Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MEST mäs4t, adj. o. adv. superl.; förr äv. MEREST, adj. superl.; förr äv. MESTA l. MESTE l. MESTAN l. MESTOM, adv. superl.
Ordformer
(merest 1662 (: det mereste)1765 (: de .. mereste). meest 1524. mest (mesth) 1523 osv. mäst(h) (-æ-) 15231913. mesta (-ä-), adv. 15611639. mestan, adv. 1605. meste (-ä-), adv. 15691575. mesto (-ä-) (i uttr. åt mesto) 15611588. mestom, adv. c. 1600)
Etymologi
[fsv. mest, mäst, adj. o. adv., mesta, mästa, adv., d. mest, isl. mestr, got. maists, mnt. mest, t. meist, eng. most; superl. till MER, MERA, adj. o. adv. Formerna mesto o. mestom äro eg. dat. sg. n. resp. dat. pl.; formen mestan torde bero på inflytande från adv. på -an]
I. adj. (äv. i substantivisk anv.).
1) i fråga om storlek l. omfattning l. mängd o. d.: störst; utom i a numera bl. dels attributivt i bestämd form: som bildar huvudparten av ngt (numera bl. en mängd l. ngt abstrakt), dels i n. sg. best. i substantivisk anv. i anslutning till denna bet.: huvudparten. Sin mesta tid tillbragte han på resor. Det mesta obehaget fick jag. Han gör det mesta av arbetet. Det mesta är nu gjort. 1Kor. 12: 23 (NT 1526). (Gösen fångas) med Nät .., utlagda på mästa diupet. Broman Glys. 3: 596 (c. 1740). Ehuru jag har correspondence öfver .. mästa verlden. Linné Bref I. 3: 252 (1774). (Runebergs) ”idyller och epigrammer,” hvilka förvärfvat honom hans mesta popularitet. Sturzen-Becker SvSkönl. 189 (1845). Under det mesta af samma tidsförlopp. Atterbom Minnest. 1: 210 (1847). Klipphällar och .. barrskog upptogo det mesta af marken (på Stjärnholm). De Geer Minn. 1: 12 (1892). Mesta tiden hade han varit i Mexiko City. Renner Berge o. Lanier 133 (1930). — särsk.
a) i n. sg. obest., mer l. mindre substantiviskt: största mängden l. delen (av ngt uttryckligen angivet l. av sammanhanget l. situationen framgående l. av ngt till sin art obestämt); ofta i förb. med sbst., dels (o. vanl.) med omedelbar anslutning till sbst., dels med sbst. föregånget av prep. av, äv. (vard.) med, förr äv. om. Mest sol ha vi i vardagsrummet. I vilket land dricker man mest kaffe? Den som hade mest pängar fick betala mest. Biograferna ha mest folk om vintern. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Narren haar altijdh mäst aff munnen. Grubb 409 (1665). Om de skulle få onda tjenare, som tyvärr här är mäst om. Murbeck CatArb. 6: 243 (c. 1750). Den gifver mest, som minst hafver. Granlund Ordspr. (c. 1880). Veteraner .. / I dens tjenst, som lofvar mest. Snoilsky 2: 11 (1881). Som det är mest med fruntimmer i mitt hus så (osv.). Larsson Solsid. 13 (1910).
b) i uttr. mesta (förr äv. meste) delen, förr äv. meste part(en) l. (den) mesta parten l. meste hopen, största delen; numera bl. ngn gg med partitiv bestämning inledd av prep. av; jfr MEST-PART(EN) I, MESTADELEN I. Mæste delen aff Kwngens partii. G1R 1: 120 (1523). 2Mack. 11: 12 (Bib. 1541: meste hopen; Apokr. 1921: De flesta av dessa). JMessenius (1629) i HB 1: 126 (: mäste parten). Vårt liv (på fyrskeppet) förflöt mesta delen av tiden under däck. BygdFolk 1: 292 (1927).
