Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINNA kvin3a2, f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 1: 163 (1523), VDAkt. 1671, nr 19).
Ordformer
(förr äv. q-. qvin- 1583 (: qwino want[er]). qvind- 1548 (: Quinde kniff[ue]r))
Etymologi
[fsv. qvinna; jfr d. kvinde, fd. qwinnæ, nor. kvinne, senisl. kvenna, kvinna; nybildning till fsv. qvinna (isl. kvenna), gen. pl. av KONA, sbst.1, o. förleden kvin(na)- i ssgr o. juxtapositioner, ävensom det koll. qvinde, kvinnor; besläktat med isl. kvǽn, kvinna, eng. queen, drottning. — Jfr KVINS]
1) vuxen människa av honkön; ofta i förb. med bestämning som angiver ålder, samhällsställning, yttre l. inre egenskaper o. d. En ung, medelålders, gammal kvinna. Gift, ogift kvinna. En ståtlig kvinna. En ädel kvinna. Kristliga föreningen av unga kvinnor, se KRISTLIG 2 a. Var är kvinnan? [efter fr. où est la femme], ss. beteckning för misstanken att en kvinna är orsaken till det inträffade. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929). Jdhra qwinnor skola tiya vthi församblinganar. 1Kor. 14: 34 (NT 1526). Jngen listigheet är offuer quinnors listigheet. Syr. 25: 13 (Bib. 1541). (Blända) lade högra knäet öfver sadel-knappen, .. således satt hon .. fastare, än en annan qvinna i sin tvärsadel. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Jorden, tyvärr! är af qvinnor full, / miste du en stå dig tusen åter. Tegnér (WB) 5: 118 (1820). Den första förordning jag kontrasignerade var den om ogift kvinnas myndighet. De Geer Minn. 1: 176 (1892). Fru Malmros hörde till de kvinnor, som öppet och oförblommerat förakta sitt eget kön. Hellström Malmros 25 (1931). — jfr ADELS-, ALLMOGE-, ARAB-, BANE-, BARNA-, BARNSÄNGS-, BIBEL-, BOND-, BORGAR(E)-, ESKIMÅ-, FRAMTIDS-, FRÄLSE-, FÄSTE-, GRANN-, HÖGER-, IDEAL-, IDROTTS-, KVINNOSAKS-, LYX-, RÖSTRÄTTS-, VETENSKAPS-, YRKES-KVINNA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. (jfr d slutet, 5 d α). Naken quinna driffuer nöden til at spinna. SvOrds. B 7 a (1604). Ond quinna är helwitz döranagel. Därs. B 8 a. Mångtalig Qwinna giör Mannen trott. Grubb 546 (1665). Ond Qwinna bär Swärdet i Munnen. Dens. 620. Qvinnor äro sig alltid lika. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ju redigare kvinna, dess större fä till karl vill hon ha. Högberg Frib. 76 (1910).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. vara kvinna (till l. för) (att göra) ngt, om kvinna: vara i stånd till (att göra) ngt, vara ”man” att göra ngt. UppsDP 25/10 1598. Honn .. sankar mera gäldh vpå Sigh ähnn honn kann wara quinna till at bethala. SthmTb. 1600, s. 35 b. Den här flickan är kvinna för att säga nej i brudstolen. Geijerstam KBrandt 175 (1904).
c) i tilltal; numera särsk. dels i språk som präglas av upprörd sinnesstämning l. med skämtsam anstrykning, dels (i vittert spr.) vid mer l. mindre patetisk apostrofering av närvarande l. frånvarande kvinna; stundom svårt att skilja från 5. Qwinna sy thin son. Joh. 19: 26 (NT 1526). (Sveno till Valborg:) Quinna, äre icke I den drengens modher, som dränckte den studenten i Åboo åå. ConsAcAboP 1: 164 (1645). O! qvinna, qvinna, nu Frithiof sade, / den första tanke som Loke hade / det var en Lögn, och han sände den / i qvinnoskepnad till jordens män. Tegnér (WB) 5: 92 (1825). Uppasserskan kallar du (dvs. knodden) aldrig vid namn, utan ropar i stället qvinna! Sjöberg SthmHeml. 232 (1844). Fy för katten, vidbränd är spenaten! / — kvinna, säg, är detta kalfkotlett? Fröding Guit. 21 (1891). O forna tiders kvinnor, det var ni, som (osv.). Lagerlöf Berl. 1: 93 (1891). Svara, kvinna! ropade han, fast han ännu inte gett henne tid därtill. Nordström Lumps. 77 (1910). Tiselius Johnston GalgJ 153 (1928).
d) i sg. best., ss. generell beteckning för kvinnokönet i motsättning till mankönet l. för samtliga kvinnor i ett land l. samfund o. dyl. l. över huvud taget. Hålla tal(et) till l. för kvinnan. Utbringa en skål för kvinnan. Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (förkortat FKPR). Kvinnans list övergår mannens förstånd. Kvinnan tige i församlingen [jfr 1Kor. 14: 34]. Vad kvinnan vill, vill Gud [efter fr. ce que femme veut, Dieu le veut]. Hwarken mannen eller qwinnona skapadhe .. (Gud) till iomfrwdom. OPetri Clost. C 1 b (1528). Mannens mod är qvinnan kärt, / det Starka är det Sköna värdt. Tegnér (WB) 5: 7 (1822). Qvinnans bröst är svarfvadt på hjul som rullar, / och vankelmod bor under de liljekullar. Därs. 16 (1825). Mamsell vill (förmodligen) .. öfverallt i borgerliga samhället ge qvinnan samma privilegier och samma embeten som mannen. Bremer Pres. 298 (1834). Jag tror på kvinnan såsom det härligaste skapelsen frambragt. Strindberg Hafsb. 207 (1890). Kvinnans undanskymda tillvaro inom hemmets murar i den antika världen. NoK 110: 69 (1931). — särsk. i ordspr. När quinnan är drucken, så kan hon icke skyla sijn skam. SvOrds. B 7 a (1604). Qwinnan kan illa tijga. Grubb 677 (1665). Qwinnan wil heller wara skiöön än from. Därs.
e) i direkt motsättning dels till: man (jfr h, 5), dels till: barn. Män, kvinnor och barn. Kvinnor och barn (skola räddas) först. Svenska män och kvinnor, valda ombud för Sverges folk, sedan 1921 inledningsorden till konungens trontal vid den sv. riksdagens öppnande. The som åto woro wedh fämtusend men, förvtan quinnor och barn. Mat. 14: 21 (NT 1526). Gudh skapadhe menniskiona .., Man och quinno skapadhe han them. 1Mos. 1: 27 (Bib. 1541). Mädan min Tunna rann, kände migh både Qwinna och Man: / När hon wände igen at rinna, kände migh hwarken Man eller Qwinna. Grubb 560 (1665). Nu af män och barn och qvinnor vimlar tempelsmyckadt torg. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882). Nilsson FestdVard. 63 (1925).
f) om Eva; äv. om Eva i egenskap av människosläktets upphov. Kvinnans säd (i anslutning till 1Mos. 3: 15). Adam wort icke bedräghin, vtan quinnan wort bedräghin, och kom öffuerträdhingen åstadh. 1Tim. 2: 14 (NT 1526). Quinnan som tu til migh giffuit haffuer, gaff migh aff trädh, så at iagh ååt. 1Mos. 3: 12 (Bib. 1541). Lögnen vållade fall, när Ormen narrade Qvinnan. Nicander GSann. 4 (1766).
g) om kvinna i hennes egenskap av moder. Ther wår en läryunge benempd Tymotheus en Iudiske qwinnos son. Apg. 16: 1 (NT 1526). Mon ock een quinna kunna förgäta sitt barn? Jes. 49: 15 (Bib. 1541). — särsk. (i bibliskt spr. l. högre stil) i sådana uttr. som av kvinna född. Thå tijdhen war fulkomen, vthsende gudh sin son föddan vthaff qwinno. Gal. 4: 4 (NT 1526). Menniskian aff quinno född, leffuer en liten tijdh. Job 14: 1 (Bib. 1541). Hvem är väl den af qvinno född, hvars ande / En sång lik denna (dvs. Kalevala) diktat? Cygnæus 9: 34 (1850).
h) om kvinna ss. föremål för mannens erotiska l. sexuella intresse l. åtrå. Kvinnor, vin och sång [efter t. wein, weib und gesang]. Sieldan äther rädder man åål, och soffuer när deieligh quinnor. SvOrds. C 1 b (1604). Han galnas, och är från wetet, som olijklighen elskar qwinno. Schroderus Comenius 829 (1639). Wijn och Qwinnor giöra mannen galen. Grubb 855 (1665). Jag .. mår .. väl emedan jag är i total saknad af mynt och således ej kan förderfva min kropp med spirituosa och qvinnor. Fröding Brev 45 (1885). Byrons eviga crux i lifvet, hans förhållande till kvinnor. PT 1914, nr 78 A, s. 2.
i) i utvidgad anv., i fråga om mytiska väsen; särsk. ss. förled i ssgr; jfr ALF-, TROLL-KVINNA m. fl.
