Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAFFE kaf3e2, i vissa trakter äv. 40 (ca`ffe Weste; kàffe Dalin; jfr anm. nedan), n. ((†) r. (i bet. 2) LdVBl. 1838, nr 39, s. 4); best. -et; pl. (i bet. 1 b γ) -en; förr äv. KAFFÉ, n.; best. kafféet; förr äv. KOFFE l. KOFFÉ, n. Anm. Att ordet tidigare uttalats med huvudtonen på senare stavelsen visas utom av formen kaffé (caffé(e) o. d.) äv. dels sannol. gm dubbelskrivning av e-et (kaffee o. d.), dels gm sådana rim som caffe : se (Browallius Holbg 21 (1744)).
Ordformer
(cafe 1658. caffe 1708 (: Caffe-Hus), 17091873. caf(f)é(e) 17121866. caffee 17461825 (: Caffeekannor). caffi 1797 (: Caffi Brännare). caffæ 1797 (: Caffæ brännare). cavé 1714. coffe (cauffe) 17111785 (: Coffeduk). coffé(e) 1721 (: Coffèe decocters)1790 (: Coffè kannor). coffee 1797. coffeij 1730. coffi (cauffi) c. 17101741. kaffe 1749 osv. kaffé c. 18231866. kaffi 1891 (vid återgivande av folkligt spr.))
Etymologi
[jfr d. kaffe, r., (i ä. d. äv. n.), holl. koffie, f., t. kaffee (ä. t. äv. koffee), m., eng. coffee, fr. café (ä. fr. äv. coffée), it. caffè; av armen.-turk. kafe (motsv. osm. kahve), av arab. qawah, tidigast: vin, senare i överförd anv. (sannol. i Yemen skedd, sufisk mystisk omtolkning): kaffe (i bet. 1), äv.: kafé o. d. Av de europeiska länderna tyckes Italien vara det som tidigast lärde känna saken o. namnet kaffe (c. 1600), kort därpå Frankrike o. England. — Jfr KAFÉ]
1) ss. njutnings- o. stimuleringsmedel använd dryck som tillredes av rostade (brända) o. malda l. krossade kaffebönor, vanl. på det sätt att dessa kokas tillsammans med vatten (kaffekokning) l. begjutas med kokhett vatten (kaffebryggning) i allm. i kärl som äro särskilt inrättade för dessa ändamål. Koka, brygga kaffe. Starkt, svagt kaffe. En kopp kaffe. Kaffe på maten. Dricka kaffe på sängen. Dricka kaffet svart l. utan grädde och socker. Klara kaffet med klarskinn. Kaffe med dopp. Spå i kaffe, spå med hjälp av figurer, linjer o. d. som bildas i sumpen i en urdrucken kaffekopp. (Visiren i Silistria) lät (under audiensen) hämta Cafe, och lärde migh huru iagh skulle dricka thet förvthan at brenna migh. Rålamb Resa 24 (1658, 1679). Hvar en som dricker väl Coffée, lärer märcka straxt därpå en sällsam kändsla omkring hiertat. Hiorter Alm. 1747, s. 30. Caffé och likörer kringbjudas. Atterbom 2: 295 (1827). Sedan man .. en stund samspråkat vid kaffet och ”avec’en” skildes man åt. SD(L) 1897, nr 245, s. 2. Hon kom insmygande med en kopp varmt kaffe. Siwertz JoDr. 60 (1928). Här finns inte ett enda bord där man kan slå sig ner och dricka en kopp kaffe och röka en cigarr och läsa sin tidning. DN(A) 1934, nr 182, s. 8. — jfr BÖN-, SALT-KAFFE m. fl. — särsk.
a) i oeg. anv., om av kaffesurrogat tillredd dryck, surrogatkaffe. Både utrikes så väl som hos oss äro Boknötter försökte til Caffe. Fischerström 2: 288 (1780); möjl. till 2 slutet. SmSkrLandth. 8: 50 (1869). Hedberg Fria 235 (1933; om dryck beredd av rostad råg). — jfr BET-, DADEL-, EKOLLON-, FIKON-, INTUBI-, KORN-, MALT-, MANDEL-, NYPON-, POTATIS-, RÅG-, SÄDES-KAFFE m. fl.
b) i fråga om kaffedrickning (under sällskaplig samvaro).
