Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REVOLVER revol4ver, r. l. m.; best. -n; pl. -vrar040 (JernkA 1868, s. 333, osv.) ((†) = NVexjöBl. 1856, nr 7, s. 3, Billmanson Vap. 41 (1882); -s KrigVAT 1852, s. 99 (: Colts och Adams ”Revolvers”), Lind af Hageby Minn. 373 (1860), Linder Regl. 105 (1886; angivet ss. en nästan obehöfligform)).
Etymologi
[jfr t. o. fr. revolver; av eng. revolver, till revolve, vrida sig runt (se REVOLVERA)]
1) kort eldhandvapen avsett att hållas med en hand o. försett med flera till ett knippe sammanfogade o. (runt en axel) vridbara pipor l. med ett vridbart kammarstycke; särsk. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om sådant vapen med ett kammarstycke som innehåller rum för flera (vanl. sex) patroner o. automatiskt vrider sig, då avtryckaren föres tillbaka l. då hanen spännes, varvid en patron föres fram i skottläge; äv. ss. förled i ssgr vilka beteckna andra eldvapen av likartad konstruktion; i icke fackmässigt spr. äv. om pistol (se PISTOL, sbst.1 1) utan vridbart l. roterande kammarstycke. Skjuta med revolver. KrigVAT 1852, s. 99. Dubbelbössor, Pistoler och Revolver. NVexjöBl. 1856, nr 7, s. 3. Jag .. framtog .. en revolver .. och började ladda den med patroner. De Geer Minn. 2: 269 (1892). Revolvrar, ehuru med skottkammare som kringvreds för hand, äro kända sedan slutet af 1500-talet. Nilsson HallMus. 26 (1902). Alm Eldhandv. 2: 119 (1934; om ett omkr. 1830 konstruerat vapen med flera pipor). En man lyfte en revolver mot henne och tryckte av. Johnson Här 146 (1935). — jfr MYNNINGSLADDNINGS-, OFFICERS-, SKENDÖDS-REVOLVER m. fl. — särsk.
a) (förr) mil. i vissa kommandoord o. d. vilka avsågo revolverns uttagande ur o. insättande i fodralet. På kommando: revolver-ut! öppnas fodralet med båda händerna (osv.). EldhandvFältartill. 1887, s. 86. Skall uppehållet blifva långvarigt, låter officeren skyttarne göra revolver in och på stället hvila. Därs. 98.
b) bildl.
α) (numera knappast br.) om slutkläm (jfr KLÄM, sbst.1 5) i en skrivelse o. d. OoB 1905, s. 158.
β) ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som kännetecknas av hänsynslöshet o. bruk av hotelser o. d. (liksom den som tilltvingar sig ngt under revolverhot).
2) (i fackspr.) i utvidgad anv. av 1, om olika vridbara l. (stegvis) roterbara (delar av) apparater l. anordningar; särsk. dels om revolverugn, dels om revolverhuvud (till svarv o. d.), dels om vridbar anordning på mikroskop, försedd med flera objektiv som efter behov kunna vridas fram för användning, dels (förr) om ett slags fotografiapparat varmed man kunde ta flera bilder tätt efter varandra, dels ss. förled i ssgr. PT 1882, nr 118 A, s. 3 (om fotografiapparat). TT 1898, M. s. 26 (om revolverhuvud till revolversvarv). KommentSvFarm. Handledn. 124 (1907; på mikroskop). 2NF 26: 240 (1917; om revolverugn).
Ssgr (i allm. till 1): A: REVOLVER-AMMUNITION. Spak HbFältartill. 172 (1873).
(2) -ANSLAG ~02, äv. ~20. tekn. anslag (se d. o. 2 b β) för revolversliden i en revolversvarv; jfr -stopp. TNCPubl. 16: 54 (1949).
(2) -APPARAT. vävn. revolverväxel. TT 1901, M. s. 95. Hagberg o. Asklund Textilind. 188 (1924).
-ATTENTAT. attentat (se d. o. 2) varvid en revolver användes ss. vapen. Björkman (1889).
(2) -AUTOMAT. tekn. ett slags revolversvarv (”automatsvarv”), vid vilken äv. de manuella tempona med revolverhuvudets rörelse helt l. delvis automatiserats. SvTeknUppslB 1: 604 (1937).
(2) -AXEL, r. l. m. tekn. axel kring vilken revolverhuvud o. d. vrider sig. HbVerkstTekn. 2: 588 (1944).