2) (i sht i fackspr.) i allmännare anv. (vanl. i pl.) utan hänsyn till ålder: mänsklig individ av honkön. Det finns flera kvinnor än män i Sverge. Mot hvarje tusental män (i Europa) svarade 1,022 kvinnor. Sistnämnda relation kallas här Kvinnornas öfvertal, ‰. EkonS 2: 12 (1894).
3) i pregnant anv. av 1.
a) om kvinna med särskild tanke på uppnådd mognad (i ålder o. utveckling till kropp l. själ). Flickan hade vuxit upp och blivit kvinna.
b) om kvinna med särskild tanke på de egenskaper som anses karakteristiska för kvinnan, särsk. dels skönhet, mildhet, ömhet, moderlighet, kvinnlighet, dels ombytlighet, nyckfullhet, fåfänga, bristande konsekvens o. logik o. d. Hon är först och sist (allt igenom) kvinna. Hon vaklar, är försagd, och med et ord: är quinna. Murberg Racine Ath. 38 (1776). Ser du, en kvinna — ja, jag är en kvinna, det känner jag — kan inte glömma. Cavallin Kipling Gadsby 88 (1897). En kvinna skall framför allt vara ljuf. Engström Äfv. 70 (1908).
4) om kvinna ur lägre samhällsklass, särsk. ur tjänarklassen; särsk. ss. senare led i ssgr. En dagh war iagh wthgången / iffrå alle mina quinnor. Visb. 1: 65 (1573). — jfr ARBETS-, BAD-, BAKELSE-, FÄ-, GÅRDS-, HJÄLP-, TJÄNSTE-, TVÄTT-KVINNA m. fl. — särsk. i uttr. klok kvinna; jfr KLOK 5. Han sende bortt til Thekoa och lät hemta tädhan ena kloka quinno. 2Sam. 14: 2 (Bib. 1541). VDP 1664, s. 560.
5) (numera bl. i a, d) om gift kvinna. 1Kor. 7: 34 (NT 1526). — särsk.
a) i följ. bibelcitat; ofta anslutet till 1. Huilken som seer på ena quinno till ath begära henne, han haffuer allo redho giordt hoor medh henne j sitt hierta. Mat. 5: 28 (NT 1526; Bib. 1917: en annans hustru).
b) i sådana uttr. som god, beskedlig, välbördig, ädelboren kvinna, ss. hederstitel till l. om gift kvinna (i sht av högre samhällsklass). Then gode qwinne Hustru Brittha på Årestadh. G1R 1: 7 (1521). Edher scriffwelsse, om erligh och welbyrdigh quinna frw Cristine. Därs. 3: 337 (1526). Til idher och flere godha fruer och edla borna quinnor. Därs. 7: 383 (1531). Wor Käre Fru moder Erlig wälbyrdig Quinne Fru Ebba på Ekeberg. Därs. 11: 315 (1537). Kom för rätte beskedeligh quinne, hwstrw Anna. HH XIII. 1: 176 (1565).
c) [jfr uttr. äkta man] i uttr. äkta kvinna, gift kvinna, äkta hustru. Rudbeckius MemQvot. 117 a (1621). VRP 1622, s. 461.
d) om gift kvinna i förh. till sin man: (ngns) hustru; numera bl. om hustru till man av arbetarklassen l. allmogen; äv. om kvinna som sammanbor med en man, utan att vara gift med honom. Mannen är qwinnonnas huffuudh. 1Kor. 11: 3 (NT 1526). Hann skyller huarkienn honom eller hanns kuinna .. om samma handell. SkrGbgJub. 6: 101 (1588). Dhe .. ähre tillsammanss såsom man och qwinna. VDAkt. 1688, nr 260. Min lilla qwinnas och min vördnad och respect förmäles till samtel. k: Famillen. ÅgerupArk. Brev 24/3 1745. I fall hon blir qvinna åt dig. Carlén Ensl. 1: 28 (1846). Att en god menniska .. kan .. öfverge qvinna och barn, förklara mig det! Strindberg HögreR 238 (1899). Bonden och hans kvinna. MeddSlöjdF 1899, 1: 19. Hon heter Adelina och är hans kvinna. De bo tillsammans. Koch Arb. 25 (1912). SvD(A) 1931, nr 220, s. 6. — jfr BO-, BOND-, BORGAR(E)-, GÅRDS-, KNEKTE-, SOLDAT-, SON-KVINNA m. fl. — särsk.
α) i ordspr. (jfr 1 a, d slutet). Löök, Röök, och ond Qwinna, komma Bondens Ögon til rinna. Grubb 496 (1665). Ond Qwinna wil haa Hwset ensam. Dens. 719. Qwinnan haar sitt liuus aff mannen, som Månen aff Solen. Törning 126 (1677). God qvinna är sitt hus en prydnad. Granlund Ordspr. (c. 1880). När mannen får qvinna, får han ett annat sinne. Därs.
β) (numera knappast br.) i uttr. taga (sig) kvinna, taga (sig) hustru, gifta sig. Är icke dhen (dvs. min ålder) nästan förringa? / Och bråt för migh än taga qwinna. Beronius Reb. E 4 a (1674). (Han) tog sig kvinna och ett bo sig redde. Tigerschiöld Dikt. 3: 21 (1898).
γ) (†) i sg. best. framför efternamn. Brobergskan (qvinnan Broberg). Rydqvist SSL 2: 344 (1857).
6) (†) om djur.
a) hona. RelCur. 125 (1682; om storkhona). När Diuren, af en innig brunst, / Hos sina Qvinnor sökia Gunst. Frese VerldslD 56 (1717, 1726).
b) i uttr. den gamla kvinna, käringfisken. Oldendorp 1: 95 (1786).
7) (†) honväxt; honblomma. Arvidi 185 (1651). Franckenius Spec. A 2 a (1659). Om örternas aflelse och beblandelse, at den sker af Man och qvinnas tillhielp bland växterna, äfven och aldeles som hoos diuren, utan något metaphoriskt tahlsätt. Linné (1739) hos Fries 2Linné 1: Bil. 25. Biberg Linné Oec. 30 (1750).
Sammansättningar (i allm. till 1).
Anm. Ssgr som beteckna klädesplagg o. d. åsyfta numera företrädesvis äldre l. enklare sociala förh. (ofta i kulturhistoriskt l. musealt fackspr.) o. ersättas i andra fall numera vanl. av motsv. ssgr med DAM; jfr FRUNTIMMER ssgr o. KVINNFOLK ssgr.
A (numera bl. i -FOLK, -GRANT o. -KÖN): KVINN-ARBETE, se F.
-BÖRLIG. som tillkommer l. är passande för kvinnorna. Rätt qwinnbörliga slögder. JPaulinus (1675) i FoU 20: 394. —
-DAGSVÄRKE, se I.
-FLOD. menstruation. Roberg Beynon 236 (1697, 1727).
-FOLK, se d. o. —
-GESTALT, se F.
-GRANT, adv. (kvinn- 1886 osv. kvinno- 19081919) (i sht med ngt skämts. prägel) ss. beteckning för deltagande av samtliga (ifrågakommande) kvinnor; jfr MAN-GRANT; ofta i förb. man- och kvinngrant. Det skådelystna Stockholm (hade) man- och qvingrant infunnit sig till centralstationen för att bevitna den fräjdade sångerskans affärd. SundsvP 1886, nr 124, s. 2. UNT 1930, nr 10525, s. 6.
-GÖRA, -HANDSKE, -HATT, -HJON, -KJOL, -KÄRLEK, -KÖN, -LINJE, se F.
(5) -LÖS. som saknar hustru. En enslig Qvinnlös Mann. Düben Boileau Sat. 62 (1722). Schultze Ordb. 2467 (c. 1755).
Avledn.: kvinnlöshet, r. l. f. Dalin Hist. III. 1: 265 (1761).
-MJÖLK, -RÖST, -SIDA, -SKO, -SLÄKTE, se F.
-STARK. (tillf., skämts.) ss. beteckning för talrikt deltagande av kvinnor; jfr MAN-STARK. Törneros Brev 1: 61 (1824; uppl. 1925). Därs. 223 (1825). Hertzberg Canth Lifsb. 2: 37 (1886).
B (†): KVINNA-BELÄTE, se I.
-KJOL, -KLOSTER, -KLÄDER, -KÅPA, -RING, -SJUKA, -SKVALLER, se F.
C (†): KVINNE-ALTARE, -BARN, se F.
-BELÄTE, se I.
-BILD, -BRÖST, -BÄLTE, -DRÅP, -DRÄKT, -DUK, -FADDER, se F.
-FOLK, se KVINNFOLK.
-FRID, -FÖR, -GRÅT, -HATARE, -HATT, -HJÄRTA, se F.
