| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEXTIO säk4stiω, äv. 302, l. (ngt vard.) säk4sti, äv. 32, l. (vard.) SEXTI säk4sti, äv. 32, räkn.
grundtal angivande ett (an)tal som är sex gånger större än tio; utom i löpande text vanl. skrivet 60, stundom LX. Talet, sidan, nummer sextio. Sextio år gammal. Vara omkring, bortåt de sextio (ngt vard.), vara omkring osv. sextio år gammal. Sextio tusen (60000), äv. sammanskrivet. Sompt korn gör aff sich trätiyo, och sompt sextiyo. Mark. 4: 8 (NT 1526; Bib. 1917: bar .. sextiofalt). Kong Aune feck swar af Oden at han skulle få lefwa ännu i sextie åhr. Peringskiöld MonUpl. 20 (1710). De flesta af detta Bande joyeuse (av officerare) äro visserligen bortgångna ur tiden: några lefva dock ännu som ålderstigne, muntra gubbar, ehuru passerade sina sextio. Wingård Minn. 2: 42 (1846). För en sexti års karl kan det sig skicka / att äkta en trettiårig flicka. Andersson Plautus 21 (1901). Hvad mig angår, synes det mig ofta och alt sedan jag kom öfver de 60, att jag lefver på nåder. Böök Hazelius 368 (1923).
-MANNA-DELEGATION. jfr delegation 1 b. Finland 102 (1893; om förstärkt utskott i Finlands lantdag). —
-METERS-MÄRKE. märke placerat så att det visar avståndet sextio meter från viss punkt; särsk. (sport.) om sådant märke använt vid tävling i spjut- l. släggkastning o. d. IdrBl. 1925, nr 13, s. 4 (använt vid spjutkastning). —
-PUNDIG.
1) (numera nästan bl. om ä. l. utländska förh.) som väger sextio pund (se d. o. I 1); särsk.: som väger sextio skålpund. En 60-punnig sprengkula. Ekeblad Bref 2: 97 (1658; rättat efter hskr.).
-SESSARE. (om fornnordiska förh.) krigsfartyg med sextio roddarbänkar. Ahrenberg StRätt 92 (1899). —
-TAL. antal av sextio l. (i sht i sg. best.) om talet sextio; i sht dels (med obestämdare innebörd) i uttr. ett sextiotal, omkring sextio (stycken) o. d., dels i bet. a, b. Ett sextiotal passagerare medföljde båten. Holmberg (1795; under sexagène). Dalin (1854). särsk.
a) om åren 60—69 av ett århundrade (som framgår av sammanhanget, särsk. om de senast gångna åren 60—69); nästan bl. i sg. best. På, under sextiotalet. Weste FörslSAOB (c. 1815). Rydqvist SSL 4: 465 (1870). Aspelin TankVäg. 2: 274 (1958).
b) i sg. best., om åldern (omkring) sextio år l. åldern 60—69 år. Weste FörslSAOB (c. 1815). Han var en man omkring sextitalet. Carlén Ensl. 1: 9 (1846). Han är på sextiotalet, (dvs.) på sextionde året. Dalin (1854). Warburg Snoilsky 23 (1905).
Ssgr (mera tillf.): sextiotals-räkning. räkning enligt sexagesimalt räknesystem. Flodström SvFolk 212 (1918).
-TALIST. [till -tal] person som företräder sextiotalet (särsk. 1860- l. 1960-talet). Wulff Rytm. Föret. (1915). BonnierLM 1966, s. 379. —
-ÅRA, adj. oböjl. sextioårig; numera nästan bl. (i vitter l. högre stil) attributivt. Ingen vnder 15. och ingen öfwer 60. Åhra må införas vthj Rooten. RARP 1: 180 (1632). Vår sköna, gyllne, sextiåra fred. Wirsén NDikt. 104 (1880). —
-ÅRIG. sextio år gammal; som (varar l.) varat o. d. i sextio år. Ekblad (1764). SvD(A) 1923, nr 263, s. 10 (om hävd). —
-ÅRING. person (l. växt o. d.) som är sextio år gammal. Lundin NSthm 535 (1889; om person). PT 1904, nr 300, s. 3 (om träd). —
-ÅRS, adj. oböjl. i attributiv anv.: sextioårig. Snoilsky 4: 66 (1887). En sextioårs man. Rydberg Vap. 33 (1891). —
-ÅRS-JUBILEUM. jubileum med anledning av händelse som inträffat sextio år tillbaka i tiden; särsk. om ngns sextioårsdag. Malmberg Värd. 66 (1937). —
-ÅRS-ÅLDER. nästan bl. i sg. best.; jfr -tal b, -år(en). I sextioårsåldern. Lamm i 3SAH LIII. 2: 358 (1942). —
SEXTIONDE, räkn. [fsv. siäxtionde] ordningstal till sextio. Schroderus Dict. 170 (c. 1635). särsk. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) (gm och förbundet) med efterföljande l. föregående ordningstal l. föregående grundtal. Åhr effter Gudz sohns byrdh Ett tusende sexhundrade och på dhet sextyonde siunde. VgFmT II. 6—7: 135 (1667). (Lat.) sexagesimus secundus (sv.) sextionde andra. Juslenius 385 (1745). Han är i tre och sextionde året. Moberg Gr. 212 (1815).
Spalt S 2059 band 25, 1967