α) i uttr. dricka (en kopp) kaffe. Vi var hemma hos dem och drack kaffe. Kom hem och drick kaffe hos oss i morgon. Almqvist Lad. 6 (1840).
β) övergående i bet.: kaffedrickning. Hon bjöd mig till sig på kaffe. Tersmeden Mem. 4: 191 (1763). Bror Knut kommer hit på kaffe för att passera afton med oss. ALGeijer (1847) i Solnedg. 4: 77. Lagerlöf Top. 218 (1920). — jfr ELVA-, FRUKOST-, KVÄLLS-, MIDDAGS-, MORGON-, SÄNG-KAFFE m. fl.
γ) (numera bl. i Finl.) övergående i bet.: kaffebjudning, kafferep. Runeberg 1: 198 (1836). Jag önskade Er .. på ett kaffe hos mig här i min stora österländska salong. Wallin Bref 48 (1844). Du har varit på många kaffen i dag? Bergroth FinlSv. 188 (1917). — jfr AVSKEDS-, ÅRS-KAFFE m. fl.
Anm. Vard. förekommer i restaurangspråk i fråga om servering å restaurang l. kafé o. d. uttr. en (två, några osv.) kaffe elliptiskt för: en (två osv.) portion(er) kaffe. Två kaffe med bröd. En slät kaffe. Jensen FjStig 17 (1893).
2) om kaffebönor l. därav efter rostning gm krossning l. malning erhållet, mer l. mindre fint pulver. Bränt, orostat, rostat kaffe. Malet kaffe, gm malning (l. krossning) av rostade kaffebönor beredt pulver. Kaffet har stigit (i pris). Tull på kaffe. Handla med kaffe. Cafe .. Är ett slagz Ärter, föres ifrån Ægypten, hwilke Turkarne sönderstötte och kokade i Wattn. Rålamb Resa 42 (1658, 1679). KKD 3: 237 (1710). Då coffe skal kokas, måste det förut väl rostas uti en lyckt panna. Linné Diet. 2: 119 (c. 1750). Jonasson Kaffet 18 (1932). — jfr BRASIL-, GUATEMALA-, JAVA-, LIBERIA-, MOCKA-, PERGAMENT-, PÄRL-, RÅ-KAFFE m. fl. — särsk. i oeg. anv., om vanl. av andra frukter l. växtdelar framställd kaffeersättning, kaffesurrogat; jfr 1 a samt 4. Roten af maskrosen förskaffar .. ett kaffe, som kan köpas på alla apotek under namn af taraxacum-kaffe. Hagdahl Kok. 100 (1879). Grimberg SvFolk. 9: 674 (1924). jfr BET-, DADEL-, EKOLLON-, FIKON-, INTUBI-, KORN-, MALT-, MANDEL-, NYPON-, POTATIS-, RÅG-, SÄDES-KAFFE m. fl.
3) (numera mindre br.) gemensam benämning på de till växtsläktet Coffea Lin. hörande arter av vilkas frukter kaffebönor erhållas; kaffeträd, kaffebuske. Hiorter Alm. 1747, s. 11. Caffé .. älskar .. en fin svartmylla. VetAH 1790, s. 4. Nordlund Bit. 78 (1894).
4) [jfr eng. swedish coffee, om viss kaffeersättning] i oeg. anv., i uttr. svenskt kaffe, den till familjen Leguminosæ hörande örten Astragalus baeticus Lin., vars frön förr användes ss. kaffeersättning, kaffevicker, stragelkaffe; förr (o. tidigast) om dyl. kaffeersättning. Hjelt Medicinalv. 3: 394 (i handl. fr. 1799; om kaffeersättning). Müller FruktTrädg. 243 (1850). HbTrädg. 2: 38 (1872).
