Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKULÄR sek1ulæ4r l. se1-, l. -ɯl-, l. 4r, adj.; adv. -T.
Ordformer
(seculair 17511809, 1841 (: Seculair-Man). seculiere, pl. c. 1780. sekulär (sec-) 1792 osv.)
Etymologi
[av fr. séculaire, séculier, av lat. sæcularis (se SEKULAR)]
1) som omfattar l. gäller l. är avsedd att gälla för l. har avseende på (en tidrymd av) ett (l. flera) sekel l. (flera) hundra år; sekellång, (mång)-hundraårig; om fest l. jubileum: som firas med anledning av att det förflutit ett (l. flera) sekel efter en viss (minnesvärd) händelse, hundraårs-; om festarrangemang o. d. äv.: som har avseende på l. hör till ett hundraårsjubileum o. d.; jfr SEKULAR 1. Firande af K. Gymnasii i Calmar första Seculaira Jubelfest efter dess anläggning. Wallquist EcclSaml. 5—8: 429 (1794). Den Seculära cyclen af 100 eller 101 år som synts återföra starka vintrar. Ehrenheim Phys. 2: 120 (1822). De unga män som bära de sekulära jubileumsarrangemangens tunga och hetta (vid firandet av Akademiska föreningens i Lund hundraårsjubileum). DN(A) 1930, nr 327, s. 32. — särsk.
a) (i fackspr.) om förändring l. rörelse som avser en folkgrupp l. ett naturföremål o. d.: som pågår (långsamt) under ett l. flera sekel l. under en mycket lång tidrymd, som tar ett l. flera sekel; i sht med särskild tanke på att förändringen osv. sker så långsamt att den icke under en mansålder blir märkbar l. kan bedömas ss. vare sig periodisk l. icke periodisk. SP 1792, nr 158, s. 2. Sekulära förändringar i jordbanans form. Frey 1849, s. 457. I motsats till .. momentana folkförflyttningar stå de sekulära, som yttra sig som ett långsamt sipprande av människor från ett gammalt folkområde till ett nytt. Ymer 1941, s. 190. Den sekulära landhöjningen. NatNärke 106 (1947).
b) ekon. i fråga om variation i prisnivå: som utgör l. omfattar l. sker under l. har avseende på en längre tidsperiod (o. omfattar flera mindre prisrörelser l. konjunkturcykler). Prisnivåns sekulära rörelser synas korrelerade med kapitalbildningens och progressivitetens sekulära period. EkonT 1929, s. 8. Sekulära konjunkturvågor. SvBanklex. (1942).
c) = SEKULAR 1 b; i ssgn SEKULÄR-SÅNG.
2) (numera föga br.) = SEKULAR 3. Wår seculaira Metallurgist Herr Assessor Swab. Linné Sk. 362 (1751). J, M(ina) H(errar) hafven gjort detta mitt Rectorat så seculairt och lysande, at denne Academie aldrig sedt eller hört omtalas dess like. Dens. DelNat. 30 (1773). Hedin ÅmVetA 1809, s. 5. 2SvUppslB (1953).
3) som tillhör l. har avseende på det jordiska l. världsliga livet l. de jordiska l. världsliga förhållandena (betraktat resp. betraktade ss. ngt till tiden avgränsat o. förgängligt), världslig; särsk. motsatt: kyrklig l. andlig; jfr SEKULAR 4. October månad har sine egne Spectacler (i Rom), då äro .. (de prästseminarister som avslutat sin utbildning men ännu icke prästvigts) klädde i Seculiere kläder. Palmstedt Res. 117 (c. 1780). Den sekulära odlingen. Samtiden 1873, s. 77. Med Abelard — förelöparen till medeltidens sekulära universitetslärare — var det lekmännen och lekmännens vetenskap, dialektiken, som upphäfde sig till domare öfver kyrkans lära. Schück MedeltKultH 118 (1907). Att .. (den romerska administrativa organisationen) verkligen bevarades till framtiden beror mindre på de sekulära väldena än på den romerska kyrkan. KansliH 1: 4 (1935).
4) (i fråga om romersk-katolska förh.) om präst, kanik, (medlem av) kongregation, domkapitel o. d.: som (resp. vars medlemmar) icke tillhör(a) någon orden l. icke förbundit sig att för livstiden leva efter en ordensregel; motsatt: reguljär; jfr SEKULAR 5. Förf. (får) en naturlig anledning at afskildra de biskopliga kyrkornas tilstånd i Tyskland .. tillika med Domherrarna, de seculära verldsliga presterna, Munkväsendet .. m. m. LittT 1796, s. 401. Dagligen draga sekulära och regulära Presterskapet (Prester och Munkar) till Quirinalen. VexiöBl. 1823, nr 42, s. 1. (Birgittas hus i Rom) förestods tidvis icke av klosterbröder, utan av sekulära klerker. SvKyrkH 2: 571 (1941).
Ssgr: (2) SEKULÄR-ALSTER. (tillf.) litterärt verk som är enastående för sitt sekel l. mycket betydande l. dyl.; jfr sekular-verk. Eklund Humanism. 7 (1928).
(1) -ISOBAS. geol. isobas som avser en hundraårsperiod; jfr sekular-isobas. Nathorst JordH 1062 (1894).
(2) -MAN. (numera föga br.) = sekular-man. KyrkohÅ 1909, s. 120 (1841).
(4) -PRÄST. (om romersk-katolska förh.) sekulär präst, sekularpräst. Forssell Stud. 1: 463 (1873, 1875).
(1 c) -SÅNG. (†) = sekular-sång 2. Stamberg Horatius 336 (1805).

 

Spalt S 1777 band 25, 1966

Webbansvarig