Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÄSANTERI, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
Ordformer
(plaisanteri(e) 17761904. pläsanteri 1810)
Etymologi
[jfr t. pläsanterie; av fr. plaisanterie, till plaisanter (se PLÄSANTERA)]
(†) skämt; skämt med l. förlöjligande av ngn l. ngt. Kellgren (SVS) 6: 63 (1776). Det är förmodligen blott ett pläsanteri af Öfvers(ättaren) att teckna Camilla så lätt, att hon promenerade på topparna af axen? Polyfem II. 6: 1 (1810). Med ett duktigt plaisanterie öfver yttersta Domen åt hvilket jag .. hjertligt skrattade förde han mig från bordet. Bremer Brev 1: 331 (1835). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 1306 band 20, 1953

Webbansvarig