Ssgr: A (†): KAFF-BRÄNNARE, -BURK, -KITTEL, -KOPP, -KVARN, se B.
B: (3) KAFFE-ART. bot. Jönsson Gagnv. 196 (1910).
(2) -AVGIFT. (†) skatt på kaffe. HSH 16: 397 (1770).
(2) -BAL; pl. -ar. mindre säck fylld med råkaffe, vanl. vägande omkr. 60 kilo; äv. om dylik tomsäck. Åkerblom SjöfBrasil. 75 (1869).
(1 b) -BJUDNING. bjudning där den huvudsakliga trakteringen utgöres av kaffe (med bakvärk o. d.); jfr -KALAS, -REP. Carlén Köpm. 2: 81 (1860). Lagerlöf Holg. 2: 345 (1907).
(2) -BLANDNING. konkret. WoJ (1891). SvD(B) 1927, nr 174, s. 1 (i annons).
(1) -BLASK. (vard.) föraktligt om svagt (tunt) kaffe; jfr -SKVAL, -SKVALP. Nordström-Bonnier Jun. 55 (1933).
(1) -BORD.
1) bord som är dukat till kaffedrickning l. servering av kaffe; bord vid vilket man dricker kaffe. BtVLand 5: 212 (1764). Familjerna voro samlade kring kaffebordet på verandan. Böök ResSv. 111 (1924).
2) (förr) bord enkom avsett att användas vid servering av kaffe. ÅgerupArk. Bouppt. 1760. Ett kaffebord af perlemor och cederträ. Heidenstam End. 71 (1889).
(1) -BRICKA. bricka som är avsedd att användas vid servering av kaffe l. på vilken kaffe är serverat (äv. med inbegrepp av det på densamma serverade kaffet med tillbehör). Westee (1842). Ska vi låta kaffebrickan vänta på kandidaten ..? UngKraft. 1907, s. 52.
(1, 2) -BRUN. som har samma bruna färgnyans som rostat (malet) l. kokat kaffe. Möller (1745; under café). En kaffebrun mulattska. Erenburg 13Pip. 126 (1925).
(1, 2) -BRUNT, n. kaffebrun(t) färg l. färgämne. LfF 1840, s. 250. Sahlin SkånFärg. 154 (1928).
(1) -BRYGGNING.
(1) -BRÄDE. [jfr t. kaffeebrett] (†) kaffebricka (av trä). Möller (1745; under cabaret). BoupptVäxjö 1898.
(2) -BRÄNNARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2, 3 r. l. m. (kaff- 1855. kaffe- 1751 osv.)
1) (mindre br.) = -ROSTARE 1. Östergren (1929).
2) apparat av växlande konstruktion o. utseende, avsedd för bränning l. rostning av kaffe(bönor); jfr -ROSTARE 2. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. KatalÅhlénHolm 1916, s. 134.
3) (vard., skämts.) i överförd anv. av 2, nedsättande om (på grund av ålder o. slitning) skakande fordon som åstadkommer en rytmisk följd av bullerljud; tidigast uppvisat om hjulångbåt, vidare om tåg, vagn o. d. Lagerlöf Berl. 1: 128 (1891; om vagn). Dagen 1897, nr 278, s. 1 (om ångslup; i fråga om förh. på 1870-t.). Söderhjelm Upps. 176 (1902; om ångbåt). jfr: Vagnarna skaka som kaffebrännare. Haglund Masthugg. 170 (1928).
(2) -BRÄNNERI. (mindre br.) jfr -ROSTERI. Kamke Klencke 397 (1883). AdrKalMalmö 1918—19, s. 443.
(2) -BRÄNNING. Berndtson (1880).
(1) -BRÖD. bakvärk, i sht vetebröd, småkakor o. d., som är avsett att förtäras till kaffe. Dalin (1852).
(2) -BURK. (kaff- 1851. kaffe- 18541880) burk avsedd för förvaring av (rostat, malet l. omalet) kaffe. BoupptVäxjö 1851.