c) ss. attribut till koll. sbst., numera bl. till egentligt koll. sbst.: största l. övervägande delen av (ngt). Den mesta nötboskapen i Skåne är av låglandsras. Flättia hon heet; är myckit afhållen af mäste wår Vngdom. Stiernhielm Herc. 38 (1658, 1668). Hans Kongl. Maj:t, samt de höge Herrar af Riksens Råd med det öfriga mästa medföljet. HC11H 9: 5 (1673). The yppersta vahror (skola vid utmätningsauktion) så länge sparas, at mäste folket samladt är. UB 5: 4 (Lag 1734).
d) (†) för att angiva högsta graden av ngt: största, högsta; om synd o. d.: värsta, svåraste; om skäl: starkaste, bästa; i vissa fall svårt att skilja från 4. Then mästa synd. Forsius Fosz 327 (”227”) (1621). Hava dät mästa anseende. Schultze Ordb. 3084 (c. 1755). När .. (larverna) hunnit til deras mästa ålder. VetAH 1786, s. 143. Med mesta omsorg. Åkerman Stångj. 85 (1839). Med mesta skäl. De Geer Minn. 1: 92 (1847, 1892).
2) i vissa särskilda uttr. med adverbiell bet.
a) [fsv. mästa delen] i uttr. till mesta delen, äv. mesta delen, förr äv. meste parten, till största delen, mestadels; jfr MEST-PART(EN) II 1, MESTADELEN II. G1R 1: 120 (1523). (Han) solde öleth meste parteen borth. SkrGbgJub. 6: 52 (1587). Ekelund 1GH 80 (1826: till mesta delen).
b) [fsv. at mesto] (†) i uttr. åt mesto l. på det mesta, på sin höjd, högst. 1Kor. 14: 27 (NT 1526). (Att man har) een Postillo then som rettsinnigh är, eller åt mästo twå. LPetri KO 4 a (1561, 1571). Berchelt PestBeg. B 3 a (1588: åt mesto).
c) [fsv. i thet mesta] (†) i uttr. i det mesta, i α äv. enbart det mesta.
α) till största delen, väsentligen, i allt väsentligt; i det närmaste, nästan. G1R 1: 49 (1523). Att den (dvs. skriften) anten i det mereste eller heel och hållen tryckt wore. BraheBrevväxl. 1: 82 (1662). At vara gift, och vara slaf, / Höll han (dvs. Dumbom) för samma i det mesta. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). Saken beror på Lefrén det mesta. CFDahlgren (1828) hos Thomander TankLöj. 164.
β) i de flesta fall, i allmänhet, merendels. Det blifver ganska svårt at leta up orden i et .. (felaktigt) Lexicon, och för en Utländing i det mästa, omöjeligt. Sahlstedt i DA 1768, nr 54, s. 1; jfr α. Att man i det mesta tillagt mig större förtjänster och mindre fel, än jag verkligen ådagalagt. De Geer Minn. 2: 109 (1892).
γ) i högsta grad, så mycket som möjligt. Iagh skyndar i det mästa, / At taga dhem inn medh dheras hästa. Beronius Reb. D 4 a (1674).
d) i uttr. till det mesta, förr äv. till mesta.
α) (†) på sin höjd, högst. G1R 24: 164 (1553). En half, eller til det mesta en full mil. VDAkt. 1788, nr 238.
β) (†) i högsta grad. Forsius Fosz 585 (1621). Til dät mästa tadlade han de gamla. Schultze Ordb. 3084 (c. 1755).
γ) (numera knappast br.) till största delen, huvudsakligen; i det närmaste, nästan. VDAkt. 1750, nr 57. Slåttren är till det mesta slutad. VLBibl. Brev 26/7 1831. Möblerna (till bosättningen) gjordes till det mesta af Vanås’ gårdssnickare. De Geer Minn. 1: 126 (1892).
