Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHATULL ʃatul4, förr äv. ESCHATULL l. SKATULL (schatúll Dalin), n. (RP 2: 112 (1631) osv.) ((†) r. l. f.? BoupptSthm 5/10 1697, BoupptVäxjö 1818); best. -et; pl. = (Kolmodin QvSp. 1: 30 (1732) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (RP 3: 81 (1633), Östergren (1938)); förr äv. SCHACHTEL, f.?
Ordformer
(chatoulle 18081845. eschatoll 1659. eschatuller, pl. 1740. schachtel 16401667. schachtill 1676. schartull 1786. schatol 16611726. schatoll 16541726. schatoull (cha-) 17431843. schattol 16631707. schattoull- i ssg 1829 (: Schattoullmakaren, sg. best.). schattul 16751685. schattull 16811685. schatul- i ssg 1764 (: schatulskåp). schatull (cha-, sha-, sja-) 1631 osv. schatulle (cha-) 16281848. skachtel 1638. skatoll (sca-) 16491668. skattoler, pl. 1669. skattoll 16371678. skatt-tull 1739. skattul 16521762 (: Skattulmakare). skattull (skatth-) 16371784. skatul (sca-) 16361792 (: Skatulmakare). skatull (scat-, skath-) 16331884)
Etymologi
[jfr d. chatol, äv. skatol; av t. schatulle, ä. t. äv. skatulle, schattul, mht. sgatelle, schattel m. m.; av it. scatola; jfr mlat. scatula; sannol. metateserad ombildning av en avledn. av det germ. ord som föreligger i fht. kasto (se KAST, sbst.2), vartill äv. mlat. castulum, skrin; formen schachtel av t. schachtel, sidoform till schattel, schattul (se ovan); jfr ä. t. spachtel, spatel, sidoform till spatel (se SPATEL, SPACKLA)]
1) skrin (l. skrinliknande föremål avsett att förvara ngt i); särsk. om (inuti klätt o. specialinrett) skrin tillverkat av (ädel)trä o. försett med beslag o. lås (särsk. använt till förvaring av pengar, ädelstenar, guld l. andra värdeföremål). RP 2: 112 (1631). Den rike som har med guld upfylte skatuller / Gånger i dants hos de guld-slängiande dyre Madamer. BrölBesw. 40 (c. 1670). Gammalt Schatol .. öfwerdragit, med swart läder, hwar utj är förwarat 14 stn Befästningars afritningar. HusgKamRSthm 1724—26, s. 557. Han öppnade ett fint, inlagt schatull av rosenträ och tog fram en brevbunt. Bergvall Michaëlis Bibi 110 (1935). — jfr CIGARR-, RIT-, SILVER-, SKRIV-, TOBAKS-SCHATULL. — särsk.
a) (i sht förr; se dock slutet) om skrin (osv.) använt på resor för förvaring av skrivdon, flaskor, toalettartiklar, värdeföremål o. d.; jfr c. RP 1: 121 (1628). För en Resande är i Götheborg .. utur et af Tjufwen upbrutit Skatull bortstulen en betydelig summa penningar. IT 1791, nr 35, s. 4. Kappsäckar, schatuller och kartonger / blefvo packade, med stor soin (dvs. omsorg). Sturzen-Becker 3: 162 (1861). (Fru Topelius) hade länge ingen bättre spegel än den, som satt i .. (hennes makes) gamla schatull. Lagerlöf Top. 278 (1920). jfr RAK-, RES-, TOALETT-SCHATULL. särsk. (mindre br.) i utvidgad anv., om necessär; anträffat bl. i ssgn RES-SCHATULL.
b) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om skrin (osv.) för l. fodral till ett (musik)instrument l. ur l. smycke o. d. Tu ock wet mitt öga fälde / Tårar, rätt så snart thet smälde, / Och wår Sinclair tumla kull, / Fast jag föråt häftigt snyfta, / Förr än nu ej kunnat lyfta / Lutan up ur mitt Skatt-Tull. Odel Sincl. Föret. (1739). Ett skatull med ett (geodetiskt) instrument. JernkA 1839, s. 377. jfr SAFFIANS-, SKYDDS-SCHATULL.
c) (i sht förr) om skrin (osv.) använt till förvaring av flaskor, glas, servis o. d. (ofta avsett att medföras på resor; jfr a). 1. Skatull med Thé och Sockerdos af Glas. BoupptVäxjö 1847. Uppe på sin skänk hade han ett schatull med plats för tre flaskor: punsch, rom och whisky. Saxon Handelsb. 62 (1932). jfr BRÄNNVINS-, FLASK-, SPRIT-, TE-SCHATULL.
d) om skrin (osv.) för förvaring av bordssilver; jfr 2 slutet. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 69. Schatull för matsilver. AdrKalSthm 1918, s. 47. jfr SILVER-SCHATULL.
e) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. uttr. som ange att ngn (i sht kunglig l. furstlig person) betalar l. bekostar ngt l. ger ngn understöd o. d. (i sht ur sin privata kassa); äv. övergående i bet.: (konungs l. furstes) privatkassa. (Islänningen P. Vídalíns) egen casza war tömd .. men nu understödjes han med et stipendium utur Kongl. Skatullet. SvMerc. 3: 905 (1758). (Sv.) Betala ur Konungens skatull. (Fr.) Payer sur la cassette du Roi. Nordforss 2: 1004 (1805). (K. XI) antog Tessins tornritning (för Västerås domkyrka) och öppnade sitt schatull för att bekosta .. (tornets) uppförande. Böttiger 6: 7 (c. 1875).
f) (†) i uttr. klappa på schatullet, förorsaka utgifter, vålla penningförlust; jfr KLAPPA, v. 3 d. Dalin Vitt. 5: 508 (c. 1754).
g) (i vitter stil) bildl., om ngt som påminner om l. tänkes ss. ett schatull. Rådene kyrka och Wåmbs .. kyrka .. äro .. små öfver all föreställning, men med grufligt massiva väggar. Det är schatull med fästningsmurar. Geijer I. 8: 475 (1827). De funno honom ligga död på gatan, / Ett tomt schatull ur hwilket lifwets perla / War stulen bort af en förbannad hand. Hagberg Shaksp. 2: 323 (1847).
2) mindre förvaringsmöbel (liknande ett kabinettskåp o.) försedd med flera små lådor (o. dörrar), vanl. placerad (löst) ovanpå l. utgörande del av annan möbel (skåp l. dyl.) l. placerad på ben l. särskild ställning; utom i fråga om förvaringsmöbel för bordssilver (se slutet) numera nästan bl. om ä. förh. I skönt skatull swart och på skuflåderne heel öfwerdragen medh Skillpadd. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 619. 1 Stoort Ekeskåp med 2 dörar 1 Dito med skattul. BoupptSthm 1677, s. 851 b. Karlson StåtVard. 208 (1945). — jfr SKRIV-SCHATULL. — särsk. om förvaringsmöbel för bordssilver, utformad med lådor inredda för sitt ändamål o. klädda med sammet l. dyl. HantvB I. 2: 167 (1934). jfr SILVER-SCHATULL.
Ssgr: (1, 2) SCHATULL-ARBETE~020. abstr. o. konkret. URudenschöld PVetA 1748, s. 33 (konkret).
(1 c) -FLASKA. (i sht förr) flaska hörande till flaskschatull. BoupptVäxjö 1885.
(1 e) -GODS. [jfr t. schatullgut] (numera bl. ngn gg om ä. utländska förh.) om gods l. domän vars avkastning var en konungs l. furstes enskilda egendom; motsatt: ”kammargods” (se d. o. b). Berch Hush. 364 (1747). 2NF (1916).
(1, 2) -GÅNGJÄRN~02, äv. ~20. särsk. (i fackspr.) till 1: gångjärn med kort tapp o. långa skänklar, avsett att infällas i (smala) mot varandra stående kanter (t. ex. i ett schatulls lock o. vägg). HantvB I. 2: 296 (1934).
(1, 2) -GÖMMA, r. l. f. (tillf.) om låda l. fack (av det slag som finns) i schatull; anträffat bl. i pl.; jfr gömma, sbst. 4. Swahn Windelcr. 161 (1916).
(1) -HAKE. (i sht i fackspr.) liten hake (av det slag) som användes för stängning av schatull. HantvB I. 2: 299 (1934).
(1) -LOCK, n. Klint (1906).
(1, 2) -LÅS. särsk. (i fackspr.) till 1: lås (av det slag som användes på schatull o.) som är utfört med ett slutbleck (fastsatt i locket) försett med en l. flera krampor som intryckas i motsvarande öppningar i låshuset o. där fastlåsas (med en kolv). BoupptVäxjö 1871. De Jong TerminolLås (1942).
(1, 2) -MAKARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt tillverkar schatull; ofta (kulturhist.) allmännare: möbelsnickare, finsnickare, konstsnickare; jfr ebenist. Karlson StåtVard. 213 (cit. fr. 1678). Rig 1952, s. 50. jfr hov-schatullmakare. Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): schatullmakar-, äv. schatullmakare-arbete. abstr. o. konkret. Nordforss 2: 1004 (1805). -gesäll. (förr) Humbla Landcr. 535 (1740). -lärling. Blanche Tafl. 11 (1845). -ämbete. (förr) schatullmakarnas hantverksämbete. PH 9: 97 (1768).
(1, 2) -MAKERI03~002 l. 01004. [jfr -makare] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) schatullmakarnas hantverk. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1, 2) -MYNT. (†) mynt som förvaras i schatull o. icke är i cirkulation. Höpken 2: 695 (1775).
(1, 2) -NYCKEL. Wetterstedt Mut. 182 (1832).
(1 e) -PENNING. (†) i pl., om penningmedel i l. från konungs privatkassa. CivInstr. 136 (1684).
(jfr 2) -SKÅP. (numera bl. tillf.) = schatull 2. BoupptVäxjö 1764.
(1, 2) -SNICKERI03~002 l. 01004. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) schatullmakeri; konstsnickeri. Löfgren TenngjH I. 3: 215 (1950).

 

Spalt S 1376 band 24, 1965

Webbansvarig