(2) -BUSKE. benämning på kaffeträdet, vilket vid odling hålles relativt lågt o. buskartat för att lättare kunna skördas; i inskränktare anv., om Coffea arabica Lin., som icke har så kraftig växt som Coffea liberica Hiern. o. Coffea robusta L. Linden.; äv. bot. i uttr. arabisk kaffebuske, Coffea arabica Lin., liberisk kaffebuske, Coffea liberica Hiern. Bergius Vestind. 92 (1819). Svensson Kulturv. 528 (1893). SvGeogrÅb. 1933, s. 32.
(3) -BÄR. (i sht i fackspr.) benämning på den körsbärsliknande, i regel tvåfröiga stenfrukten av kaffeträdet. VetAH 1756, s. 257. Key Kaffe 225 (1928).
(2, 3) -BÖNA, r. l. f. [jfr holl. koffieboon, t. kaffeebohne, eng. coffeebean] bönformigt frö av kaffeträdet, vilket efter rostning krossas (males) för tillredning av kaffe (i bet. 1). Serenius (1734; under coffee). Jönsson Gagnv. 195 (1910). jfr Oec. 128 (1730: Coffeij Bönerna). särsk. (numera föga br.) i pl. i koll. anv., ss. benämning på kaffe ss. handelsvara; numera bl. ngn gg för att utmärka motsatsen till malet kaffe; jfr KAFFE 2. PH 2: 1347 (1738). Uti huset N:o 3 .. finnas Caffe-bönor .. til billiga priser. GT 1788, nr 55, s. 4. Jönsson Gagnv. 198 (1910).
(jfr 2 slutet) -CIKORIA.
1) bot. den till familjen Compositæ hörande örten Cichorium intybus Lin., varav ett kaffesurrogat beredes, cikoria (se d. o. 1), vägvårda. NormFört. 13 (1894).
2) (föga br.) av roten av kaffecikoria (i bet. 1) tillvärkat kaffesurrogat. Fröding NyttGam. 64 (1897).
(1 b) -DAGS. (ngt vard.) den tidpunkt på dagen då man brukar dricka kaffe. Det är kaffedags. Vid kaffedags. Blanche Bild. 1: 111 (1863). SD(L) 1900, nr 330, s. 3. (†) Visiter, som kommo kaffedags och reste, sedan de ätit aftonmåltid. Tersmeden Mem. 4: 123 (1752).
(2) -DEKOKT. (förr) farm. dekokt på kaffe. HdlCollMed. 17/10 1721. Wallerius Hydrol. 105 (1748).
(2) -DOSA. (mindre br.) jfr -BURK. JernkA 1833, s. 518. VerdS 82: 10 (1899).
(1) -DRICKANDE, n. Hiorter Alm. 1747, s. 18. Siwertz Sel. 1: 71 (1920).
(1) -DRICKARE. särsk. (vard.) om person som till övermått dricker kaffe. Hiorter Alm. 1747, s. 31. Lunell Brillat-Savarin 100 (1883).
(1) -DRICKNING. Linné Diet. 2: 121 (c. 1750). Lagerlöf Holg. 2: 445 (1907).
(1) -DUK. duk avsedd för kaffebord (se d. o. 1). BoupptVäxjö 1761. Branting PrydnSöm 88 (1910).
(2) -ERSÄTTNING~020. [jfr t. kaffeersatz] kaffesurrogat. Upsala 1917, nr 264, s. 3.
(2) -EXTRAKT. (i sht i fackspr.) extrakt av kaffebönor. Berzelius Kemi 5: 851 (1828). VaruhbTulltaxa 2: 394 (1932).
(1) -FAT. (i folkligt spr.) fat (se d. o. 3) avsett att användas ss. underlag för kaffekopp; jfr TEFAT. BoupptVäxjö 1773. Högberg Utböl. 2: 177 (1912).
(1) -FISK. [jfr d. kaffefisk] (vard.) sockerbit doppad i kaffe. Schulthess (1885).