-HOSA. anträffat bl. i pl. TullbSthm 17/12 1548. Därs. 10/12 1573.
-HUVA, -KAPPA, se F.
-KAPRÖNIKA. RA I. 2: 463 (1573).
-KJOL, -KLOSTER, -KLÄDER, se F.
-KNIV. [jfr d. kvindekniv] avsedd att användas av kvinnor. Skråordn. 317 (1546). TullbSthm 12/8 1560.
-KRAGE, -KRANKHET, -KROPP, -KRÄNKNING, -KVED, -KÅPA, -KÄRLEK, -KÖN, -LEM, -LINJE, -LIST, -LUST(A), -LUVA, -MJÖLK, -MÖSSA, se F.
-PAJTA. skjorta avsedd för kvinna. BoupptSthm 12/7 1659.
-PERSON, se I.
-PRYDNAD, -PRÅL, -PUNG, -RING, -RÅD, -SADEL, -SIDA, -SJUKA, -SKEPELSE, -SKO, -SKRUD, -SKVALLER, -SKÄMMARE, -SKÄNDARE, -SMYCKE, -SOCKOR, -SOT, -STJÄRNA, -STRUMPA, -SYSSLA, -SÄRK, -TAL, -TOFFEL, -TRÄTA, -TRÖJA, se F.
-TVÅNG. kvinnligt tyranni. Skooskaff och Qwinnetwång, lijdes illa. Grubb 726 (1665).
-VANTE, se F.
-VASK. (†) kvinnfolks prat l. skvaller. Qwinnewasck är marknadzbrask .. (dvs.) Qwinfolks snack är lijka som ett marknadz sorl. Grubb 680 (1665).
-VEK, -VITTNE, -VÅLD, se F.
D (†): KVINNERS-PERSON, se I.
E (†): KVINNES-PERSON, se I.
F: KVINNO-ALTARE. (kvinne- 1681. kvinno- 16811926) (förr)
1) altare för offer vid kyrktagning. VDAkt. 1681, s. 341. Rig 1926, s. 69.
2) offer som erlades vid kyrktagning; jfr ALTARE 3. Om iagh icke kan bekomma dhen lilla qwinnoaltaren som qwinno läggia när the tagass i kyrckio effter barnen. VDAkt. 1689, nr 581.
-ANLETE~020 l. ~200. (i högre l. vitter stil) Hagberg Shaksp. 2: 249 (1847).
-ANSIKTE~020 l. ~200. Swedberg Schibb. 415 (1716).
-ARBETE~020, äv. ~200. (kvinn- 1900. kvinno- 1794 osv. kvinns- 18071900) arbete som utföres l. brukar l. lämpar sig för att utföras av kvinnor; äv. konkret. Eurén Kotzebue Orth. 2: 108 (1794). Väfnad och sömm samt allt öfrigt, som till hussysslor och qvinnoarbeten hörde. Strinnholm Hist. 2: 553 (1836).
-AVDELNING~020. (kvinno- 1893 osv. kvinns- 1897) särsk. om sjukhusavdelning för kvinnliga patienter. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 50. —
-BARM. (i sht i vitter stil) Atterbom 1: 309 (1824).
-BARN. (kvinne- 1698. kvinno- 18221906) (numera knappast br.) barn av kvinnligt kön, flickebarn. Rudbeck Atl. 3: 639 (1698). Tenow Solidar 2: 66 (1906).
-BEGÄRLIG. (†) = -SJUK. Linc. (1640; under mulierarius). Wollimhaus Ind. (1652).
-BILD. (kvinne- 1694. kvinno- c. 1710 osv. kvinnos- 1740)
1) bild som föreställer en kvinna. Sahlstedt (1773).
2) [jfr t. weibsbild] (†) kvinna. Dryselius Måne 91 (1694). Hon var en rätt skiön, munter och behiertad qvinnos-bild. Humbla Landcr. 338 (1740). Weise 2: 136 (1771).
-BILDNING.
1) (†) kvinnofigur (se d. o. 2). Upp ur kronan (på rosen) plötsligt höjde sig / En annan qvinnobildning. Atterbom 1: 81 (1824).
2) kvinnlig bildning (se d. o. 5). Ideal till en sann och äkta Qvinnobildning. Törneblad (1815; boktitel). Främjande af den högre qvinnobildningen. BtRiksdP 1891, 8Hufvudtit. s. 30. —
-BLYGD. jfr BLYGD 5. Lind (1749; under fotze).
-BRÖST. (kvinne- 1640. kvinno- c. 1645 osv.)
1) jfr BRÖST 1. Linc. (1640; under nutrix). När Qwinno Brösten gifwa mycken Miölk ifrån sigh. Hildebrand MagNat. 97 (1650).
2) jfr BRÖST 3. Hesselius Zaletta 26 (1740). Kärlek så sin kraft i Quinnobröst kan väcka, / At (osv.). Nordenflycht Fruent. 21 (1761).
-BYST. särsk. om skulptur; jfr BYST 1. SP 1792, nr 288, s. 4.
-BÅT. ett slags större grönländsk roddbåt (av sälskinn över en stomme av träribbor) avsedd för person- o. varutransport o. (i sht förr) alltid rodd av kvinnor, umiak. Cook 3Resa 322 (1787). Ymer 1910, s. 20.
-BÄLTE. (kvinne- 15391658. kvinno- 1921 osv. kvinns- 1756) dambälte. TullbSthm 1539, s. 39 a. —
-BÄNK. (kvinno- 1761 osv. kvinns- 17401793) avsedd för kvinnorna.
1) (förr) om (i sht väggfast) bänk i boningsrum. Botin Utk. 387 (1761). (Jätte-)hustrun satt kvar på kvinnobänken i storstugan och spann. Lagerlöf Holg. 2: 381 (1907).
2) om kyrkbänk: fruntimmersbänk. Rüdling Suppl. 96 (1740).
-DAGSVÄRKE, se I.
-DRÅP. (kvinne-) jfr -MORD. UrkFinlÖ I. 1: 45 (c. 1600).
-DRÄKT. (kvinne- 1638. kvinno- c. 1609 osv. kvinns- 17951824) kvinnlig dräkt. Lagförsl. 128 (c. 1609).
-DUK. (kvinne-) (förr) huvudduk för kvinnor. 2SthmTb. 2: 239 (1552).
-DYGD. jfr DYGD 4, 5. 2Saml. 1: 124 (c. 1669).
-DYRKAN.
1) dyrkan som ägnas en kvinna l. kvinnorna. 2SAH 12: 327 (1827).
2) dyrkan som ägnas ngn av en kvinna l. kvinnor. Den kvinnodyrkan, för hvilken han som predikant var föremål. Roos Skugg. 19 (1891).
-DYRKARE. jfr -DYRKAN 1.
-DÖME. (tillf.) kvinnovälde. Hans likar (tiga), skräckslagna inför kvinnodömets fana. Strindberg Inf. 187 (1897).
-EMANCIPATION. [efter fr. affranchissement de la femme (Père Enfantin)] kvinnornas strävan att frigöra sig från mannens förmynderskap o. uppnå social o. rättslig likställighet med honom, ävensom att frigöra sig från det tvång som sed l. konvenans lagt på kvinnorna till skillnad från männen. SöndN 1866, nr 24, s. 2. Collett, Jakobine Camilla, .. är en af qvinnoemancipationens ifrigaste förfäktare. NF 3: 473 (1879). Hellström Malmros 193 (1931).
-FADDER. (kvinne- 1805. kvinno- 17451921. kvinns- 1749) (†) kvinnlig fadder. Möller (1745; under commere). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 374 (1864).
-FIENDE. (numera föga br.) kvinnohatare. Schultze Ordb. 1105 (c. 1755).
-FIENTLIG. fientligt stämd mot kvinnorna. PoetK 1819, 3: 54. —
-FIGUR.
1) en kvinnas figur (se d. o. 2).
2) bild som föreställer en kvinna; äv. om värklig kvinna som för åskådaren ter sig ss. en bild; äv. om diktad person i roman o. d. Qvinnofigurerna (i ett tämpel i Tintyra) likna de vackra fruntimmer, som ännu i dag ses i Egypten. SP 1809, nr 4, s. 2. På sängkanten satt en qvinnofigur, som hvälfde ett par stora, svarta ögon. Almqvist TreFr. 1: 56 (1842). En uppstoppad kvinnofigur. Nilsson FestdVard. 137 (1925).
-FOLK, se KVINNFOLK.
-FRID, förr äv. -FRED. (kvinne- c. 1600 (: Quinnefridzbrått)1794. kvinno- 1734 osv.) [fsv. qvinna friþer, qvinno friþer; jfr d. kvindefred, fd. quinnæ frydh, isl. kvennafriðr] den forna fridslagstiftningens särskilda skydd för kvinnorna, särsk. mot våldtäkt o. kvinnorov; i fråga om nutida förh. om kvinnas berättigade krav att icke bliva ofredad l. antastad (särsk. på gator o. d.). Gustaf II Adolf 83 (c. 1620). MB 22 (Lag 1734; i rubrik). Tyvärr är det inte så riktigt väl beställt med kvinnofriden på våra gator på nätterna. SDS 1938, nr 252, s. 5.
