Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METALLURG met1alur4g l. me1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning. Spegel 307 (1712: metallurgi, pl.).
Etymologi
[jfr t. metallurg, ä. fr. métallurge; av gr. μεταλλουργός, som bearbetar metaller, av μέταλλον o. ἒργον, arbete]
(i fackspr.) person som studerar l. vetenskapligt l. praktiskt sysselsätter sig med metallurgi. Rinman JärnH 473 (1782). Dædalus 1933, s. 69. jfr ELEKTRO-, STÅL-METALLURG. —

 

Spalt M 879 band 17, 1944

Webbansvarig