Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KEP ke4p, äv. käp4, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er (Anm. Tidigast användes den eng. pl. capes. IdunModeT 1892, nr 3, s. 1. PriskurKMLundberg 1898, s. 57).
Ordformer
(vanl. skrivet cape)
Etymologi
[av eng. cape, av fr. cape, av it. cappa (se KAPPA, sbst.1). — Jfr KEPS]
vidt, rundskuret, kappliknande klädesplagg utan ärmar som faller löst ned över axlarna, användt dels ss. ytterplagg o. då vanl. med kapuschong, rägnkrage, dels ss. del av damkappa l. damdräkt; äv. om likartat plagg för barn. Cape med ryschgarnering. IdunModeT 1893, nr 4, s. 4. Cape med kapuschong för barn. AllerMönstT 1902, s. 112. Den korta, pälskantade capen kan bäras som självständigt plagg eller på kappan. BonnierMT 1933, nr 1, s. 19. En duvgrå toalett med cape. Därs. nr 2, s. 14.
Ssgr (i sht i fackspr.): KEP-FORM. De långa kapporna i cape-form. IdunModeT 1892, nr 9, s. 1. —
-ÄRM. mycket vid ärm som faller löst ned över armen på ett sätt som påminner om en kep. BonnierMT 1933, nr 2, s. 12.

 

Spalt K 903 band 14, 1935

Webbansvarig