Ssgr: kvinnofrids-brott. (förr) jur. UrkFinlÖ I. 1: 45 (c. 1600). SvFinLagt. (1883).
-brytare. (förr) jur. Lagerbring 1Hist. 3: 380 (1776).
-störande, n. (-frid-) Kvinnofridstörandet på Stockholms gator. Öberg Makt. 2: 109 (1906).
-störare. Backman Dickens Pickw. 1: 309 (1871).
-FRIGÖRELSE ~0200. (mindre br.) kvinnoemancipation. Dagny 1886, s. 126. Söderhjelm MVärld 1: 346 (1929).
-FRÅGA, r. l. f. frågan om kvinnans emancipation; jfr -SAK. Qvinnofrågan. Fryxell (1880; boktitel). PopVetAfh. 8: 3 (1896).
-FRÄMMANDE, n. kvinnligt främmande, kvinnlig(a) gäst(er). BtSödKultH 8: 111 (1895).
-FUND. (†) en kvinnas påfund. Columbus Ordesk. 31 (1678; uppl. 1908). Dahlgren Moreto 97 (1873).
-FÅNGE. (i fackspr.) kvinnlig fånge. SFS 1846, nr 43, s. 3. Därs. 1910, nr 133, s. 17.
-FÄNGELSE. för kvinnliga fångar. Bremer NVerld. 3: 471 (1854). BtRiksdP 1892, Saml. I. 1: nr 17, s. 12. —
-FÖR, adj. (kvinne- 1668. kvinno- 16631715) (†) om man: potent. VDAkt. 1663, nr 334. Därs. 1715, nr 114.
-FÖRAKT. Benedictsson Ber. 235 (1888). Nietzsches kvinnoförakt. Hellström Malmros 201 (1931).
-FÖRAKTARE. Verd. 1884, s. 176.
-FÖRBUND. Det Internationella Kvinnoförbundet och Svenska Kvinnors Nationalförbund. (1897; titel). Stadgar för Sverges Socialdemokratiska kvinnoförbund. (1920; titel).
-FÖRENING. Redogörelse för Svenska qvinnoföreningens verksamhet under år 1884. (1885; titel). Röda korsets kvinnoförening. SFS 1906, Bih. nr 46, s. 3. —
-FÖRFÖRARE. WoJ (1891).
-GALOSCH(ER). (nästan bl. i Finl.) damgalosch(er), fruntimmersgalosch(er). Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 12.
-GEMENSAMHET~0200 l. ~0102. = -GEMENSKAP. NF 1: 115 (1875).
-GEMENSKAP. förhållandet att flera män gemensamt leva i sexuellt samliv med en l. flera kvinnor. 2NF 1: 129 (1903).
-GESTALT. (kvinn- 1834. kvinno- 1813 osv.)
1) i uttr i kvinnogestalt, i en kvinnas gestalt l. skapnad; jfr GESTALT 2. Furier i qvinnogestalt. Kolmodin Liv. 1: 116 (1831).
2) kvinnlig varelse, kvinna; jfr GESTALT 3. En naken qvinnogestalt. Phosph. 1813, s. 369.
-GILLE.
1) (†) av kvinnor hållet gästabud l. dryckesgille. Rydén Pontoppidan 352 (1766).
2) (ny anv.) benämning på kooperativ kvinnoförening. Stadgar för Söderfors kvinnogille. (1908; titel).
Ssg: kvinnogilles-förbund. till -gille 2. Fästskrift med anledning av Kooperativa Kvinnogillesförbundets 5-års-jubileum 1907 1/9 1912. (1912; boktitel).
-GRANT, se A.
-GRAV, r. l. m. i sht arkeol. UpplFmT 16—18: 109 (1894).
-GRÅT. (kvinne- 1665. kvinno- 1847c. 1880) [fsv. qvinno grater] Qwinnegråth, är intet åth. Grubb 680 (1665).
-GUNST. jfr GUNST 1. Wikforss 2: 970 (1804). (Tilly) berömde sig öfver att aldrig hafva smakat vin, njutit qvinnogunst, eller lidit nederlag. Fryxell Ber. 6: 206 (1833).
-GYMNASTIK. kvinnlig gymnastik. IdrFinl. 1: 70 (1904).
-GÅNGKLÄDER~020, pl. (kvinno- 1761 osv. kvinns- 17691894) BoupptRasbo 1761.
-GÖRA, n. (kvinn- 1887. kvinno- 1885 osv.) jfr -ARBETE, -GÖROMÅL. Beckman Främl. 67 (1885). Sådden, likaväl som mjölkningen och matlagningen, har varit ”kvinnogöra” (inom Norrbottens län). Hellström NorrlJordbr. 312 (1917).
-GÖROMÅL~102 l. ~200. Carlstedt Her. 2: 93 (1833).
-HAMN. kvinnogestalt, kvinnoskepnad; jfr HAMN, sbst.1 3; äv. i uttr. i kvinnohamn, i kvinnoskepnad. HC11H 6: 98 (c. 1700). Detta odjur i kvinnohamn. Wester Coloma 71 (1894).
-HAND. äv. i utvidgad anv. Nordenflycht Fruent. 49 (1761). Redan entréen gaf tillkänna, att den boning, dit grefven ämnade sig, egde en ordnande qvinnohand. Schwartz Pos. 215 (1863). En mild smekning af en kvinnohand. Heidenstam End. 60 (1889).
-HANDEL. handel med kvinnor. Koch EmigrLand 269 (1910).
-HANDSKE. (kvinn- 1655. kvinno- 1924. kvinns- 16781808) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh., särsk. i musealt fackspr.) damhandske, fruntimmershandske. BoupptSthm 12/3 1655. Erixon Södermanl. 52 (1924).
-HAT.
1) hat till kvinnor; misogyni. Linc. (1640; under misogynia). Strindbergs kvinnohat. Hellström Malmros 201 (1931).
2) (mera tillf.) hat som hyses av en kvinna l. kvinnor. Weste (1807). Mellin Nov. 2: 200 (1849, 1867).
-HATARE. (kvinne- 1805. kvinno- 1734 osv.) jfr -HAT 1. Serenius A 1 b (1734). Strindberg HMin. 1: 88 (1905).
-HATT. (kvinn- 1655. kvinne- 15361658. kvinno- 1745 osv.) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh., särsk. i musealt fackspr.) damhatt, fruntimmershatt. TullbSthm 1536, s. 60 b. RedNordM 1926, s. 14.
-HJON. (kvinn- 17341757. kvinno- 17781840) (†) om kvinna ur lägre samhällsklass, särsk. om tjänstekvinna l. arbeterska; jfr HJON 2, 4. Serenius (1734; under basket-woman). Arbetare och Qvinnohjon. SPF 1840, s. 101.
-HJÄRNA. Dalin Arg. 2: 26 (1734, 1754).
-HJÄRTA. (kvinne- c. 1620. kvinno- 1734 osv.) [fsv. qvinno hiärta] äv.: kvinnligt hjärtelag l. sinnelag; mildt hjärtelag osv. Gustaf II Adolf 71 (c. 1620). Qvinno-hiertat är outgrundligt. Serenius D 4 b (1734). Krossaren av kvinnohjärtan. Ackté Minn. 1: 96 (1925).
-HUS.
1) (förr) hus l. (större) rum avsett för kvinnorna. Hildebrand Isl. 296 (1883; i fråga om fornisl. förh.). Valentin Musikh. 1: 10 (1900; i fråga om förh. i det gamla Egypten).
2) (föga br.) bordell; jfr JUNGFRU-HUS. 2NF 22: 405 (1915).
-HUVA. (kvinne- 15811658. kvinno- 16401745. kvinns- 1749) (förr) jfr HUVA, sbst.1 1. TullbSthm 15/5 1581.
-HUVUD. äv. om avbildning. Swedberg Schibb. 216 (1716). Ur vagnsfönstret framtittade ett förtjusande kvinnohufvud. Heidenstam End. 42 (1889). Kjellberg GrekRomK 238 (1932).
-HUVUDBONAD~1020. VarRerV 18 (1538).
-HÅR. Upp. 9: 8 (NT 1526).
-HÄRBÄRGE~020. (Frälsnings-)Armén äger (i Sverge) .. ett kvinnohärbärge. LD 1904, nr 203, s. 2.
-IDEAL, n. kvinnligt ideal (se IDEAL II 3). Vår tids qvinnoideal. Verd. 1885, s. 198.
-INSTINKT~02 l. ~20. kvinnlig instinkt. Knorring Ståndsp. 1: 176 (1838).