δ) (†) i allmänhet, vanligen, mestadels. Franzén Minnest. 1: 20 (1811). Den naturliga bedröfvelsen, hvilken till det mesta blir utan fortfarande verkan på menniskans sinne. Schartau Pred. 486 (1822). Thomander 2: 345 (1853).
e) i uttr. för det mesta, i de flesta fall, i allmänhet, vanligen, mestadels; ngn gg övergående i bet.: till största delen. Agardh ThSkr. 2: 28 (1842, 1856). Här är bistert kallt, men för det mästa soligt. Fröding Brev 231 (1895). Den ryska adeln hade för det mesta lemnat landet (dvs. det svenska Ingermanland). Hjärne K12 24 (1902).
f) i vissa uttr. för att beteckna den yttersta möjligheten.
α) det mesta ngn kan l. orkar l. förmår o. d. Hastade tå alle till skips, thet mästa the förmåtte. LPetri Kr. 22 (1559). Tu må förhöijen (dvs. ett torn), thett mäste tu kant. HB 2: 192 (1576). Eurén Kotzebue Cora 58 (1794). Topelius EvBarn 155 (1893).
β) det mesta möjliga, förr äv. det mesta möjligt är; se MÖJLIG.
3) ss. bestämning till ett sbst. i pl. (numera nästan bl. pl. best.) utan kollektiv bet.: som utgöra största antalet, flesta; äv. substantiverat, numera bl. i uttr. de mesta, de flesta, flertalet, förr äv. dels utan artikel, dels i sg. obest.: flertalet, de flesta. G1R 1: 57 (1523). Dhen minst bryter får mästa huggen. Grubb 547 (1665). Ah Saligt-Sälle fall! när Then som här i Wärden / Fast uti mästas Swijk, List, afwund, onda flärden, / Haar uti högste fridh hoos Siälffwa Dygden bott. Lucidor (SVS) 257 (1672). Fienden (hade förlorat i slaget vid Narva) in mot några 20,000 man af hwilcka mest druncknade. KKD 3: 21 (c. 1705). Våra mesta aftnar. Atterbom Minn. 550 (1819). Det lyckades med några, misslyckades med de mesta (då kejsaren sökte vinna de tyska ombuden). Fryxell Ber. 8: 67 (1838). De mesta anrättningarna voro tillredda på förhand. Heidenstam Folkung. 1: 305 (1905). — särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. mesta meningen, flertalets mening. 2RARP I. 1: 19 (1719).
4) (†) som är av störst betydenhet l. värde l. vikt; förnämst; anträffat bl. i best. form. Ty samma Firmament och skiöna Himla-Fäste / Är wiszerlig iblant Gudz Underwerck thet mästa. Spegel GW 59 (1685). — särsk. i sammanställning med best. form av minst, i uttr. som angiva högsta grad av fullständighet. Lath thet alt bescriffua baadhe thet minsthe meedh thet mestha. G1R 3: 3 (1526). Alla skriffter, de minsta med de mästa. VDAkt. 1736, nr 459; möjl. till 1.
II. adv.
1) ss. bestämning till verb för att angiva att den (det) av verbet betecknade handlingen l. tillståndet o. d. i visst fall utmärkes av den största i ett antal fall förekommande intensiteten o. d.
a) mer än ngt annat l. ngn annan, framför allt, främst; äv. i fråga om jämförelse mellan tvenne personer l. ting. Det är just det som jag mest fruktar. Vilken av dem tycker du mest om. Onde örter wexa mäst. SvOrds. B 8 a (1604). Thet som mig mäst harmar. Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). Narren yfwes altijd mäst. Grubb 659 (1665). Skall jag beundra mest din mildhet eller din mandom? Adlerbeth Æn. 288 (1804). Östergren (1932).
b) i högre grad l. i större omfattning än annars, mer än eljest; äv. i uttr. som mest. Fåå wänner när mäst tränger. Grubb 388 (1665). Vid denna (dvs. på Harald Hårfagers) tid seglade man som mest till Island. Lönnberg FnordSag. 1: 41 (1870). Ett typiskt exempel på Halévys stil, när den är mest sig själv. Norlind AMusH 699 (1921).
