Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEON neå4n, äv. ne4on, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. neon, fr. néon; av eng. neon, av gr. νέον, n. sg. av νέος, ny (se NEO-); benämningen given av upptäckarna, de engelska kemisterna W. Ramsay o. M. Travers 1898]
till ädelgasernas grupp hörande grundämne (som i ett urladdningsrör utsänder ett rödaktigt sken o. därför, oftast i blandning med helium, fått stor användning inom belysningstekniken o. ljusreklamen); i icke fackmässigt spr. stundom övergående i bet.: neonljus. 2NF 10: 436 (1908). Starck Kemi 87 (1931). Ljusreklamerna måla / stjärnsystem av neon. Asplund Silv. 103 (1936).
Ssgr: NEON-BOKSTAV~02 l. ~20. i neonskylt; i sht i pl. AB(A) 1931, nr 226, s. 4. —
-GAS. (ädelgasen) neon. 2NF 35: 531 (1923). —
-LAMPA. tekn. lampa fylld med förtunnad neongas; jfr -rör. TMatFysKemi 1922—23, s. 17. —
-LJUS, n. ljus från neonrör. HandInd. 268 (1926).
Ssgr: neonljus-skylt.
-text. —
-RÖR. tekn. eg.: urladdningsrör innehållande neon; vanl. allmännare, om urladdningsrör innehållande (en blandning av neon o.) andra gaser, i sht använt till ljusreklam: lysrör. FFS 1930, s. 429. —
-SKYLT. ljusreklamskylt bestående av neonrör. HandInd. 268 (1926).

 

Spalt N 482 band 18, 1947

Webbansvarig