Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SHINGLA ʃiŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. sch-)
Etymologi
[av eng. shingle, v., till shingle, sbst. (se SHINGEL)]
(i sht förr) klippa (ngn l. ngns hår) i shingel; äv. refl.: låta klippa sig i shingel; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing. SvD 20/9 1924, Bil. s. 1 (i p. pf., om hår). Shingla Eder i Häberles Shingelsalong. SvD(A) 1926, nr 343, s. 27 (annons). Håret stod burrigt och ljust kring det runda huvudet: Hanna Fall var en shinglad änka. Johnson Kommentar 82 (1929). Decenniet efter 1920 såg det korta hårets segertåg, Bobbning och shingling .. o. s. v. äro emellertid redan nu ett minne blott. SvD 28/12 1930, Bil. s. 4. SvD(B) 1943, nr 84, s. 9.
Ssgr (i sht förr): A: SHINGEL-, se shingel ssgr.
B: SHINGLINGS-RUM. shingelrum. SvD(A) 1925, nr 342, s. 15.

 

Spalt S 2089 band 25, 1967

Webbansvarig