-JUNKER. (†) ”junker” (se d. o. 1 h) som gärna uppvaktar kvinnfolk. Dalin Arg. 1: 117 (1733, 1754).
-JÄGARE. flickjägare. LoW (1862). En utlevad kvinnojägare. Persson Björnh. 219 (1918).
-KAPPA. (kvinne- c. 1635. kvinno- 1842) damkappa, fruntimmerskappa. Schroderus Dict. 27 (c. 1635). Fryxell Ber. 10: 294 (1842).
-KJOL l. -KJORTEL. (kvinn- c. 1635. kvinna- 1589. kvinne- 15461639. kvinno- 1538 osv.) [fsv. qvinno kiurtil] fruntimmerskjol l. -kjortel, damkjol l. -kjortel. VarRerV 20 (1538). Heidenstam Svensk. 2: 92 (1910).
-KLINIK. på sjukhus. ÅrsbSjukvInrättnLund 1917, s. 83. —
-KLOSTER. (kvinna- 1575. kvinne- 1635. kvinno- 1896) [fsv. qvinno kloster] (i fråga om äldre l. utländska förh.) KOF 1: 349 (1575). Hildebrand Medelt. 2: 460 (1896).
-KLUBB. NF 4: 453 (1881). Stadgar för Stockholms Allmänna Kvinnoklubb. (1898; titel).
-KLÄDER, pl. (kvinna- 1603. kvinne- 15611640. kvinno- 1541 osv. kvinns- 17201793) En man skal icke dragha quinno klädher vppå. 5Mos. 22: 5 (Bib. 1541).
-KLÄNNING. (kvinno- 1640c. 1755. kvinns- 17931820) fruntimmersklänning, damklänning. Linc. Rrrr 4 b (1640).
-KONGRESS. Dagny 1886, s. 316.
-KRAFT. Missbrukad Kvinnokraft. EKey i PopVetAfh. 8 (1896; titel).
-KRAGE. (kvinne- 15571590. kvinno- 1925) SthmTb. 1557, s. 229 b. —
-KRANIUM. Retzius EtnolSkr. 5 (1842).
-KRANKHET. (kvinne- 1690. kvinno- 1671) (†) kvinnosjukdom. Voigt Alm. 1671, s. 7. särsk. konkret: menstruation; jfr -SJUKA 1. Rålamb 13: 146 (1690).
-KROPP. (kvinne- 16721711. kvinno- 1833 osv.) Lucidor (SVS) 188 (1672).
-KRÄNKNING. (kvinne- 1635. kvinno- 18041910) särsk. (i ålderdomligt spr.) om våldtäkt. Schroderus Os. 2: 171 (1635).
-KULT. jfr KULT, sbst.2 slutet. Hildebrand Medelt. 2: 493 (1896). Den världsliga kvinnokulten hade (hos trubadurerna) ett mystiskt sammanhang med Mariadyrkan. Vising TrubDiktn. 68 (1904).
-KVED. (kvinne- c. 1600. kvinno- 17281828) (†) livmoder. Qvinne qved qvæljæs, så længe hænne barnefödslan dvæliæs. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Heinrich (1828).
-KÅPA. (kvinna- 1596. kvinne- 1547c. 1580. kvinno- 1538 osv.) (förr) VarRerV 18 (1538). (Lundin o.) Strindberg GSthm 347 (1881; i fråga om ä. förh.).
-KÄR. (numera föga br.) som tycker om kvinnor, svag för kvinnor. Weste (1807). Turkar .. äro qvinnokära. CVAStrandberg 3: 362 (1854). Levertin 24: 98 (1899).
-KÄRLEK. (kvinn- c. 1690. kvinne- 16351665. kvinno- 1541 osv.) kärlek till en kvinna l. kvinnor; äv.: kärlek som hyses av en kvinna; äv. i utvidgad anv., om kvinna som är föremål för ngns kärlek. Han skal icke achta vppå quinnokerleek. Dan. 11: 37 (”12”) (Bib. 1541). Qwinnekiärleek är farande godz. Grubb 678 (1665). I hvilken gestalt skall den första kvinnokärleken möta Gunnar? Rydberg Vap. 300 (1891).
-KÖN. (kvinn- 1541 osv. kvinne- 15561686. kvinno- 1650 osv.) [fsv. qvinkyn, qvinno kyn]
1) kvinnligt kön, honkön. Av kvinn(o)kön. 1Mos. 6: 19 (Bib. 1541). GHT 1897, nr 42 B, s. 2.
2) konkret.
a) ss. sammanfattande benämning på kvinnorna; kvinnfolk. Phrygius MOlai B 5 b (1608). Then högachtning, som man visar qvinnokönet i Engeland. Humbla Landcr. 341 (1740). George .. förbannade allt kvinnokön! Hallström Händ. 10 (1927).
b) (numera i sht i fackspr.) människa av honkön; kvinnsperson; kvinnlig individ. Hildebrand MagNat. 94 (1650). Som iag, et blödsint och oförfaret Qvinkiön, hvarcken äger insikt eller anständig dierfhet, at munteligen tala. VDAkt. 1765, nr 421. En .. sammanställning efter de i ätterna födda mankönen och kvinkönen. Fahlbeck Ad. 2: 15 (1902).
c) (†) om djurhona. RelCur. 353 (1682).
Ssgr (till -KÖN 1; †): kvinn(o)köns-arvinge. kvinnlig arvinge. G1R 27: 245 (1557). Nordström Samh. 1: 204 (1839).
-person. kvinnsperson, kvinna. G1R 18: 299 (1547).
-sida(n). kvinnosida(n). Erfvinger .. på qvinköns sijdan. G1R 29: 550 (1560).
-KÖR. kvinnlig sångkör. Lönnberg Kåre 103 (1887).
-LEM. (kvinne- 1697. kvinno- 1715c. 1847. kvinns- 17491872) (†) = -BLYGD. Hoorn Jordg. 1: 61 (1697). Ahlman (1872).
-LIK, n. —
-LINJE. (kvinn- 1686. kvinne- 1805. kvinno- 1738 osv.) = -SIDA 2; vanl. i sg. best. RARP 15: 255 (1686). Skyldemän på qvinnolinien (cognater). Nordström Samh. 2: 131 (1840). Grefliga ätten (Ruuth) utslocknade .. 1919 på kvinnolinjen. 2NF 38: 91 (1925).
-LINNTYG~02 l. ~20. (kvinno- 17491880. kvinns- 17581880) Lind (1749; under weiber-hemd). Wigström Folkd. 1: 229 (1880).
-LIST. (kvinne- 1665. kvinno- 1740 osv.) kvinnlig list, kvinnans list. Qwinnelist, haar ingen brist. Grubb 680 (1665).
-LIV.
1) en kvinnas liv. Hundratals kvinnolif räddas genom (äggstockssnitt). Paulson Minnestal 85 (1899).
2) (†) om moderliv. Altså bekienner tu .., at then som är Gudz ende Son .. är och aflader worden i Qwinno lijfwet. Emporagrius Cat. H 5 b (1669).
-LOCK, r. l. m. om hårlock; särsk. (förr) till 5, om lock av gift kvinna. FörarbSvLag 5: 321 (1713). At för qvinno- eller hustru-låckar (som avskäras) bötes ey mehr än hälfften emot pigolåckar, är detta skiähl, at qvinnan bör hölja sitt hufvud. Arnell Stadsl. 792 (1730).
-LOGIK. kvinnlig logik; fruntimmerslogik; ofta med ironisk innebörd. PopVetAfh. 9: 134 (1896).
-LUST l. -LUSTA. (kvinne- c. 1635. kvinno- 1640c. 1755) (†) om starkt begär att förtära vissa ting, vilket stundom förekommer hos gravida kvinnor. Schroderus Dict. 27 (c. 1635). Schultze Ordb. 2892 (c. 1755).
-LUVA, r. l. f. (kvinne- 15351589. kvinno- 1535 osv.) (i sht förr) TullbSthm 1535, s. 20 a. JmtFmT 1: 136 (1895).
-LYNNE. för kvinnan utmärkande lynnesart. Möller 2: 1363 (1785). Detaljsinne är just en af qvinnolynnets starka sidor. Feilitzen Mariakult 142 (1874). Kvinnolynnen. Laurin (1916; boktitel).
-LYSTNAD. särsk. (†) = -LUST. Lind (1749). Schultze Ordb. 2895 (c. 1755).
-LÄKARE. gynekolog. —
-LÄKTARE. (kvinns-) (förr) i kyrka: läktare avsedd för kvinnorna; jfr -BÄNK 2. Johansson Noraskog 1: 276 (i handl. fr. 1869). MeddNerFmF 1: 23 (1896).
-LÄPP. vanl. i pl.
1) om munnens läppar.
2) (†) (yttre) blygdläpp(ar). Hoorn Siphra 5 (1715). Dens. Jordg. 2: 70 (1723).
-MANDEL. (†) klitoris. Sönnerberg Loder 555 (1799).