c) (†) i uttr. mest (som) l. som mest ngn (l. ngt) kan l. orkar l. förmår l. hinner o. dyl. l. som (l. såsom) ngn (l. ngt) mest kan l. orkar osv. l. kan mest osv., det mesta ngn kan l. orkar osv.; jfr I 2 f α. Svart Gensw. H 5 b (1558). Iagh .. / Tackar allom såsom iagh mäst förmår. Prytz OS A 3 a (1620). Och gick skepet fort, / Som mest thet kunde. Verelius Herv. 71 (1672). Åke .. lät .. byggia en annan ny Sal .. och bepryda honom mäst som han kunde. Peringskiöld Hkr. 1: 88 (1697; isl. orig.: vanda sem mest). Löp och ränn mäst tu kanst. Scherping Cober 1: 116 (1734).
2) ss. bestämning angivande graden till adj. l. adv. l. adverbiellt uttr., särsk. för att uttrycka superlativ, dels (äv. i uttr. som mest) högsta grad, dels mycket hög grad; utom i poesi (där rytmens krav äro avgörande för formen) l. för starkare framhävande av stegringen numera företrädesvis vid adverbiella uttr. o. vid particip samt vid adj. o. adv. som på grund av sin form icke (gärna) kompareras med suffix. En av våra mest lästa författare. Den mest förhärdade syndare. De mest nitiska lärarna äro icke sällan de minst omtyckta. The kropsens lemmar som synas swakast wara, the äro oss mest aff nödhen. 1Kor. 12: 22 (NT 1526). Man är mest kargh tå man ey haffuer. SvOrds. B 5 b (1604). Dher man mäst är kiänder, dher blijr man och mäst ährad. Grubb 668 (1665). Det mest gravitetiska djur på jorden är .. Oxen. Kellgren 3: 198 (1792). Att utländingarne voro .. mest hemma i svenska historien (jämfört med svenskarna). Strindberg NRik. 10 (1882). Den ljusaste, mest jublande fröjd. Segerstedt Händ. 18 (1922, 1926). Hon var så glad, mest glad åt sin käre gubbe. Johansson SmedBrukspatr. 179 (1933). — särsk.
a) [jfr t. meistbegünstigter staat, eng. most favoured nation, fr. nation la plus favorisée] (i fackspr.) i uttr. mest gynnad nation, förr äv. mest favoriserad nation, om stat som i förh. till en annan stat intager den mest gynnade ställningen i fråga om handelsvillkor o. d.; numera särsk. om vardera av tvenne stater i förhållande till varandra vilka i ekonomiska avtal (rörande handel m. m.) inryckt en klausul därom, innebärande att varje förmån som endera beviljar ngn annan stat automatiskt tillkommer den andra fördragsslutande parten; äv. oeg. o. bildl., om person l. företag som behandlas med särskild välvilja. Han blev alltid behandlad som mest gynnad nation. Andre mäst favoriserade Nationer. SvTr. 8: 362 (1740). Konungens af Sverige Undersåtare skola, uti the Förente Staternes Hamnar, .. icke betala .. drygare afgifter .. än sådane som the mäst gynnade Nationer äro .. skyldige at erlägga. VänskHandTr. 3/4 1783, art. 3. SFS 1906, nr 48, s. 9.
b) (†) ss. bestämning till superlativ: allra. Minom .. mäst näste grannom. Rudberus MHansdr A 1 b (1624). Ibland de mäst raraste böcker. SvMerc. 1764, s. 459.
c) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i (till innebörden) nekande sats: (icke) synnerligen, (icke) vidare. G1R 4: 77 (1527). Icke mäste länge seden. RA I. 2: 348 (1569). The åte Och dee drucko / thet war icke mäst länge. PolitVis. 39 (c. 1650). En (nyhet), som icke lät mest välkommen. Högberg Vred. 3: 192 (1906).
