Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOLL nol4, förr äv. NULL, räkneord.
Ordformer
(noll 1716 osv. null 17321878)
Etymologi
[jfr holl. nul, t. null; utvecklat ur NOLL, sbst.2, o. NOLL, adj. (o. pron.)]
grundtal angivande ett antal som med en enhet understiger 1; tal som i talräckan har sin plats mellan de positiva o. de negativa talen; i substantivisk anv. äv. om siffran; utom i löpande text vanl. skrivet ”0”; jfr NOLL, sbst.2, NOLLA, sbst.2 Två gånger noll är (lika med) noll. Ring upp två noll fem tre! Noll hela och två tiondelar. Ja, förr må Tiden stilla stå, / Med noll sin diuphet mäta, / Än någon Tid ell’ ålder må, / Kung Carols Namn förgäta. Frese VerldslD 132 (1716, 1726). Således äro 1. och 0. ett tiotal eller 10; tu och noll, tu tiotal eller 20. Murberg FörslSAOB (1793). (Havsvattnet) fryser ej .. vid noll grader som insjövattnet. LfF 1897, s. 207. De värden på x, för vilka de .. givna funktionerna få värdet noll. Hedström o. Rendahl Alg. 47 (1915). — särsk.
a) (numera bl. ngt vard.) i utvidgad anv., om resultat o. d., i sådana uttr. som vara l. bli (nästan) lika med noll l. plus minus noll o. d., (nästan) ingen (l. intet) l. värdelös(t) osv.; stundom äv. i fråga om person, i uttr. sätta ngn lika med noll o. d., räkna ngn som betydelselös l. värdelös osv.; förr äv. i det bildl. uttr. vara nummer noll, ha förlorat sitt värde; jfr NOLL, adj. (o. pron.) 3 (b). När dygden borto är så är hon (dvs. kvinnan) numer null. Kolmodin QvSp. 1: 154 (1732). Han sade en hvar .., att hans tjänstgöring var lika med noll. Cederschiöld Riehl 1: 8 (1876). Honom sätta vi lika med noll. Söderhjelm Brytn. 76 (1901). Att verkan av hans ord nästan blev lika med noll. Lagerlöf Top. 206 (1920).
b) konkretare, med tanke på punkt på en skala o. d. som betecknar noll måttsenheter; särsk. i fråga om termometer(skala); äv. bildl.; jfr NOLLA, sbst.2 1 d, NOLL-PUNKT. Termometern stod på noll, visade fem grader under noll. ZTopelius (1844) hos Vasenius Top. 3: 141 (bildl.). CVAStrandberg 5: 125 (1862). Jag tog till att hosta oupphörligt, och rösten föll under noll. Nyblom Twain 1: 166 (1873). Trivseln i svenska folkhemmet var .. (mot slutet av 1870-talet) för stora folkskikt nästan nere vid noll. KyrkohÅ 1937, s. 242.
c) (vard.) i sådana uttr. som noll ett, två osv. (äv. skrivet o. vanl. uttalat ss. ssg 3~2 l. 04), ss. beteckning för årtalen 1901, 1902 osv. Gammaldags hem i Tyskland och Norge år nollfem. BohemAkademist. 81 (i handl. fr. 1918). Han reste sig upp och sade: Larsson, länsveterinär, student noll sju. Hedberg Grop 239 (1937). Anm. 1:o Vard. (i sht i studentspr.) förekomma till dessa uttr. bildade avledn. nolletta, nolltvåa osv. i bet.: person som avlagt studentexamen år 1901 osv.; stundom äv.: person som är född år 1901 osv. Nolltreorna vid Lunds privata hålla kamratmöte. LD 1933, nr 139, s. 3. 2:o I vissa trakter användes i sht under de första årtiondena av 1900-talet nollnoll nol3~nol2 (vanl. skrivet 00) ss. eufemistisk beteckning för: klosett. I hotell o. pensionat med numrerade rum var ofta dörren till klosetten betecknad med 00. Vara, gå på 00.
d) [jfr motsv. anv. av d. nul, sbst.] (förr) om den lägsta betygsgraden. Hagström Herdam. 3: 499 (1899; i fråga om förh. på 1600-talet).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan behandlade ssgr kunna äv. fattas ss. sammansatta med nolla, sbst.2, l. noll, sbst.2): (jfr anm.) NOLL-CIRKEL. [jfr t. null(en)zirkel] (i fackspr.) visst slags passare för uppritande av mycket små cirklar, jungfrucirkel. Zidbäck (1890).