(1) -FLÄCK. jfr FLÄCK, sbst.1 1 a. Linderholm 1: 307 (1802). Langlet Husm. 610 (1884).
(1) -FRUKOST. lättare frukost vari bl. a. kaffe ingår; särsk. om en speciell, på kaféer serverad måltid. Järta VSkr. 1: 124 (1816). Kaffefrukost består vanl. av smör o. bröd, ost, kallskuret, två ägg o. kaffe. Östergren (1929).
(1, 2) -FÄRGAD, p. adj. som har rostat (malet) l. kokat kaffes bruna färg. Wikforss 1: 892 (1804). SvD(A) 1928, nr 194, s. 7.
(2) -FÖRBUD. (i fråga om ä. förh.) förbud mot införsel o. bruk av kaffe (gällande i Sverge vid olika tillfällen under tiden 17561822). Leopold (1799) i 2Saml. 9: 45. (Överflödsförordningen 1756) var det första kaffeförbudet i vår historia. SvH 7: 264 (1902).
(1) -FÖRGIFTNING. förgiftning till följd av kaffemissbruk. WoJ (1891). Wretlind Läk. 9—10: 49 (1901).
(3) -GARVSYRA~020. kem. i bl. a. frön, blommor o. blad. av arter av släktet Coffea förekommande garvsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 226. Keyser Kemien 3: 137 (1876).
(2) -GLASS. kok. glass vari rostat o. malet kaffe ingår ss. smaksättande beståndsdel. Dalin (1852). Escoffier 2: 311 (1928).
(1) -GODS. (i fackspr.) koll.: sammanfattande benämning på olika vid kaffedrickning använda utensilier av porslin o. d. Stråle RörstrMariebg 154 (1870; efter handl. fr. 1762). PriskurKarlskrPorslinsfabrik 1930, s. 6.
(1) -GRUMS. kaffesump. Crusenstolpe Mor. 4: 121 (1841).
(1) -GRÄDDE l. (i Finl. nästan alltid, i Sv. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -GRÄDDA, r. l. f. (tunnare) grädde avsedd att användas till kaffe; motsatt: vispgrädde. DA 1771, nr 49, s. 4. LAHT 1910, s. 71. SvRödK 1925, 2: 6.
(1 b) -GUMMA. (vard.) jfr -MOSTER. Wallin Bref 64 (1846). SDS 1934, nr 289, s. 3.
(1) -GÖK. [jfr GÖK, sbst.1 8] (vard.) kaffe med ihällt (ihälld) brännvin l. konjak l. dyl., ”kaffehalva”, (kaffe)kask, ”uddevallare”; jfr -KNORR, -PUNSCH. SmålP 1890, nr 151 A, s. 3.
(1) -HALVA. (i vissa trakter, vard.) = -GÖK. Bergman GotlSkildr. 359 (1882). Engström 5Bok 3 (1910).
(2) -HANDEL. särsk. konkret. Hagdahl Fråga 263 (1883).
(1) -HURRA, r. l. f. (vard.) kaffepanna; jfr HURRA, sbst.1 Geete Ordkl. 100 (1888). Engström 12Bok 43 (1919).
(1) -HUS. [jfr t. (numera bl. i Österrike) kaffeehaus, holl. koffiehuis, eng. coffeehouse, ä. fr. cabaret à café, (ä.) it. bottega di caffè, ytterst efter turk. kahve-khāne] (numera nästan bl. i fråga om äldre l. utländska, i sht orientaliska förh.) offentlig kaffelokal där man kan prata (utbyta nyheter o. politisera), läsa tidningar o. spela (särsk. bräde o. schack) o. d., under det att man dricker kaffe (o. ett glas vatten); jfr KAFÉ. Lättingar och syslo-lösa Vandrings-män uppå Krogar och Caffe-Hus. Block Progn. 2 (1708). Madam O:s kaffehus (i Stockholm) .. är (icke) något af de elegantare caféerne — ty det är en stor skilnad mellan kaffehus och café. AB 1838, nr 100, s. 2. Waldenström Österl. 230 (1896).