3) i fråga om förhållandet att huvudparten l. de flesta fallen utgöras l. utmärkas av ngt visst: till största delen, huvudsakligen, i det stora hela, väsentligen; i de flesta fall, oftast, merendels, mestadels; företrädesvis; förr äv. dels i uttr. som mest, dels i uttr. ju mest, allra mest. De livnärde sig mest med jakt och fiske. Han är mest ute på resor. Thet ær ganscha dyrt j alle tydzsche stæder j östhersiön mesth for thet krij och örlugh szom (osv.). G1R 1: 275 (1524). Alla haffua .. (de äldsta kyrkorna här i landet) jw mest warit bygda aff trää. OPetri Kr. 82 (c. 1540). Publicaner .. Woro Tollanärer .. och woro som mest ogudhachtighe Hedhningar tijt satte aff the Romare. GlMat. 5: 46 (Bib. 1541). Sårg föllier på glädie som mäst. Arvidi 179 (1651). Dhet onda giörs mäst i mörckret. Grubb 561 (1665). (Då) kronans inkomster .. mest utgingo i varor. Geijer SvFolkH 3: 59 (1836). Folkets tysta flock, / En skara barn och gubbar mest. Snoilsky 2: 94 (1881). I statsrådsberedningen gjordes .. en och annan förbättring, af Lagerstråle mest i sak och af Gripenstedt mest i form. De Geer Minn. 1: 237 (1892). En kort mörk kjol, mest blå. Bildt Ital. 29 (1896). Palmerna .. äro mest träd med ogrenad, pelarformad stam. Jönsson Gagnv. 17 (1910). — särsk.
a) (†) i synnerhet, först o. främst. (Jag) haffuer .. nw honom (dvs. den fångne Paulus) här fram för idher, och mest för tigh konnung Agrippa. Apg. 25: 26 (NT 1526; Bib. 1917: först och främst). De saker som (vid undervisning i veterinärskolan) föreställas äro mäst följande. .. PHernquist (1793) hos Fürst Florman 19.
b) (†) helst. Kyrie må tree gånger eller nyio .. sunget warda, doch om stora Högtidhes dagar må thz mest siungas niyo gånger. LPetri KO 37 a (1561, 1571).
4) (ngt vard.) i det närmaste, så nära, nära nog, nästan, så gott som; äv.: snarast; närmast; förr äv. (äv. i uttr. mest sagt): snart sagt. Han kommer hit mest varenda kväll. G1R 6: 177 (1529). Ther är mest staden giort till horekyffe. RP 8: 224 (1640). Hon .. lefver, mäst sagt, liksom en hedning. VDAkt. 1749, nr 608. Kronbenet är mäst fyrkantigt. Hernquist Hästanat. 10 (1778). Skymningsbrasan var mest kolnad. Knorring Qvinn. 3: 99 (1836). En sockerbagare här bor i staden, / han bakar kakor mest hela dagen. Tegnér Sjung 3: 6 (1896). Det engelska besöket .. är mest att anse som en nöjestripp. PT 1904, nr 181 A, s. 3. Jag skulle mest tro det. Gellerstedt Hult 48 (1906). Det växer mest bara gräs i dessa (strandtäppor). BygdFolk 1: 198 (1927). — särsk. (†) i fråga om tid: inemot, ungefär. Hwarpå jag sedan mäst wid höst-tiden gjorde General-Qwartermästaren följe til Småland. HC11H 7: 147 (1715).
5) med pluralt l. kollektivt subj. i bisats av komparativ satsfogning som anger att ngn l. ngt är l. gör ngt l. ser ut o. d. som det stora flertalet. Holmberg 2: 91 (1795). (Prinsessorna) se ut som folket gör mest, fastän de äro grannare. Stenhammar Riksd. 1: 112 (1834). Dessa menniskor, som .. förefalla mig hvarken bättre eller sämre än folket mest. Knorring Ståndsp. 2: 11 (1838). Boningshuset, vilket var som hus är mest i Uppsala. Siwertz JoDr. 22 (1928).