-MJÖLK. (kvinn- 1642. kvinne- 15781680. kvinno- 1578 osv.) [fsv. qvinno miolk] BOlavi 13 a (1578). Jundell Barn. 2: 28 (1927).
-MOD, sbst.1 kvinnlig(t) mod l. tapperhet. Bergius Småsak. 8: 93 (1757).
-MOD, sbst.2; pl. -er. dammod. NJournD 1856, s. 80.
-MODELL. (kvinno- 1874 osv. kvinns- c. 1750) kvinnlig modell. Looström Konstak. 71 (cit. fr. c. 1750). Pauli Konstn. 123 (1886, 1913).
-MORD. mord på kvinna. —
-MUN. Kolmodin QvSp. 2: 535 (1750).
-MÄNNISKA. (kvinno- 18701907. kvinns- 1860) (numera knappast br.) kvinnsperson, kvinna. Carlén Köpm. 2: 425 (1860). TurÅ 1907, s. 248.
-MÖRDARE.
-MÖSSA. (kvinne- 15811658. kvinno- c. 1640 osv. kvinns- 1803) fruntimmersmössa, dammössa; förr äv. till 5, om mössa för gift kvinna. SthmTb. 1581, s. 32 a. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 110 (c. 1640; om mössa för gift kvinna). SvKulturb. 11—12: 283 (1932).
-NAMN. jfr FLICK-NAMN 1. Burman Alm. 1721, s. 3.
-NATUR. kvinnans natur l. karaktär. Elgström Frunt. 66 (1809).
-PERSON, se I.
-PERSONAL. (kvinno- 18451848. kvinns- 1869) kvinnlig personal. Wacklin Minn. 3: 105 (1845).
-PILT. (†) yngling som gärna uppvaktar kvinnfolk l. som är kvinnligt vek; jfr -JUNKER. Dalin Arg. 1: 82 (1754). Lysander Cat. 28 (c. 1880).
-PLAGG. kvinnligt klädesplagg. —
-PLÅGARE. Bildt Ital. 132 (1896). Han .. var en brutal tyrann och notorisk kvinnoplågare. Hellström Malmros 200 (1931).
-PORTRÄTT.
-PRYDNAD. (kvinne- 16391652. kvinno- 17121893) kvinnligt prydnadsföremål; äv. koll. Schroderus Comenius d 4 a (1639). Finland 68 (1893).
-PRÅL. (kvinne- 1665. kvinno- 1851c. 1880) (numera knappast br.) kvinnoprydnader. Qwinneprål är fåfängt, när dygden är bortta. Grubb 679 (1665). Kullberg Tasso 2: 120 (1860).
-PSYKOLOG. Solnedg. 1: 56 (1910).
-PSYKOLOGI. EKey i PopVetAfh. 9 (1896; i titeln).
-PUNG. (kvinne- 15431563. kvinno- 1536) (†) pung l. väska avsedd att användas av kvinnor. TullbSthm 1536, s. 127 b. En quinne pung mz sex små Rum, mz fieder besticket. Skråordn. 318 (1546). BtFinlH 4: 203 (1563).
-PÅFUND~20, äv. ~02. Missförståndet 66 (1740). Listiga qvinno-påfund. Bäckström Folkb. 1: 89 (1845).
-PÄLS. (kvinna- 1583. kvinno- 1921. kvinns- 17191772) fruntimmerspäls; dampäls. GripshR 1583, s. 161. Västerb. 1921, s. 18 (om lappkvinnans päls).
-REGEMENTE. förhållandet att kvinnan innehar makten o. bestämmanderätten (t. ex. i ett hem); fruntimmersregemente. Crusenstolpe Mor. 1: 40 (1840). PedT 1900, s. 369 (”169”). —
-REGERING. (numera mindre br.) kvinnoregemente. Eberhardt AllmH 2: 201 (1768). Hammar (1936).
-RING. (kvinna- 1561. kvinne- 15581561) (numera bl. tillf.) om fingerring. G1R 28: 107 (1558). ArkliR 1561: 29 (1561).
-ROLL. roll framställande en kvinna, kvinnlig roll. Dahlgren Theatr. 4 (1866).
-ROV. bortrövande av kvinna l. kvinnor; särsk. i fråga om förh. under forntiden l. bland nutida primitiva folkslag; jfr HUSTRU-ROV. Hagberg Shaksp. 8: 156 (1849). Ännu kvarstå vid äktenskaps ingående mångenstädes ceremonier, som hänsyfta på kvinnorov. NoK 7: 16 (1922).
-RÅD. (kvinne- 16041665. kvinno- 1621 osv.) råd som gives av en kvinna l. kvinnor. Kalt är quinnerådh. SvOrds. B 4 a (1604). Qwinneråd är stundom gott. Grubb 676 (1665).
-RÅN. = -ROV. Lagerbring 1Hist. 1: 445 (1769). Strinnholm Hist. 4: 625 (1852).
-RÖRELSE. rörelse l. strävan som omfattas av kvinnor; särsk. om kvinnornas emancipationssträvan; jfr -EMANCIPATION. Dagny 1886, s. 69. Den svenska kvinnorörelsen. Wahlström (1933; boktitel).
-RÖST. (kvinn- 1814. kvinno- 1804 osv.)
1) om tal- l. sångröst, kvinnostämma. Wikforss 2: 971 (1804). Den högsta barn- eller qvinno-rösten (benämnes) med ordet Sopran. Mankell Lb. 34 (1835). ”Hvem är det?” frågade en pipande qvinnoröst. Crusenstolpe Mor. 2: 391 (1840).
2) röst som avlämnas av kvinna vid val l. omröstning o. d. Han blev vald tack vare kvinnorösterna.
-RÖSTRÄTT~02 l. ~20. polit. kvinnlig rösträtt. Beckman Amer. 1: 147 (1883). Kvinnoansvar och kvinnorösträtt. Key (1919; broschyrtitel).
-RÖVARE. jfr -ROV; särsk. i fråga om förh. under forntiden l. bland nutida primitiva folk; äv. (tillf.) i avbleknad bet., ss. okvädinsord. L. Paulinus Gothus ThesCat. 78 (1631). Jag ville önska du bröt halsen af dig, din qvinnoröfvare! Blanche Dard. 7 (1847). Flodström SvFolk 367 (1918).
-SADEL. (kvinne- 15491584. kvinno- 1807 osv. kvinns- 17391891) (numera i sht i fråga om äldre l. folkliga förh.) damsadel. TullbSthm 30/8 1549. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 16 (1918).
-SAK. den sak l. det mål varför kvinnorörelsen arbetar; vanl. i sg. best. Dagny 1886, s. 182.
Ssgr: kvinnosaks-förening. Dagny 1886, s. 15. Nordiska kvinnosaksföreningarnas samorganisation. 2NF 38: 840 (1926).
-ivrare. Ahrenberg Männ. 6: 28 (1914).
-kvinna. kvinna som nitälskar för kvinnans emancipation o. tager aktiv del i kvinnorörelsen; ofta klandrande, med bibegrepp av ensidighet o. fanatism. Roos Skepp 17 (1896). Allt det fordringsfulla, arroganta, kallt förståndsmässiga och djupt oqvinnliga, som gemenligen vidlåder den s. k. qvinnosaksqvinnan. PT 1898, nr 120, s. 3.
-man, m. jfr -kvinna. Strindberg GötR 194 (1904). Rig 1922, s. 13 (1906).
-rörelse(n). Dagny 1886, s. 173.
-vän, m.||ig. Dagny 1886, s. 127.
-vänlig. välvilligt stämd mot kvinnosaken. Dagny 1892, s. 184.
-SED. Dalin Arg. 2: 113 (1734, 1754). Det smärtar mig / Att jag skall så förglömma qvinnosed / Och hålla tal. Hagberg Shaksp. 6: 47 (1849).
-SIDA. (kvinn- 17841926. kvinne- 1805. kvinno- 1741 osv. kvinns- 17731807) vanl. i sg. best.; särsk.
1) om den sida i kyrka l. annan samlingslokal där kvinnorna ha sin plats. AntT 3: 148 (1870). Suneson GGrund 137 (1926).
2) i fråga om arvsföljd l. släktskap räknad från föräldrar till dotter o. dotters efterkommande; den kvinnliga delen av en familj l. släkt; spinnsidan; kvinnolinjen. Franska Cronan faller aldrig til qvinnosidan. Serenius (1741). (Ätten Bryske) utgick på svärdssidan 1653 .. och på qvinnosidan 1674. NF 2: 1230 (1878).
-SINNE. Valerius 1: 17 (1806). Qvinnosinnets motsägelser. Snellman Gift. 1: 78 (1842).
-SJUK. (†) som är svag för l. (överdrivet) intresserad av kvinnor. Linc. (1640; under mulierarius). Wollimhaus Ind. (1652).