-BANDIT. bandit beväpnad med revolver. Östergren (1936).
-BEVÄPNAD, p. adj. Östergren (1936).
(1 b β) -BLAD. [jfr t. revolverblatt] (numera knappast br.) tidning som ägnar sig åt revolverjournalistik. SD(L) 1905, nr 175, s. 5.
-BLIXT. om (ljussken som uppkommer gm ett) revolverskott. Edlund Chandler EneDöd 45 (1952).
(2) -BLÄNDARE. [jfr t. revolverblende] fotogr. bländare (se d. o. 3) bestående av en kring en central axel vridbar cirkulär skiva som runt periferien har en serie olika stora hål, rotationsbländare. Roosval Schmidt 49 (1896). 2SvUppslB 4: 305 (1947).
(2) -BORD. [jfr eng. revolving table] tekn. i maskin: vridbar skiva med hållare för arbetsstycken som i tur o. ordning föras fram i arbetsläge för olika värktyg, vridbord. Verkstäd. 1939, s. 195 (i borr- o. gängmaskin).
-BÖSSA. om äldre typ av gevär med ett för flera skott avsett vridbart magasin som kringvreds för hand. Karlin KultM 20 (1888; om vapen fr. 1700-talet). Alm Eldhandv. 1: 211 (1933; om vapen fr. 1630-talet).
(1 b β) -DIPLOMAT. (mera tillf.) om statsman som använder hotelser o. d. ss. påtryckningsmedel. GHT 1945, nr 82, s. 12.
-DRAMA, n. bildl., om (uppskakande l. tragiskt händelseförlopp i samband med) mord l. mordförsök o. d. med revolver; jfr dram, sbst.2 3. Björkman (1889). VästerbK 1927, nr 172, s. 3.
-DRAMATIK. bildl.; jfr -drama o. dramatik 2. Östergren (1936).
(2) -DÖRR. [efter eng. revolving door] svängdörr som kan vridas l. rotera kring en central axel. Essén Vap. 113 (1917). HantvB I. 6: 231 (1938).
-FABRIK. (revolver- 1927 osv. revolvers- 1858) JernkA 1858, s. 194.
(2) -FACK. post. fack för postbefordran på järnväg, inrättat på sådant sätt att posten nedlägges i facket medelst en i dettas övre del anbragt skopa som är fäst vid en axel o. svänges med hjälp av ett på fackets ena sida anbragt handtag. Döss o. Lannge 694 (1915).
-FICKA. ficka (se d. o. 1) som användes (l. som är avsedd) för förvaring av revolver. SvD 1897, nr 295 A, s. 20. —
-FODER. (†) = -fodral; jfr foder, sbst.2 1. Spak HbFältartill. 99 (1873).
-FODRAL. för en revolver avsett fodral l. hölster av läder o. d. (ofta med anordningar för fastsättande i en livrem o. d.). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 218 (1879).
(2) -FÄSTE. tekn. vridbart fäste för flera svarvstål i supportsvarv. HbVerkstTekn. 2: 279 (1944).
-FÖRSÖK. (†) om försök till rån o. d. varvid revolver använts. Strix 1900, nr 43, s. 2.
-HANDMÖRSARE~0200. (om ä. förh.) mil. ett slags handmörsare med flera lopp, rapphönsmörsare. NF 6: 686 (1882).
-HANDTAG~02 l. ~20. (i fackspr.) handtag som liknar kolven (med avtryckaren) på en revolver. KatalStille 1926, s. 89 (på apparat för transformering av elektrisk ström).
-HANE. jfr hane, sbst.1 6. Berger Därute 156 (1901).
-HOT. hot (om att skjuta) med revolver. Östergren (1936).
(2) -HUVUD. [jfr t. revolverkopf] tekn. vridbar hållare vari flera värktyg (l. arbetsstycken) kunna fastsättas o. gm omställning av en spak o. dyl. l. automatiskt föras fram i arbetsläge; särsk. om sådan hållare på l. till en revolversvarv. TT 1889, s. 233. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 128. —
-HYLLA, r. l. f.
1) (tillf.) till 1: hylla för förvaring av revolvrar. Hedenstierna Marie 196 (1896).
2) (numera knappast br.) till 2: (förvarings)hylla som kan vridas l. svängas runt, svänghylla. Essén Misst. 92 (1911). Östergren (1936).
-HÅLL. avstånd inom vilket värkan kan påräknas vid skjutning med revolver; (normalt) skotthåll vid revolverskjutning. Zilliacus Indiankr. 118 (1898).