-DAG. [jfr eng. day 0] (i fackspr.) i fråga om föreslagen reformerad tideräkning: dag som står utanför vecko- l. månadsindelningen av året (o. infogas omedelbart före den första månadens början); äv. om motsv. dagar enl. äldre tideräkning; mera tillf. äv. om nollte mobiliseringsdagen (dagen före första mobiliseringsdagen). SDS 1900, nr 295, s. 2 (i fråga om mobilisering). Bergstrand Astr. 86 (1925; i fråga om föreslagen tideräkning). Nilsson FestdVard. 203 (1925; i fråga om ä. tideräkning).
-DISTANS. (i fackspr.) om förhållandet att lodlinjerna genom stolsitsens främre o. bordets (pulpetskivans) bakre kant i en skolbänk sammanfalla; jfr minus-, plus-distans. SvFriesen Inbj. 1891, s. 22.
-GRADIG. [jfr t. nullgradig] (i sht i fackspr.) (som har en temperatur) av noll grader. Nollgradig luft. JernkA 1873, s. 390.
-GRUPP. kem. om ädelgasernas grupp i periodiska systemet (som omedelbart föregår grupp 1). NoK 3: 125 (1921).
-INSTRUMENT. fys. mätinstrument som användes för att konstatera frånvaro av ngt; särsk. el.-tekn. om galvanometer använd för konstaterande av frånvaro av ström. TT 1901, K. s. 5. —
-ISOGON. [jfr t. nullisogone] fys. isogon som förbinder orter med noll graders deklination. Moll Fys. 3: 10 (1899).
-ISOKLIN, r. [jfr t. nullisokline] fys. isoklin som förbinder orter med noll graders inklination, magnetisk ekvator. Moll Fys. 3: 12 (1899).
-KLASS. (om ä. förh.) klass närmast under första klassen; särsk. fångv. om klass under de tre disciplinklasserna till vilken en fånge nedflyttades, då han begått förseelse som var belagd med straff. Hagströmer Frihetsstr. 164 (1875). Cederschiöld Grundtal. 26 (1897; äv. om förberedande klass i flickskola i Sthm på 1850-talet).
-KOPPLING. el.-tekn. koppling varigm ett relä anbringas i ett trefassystem så att det genomflytes av summaströmmen på de tre faserna, vilken normalt är lika med noll, summaströmskoppling. ElTeknHb. 1421 (1941).
-KORREKTUR. (i fackspr.) korrektur som läses på tryckeriet, innan ”första korrekturet” sändes till författaren l. förlaget o. d. Elge BoktrK 48 (1915).
(jfr anm. sp. 628) -KRYSS, förr äv. -KRYSSE, n. (-kryss 1805 osv. -krysse 17901828. -krysset, sg. best. 1730 osv.) [jfr d. nulkryds] skeppsb. märke i form av en med ett kryss överkorsad nolla; numera nästan bl. om dylikt märke använt vid virkesbesiktning för att beteckna utskottsvirke l. vid kassation av en byggnadsdel o. d. vid skeppsbyggeri; i sht förr äv. om dylikt märke använt på fartygsritningar för att beteckna nollspantet; förr äv. i utvidgad anv., dels om ett fartygs bredaste del, dels om utskottsvirke. Rajalin Skiepzb. 30 (1730). ReglVirkeslefv. 1825, § 5 (om utskottsvirke). Dalin (1853; om ett fartygs bredaste del).
Ssg: nollkryss-spant. [jfr d. nulkrydsspant] (numera föga br.) skeppsb. nollspant. Ekbohrn NautOrdb. (1840). 3NF (1931).
-LEDARE, r. l. m. [jfr t. nulleiter] el.-tekn. nolledning. TT 1898, M. s. 27. —
-LEDNING. [jfr t. nulleitung] el.-tekn. ledning som normalt för ringa l. ingen elektrisk ström; dels om ledning som i ett likströmssystem har medelpotential i förhållande till ytterledningarna, dels om jordad ledning från nollpunkt i ett elektriskt trefasnät. 2UB 3: 214 (1897). 3NF (1931).
