Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALTOMORTAL sal1tomorta4l l. -tω-, r. l. m. (Björkman (1889) osv.), äv. (numera knappast br.) n. (Åslund TaflNorrl. 2: 57 (1861), WoJ (1891)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (äv. att hänföra till sg. saltomortale, Topelius Dagb. 3: 18 (1837) osv.), ss. n. äv. = (Virén Skizz. 75 (1890)); l. (numera föga br.) SALTOMORTALE -morta4le l. -ta3le2 (sàllto mortále Dalin), n.; best. -et, i best. anv. äv. utan slutart. (IllT 1859, nr 35, s. 2); pl. -en (SAOL (1900), Östergren (1937)), äv. -er (se ovan) ((†) =, SvLittFT 1837, sp. 108). Anm. I pl. användes förr äv. den it. formen salti mortali (saltimortali) o. den i anslutning härtill bildade formen saltomortali. Äv. pl.-formen salto mortales [jfr t. salto mortales, pl.] har anträffats. DA 1808, nr 1, s. 3 (: Saltomortali; i bet. 1). SP 1809, nr 4, s. 4 (: Saltimortali; i bet. 1). PDAAtterbom (1811) i BrefNSkolH 316 (: saltomortali; rättat efter hskr.; i bet. 2 slutet). SvLittTidn. 1816, sp. 675 (: salti mortali; i bet. 2 slutet). Bremer Brev 3: 262 (1853: Salto mortales; i bet. 1 slutet).
Ordformer
(saltamortale 18111916. saltomortal 1861 osv. saltomortal- i ssgr 1808 (: Saltomortal- och Battuesprång) osv. saltomortale (salto mortale, salto-mortale) 18201937. saltomortaler, pl. 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. salto mortale; av it. salto mortale, dödligt språng, dödssprång, av salto, hopp (se SALTO) o. mortale, dödlig, av lat. mortalis (se MORTALITET)]
1) (livsfarligt) akrobatiskt språng l. hopp; särsk.: frivolt fram- l. baklänges på marken l. på lina l. på en häst l. till l. från ett redskap l. vid simhopp; äv. med försvagad bet.: hopp l. språng l. (ofrivillig) kullerbytta l. volt; stundom äv.: språng l. hopp l. luftfärd som medför döden. KLilliebjörn (1811) hos Dahlgren Herrgårdssl. 276 (i bild). Han bjuder till att sätta sina lemmar i ordning igen efter det rådbråkande saltomortale från hästen han gjorde i går. Palmstjerna Snapph. 1: 97 (1831). Salto mortale, (dvs.) dödssprång, sådana språng på linan, som lindansare göra med en kullerbytta i luften öfwer flere bajonetter eller sablar. Pfeiffer (1837). Vi skrattade åt katten som gjorde sina händiga saltomortaler. Topelius Dagb. 3: 18 (1837). Det grannaste saltomortale gjorde en 14-årig gosse, C. E. Horn, som sköt långt ut från tornet, höll sig i luften i en plastisk bågform och rätade ut sig först när han kilade ned i vattnet. IllT 1859, nr 35, s. 2. Pojken .. kommer att göra ett par, tre ofrivilliga saltomortal baklänges öfver förstugolfvet. Virén Skizz. 75 (1890). Adelsköld Dagsv. 4: 25 (1901; om språng som medför döden). Jag tyckte jag hörde den dova trumvirveln, som brukar markera saltomortaler på cirkus. Siwertz Pagoden 126 (1954). — särsk. i utvidgad l. oeg. anv., om häftig l. våldsam l. svår rörelse som kroppsdel l. föremål gör. (Man måste) taga ett kraftigt tag i relingen, för att man inte under båtens saltomortaler (i den kraftiga sjögången) skulle komma på hufvudet i sjön. Idun 1901, s. 190. Hans vitsar — han var ju från Göteborg — voro inte endast tungans saltomortaler på humorns bakgård. Zetterström 25År 142 (1931); jfr 2 o. Holm BevO 352 (1948). Hon rodnade och hennes hjärta slog en fullkomlig saltomortal när hon på långt håll kände igen honom. Tång MörkP 173 (1934).
2) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.: djärvt l. kraftigt l. plötsligt språng l. hopp o. d.; stundom: djärv handling, vågspel, vågstycke. Återstår blott en utväg, hvilken är filosofiens salto mortale. Medvetandet söker öfverhoppa sig sjelft. Geijer I. 5: 238 (1820); jfr slutet. Då Gud skall personifieras, måste swalget mellan det oändliga och det ändliga öfwerhoppas, och ett saltomortale wågas, hwartill äfwen de transcendentaste profeszorsben stundom förekommit mig för korta. HBPalmær i ÖgCorr. 1838, nr 19, s. 3. Jag .. anser detta företag (dvs. Richerts övertagande av justitieportföljen) såsom ett slags politiskt saltomortale, på hvilket chanserne äro mera för att den som gör det bryter nacken, än går derur med politiskt lif. Liljecrona RiksdKul. 264 (1840). Med .. Cojet och Klint hafva sprången (i befordringen) varit verkliga saltomortaler. AB 1841, nr 84, s. 2. Men bland allt ”vrövl” och virrvarr, oundvikligt vid ett fyratusenårigt folks ”saltomortal” från monarki till dess motsats, lyser som en stjärna i mörkret den ypperliga åtgärd .. att .. inkalla (till parlamentet) medlemmar af de mäktiga transmarina kineserna. Nyström NKina 2: 262 (1914). — särsk. om hopp l. språng l. kullerbytta (se d. o. I b) i tankegång l. (logiskt) resonemang l. framställning o. d.; särsk. i uttr. logisk saltomortal. SvLittFT 1837, sp. 108. Ironien blir .. ett dialektiskt medel, som gör allt möjligt, alla tankens och känslans saltomortaler. Levertin Diktare 175 (1892, 1898). (De moderna författarnas) vågade saltomortaler — fram- och baklänges — inom den franska formläran och syntaxen. PedT 1900, s. 204. Den gången låg det något nästan fängslande i hans andliga saltomortaler och bisarra idéer, som han utvecklade i språkligt formfulländade vändningar. Lewenhaupt Sjuttiot. 165 (1937). Hon hade på känn att det var en logisk saltomortal i resonemanget, verkligt förbluffande hos en så klartänkt person som Rolf. Thorén Herre 52 (1942). jfr TANKE-SALTOMORTAL.
Ssgr (till 1): SALTOMORTAL-HOPP. (numera bl. tillf.) jfr -språng. FHæffner i Phosph. 1810, s. 110 (oeg., i pl., om orgelspelares språng mellan toner).
-RYTTARE. konstryttare l. cirkusryttare som kan slå saltomortaler på l. från hästryggen. GHT 1895, nr 235 A, s. 1. —
-SPRÅNG. äv. bildl. (jfr saltomortal 2). DA 1808, nr 1, s. 3. Ett Saltomortalsprång ifrån begrepp till det otänkbara. AJourn. 1814, nr 166, s. 1.
-VÄNDNING. (tillf.) om saltomortalliknande vändning mot bassängväggen vid tävlingssimning. IdrBl. 1935, nr 48, s. 6.
Avledn.: SALTOMORTALA, v. (tillf.) till 1, refl.: ta sig fram gm att (springa o. skutta o. ibland) göra saltomortaler. Då Jens hade läst brefvet, tog han fart och saltomortalade sig nedåt vägen. Lundquist Jensen HimmH 288 (1907; d. orig.: saltomortalede).

 

Spalt S 380 band 24, 1964

Webbansvarig