-SJUKA. (kvinna- c. 1645. kvinne- 1652. kvinno- 1578c. 1755) (†)
1) kvinnlig sjukdom; särsk.: menstruation (äv. konkret). BOlavi 133 a (1578). IErici Colerus 2: 255 (c. 1645; konkret). Schultze Ordb. 4139 (c. 1755).
2) åtrå efter kvinnor; jfr -SJUK. Wollimhaus Ind. (1652).
-SJUKDOM~02 l. ~20. kvinnlig sjukdom; särsk. med. om sjukdomar i de kvinnliga underlivsorganen; underlivssjukdom l. underlivslidande (hos kvinna). Hygiea 1875, s. 1. SvFlicksk. 232 (1888).
-SJÄL. äv. ss. beteckning för: kvinna. Nordenflycht QT 1745, s. 51. Ett litet antal småsinta kvinnosjälar behagade .. ondgöra sig däröver, att (osv.). Key-Åberg BlSerb. 74 (1916). Siwertz JoDr. 298 (1928).
-SKAPNAD. (numera föga br.) = -SKEPNAD. En djefvul i qvinno-skapnad. Lind (1749; under teuffels-braut). En .. rödklädd kvinnoskapnad hjelpte dem att stiga ur (båten). PoetK 1816, 2: 16. Hagberg Shaksp. 11: 109 (1851).
-SKELETT. Flodström SvFolk 71 (1918).
-SKEPELSE. (kvinne- 1642. kvinno- 1875) (numera knappast br.) kvinnoskepnad. Palmchron SundhSp. 345 (1642). Lysander Faust 62 (1875).
-SKEPNAD. kvinnogestalt; äv. i uttr. i kvinnoskepnad. O! qvinna, qvinna, nu Frithiof sade, / den första tanke som Loke hade / det var en Lögn, och han sände den / i qvinnoskepnad till jordens män. Tegnér (WB) 5: 92 (1825). Egendomliga kvinnoskepnader. 2NF 12: 1145 (1910).
-SKO, r. l. m. (kvinn- c. 17531845. kvinne- 15461559. kvinno- 1783 osv. kvinns- 17331907) [fsv. qvinno skor] Skråordn. 311 (1546). Rig 1931, s. 123.
-SKRATT.
-SKRIK.
-SKRUD. (kvinne- 1640. kvinno- 15381855) kvinnlig skrud. VarRerV 19 (1538).
-SKVALLER. (kvinna- 1612. kvinne- 1635) HammarkDomb. 3/11 1612.
-SKYGG. skygg för kvinnor. Wikforss 2: 971 (1804). En fullständig, kvinnoskygg ungkarlstyp. Lindberg FinNov. 1: 16 (1894).
-SKÄMMANDE, n. (†) skändande av kvinnor. LPetri Kr. 39 (1559).
-SKÄMMARE. (kvinne- 1665. kvinno- 1614c. 1755) (†) = -SKÄNDARE. Petreius Beskr. 2: 39 (1614). Schultze Ordb. 4202 (c. 1755).
-SKÄNDARE. (kvinne- c. 15851635. kvinno- c. 15401828) kvinnoförförare; förr särsk. till 5, om man som bedrev otukt med gifta kvinnor. OPetri Kr. 36 (c. 1540). Clemens VII .. beskylles aff Historieskribenterne, för en Möökränkiare och Qwinneskännare. Schroderus Os. III. 1: 58 (1635). Heinrich (1828).
-SKÖNHET. kvinnlig skönhet; äv. konkret, om skön kvinna. Atterbom Minn. 51 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Jag (har) ingenstädes sett så många kvinnoskönheter som här (i Como). Wallin Bref 171 (1849).
-SLADDER. (vard.) Lyssna till qvinno-sladder. HSH 3: 56 (c. 1800).
-SLÄKTE. (kvinn- 1753c. 1755. kvinno- 17301868)
1) (numera föga br.) det kvinnliga släktet, kvinnorna. Oldendorp 1: 344 (1786).
2) (†) språkv. feminint genus, femininum. Giese Sprachm. 1—3: 28 (1730). Schultze Ordb. 4496 (c. 1755).
-SLÖJD. Här (i asylerna) skulle alla slags Qvinno-slögder, alla fina och nätta arbeten, drifvas och idkas. Oelreich 421 (1755). Inspektör för kvinnoslöjden. SvD(A) 1920, nr 47, s. 9.
-SMYCKE. (kvinne- 1619. kvinno- 17381887) AJGothus ThesEp. 3: 136 (1619).
-SNACK. (numera bl. vard.) (Magnus Eriksson) achtadhe thet (dvs. Birgittas uppenbarelser) intet, vtan hölt thet (som thet och syntes) för itt löst qwinno snack. OPetri Kr. 126 (c. 1540). Hedberg Gunnarsson Fost. 267 (1919).
-SNED, sbst. (†) kvinnosvek. Visb. 1: 474 (c. 1621).
-SOCKOR, pl. (kvinne-) (förr) Skråordn. 313 (1546). TullbSthm 28/5 1571.
-SON. (i högre stil) om människa. Bland Qvinno-söners skara. Kolmodin QvSp. 2: 4 (1750). Christus är i Moses, i profetiska ord och sinnebilder syftande på qvinnosonen. Thomander 2: 276 (1853).
-SOT. (kvinne- 1665. kvinno- 1832) [fsv. qvinno sot] (†) kvinnlig sjuka. Hämpnas är Qwinnesooth .. (dvs.) Qwinfolcken äre altijd benägne til at hämpnas. Grubb 361 (1665). Carlstedt Her. 1: 107 (1832).
-SPEGEL. (†) om skildring som framställer bilden av en l. flera kvinnor. Biblisk Qvinno-Spegel. Kolmodin (1732; boktitel). Rudin 1Evigh. 1: 139 (1875, 1878).
-SPRÅK. språkv. om kvinnornas språk med särskild tanke på de egenskaper varigm detta skiljer sig från männens. Om kvinnospråk. Cederschiöld (1900; boktitel).
-STJÄRNA. (kvinne- 1685. kvinno- 1741) (†) om stjärnan Venus. Spegel GW 63 (1685).
-STOL. (kvinno- 17471900. kvinns- 17961882) särsk. (i vissa trakter) om kyrkbänk för kvinnorna. Linné Vg. 103 (1747). Johansson Noraskog 2: 421 (1882).
-STRUMPA. (kvinne- 15691668. kvinno- 1935. kvinns- 17451909) TullbSthm 16/7 1569.
(5) -STÅND. (†) kvinnas äkta stånd. Gud väl min Jungfrudom i Qvinnostånd förbytte. Kolmodin QvSp. 2: 55 (1750). Meurman (1847).
-STÄMMA, r. l. f. jfr -RÖST 1. Sång af kvinnostämmor. Jernström White Leop. 132 (1919).
-SVAGHET. kvinnlig svaghet. OxBr. 12: 355 (1613).
-SVEK. svek vartill kvinna gör sig skyldig. Carlstedt Her. 1: 94 (1832).
-SYSSLA, r. l. f. (kvinne- 16651695. kvinno- 18601884) jfr -ARBETE, -GÖROMÅL; i sht i pl. Dher står intet wäl til i Hwset, dher Mannen giör Qwinnesyslor, och Qwinnan förer Ordet för Mannen. Grubb 519 (1665).
-SÄD. (i religiöst spr.) ”kvinnans säd”; om Jesus Kristus; med anslutning till 1Mos. 3: 15. Runius (SVS) 1: 46 (c. 1710). Hiortzberg YttDom. 18 (c. 1740, 1756). Rudin BibEnh. 129 (1888).
-SÄRK. (kvinne- 15551593. kvinno- 1640 osv.) (förr) SthmTb. 1555, s. 165 a. Flodström SvFolk 295 (1918).
-SÄTT. (†) i uttr. l. efter kvinnosätt, på kvinnors sätt. Thet gåår medh migh effter quinno sätt. 1Mos. 31: 35 (Bib. 1541). På qvinno-sätt. Lind (1749; under weiblich).
-TAL. (kvinne- 16651906. kvinno- 1604 osv.) (numera knappast br.) en kvinnas l. kvinnors tal. Quinno taal lijknas widh kråkegaal. SvOrds. C 1 a (1604). Söderhjelm ItRenäss. 288 (1907).
-TID. (†) menstruation. Swedberg Schibb. 284 (1716). VetAH 1758, s. 105.
-TJUSARE.
-TOFFEL. (kvinne-) Skråordn. 311 (1546).
-TRÄTA, r. l. f. (kvinne- 1665. kvinno- 1804 osv.) Grubb 915 (1665). Östanväder och qvinnoträta börjas med storm och slutas med väta. Rhodin Ordspr. 124 (1807).
-TRÖJA. (kvinne- 15631581. kvinno- 1916 osv. kvinns- 16321772) BtFinlH 4: 217 (1563). RedNordM 1916, s. 8.
-TUNGA. Nordenflycht QT 1744, s. 15. Ack, du falska qvinnotunga! Braun Dikt. 1: 186 (1837).