(1) -JUNGFRU. [jfr d. kaffejomfru (i bet. 1)] (†)
1) uppasserska på ”kaffehus”. SP 1780, nr 128, s. 1.
2) ogift kvinna som driver kaférörelse; anträffat bl. i fråga om förh. i Finl. Topelius Dagb. 1: 7 (1832). Strömborg Runebg 2: 19 (cit. fr. 1865). Heinricius Ilmoni 15 (1912; i fråga om förh. i Åbo på 1810-talet).
(1 b) -JUNTA. (vard., skämts.) (förtrolig) krets (av damer) som brukar komma samman för att dricka kaffe o. d.; ofta övergående i bet.: kaffebjudning, kafferep. Hagberg Shaksp. 12: 402 (1851). En kaffejunta ock en tebjudning. EWigström i Landsm. VIII. 1: 32 (1887). Nu var kaffejuntan samlad hos postmästarinnan och förtalet i gång. Östergren (1929).
(1) -KAKA. jfr -BRÖD; särsk. i pl. Hubendick FlickLek. 313 (1879). Norlind AllmogL 388 (1912).
(1 b) -KALAS. (ngt vard.) jfr -BJUDNING, -REP. Lindfors (1815).
(1) -KANNA. (med lock försedd) kanna (av metall, porslin, lergods l. dyl.) vari kaffe serveras (stundom äv. brygges). BoupptVäxjö 1725.
(1) -KASK. (vard.) = -GÖK. Molin ÅdalP 94 (c. 1895).
(1) -KITTEL. (kaff- 18341851. kaffe- 1749 osv.) (med lock o. pip försedd) kittel avsedd för kokning av kaffe. Sätt på kaffekitteln! Lind (1749; under Caffee).
(jfr 2 slutet) -KLOÄRT~02. bot. = -VICKER. Lilja FlOdlVext. 114 (1839). Svensson Kulturv. 373 (1893).
(1) -KNORR, r. (i sht i Finl., bygdemålsfärgat) = -GÖK. Runeberg ESkr. 1: 232 (1832). Ahrenberg Hih. 161 (1889). Östergren (1929; angivet ss. bygdemålsfärgat o. mindre br.).
(1) -KOKARE, i bet. 1, 2 m., i bet. 3 r. l. m.
1) (i fackspr.) mansperson som har till yrke att koka kaffe. GJEhrensvärd Dagb. 1: 64 (1776). Essén KessGen. 139 (1915).
2) (†) innehavare av ”kaffehus”. 2:ne Caffekokare (hade) inlagt och begiärt få hålla billiarder vid macht. HSH 37: 375 (1731). (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 165 (1857).
3) kärl l. apparat av växlande konstruktion o. utseende, avsett (avsedd) för kokning av kaffe. BoupptVäxjö 1779. Langlet Husm. 110 (1892). KatalInstallAsea 1931, s. 229 (om elektrisk kaffekokare).
(1) -KOKERI. (†) kaffehus. SvKrigCivCal. 1805, s. 162. Hofcal. 1820, s. 340.
(1) -KOKERSKA.
1) (i fackspr.) kvinna som har till yrke att koka kaffe; särsk.: vid restaurang, kafé l. dyl. anställd kvinna som i sht har till uppgift att koka kaffe. Kaffekokerska. (1876; i förteckning över ekonomipersonal vid hovet). DN 1928, nr 71, s. 21.
2) (†) innehavarinna av ”kaffehus”, kaféidkerska. Wikforss 1: 892 (1804). Lundin (o. Strindberg) GSthm 475 (1881).
(1) -KOKNING. SvKock. 178 (1837).
(1) -KONJAK. (ngt vard.) konjak av finare kvalitet, avsedd l. lämplig att förtäras till kaffe; motsatt: groggkonjak. WoJ (1891). Fogelqvist ResRot 168 (1926).