-HÖLSTER. jfr -fodral. Konow (1887).
(1 b β) -JOURNALIST. journalist som använder sig av våldsamma medel l. metoder; journalist som bedriver revolverjournalistik. GHT 1895, nr 211 B, s. 1. NDag 1948, nr 214, s. 8.
(1 b β) -JOURNALISTIK. om journalistik som använder sig av hotelser (t. ex. om skandalisering av ngn) o. d.; ofta allmännare: journalistik som frossar i (skandalbetonade) sensationer l. på ett hänsynslöst (o. ofta ovederhäftigt) sätt angriper enskilda personer l. företag o. d., ”gangsterjournalistik”. Revolverjournalistik efter rent amerikanskt mönster. AB 1896, nr 70 A, s. 3.
(2) -KAM. tekn. i revolverautomat: kamskiva som ger revolversliden dess rörelse. TNCPubl. 16: 55 (1949).
-KANON~02. [jfr t. revolverkanone, eng. revolving gun, revolver-gun, fr. canonrevolver] (förr) mil. ett slags lätt, snabbskjutande kanon l. kulspruta med 6—10 pipor, vridbara kring en axel ungefär som magasinet på en revolver. Dalin (1871). 2SvUppslB 17: 110 (1950).
-KNALL, r. l. m. jfr knall, sbst.1 1 a. Högberg Jim 286 (1909).
-KULA, r. l. f. EldhandvSkjutsk. 2: 45 (1877).
(2) -LÅDA. [jfr t. revolverlade] vävn. växellåda i revolverväxel. 2UB 8: 318 (1900).
-MAGASIN.
1) till 1; jfr magasin 3 c. Essén Brilj. 165 (1918; i bild).
2) vävn. till 2: revolverväxel. Hagberg o. Asklund Textilind. 100 (1924).
-MAN ~man2.
1) om tjuv l. rånare o. d. beväpnad med revolver. SD(A) 1910, nr 352, s. 9.
2) (tillf.) bildl., om revolverjournalist; jfr revolver 1 b β. Strindberg TjqvS 5: 41 (1886, 1909).
(2) -MASKIN. tekn. jfr -press 2, -svarv. GrafUppslB (1951).
(2) -MONTER. (†) vridbar l. roterande (utställnings)-monter. SD 1900, nr 119, s. 5.
-MYNNING. Lundell (1893). Ur hennes två revolvermynningar till ögon sköto som små svaga blixtar. Krusenstjerna Fatt. 2: 173 (1936).
-PATRON, r. l. m. SFS 1880, Bih. nr 2, s. 9. —
-PISTOL. (†) revolver. Topelius 24: 149 (1857). Balck Idr. 2: 183 (1887).
(2) -PLAN, n. tekn. om de plana ytor på ett revolverhuvud, på vilka värktygen fästas. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 112. —
-PRESS. [jfr t. revolverpresse]
1) till 1 b β: press (se press, sbst.1 5) som ägnar sig åt revolverjournalistik, ”gangsterpress”. Strindberg TjqvS 3: 127 (1887).
2) tekn. till 2: press (se press, sbst.1 2) för formning av olika material, bestående av en roterande trumma med ett visst antal formar som en efter en pressas mot en i pressen fast anbragt form; numera särsk. om sådan press för pressning av (tak)tegel. En ostpress från Silkeborg maskinfabrik, benämnd Silkeborg revolverpress. TLandtm. 1900, s. 570. 2SvUppslB 28: 1141 (1954).
-REM. rem vari en revolver l. ett revolverfodral fästes vid ett klädesplagg l. en livrem o. d. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 218 (1879).
(2) -SKIVA, r. l. f. (†) tekn. om skivformigt revolverhuvud. SD(L) 1897, nr 228, s. 1.
-SKOTT. skott avlossat med revolver. NDA 1885, nr 222, s. 2. (Polismästaren låg) död, med ett revolverskott i högra tinningen. Hellström Malmros 349 (1931).
-SKYTT. Claëson Lockhart PolAgent 20 (1933).
(2) -SLID. tekn. åkbar maskindel (på revolversvarv o. d.) på vilken ett revolverhuvud är fäst. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 19.
(2) -STAMP, r. l. m. tekn. i nitmaskin: för uppstukning av nitars sluthuvud använd stamp bestående av en vridbar skiva som på kantytorna har fördjupningar för nitar av olika dimensioner. TNCPubl. 16: 30 (1949).