-LÄGE. [jfr eng. zero position] (i fackspr.) läge som visare på mätinstrument o. d. intar, då mätstorheten är lika med noll; äv.: utgångsläge; äv.: läge som intas av pådraget till l. regleringsanordningen för ett maskineri o. d., då maskineriet är frånslaget (icke är påkopplat). TT 1897, M. s. 13 (i fråga om visare på brandtelegraf). Därs. 1900, M. s. 40 (i fråga om pådrag till elektrisk hiss). Blix Muskelv. 2: 24 (1900; i fråga om visare på galvanometer).
-MERIDIAN. [jfr t. nullmeridian] geogr. meridian som tagits till utgångspunkt vid angivande av övriga meridianer. Hägg PraktNav. 8 (1900).
-METOD. fys. mätmetod varvid en sökt storhet erhålles l. kan beräknas, då värkan av en viss storhet (på ett känsligt mätinstrument) göres försvinnande liten (lika med noll); jfr -instrument. TT 1898, M. s. 15. —
-MÄNGD. mat. inom mängdläran: mängd med måttet (se mått, sbst.4 3 a) noll. SvUppslB 19: 560 (1934).
-NOLL, se noll, räkneord c anm. 2:o.
-PLAN, n. i sht byggn. o. geol. (godtyckligt valt) horisontalplan som utgör utgångspunkt vid angivande av vertikala mått (på byggnader l. byggnadsritningar l. vid avvägning o. d.). TT 1898, Byggn. s. 43. —
-PORTION. (i fackspr.) portion som på sjukhus efter läkares föreskrift utdelas till svårt sjuka o. som icke innehåller ngn fast föda, utan bl. havresoppa, risvatten o. d.; äv. använt ss. (bokföringsteknisk) beteckning för icke utdelad portion; jfr hel-, halv-portion. VexjöBl. 1846, nr 20, s. 1 (för sjuka fångar). RiksdRevStatsv. 1908, s. 655 (om icke utdelad portion).
-PUNKT. [jfr t. nullpunkt, eng. zero point] punkt där ngt är lika med noll; vanl. om (värklig l. tänkt) punkt som tjänar ss. utgångspunkt vid angivande av mått o. d.; ofta konkret: punkt (på en skala o. d.) som utmärker noll måttsenheter (o. varifrån graderingen av skalan osv. utgår); särsk. (o. utom i fackspr. numera företrädesvis) om dylik punkt på termometerskala, utgörande gränspunkt mellan positiva o. negativa grader (på Celsius’ o. Réaumurs termometrar angivande den temperatur vid vilken vatten fryser). Möller (1790; bet. oviss). CAEhrensvärd Brev 2: 91 (1795). (Fahrenheit) tog sin nollpunkt på det sätt, att thermometerkulan sattes i en blanning af salmiak och snö. Berzelius Kemi 3: 354 (1818). Som nollpunkt för geokronologien har .. blifvit satt gränsen mellan postglacial och senglacial tid. 2NF 38: 267 (1926). Termometern stod på nollpunkten i morse. Sörman Aloë 38 (1931). särsk.
a) fys. i uttr. (den) absolut(a) nollpunkt(en), om den temperaturgrad vid vilken all molekylarrörelse anses upphöra. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 38.
b) (i fackspr.) utgångspunkt vid avvägning (se d. o. 1). JernkA 1824, s. 132. jfr höjd-nollpunkt.
c) [jfr motsv. anv. i t.] i sht mat. om skärningspunkten mellan axlarna i ett koordinatsystem, origo. JernkA 1825, 2: 41 (vid uppgörande av karta över gruva). SvUppslB 1: 965 (1929).
d) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] el.-tekn. i en elektrisk maskin l. transformator l. i ett elektriskt ledningsnät: i förhållande till lindningarna l. nätledarna symmetriskt belägen punkt vari lindningarna resp. ledarna äro hopkopplade o. där potentialen (normalt) är lika med noll; särsk. om den gemensamma ändpunkten för de tre faslindningarna vid trefassystem i stjärnkoppling. TT 1900, M. s. 61 (i en elektrisk maskin). Elfving Starkstr. 40 (1909). 3NF 23: 286 (1937).
e) bildl.; särsk. med tanke på nollpunkten på en termometer. Biberg 1: 101 (c. 1814). Malmströms humör sjunker gång på gång under nollpunkten. 3SAH 51: 210 (1940).
Ssgr: nollpunkt- l. (vanl.) nollpunkts-energi. fys. energi hos en atom vid den absoluta nollpunkten; jfr -punkt a. NoK 21: 149 (1923).
