 (1854).
(1, 4) -PÅSE. [jfr sv. dial. skvallerpåse o. dan. skvalderpose, skvallerbytta] (†) om snattrande l. tjattrande fågel. WijsaFoglArt 22 (1623).
-RACKA. [sv. dial. skvallerracka] (†) skvallerbytta (se d. o. 1). Hermelin BrBarck 97 (1706). Reenstierna Årstadagb. 1: 353 (1807).
-RALL. (†) skvaller; jfr rall, sbst.4 Lucidor (SVS) 355 (1674).
-RANTA. (vard.) kvinna som löper med skvaller. Hollander Ordl. (1895).
-REGISTER. (vard.) register över sådana uppgifter om de i en katalog (l. kataloger) upptagna personerna som i själva katalogen (katalogerna) stå spridda l. äro svåråtkomliga; numera företrädesvis om ett i nummerordning uppställt register över telefonabonnenter, med vars hjälp man kan ta reda på vem som har ett visst telefonnummer. Carlsson HelaSthm 424 (1912). UNT 1931, nr 11009, s. 7. —
-REPORTER. jfr -skribent. Lange MördB 81 (1971).
-RYKTE. (numera bl. tillf.) rykte utspritt gm skvaller. Kolmodin QvSp. 1: 631 (1732; personifierat). Dalin Arg. 2: 301 (1734, 1754).
(2) -RÖR. [jfr eng. tell-tale pipe] (i vard. fackspr., i sht sjöt.) rör som går från en tank l. cistern l. en värmelednings expansionskärl o. dyl. o. med vars hjälp man kan kontrollera nivån av den vätska som tanken osv. innehåller; äv. om rör inlagda i plattan till en betongbro, som göra det möjligt att upptäcka eventuellt förekommande fel i vattenisoleringen. Ramsten o. Stenfelt (1917). 2NF 30: 1290 (1920).
-SJUK. (mycket) skvallerlysten l. skvalleraktig; jfr sjuk 4. Carlén Rosen 226 (1842; om ngns tunga). Mörne Katz VitMän 29 (1928; om person).
-SJUKA. [jfr d. skvaldresyge] (stor) skvallerlystnad l. skvalleraktighet; jfr sjuka, sbst.1 3. Tavaststjerna Inföd. 262 (1887).
-SKATA. [möjl. eg.: skrattande skata (jfr skvaller, sbst.3 4, o. -kråka)] (†) om skvallerbytta (se d. o. 1). TRudeen Vitt. 230 (1691).
-SKO. (†) i uttr. slita skvallerskor, löpa med skvaller. Dalin Vitt. 4: 107 (c. 1735).
-SKRIBENT. skribent (särsk. tidningsskribent) som skriver skvalleraktiga artiklar l. skvallerkrönikor o. d., särsk. rörande rent personliga förhållanden; jfr -kåsös, -reporter, -skrivare. DN 26/1 1941, Söndagsbil. s. 1. —
-SKRIVARE. = -skribent. DN 26/1 1941, Söndagsbil. s. 1. —
-SMÖRGÅS. (numera bl. i vissa trakter, vard.) smörgås (l. annan traktering) som den som kommer med skvaller får som belöning; ofta allmännare: belöning för skvaller. SvTyHlex. (1851; allmännare).
-SPALT. [jfr (amerik.) eng. gossip column] tidnings- l. tidskriftsspalt med ett mer l. mindre skvalleraktigt innehåll, särsk. som återger vad skvallret har att berätta om ngn (särsk. rörande hans rent personliga förhållanden) l. om ngt. Bäckström ClarySkilj. 87 (1932).