(2) -STANS. tekn. = -stamp. Bergman HbJärn 3: 106 (1926).
(1 b β) -STIL. (tillf.) stil l. framställningssätt av den typ som användes av en revolverjournalist. Denna i revolverstil affattade hotelse innehåller en så pass oförtäckt insinuation, att ingen uppmärksam läsare kan misstaga sig derpå. DN 1893, nr 8530, s. 1.
(2) -STOL.
1) [jfr eng. revolving chair] (†) om vrid- l. svängbar (skrivbords)stol. Harry svängde revolverstolen ett halvt varv runt. Essén Brilj. 230 (1918).
2) [jfr t. revolverstuhl] vävn. vävstol med revolverväxel. Fröberg Skrädd. 36 (1941).
(2) -STOPP, n. tekn. = -anslag. TNCPubl. 16: 54 (1949).
(2) -STRECKPLATTA~020. tekn. i mikroskop för värkstadsmätningar: vridbar streckplatta tillhörande okularet. Engström Mätverkt. 104 (1939).
-STUDSARE. (förr) mil. ett slags studsare med ett magasin för sex patroner av samma typ som ett revolvermagasin (se d. o. 1). BoupptVäxjö 1880. Alm VapnH 132 (1927).
(2) -STÄD. tekn. vridbart l. roterande städ i en smidesmaskin, försett med olika sänken som vändas mot hammaren, då städet vrides. 2NF 26: 19 (1917).
(2) -SUPPORT. [jfr t. revolversupport] tekn. (support som uppbär ett) revolverhuvud. 2NF 27: 845 (1918; om revolverhuvud i revolversvarv). HbVerkstTekn. 2: 297 (1944; om support utrustad med revolverhuvud i s. k. karusellsvarv).
(2) -SVARV. [jfr t. revolverdrehbank, fr. tour-revolver] tekn. svarv med revolverhuvud vilket uppbär intill sex olika värktyg som i tur o. ordning få bearbeta arbetsstycket. TT 1889, s. 184. Dædalus 1945, Annons. s. 16.
(2) -SVARVARE. [jfr -svarv] arbetare som sköter en revolversvarv. ST 1914, nr 7401 B, s. 4.
(2) -SVARVNING. [jfr -svarv] tekn. HbVerkstTekn. 3: 299 (1944).
-SYSTEM.
1) (†) till 1 b β, om (användning av) revolverjournalistik; jfr -taktik. Schulthess (1885).
2) (mera tillf.) tekn. till 2, om (användning av) revolverhuvud l. liknande roterande maskindelar. Björkman (1889).
(1 b β) -TAKTIK. (tillf.) om taktik varvid man använder hotelser för att nå sitt mål. SvD(A) 1931, nr 96, s. 4.
-TRUMMA, r. l. f. jfr -magasin 1. Alm VapnH 133 (1927).
(2) -UGN. [jfr t. revolverofen] tekn. roterande, cylinderformig (smält)ugn, roterugn. JernkA 1892, s. 29.
-VAPEN. (i fackspr.) vapen med ett vridbart magasin för flera patroner l. (förr) med flera till ett knippe sammanfogade o. (runt en axel) vridbara pipor. Alm Eldhandv. 1: 210 (1933). Därs. 2: 119 (1934).
(2) -VÄVERSKA. vävn. kvinna som sköter en vävstol med revolverväxel. GHT 1935, nr 239, s. 20.
(2) -VÄXEL. vävn. på mekanisk vävstol: system av (vanl. sex) växellådor som äro placerade kring en horisontal axel. Mekanisk väfstol med revolverväxel. 2UB 8: 319 (1900).
(2) -VÄXLING. [jfr t. revolverwechsel] vävn. växling av inslag med hjälp av revolverväxel; äv. konkret: revolverväxel. 2NF 33: 44 (1921). Hagberg o. Asklund Textilind. 218 (1924; konkret).
(2) -ÄSSJA. tekn. ässja med en kring en lodrät axel vridbar härd. 2NF 33: 1273 (1922).
B (†): REVOLVERS-FABRIK, se A.
Avledn.: REVOLVRA, v. (tillf.) till 1; refl., i uttr. revolvra sig till ngt, gm revolverhot tilltvinga sig ngt; anträffat bl. bildl.: gm hot tilltvinga sig ngt (jfr revolver 1 b β). GHT 1895, nr 214 A, s. 2.

 

Spalt R 1686 band 22, 1958

Webbansvarig