Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSIKANT mus1ikan4t l. 1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er
Ordformer
((†) pl. best. musikantren Lucidor (SVS) 221 (1672)).
Etymologi
[jfr t. musikant; av ffr. musicant l. it. musicante, av senlat. musicans (gen. -antis), p. pr. av musicare (se MUSICERA)]
person som utför musik, musiker; förr äv. om sångare; numera företrädesvis om oskolad musiker, spelman; ngn gg äv. om skolad musiker, dels nedsättande, dels (i fackspr.) för att beteckna en musiker (l. kompositör) med ett musikantiskt sätt att spela (l. komponera). Petreius Beskr. 2: 195 (1614). I Musikanter .. / siungen först wp, som thät ähr wijs (dvs. sed). Messenius Christm. 208 (c. 1616). Musicanten utj Kong. Maÿ:tz Capell Conrad Bohn. HovförtärSthm 1696 A, s. 997. Vi äro muntra musikanter, / och vår är hela jordens ring. OdinslLundag. nr 182 (1856). Till krigsmän hänföras .. (bl. a.) vid krigsmakten anställde musikanter. Spak HbFältartill. 15 (1873). Musiker äro sällsynta, musikanter tallösa. Ahrenberg Edelfelt 66 (1902). Musikv. 1945, nr 1, s. 28. — jfr FÄLT-, GAT-, HOV-, REGEMENTS-, STADS-, VOKAL-, ZIGENAR-MUSIKANT m. fl.
Ssgr: A: MUSIKANT-ARTAD, p. adj. särsk. (mus.): musikantisk. Jeanson (o. Rabe) 2: 71 (1931).
-GESÄLL. (musikant- 1775. musikants- 1710) (förr) gesäll inom musikerskrået. KKD 5: 91 (1710). VDAkt. 1775, nr 43.
-HÅR. (vard.) musikerhår. Levertin Magistr. 103 (1900).
-LYNNE. om en spelmans l. musikers temperamentsfulla (särsk. uppsluppna) lynne. Cygnæus 6: 342 (1865). särsk. (mus.): musikantiskt lynne. Musikv. 1945, nr 1, s. 22.
-SKRÅ, n. (förr) musikerskrå. 2NF (1913).
B (†): MUSIKANTS-GESÄLL, se A.
Avledn.: MUSIKANTISK, adj.
1) (†) i uttr. musikantiskt instrument, musikinstrument. Dryselius Måne 491 (1694).
2) mus. som utmärker en spelman l. liknar en spelmans; särsk. om spelsätt, komposition o. d.: som utmärkes av den omedelbara, naturliga spelglädjen hos en spelman; som är okonstlad o. (melodiskt) medryckande (som en spelmansmelodi). I .. (Stenhammars fjärde stråkkvartett) förenas musikantisk spelfröjd, romantiskt tonsvärmeri och patetiskt allvar. SvD(A) 1930, nr 27, s. 7. De .. (mellan femte, sjunde o. nionde) liggande symfonierna (av Beethoven) .. äro mera naivt musikantiska och närma sig i fakturen .. den beethovenska kammarmusiken. (Jeanson o.) Rabe 2: 131 (1931).
MUSIKANTSKA, f. (numera bl. tillf., skämts.) kvinnlig musiker. Österling Ter. 2: 293 (1700). SvD(A) 1928, nr 275, s. 8.

 

Spalt M 1646 band 17, 1945

Webbansvarig