(1 b) -KONSELJ. (skämts.) kafferep; särsk. med tanke på det ”prat” o. skvaller som brukar förekomma vid kafferep; jfr -JUNTA, ävensom TE-KONSELJ. Sjöberg (SVS) 2: 129 (1815; ss. titel på en dikt). Hustrun har kaffekonseljer och mannen sitter på krogen. Bergman VSmSkr. 328 (c. 1850). Aminoff StPtbg 516 (1909).
(1 b) -KONSERT. musikalisk underhållning på restaurang l. kafé vid den tid på dagen då man brukar intaga eftermiddagskaffe. Berndtson (1880). GHT 1895, nr 903 A, s. 3.
(1) -KOPP. (kaff- 18521875. kaffe- 1748 osv.) kopp avsedd att dricka kaffe ur (ofta med inbegrepp av till koppen hörande fat); stundom äv. med inbegrepp av i koppen upphällt kaffe, övergående i bet.: kopp kaffe. HdlCollMed. 8/6 1748. Caffe koppar och fat med öron. MeddNordM 1898, s. 112 (1781). Almqvist Går an 17 (1839). Helen .. vågade knappt se upp från sin kaffekopp. Bergman JoH 100 (1926). särsk. (i sht kok.) ss. måttsenhet angivande den ungefärliga mängd av ett ämne o. d. som rymmes i en kaffekopp av normal storlek; i kokböcker, matrecept o. d. ofta förkortat till kkp. Linné Bref I. 3: 125 (1755). En half kaffekopp rifven ost. Montell Frun 42 (1898).
(2) -KORT, n. ransoneringskort för kaffe (i Sverge i bruk under åren 19171919). GHT 1917, nr 39, s. 6.
(2) -KROSS. (i sht förr) för krossning av rostade kaffebönor avsett (primitivare) redskap av trä (ofta en trissa som rullas fram o. tillbaka i ett mindre tråg o. d.); jfr -KVARN. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 79. VerdS 192: 23 (1913).
(2) -KVARN. (kaff- 1855. kaffe- 1706 osv.) kvarn (särsk. handkvarn) av växlande utseende o. konstruktion, avsedd för malning av rostade kaffebönor; äv. om kaffekross. Levertin 10: 31 (i handl. fr. 1706). Kaffekvarn af trä. Nilsson HallMus. 61 (1902). Lindqvist Dagsl. 3: 42 (1904).
(1) -KÄLLARE. (förr) jfr -HUS. Stagnell Risbast. D 3 a (1755).
(1 b) -KÄRING. (vard.)
1) (†) föraktlig benämning på äldre kvinna som spår i kaffe. CAEhrensvärd Brev 1: 86 (1784).
2) föraktlig benämning på äldre kvinna som gärna dricker kaffe l. går på kafferep o. sladdrar o. d.; jfr -MOSTER. En sån där kaffekäring och skvallerbytta. Engström Glasög. 140 (1911).
(1) -KÖK.
1) (i sht förr) ett slags kaffekokare (se d. o. 3) på vilken kaffet vanl. kokas över en spritlåga. DA 1808, nr 67, s. 2. Hallstén o. Lilius (1896).
2) kök (i sht i restaurang, offentlig inrättning o. d.) uteslutande l. huvudsakligen avsett för kaffekokning. Lundin NSthm 597 (1889). Kaffeköket flyttas upp i nivå med matsal och kafé. SDS 1934, nr 213, s. 8.
(2) -LIKÖR. likör som är smaksatt med kaffe. LdVBl. 1830, nr 13, s. 4. Leufvenmark Vin. 1: 176 (1869).
(1) -LOKAL, r. —
-LUKT. särsk. till 1. Posten 1768, s. 77.
(jfr 2 slutet) -LUPIN. bot. den till familjen Leguminosæ hörande örten Lupinus angustifolius Lin., vars frön kunna användas ss. kaffesurrogat. Lilja FlOdlVext. 110 (1839). Västerb. 1923, s. 58.
(3) -LUS. zool. (individ av) den bl. a. på kaffebusken levande sköldlusarten Pseudococcus adonidum Lin. HbTrädg. 4: 29 (1874). 4Brehm 14: 278 (1931).