-SPEGEL. på ett hus utanför ett fönster anbragt spegel, med dubbla, åt båda sidorna riktade, snedställda glas, genom vilka man inifrån huset kan överblicka vad som försiggår på gatan utanför, reflexionsspegel (se d. o. 2). MorgP 1897, nr 114, s. 1. Widding 1812 229 (1970; om ä. förh.). särsk. oeg. l. bildl. SvD(B) 1945, nr 251, s. 12 (om teaterpjäs). särsk. (i vard. fackspr.) om en vid debatter l. intervjuer använd anordning med ett signalsystem varigm de i debatten deltagande resp. de intervjuade gm att trycka på en signalknapp anonymt kunna lämna sina svar på framställda frågor. DN(B) 1952, nr 285, s. 1. —
-SPRIDARE. Molander O’Neill Klaga 8 (1936).
-SPRIDERSKA. Östergren (1940).
-SPÖKE. (†) i uttr. vara rädd för skvallerspöken, vara rädd för skvaller l. dyl. Nordenflycht QT 1746—47, s. 157.
(2) -STEN. [förleden möjl. urspr. skvaller- (se sp. 5409)] (i vard. fackspr.) om var o. en av ett antal under taklistens fogar inlagda, med rännor försedda stenar som göra det möjligt att upptäcka, om vatten på grund av läckage i taket intränger i murverket. TeknHögskSkrNybyggn. 83 (1918).
-STOL. (i Finl.) om den stol på vilken den av deltagarna i ”skvallerleken” placeras som man frambär ”skvallret” till; äv. (ensamt l. i uttr. sitta på skvallerstolen) ss. benämning på leken. FinlSvFolkd. 8: 635, 638 (1962).
-STOP. (†) = -pott. Dalin 2: 441 (1854).
-STUND. stund ägnad åt skvaller l. allmänt prat; i sht förr särsk. om stund i kvällsskymningen, då man sitter o. samtalar utan att tända ljus; äv. i uttr. hålla en skvallerstund, sitta o. skvallra l. prata en stund (i skymningen); jfr -timme. TRudeen Vitt. 199 (c. 1690). Din hustru och jag ha hållit en liten sqvallerstund. Tavaststjerna Inföd. 188 (1887). Thorborg DaltChic. 7 (1932).
-SUGGA. (†) skvallerbytta (se d. o. 1). Sqwaller sugga, wil all tugga. Grubb 758 (1665).
-SYSTER. om var o. en av en krets av kvinnor som träffas för att skvallra i förhållande till de övriga i kretsen; äv. allmännare: kvinnlig skvallerbytta. Kolmodin QvSp. 2: 313 (1750). Harlock (1944). Avledn.: skvallersysteraktig, adj. (mera tillf.) som har karaktär av l. liknar en skvallersyster(s). Hultenberg Zahn Fjällv. 67 (1932).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) sällskap där det skvallras; sällskap av personer som (ofta) träffas för att skvallra, sällskap av skvallrande l. skvalleraktiga personer. Altén Schachm. 14 (1798). Lidforss DQ 1: 493 (1890).
-TACKA. [sv. dial. skvallertacka] (vard.) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). WoL 537 (1885). Siwertz Pagoden 193 (1954).
-TAG. (vard.) i uttr. (komma l. vara o. d.) i skvallertagen, (komma osv.) i gång med att skvallra. Ekelund Sillanpää Ängl. 170 (1925).
-TAL. (†) skvalleraktigt prat, skvaller; skvalleraktig utsaga o. d. ÅngermDomb. 24/8 1631, fol. 47. Därs. 4/12 1644, fol. 11.
(2) -TALG. tekn. talg som anbringas ovanpå lager i maskin o. som, då lagret blir för varmt o. risk för överhettning föreligger, smälter o. rinner bort. Frykholm Ångm. 297 (1881).
-TANT. (vard.) jfr -käring. Hertzberg Päivärinta 1: 31 (1883). Johnson DrömRosEld 107 (1949).
-TASKA. (vard.) (kvinnlig) skvallerbytta (se d. o. 1). ÄSvBiogr. 1—6: 72 (1617). Ekström VisVall 63 (1910).
