Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANDSTORM lan3d~stor2m, vard. äv. lan3~, förr äv. LANDTSTORM, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -ar (Wingård Minn. 10: 34 (1849)).
Ordformer
(land- 1817 osv. lands- 18871904. landt- 18081858)
Etymologi
[av t. landsturm; av land (se LAND) o. sturm (se STORM)]
1) i fråga om ä. förh.: utanför den reguljära krigsmakten stående här l. truppstyrka som omfattade alla krigsdugliga män i landet l. viss landsdel, vilka i sista hand (gm allmänt folkuppbåd) inkallades till rikets l. landsdelens försvar. Spartanska landstorm, / Drag, man ur huset, ut i fält! Atterbom 2: 300 (1827). En landstorm, som samlades då vårdkasen brann, och härbudet kallade til strids. KrigVAH 1829, s. 12. Under Gustav II Adolf var landstormens organisation föremål för en ganska stor uppmärksamhet. Flodström SvFolk 551 (1918).
2) värnpliktsuppbåd omfattande de äldsta värnpliktiga årsklasserna (i fråga om utländska förh. äv. vissa yngre årsklasser), huvudsakligen avsett att användas för hemortens försvar (i Sv. inrättat 1887); äv. om den militära organisationen för landstormen l. om landstormen ss. institution; i fråga om ä. förh. äv. om vissa härorganisationer av liknande art som föregingo den moderna landstormen (särsk. landtvärnet). DA 1808, nr 64, s. 1 (om landtvärn). SFS 1885, nr 31, s. 1. Värnpliktig tillhör .. beväringen under femton år och landstormen under återstoden av värnpliktstiden. Därs. 1936, s. 1205.
3) (ngt vard.) sammanfattande benämning på de frivilliga sammanslutningar (landstormsföreningar, hjälporganisationer) som ha till uppgift att understödja landstormens värksamhet samt att arbeta på att öka dess krigsduglighet; äv. i uttr. den frivilliga landstormen. Landstormens ungdomsavdelningar, omfattande ynglingar som icke uppnått värnpliktsåldern. SthmAmatörFÅ 1906, s. 101.
Ssgr (i allm. till 2; i sht mil.): LANDSTORMS-BATALJON. Nordensvan Takt. 205 (1884).
-BEFÄLS-ÖVNING. särsk.: obligatorisk landstormsövning för vissa kategorier av värnpliktiga landstormsmän (för befälsutbildning). SFS 1936, s. 829.
(3) -BIL-KOMPANI. frivillig organisation av bilägare o. d. med uppgift att utföra transporter för landstormsförbund o. landstormsföreningar. Anvisningar för landstormsbilkompaniers organisation och verksamhet. (1936; boktitel).
-BINDEL. om armbindel; jfr -MÄRKE. SFS 1914, s. 745.
-BLUS. blus i uniformssnitt (avsedd att dragas utanpå de civila kläderna) för landstormsman. IllMilRevy 1902, s. 216.
-FANJUNKARE~0200.
(3) -FRIMÄRKE~020, äv. ~200. om frimärken som 19161919 utgåvos till förmån för den frivilliga landstormsrörelsen o. betingade ett pris som med ett visst, för olika märken varierande belopp översteg det åsatta frankeringsvärdet. Döss o. Lannge Tillägg 4, s. 6 (1917). HbSvFrankot. 108 (1936).
-FURIR.
-FÄNRIK.
-FÖRBAND. jfr FÖRBAND 3 a.
(jfr 3) -FÖRBUND. sammanslutning bildad av landstormsföreningarna inom ett visst distrikt. Stockholms landstormsförbund 1908—1918. (1918; boktitel).
(jfr 3) -FÖRENING. frivillig sammanslutning med uppgift att utbilda landstormsofficerare o. luftvärnspersonal samt att i övrigt arbeta på att öka landstormens krigsduglighet. Sverges landstormsföreningars centralförbund, den frivilliga landstormsrörelsens centralorganisation, bildad 1912. SvSkyttT 1912, nr 28, s. 7. SFS 1922, s. 409.
-FÖRRÅD. förråd (av vapen, utrustningspersedlar o. d.) för landstormen inom (del av) ett landstormsområde. FörslHärordn. 1900, s. 151.
Ssg: landstormsförråds-förvaltare.
-HATT. uniformshatt för landstormsman. —
(3) -INSTRUKTÖR. särsk. om kapten (på aktiv stat) som tjänstgör ss. huvudinstruktör för ett landstormsförbund. TjMeddLantförsv. 1937 B, s. 515. —
-KAPTEN.
-KOMPANI. KrigVAH 1887, s. 9.
-KORPRAL.
(3) -KVINNA. medlem av kvinnoförening med uppgift att ekonomiskt stödja landstormsföreningarnas arbete, ombesörja förplägnads-, marketenteri- o. sjukvårdstjänst vid landstormsföreningarnas övningar o. d., ”lotta”. SvD(A) 1929, nr 216, s. 6.
(3) -LOTTA, f. (ngt vard.) = -KVINNA. SvD(B) 1927, nr 197, s. 3.
-LÖJTNANT.
(2, 3) -MAN ~man2. man tillhörande landstormen; särsk. om menig man; äv.: manlig medlem av landstormsförening. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, s. 39. —
-MÄRKE. särsk. om märke som utmärker att bäraren är landstormsman. TLev. 1912, nr 31, s. 1.
-MÖSSA. uniformsmössa för landstormsman. —
-OFFICER l. -OFFICERARE.
-OMRÅDE~020. vart o. ett av de områden vari landet är indelat med hänsyn till landstormens organisation. KrigVAH 1888, s. 36. SFS 1925, s. 1162.
Ssgr: landstormsområdes-befälhavare. officer (l. annan person) som i fredstid är befälhavare för visst landstormsområde. FörslHärordn. 1900, s. 150.
-expedition. jfr expedition 3. IllMilRevy 1902, s. 217.
(3) -POJKE. tillhörande en landstormsförenings ungdomsavdelning. Handbok för landstormspojken. (1936; boktitel).
-REPETITIONS-ÖVNING. obligatorisk landstormsövning för värnpliktiga landstormsmän. SFS 1936, s. 829.
-RULLA, r. l. f. rulla över samtliga värnpliktiga landstormsmän inom ett landstormsområde. KrigVAH 1888, s. 36. SFS 1925, s. 1162.
(jfr 3) -RÖRELSE. Den frivilliga landstormsrörelsen. VFörsvar 1912, s. 143.
-SERGEANT.
-TRUPP.
-UNIFORM, r. —
-ÅLDER. ålder i vilken ngn tillhör landstormen. SFS 1893, nr 50, s. 7.
-ÖVNING. militär övning för landstormsmän. PT 1908, nr 57 A, s. 2.
Avledn. (till 2, 3): LANDSTORMARE, m. (vard.) landstormsman; manlig medlem av landstormsförening. NDA(A) 1929, nr 134, s. 5.

 

Spalt L 244 band 15, 1939

Webbansvarig