Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENKEL (numera bl. ngn gg ss. förled i ssgr säŋ3kel~), förr äv. SINKEL, r. l. m.
Ordformer
(senkel (z-, -nck-, -ell) 1613 (: senkelmak(are))1939 (: senkelmakare). senskel- i ssg 1615 (: senskelmakare). sinkel (sinck-, -ell) 1658 (: Sinkelmakaren)1789. sinkil- (-nch-, -nck-, -ill-) i ssg 1614 (: sinkillmakare)1615 (: sinckill machare). sänkel 1670 (: sänkelmakare Embetet)1680 (: Sänkelmakare wärktygen))
Etymologi
[av t. l. (m)lt. senkel (i lt. äv. sinkel), snörrem, beslaget band m. m., av fht. senkil, sänknät, ankare m. m. (resp. en fsax. motsvarighet härtill), till fht. senken (resp. fsax. senkian), sänka (se SÄNKA, v.). — Jfr SENKLARE, SENKLER, sbst.2, SENKLERBLECK]
1) band l. rem med beslag; ss. förled i ssgr.
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) liten järnkrampa för hopfästning (t. ex. av trärännor för vatten). Rinman (1789).
Ssgr (till 1): SENKEL-MAKARE. [jfr ä. d. senkelmager, sinkelmagere; av t. senkelmacher l. mlt. senkelmaker] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) tillverkare av snörband, remmar med järnbeslag, spännen o. d.; jfr rem-, spänn-makare. 3SthmTb. 8: 347 (1613). SvFolket 4: 166 (1939; om förh. 1663).
Ssgr (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): senkelmakare-verktyg. BoupptSthm 1680, s. 1083 b.
-ämbete. 1) (†) ”senkelmakares” hantverk. BoupptSthm 1670, s. 1310. 2) ”senkelmakarnas” ämbetsskrå. BoupptSthm 1677, s. 156 a. —
-ÅLDERMAN. (†) ålderman i ”senkelmakarnas” ämbetsskrå. BoupptSthm 1674, s. 261 a.

 

Spalt S 1910 band 25, 1967

Webbansvarig