-fel, n. [jfr t. nullpunktfehler] (i fackspr.) fel som uppkommer vid mätning l. beräkning o. d. därigm att nollpunkten icke är riktigt belägen (i förhållande till mätskalan o. d.); jfr index-fel. Rubenson Meteor. 6 (1880; på termometer).
-korrektion (i fackspr.) särsk. konkretare; jfr korrektion I 1 d. Rubenson Meteor. 7 (1880).
-motstånd. el.-tekn. motstånd (se d. o. 2 c) anslutet i en nollpunkt (se d. o. d). KatalInstallAsea 1931, s. 257.
-reaktor. el.-tekn. induktiv spole ansluten mellan jord o. nollpunkten i ett elektriskt trefasnät. 3NF 23: 286 (1937).
-spole. el.-tekn. nollpunktsreaktor. FörslElektrOrdl. (1931).
-transformator. el.-tekn. transformator inkopplad i en nollpunkt (se d. o. d). FörslElektrOrdl. (1931).
-REMSKIVA~020. tekn. = -skiva. TT 1871, s. 77.
-SKENA, r. l. f. el.-tekn. (ledning i form av en) metallskena förbunden med en nollpunkt (se d. o. d). TT 1900, M. s. 134. —
-SKIVA, r. l. f. tekn. bredvid en på samma axel fastsatt drivande skiva monterad lös skiva till vilken remmen kan överföras, då axeln icke skall draga, lösskiva. TT 1871, s. 85.
(jfr anm. sp. 628) -SPANT. [jfr t. nullspant; benämningen beroende på att nollspantet förr utgjorde utgångspunkten för numreringen av spanten på en fartygsritning. Jfr -kryss-spant] skeppsb. spant som är beläget (mitt emellan för o. akter) där ett fartyg har sin största bredd; äv. (o. numera företrädesvis) i utvidgad anv., om tvärskeppssektion av ett fartyg vid dess halva längd i konstruktionsvattenlinjen. Dalman 40 (1765). SvUppslB (1934; om tvärskeppssektion).
Ssg (skeppsb.): nollspant- l. nollspants-area. om arean av den under konstruktionsvattenlinjen belägna delen av midskeppssektionen. Frykholm Ångm. 269 (1881).
-SPÄNNING. [jfr t. nullspannung] el.-tekn. förhållandet att spänningen sjunker mot noll l. försvinner l. är (ungefär) lika med noll. TT 1894, Byggn. s. 12.
Ssgr (el.-tekn.): nollspännings-relä. relä som träder i funktion, då spänningen i strömkretsen försvinner. FörslElektrOrdl. (1931).
-skydd. automatisk strömbrytare varmed en elektrisk anläggning o. d. frånkopplas, då spänningen i ledningsnätet sjunker mot noll l. försvinner, o. som är avsedd att skydda anläggningen mot skador vid hastigt återvändande full spänning. TT 1927, Allm. s. 107.
-utlösning. särsk. konkret: nollspänningsskydd. LAHT 1929, s. 411.
-STRECK. [jfr t. nullstrich] streck på en skala o. d. som utmärker noll måttsenheter; jfr -punkt. Rubenson Meteor. 18 (1880).
-STÄLLE. mat. punkt på en analytisk kurva l. linje, liggande på den axel som betecknar värdet noll; äv. (o. vanl.) i utvidgad anv., om sådant värde av den oberoende variabeln i en (analytisk) funktion som gör funktionen lika med noll. ÖfversVetAFörh. 1900, s. 675.
-STÄLLNING. [jfr t. nullstellung] (i fackspr.) jfr -läge. KommentSvFarm. 154 (1902).
-UTTAG~02. el.-tekn. uttag (i kontakt o. d.) för nolledning. FörslElektrOrdl. (1931).
(jfr anm. sp. 628) -VARELSE. (†) nolla (se nolla, sbst.2 1 e α); anträffat bl. i pl. Bremer Pres. 303 (1834).
Avledn.: NOLLTE, räkneord. [jfr t. nullte] (i fackspr. l. skämts.) ordningstal till noll, räkneord. Beckman Tideräkn. 34 (1924). En hel dag seglade vi utefter denna nollte breddgrad. Mörne ÄventV 200 (1929).

 

Spalt N 627 band 18, 1947

Webbansvarig