6) (†) korresponderande med så mycket l. så många i den överordnade satsen, övergående i bet.: någonsin, överhuvudtaget. Simeon war en heligh man, och hade godha gerningar, wel så monga, som någhor annar mäst. LPetri 3Post. 55 a (1555). Her Götstaff .. Bemannade så lägren weldelige medh så mycket folk ther mest behöffdes. Svart G1 67 (1561).
Ssgr: A: (I 1 a) MEST-BJUDANDE, p. adj. [jfr t. meistbietend] i best. form i substantivisk anv.: högstbjudande (t. ex. vid auktion). BoupptSthm 26/10 1674. NordT 1926, s. 431. —
-DELEN, se mestadelen.
-DEL(E)S, se mestadels.
(II 3) -FRÄMMANDE, p. adj. (†) i substantivisk anv. i pl.: till största delen utlänningar. Ryttare och knechtar ähre mästfremmandhe. AOxenstierna 1: 346 (1630).
(II 2) -GRAD, r. l. f. (†) superlativ. Almqvist AllmSpr. 36 (1829). Svedbom Satsl. 69 (1843).
(II 2) -GYNNAD, p. adj. (i fackspr.) i uttr. mestgynnad nation, mest gynnad nation (se mest II 2 a). FFS 1921, s. 546. Ssgr: mestgynnadnations-klausul. [jfr t. meistbegünstigungsklausel] UNT 1930, nr 10 626, s. 6. -princip(en). SvD(A) 1930, nr 35, s. 7.
(II 2) -GÄLLANDE, p. adj. (†) mest betydande; mycket tungt vägande. Med sin mästGiällande Recommendation. VDAkt. 1711, nr 72. Den mästgiällande orsaken. 2RARP I. 1: 112 (1719).
(jfr I 1 a) -PART(EN). (mest-, i bet. I 15541932. mesta-, i bet. II 1 1643. meste-, i bet. I 15801696, i bet. II 15581663. -part, i bet. II 1558. -parten, i bet. I 15541932, i bet. II 15591663)
I. (i skriftspr., numera mindre br.) ss. sbst. i sg. best.: största delen, huvudparten; i sht med partitiv bestämning, numera alltid föregången av prep. av, förr äv. utan prep.; jfr merendels II, mestadelen I, mestadels II. Mestparthenn baijorne (dvs. bojarerna, äro) updragne emod tatterne. G1R 24: 554 (1554). Emporagrius Oxenstierna 129 (1655). Mestparten av arbetsstyrkan. Lo-Johansson StädAnsikt. 41 (1930).
II. (†) adv.
1) till största delen; jfr merendels I 1, mestadelen II 1, mestadels I 1. Vordo the ther af the svenske mesteparten ihiälslagne. LPetri Kr. 17 (1559). HSH 31: 12 (1663).
2) mestadels, merendels. Schroderus Os. III. 1: 23 (1635).
(II 2) -ÄGANDE, p. adj. (†) rikast (på ngt). Salomon .., Som .. war rijkaster .. och mäst-äghande på Löösöran. Stiernhielm Fateb. E 4 b (1643).
B: MESTA-DELEN, -DELS, se d. o. —
-PART(EN), se A.
C (†): MESTAN-DELS, se mestadels.
D (†): (I 1) MESTE-DEL(EN), se mestadelen.
-DEL(E)S, se mestadels.
-LED(EN). i sg. best.: största delen av vägen. Wij .. foro så mästeleden öfwer myror, och flaka fält. Norrl. 10: 36 (1715).
-PART(EN), se A.
E (†): MESTEN-DELEN, se mestadelen.
-DEL(E)S, se mestadels.

 

Spalt M 841 band 17, 1944

Webbansvarig