-TYCKE. jfr FLICK-, FRUNTIMMERS-TYCKE. IErici Colerus 1: 314 (c. 1645). Man rår ej för att man har qvinnotycke! Braun Dikt. 2: 2 (1838).
-TÅR. vanl. i pl. Braun Dikt. 1: 110 (1837).
-UPPENBARELSE~10200. konkret, om kvinna (som uppenbarar sig). Snellman Gift. 2—3: 16 (1842). Faust .. blir kär i första hygliga qvinnouppenbarelse. Lysander Faust 97 (1875). Sjöberg Kvart. 506 (1924).
-VAKTARE. Wardt Esther ock taghen vthi Konungs hwset vnder Hegaj hand quinnowachtarens. Est. 2: 8 (Bib. 1541).
-VANTE. (kvinne- 1583. kvinno- 1583 osv. kvinns- 17561808) TullbSthm 28/9 1583. Svensson SkånFolkdr. 216 (1935).
-VARELSE. kvinnlig varelse. Sparre Findl. 2: 85 (1835). Bergman LBrenn. 220 (1928).
-VEK. (kvinne- 1665. kvinno- 16651926) Lusta leek, giör Qwinnehweek. Grubb 175 (1665). Patern med .. det nästan kvinnovekt varma hjärtat. HågkLivsintr. 7: 163 (1926).
-VIS, n. i uttr. på kvinnovis, på kvinnors vis. Swedberg Ordab. (1722).
-VITTNE. (kvinne- 1595. kvinno- 1694) (†) kvinnligt vittne. SthmTb. 1595, s. 264 a. Dryselius Måne 481 (1694).
-VÅLD. (kvinne- 1665. kvinno- c. 1790) (†)
1) kvinnovälde. Qwinnewåld, haar intet håld .. (dvs.) Dhet är en swår last, när Qwinnan får föra regimentet öfwer Mannen. Grubb 679 (1665).
2) våld som övas mot kvinnor. Botin Hist. 2: 50 (c. 1790).
-VÄLDE. om det förhållande att makten o. bestämmanderätten innehaves av en kvinna l. kvinnor; gynekokrati; äv.: kvinnoregemente. Roman Holbg 117 (1746). SvUppslB 12: 74 (1932).
-VÄRLD(EN). sammanfattande benämning på: kvinnorna. SC 1: 990 (1821). Kvinnovärldens intresse för broderier. GHT 1934, nr 28 A, s. 3. —
-YNNEST. = -GUNST. Fahlbeck Ad. 1: 25 (1898).
-ÖDE, n. en kvinnas öde. Nordenflycht Fruent. 20 (1761).
-ÖGA. Atterbom Minn. 361 (1818).
-ÖVERSKOTT~102 l. ~200. förhållandet att kvinnornas antal är större än männens (inom ett visst område). Lidforss Kås. 1: 27 (1908). I de allra flesta europeiska länder är kvinnoöverskott rådande. 3NF 5: 711 (1926).
G (†): KVINNORS-PERSON, se I.
H (†): KVINNOS-BILD, se F.
-PERSON, se I.
I [förleden av denna typ (liksom D, E, G, H) utgår från gen. av det fsv. kollektivet qvinde, kvinnfolk] (numera nästan bl. i -DAGSVÄRKE o. -PERSON): KVINNS-ARBETE, -AVDELNING, se F.
-BELÄTE. (kvinna- 1553. kvinne- 1626. kvinns- 15531735) (†)
1) = KVINNO-BILD 1. GripshInvent. 1553. Wrangel TessPal. 34 (cit. fr. 1735).
2) = KVINNO-BILD 2. Honom tyckte, thet han aldrigh hade sedt någhet Qwinnebeläte, som medh skönheet och tucht .. kunde medh henne förlijknas. Schroderus Liv. 371 (1626).
-BRÖD. brödranson för kvinna; motsatt: mansbröd. Å fängelsets proviantreqvisition äro idag upptagne 20 st. qvinsbröd. Mentzer Cellf. 85 (1878).
-BÄLTE, -BÄNK, se F.
-DAGSVÄRKE~020. (kvinn- 18331900. kvinno- 18541923. kvinns- 1812 osv.) dagsvärke utfört av kvinna. Brisman SvarVetA 13 (1812). Geete o. Grinndal 97 (1923).
-DRÄKT, -FADDER, -GÅNGKLÄDER, -HANDSKE, -HUVA, -KLÄDER, -KLÄNNING, -LEM, -LINNTYG, -LÄKTARE, -MODELL, -MÄNNISKA, -MÖSSA, se F.
-PERSON. (kvinne- 15591621. kvinners- 1523. kvinnes- 15231710. kvinno- 15781905. kvinnors- 16331671. kvinnos- 15781718. kvinns- 1547 osv.) kvinna; kvinnlig individ; numera nästan bl. dels med ngt nedsättande bet., om kvinna av lägre l. mera obestämd samhällsställning: ”fruntimmer” (förr ofta övergående i bet.: fallen kvinna), dels (i fackspr.) i statistiska uppgifter o. d., motsatt: mansperson; jfr KVINNFOLK 2. G1R 1: 166 (1523). Vij .. haffve een qvinnesperson till Drottning och ingen mansperson. RP 6: 590 (1636). Lösagtige och elacke Qvins-personer. LMil. 3: 120 (1692). Sahlstedt (1773). Hans älskarinna .., en nätt och vital liten kvinnsperson. OoB 1928, s. 445.
-PERSONAL, -PÄLS, -SADEL, -SIDA, -SKO, -STOL, -STRUMPA, -TRÖJA, -VANTE, se F.
Avledn.: -KVINNAD, p. adj. (†) bot. ss. senare ssgsled: som har så l. så många pistiller; jfr EN-, MÅNG-KVINNAD; jfr KVINNA 7.
KVINNAKTIG, se KVINNOAKTIG.
KVINNDOM, r. l. m. (kvinn- 15471626. kvinne- 15461589) [fsv. kvindomber] (†) kvinnlig ära. 2SthmTb. 1: 180 (1546). Huilken Broder sin Embettes Syster krenchker till sin quinnedom, och henne icke tager till Echta. Skråordn. 265 (1589). Hon lågh som en ståck och inthet wiste till sigh, möcket mindre sin quindom och ähra wäria kunne. VRP 1626, s. 210.
KVINNISK, se KVINSK.
KVINNLIG, se d. o.
KVINNOAKTIG, adj. (kvinn- 16201925. kvinno- 1913) (numera bl. tillf.) karakteristisk för kvinnor; kvinnfolksaktig, fruntimmersaktig; förr äv. i fråga om män, övergående i bet.: vek, omanlig. Hambræus Erasmus A 14 a (1620). Et vekligit, och qvinnachtigt lefverne. Ehrenadler Tel. 12 (1723). En bredd i detaljer (i romanen), som kan kallas litet smått kvinnoaktig. Hallström i PT 1913, nr 20 A, s. 3.
KVINNSKAP, n.
1) (†) abstr.: förhållandet att vara kvinna l. att hava för kvinnan karakteristiska egenskaper. Verelius 143 (1681).
2) (numera bl. i Finl.) konkret, koll.; i sg. best.: kvinnorna. Sällan vågar det unga Qvinskapet sig i det unga Manskapets våld. Dalin Arg. 2: 424 (1734, 1754). Bengts NylStug. 2: 45 (1906).
KVINS, se d. o.
KVINSK l. KVINNISK, adj. (kvin(n)sk 15321855. kvinnisk 16401712) [fsv. qvinzkr] (†)
1) [jfr fsv. qvin(dis)maþer, kvinna] i uttr. kvinsk man, kvinna. G1R 8: 361 (1532).
2) som har för kvinnan karakteristiska egenskaper; vek, blödig, omanlig; äv.: lättsinnig, vällustig; äv. i överförd anv., om uppträdande o. d. Helsingius (1587). Lättferdige och Qwinske Män. Schroderus Albert. 3—4: 79 (1638). Qwinsk weklighet. Hiärne Orth. 44 (1717). En örligsman skal .. icke vara qvinsk, utan töra se manna-blod och sår. 1VittAH 1: 142 (1755). Dalin (1855; familjärt).
3) svag för kvinnor, som ”springer” efter kvinnfolk. Verelius 146 (1681). Schultze Ordb. 2467 (c. 1755). Dalin (1855; familjärt).
KVINSKA, r. l. f. (†) förhållandet att vara kvinna; äv.: kvinnlig ära, kvinnlighet. Effter hon var möö och i qvinsko sinne skembd och han der hoos henne inthet echta ville, .. saackfeltis fördenskull til 40 {marker} för möökränckningh. BtHforsH 1: 200 (1634). Serenius (1741).
KVINSLIG, KVINSLIGHET, se KVINNLIG, KVINNLIGHET.

 

Spalt K 3412 band 15, 1938

Webbansvarig