-TIDENDE. (†) = -nyhet. Bark Bref 2: 129 (1706).
-TIDNING. (vard.) tidning som för skvaller; tidning med ett skvalleraktigt innehåll. Auerbach (1913). SErikÅb. 1954, s. 127. —
-TIMME, äv. -TIMMA. jfr -stund; i sht förr äv. i utvidgad anv.: skymningstimme. SamlGåt. Föret. A 2 a (1766). Det är märkvärdigt huru mycket kommer i ljuset under skymningens sqvallertimma! Bremer Nina 218 (1835). Braun Dikt. 2: 191 (1838; i utvidgad anv.). Östergren (1940).
-TORG. (†) om plats l. lokal (eg. torg) som utgör central för skvaller l. där det skvallras. Lind (1749; under plapper-marckt). HLilljebjörn Hågk. 2: 121 (1867).
-TRUT. (numera bl. tillf., vard.) = -mun. För tiga blir man ey för Ting och Rätta stäld, / Ther doch mång sqwaller trut måst böta läppegäld. Runius (SVS) 2: 102 (1712). FolklEtnSt. 1: 239 (1916).
-TRÄNGD, p. adj. [jfr tal-trängd] (mera tillf.) mycket skvallerlysten. Heidenstam Dikt. 187 (1895).
-TUNGA. skvalleraktig tunga; äv. metonymiskt, om skvalleraktig person. TRudeen Vitt. 284 (1691; i pl., om personer). (Teatern Odeion i Aten var uppförd av) Herodes Attikos till minne af hans hustru Regilla, som athenarnes sqvallertungor .. påstodo att han förgiftat. Centerwall Hellas 107 (1888).
-TUTA. (mera tillf.) skvallerbytta (se d. o. 1). Moberg Sedebetyg 150 (1935).
-TÖS. (numera bl. tillf.) skvalleraktig flicka. Wallenberg (SVS) 1: 42 (1764).
(2) -VISARE. sjöt. på ett fartygs däck anbragt signalanordning som visar, om dörrarna till de vattentäta skotten äro stängda l. icke. TSjöv. 1890, s. 233. —
-VÄCKA. (†) skvallerbytta (se d. o. 1). Wetterbergh Altart. 316 (1848).
-VÄG.
1) i sg. best. i adverbiell anv. l. i uttr. (äv. via) skvallervägen, förr äv. i skvallerväg (jfr 2) l. enbart skvallerväg, ss. l. i l. gm skvaller, ryktesvis o. d. Få höra l. veta ngt skvallervägen. Castrén Res. 2: 91 (1845). Nog ha vi hört sqvallerväg att han skall bli Gymnasist. Runeberg BrWalter 108 (1864). Vi .. underrättades i sqvallerväg att Lundenius blifvit approberad. AMoberg (c. 1890) i HLittSt. 3: 227. I hvarannan tina fanns det brännvin, och gamla tullförvaltaren hade fått reda på det där på skvallervägen. Engström 1Bok 165 (1905). DN(A) 1964, nr 196, s. 2 (: via).
2) i uttr. i skvallerväg (jfr 1), i fråga om skvaller. Det var bland det värsta jag hört i skvallerväg. Östergren (1940).
-ÄMNE. ämne för skvaller. HH XXXII. 2: 128 (1783). Stiernstolpe DQ 3: 58 (1818).
(2) -ÖGA. (i fackspr.) bildl., om (vanl. tryckfast) litet (ögonliknande) fönster tjänande att möjliggöra kontroll av vätskenivån i behållare. DN 1973, nr 260, s. 3 (på behållare för sköljmedel i diskmaskin).
B (†): SKVALLERS-KONA, se A.
C (†): SKVALLRE-BRODER, -BYTTA, -KÄRING, se A.
Avledn., se skvallra, v. avledn.

 

Spalt S 5401 band 27, 1974

Webbansvarig