(1) -MASKIN. [jfr t. kaffeemaschine] jfr -KOKARE 3. Åstrand (1855). KatalInstallAsea 1931, s. 228.
(1) -MISSBRUK~20 l. ~02. Hygiea 1891, 1: 322.
(1 b) -MOSTER. (vard., skämts.) (i sht äldre) kvinna (i överförd anv. äv.: man) som tycker mycket om kaffe l. gärna besöker kafferep o. d.; äv. närmande sig bet.: skvallersyster. Tegnér HemOrd 19 (1881). Sta’ns argaste kaffemostrar. Hedenstierna StutaP 236 (1899). VL 28/6 1908, Söndagsnr s. 5 (om Voltaire).
(1) -MÖSSA. (i Finl.) = -VÄRMARE. Gripenberg TätnLed 4 (1886).
(3) -ODLARE. IndTéskeppnExportmag. 1921.
(3) -ODLING. äv. konkret: kaffeplantage. Palmblad LbGeogr. 186 (1835). Numera äro alla sluttningar (i det inre av Ceylon) .. täckta med kaffeodlingar. Nordenskiöld Vega 2: 433 (1881). Jonasson Kaffet 403 (1932).
(1) -PANNA. = -KITTEL. AuktionsförtRArk. 1709. Berlin Lsb. 220 (1852). Bendz Landsv. 13 (1916).
(1) -PETTER, r. l. m. (vard., vanl. skämts.) kaffekittel, kaffepanna; särsk. (i vissa trakter) om kaffepanna med (tre) ben. Hjelmqvist Förnamn 243 (1903). SDS 1918, nr 308 B, s. 6.
(3) -PLANTA, r. l. f. jfr -BUSKE, -TRÄD. DA 1793, nr 123, s. 2. SvGeogrÅb. 1933, s. 32.
(3) -PLANTAGE. VetAH 1756, s. 258. Key Kaffe 219 (1928).
(3) -PLANTATION. [jfr fr. plantation de café] (†) kaffeplantage. Höpken 2: 278 (1756). Bergius Vestind. 92 (1819).
(3) -PLANTERARE. [jfr holl. koffieplanter, t. kaffeepflanzer] (†) kaffeodlare. Wikforss 1: 892 (1804). Bremer NVerld. 3: 182 (1854).
(3) -PLANTERING. särsk. konkret: kaffeplantage. At här i Sverige, ja i hela Europa är fåfängt at lägga sig på Cofféeplanteringar (är lätt att inse). Hiorter Alm. 1747, s. 20. Key Kaffe 219 (1928).
(3) -PLANTÖR. [jfr fr. planteur de café] (föga br.) kaffeodlare. Schulthess (1885). En kaffeplantör från Java. Ramberg Svarta 256 (1911).
(1) -PORSLIN. (†) sammanfattande benämning på föremål av porslin som tillhöra en kaffeservis; jfr -GODS. Blått och hvitt Saxiskt Caffe-Porcellaine. DA 1793, nr 183, s. 2.
(1) -POTTA. [efter eng. coffeepot] (enst., †) kaffekanna. Serenius (1734; under coffee).
(2) -PRODUKTION. Bonde SvUtrHand. 20 (1851). Elfving Kulturv. 170 (1895).
(1) -PUMPA, r. l. f. för kaffekokning avsedd, klotformig glasflaska med lång o. vid hals (som, sedan kaffet fått koka upp, anbringas i ett värmeisolerande fodral av bläck, flätvärk l. dyl.); äv. (i vissa trakter, vard.): kaffepanna. BoupptVäxjö 1833. KatalNK 1903—04, s. 66. Östergren (1929; angivet ss. ngt vard.).
(1) -PUNSCH. [jfr d. kaffepunch] (i Finl.) = -GÖK. Bladh (o. Hornstedt) 29 (1799). Topelius Läsn. 6: 77 (1884).
(2) -PÅSE.
1) påse avsedd l. använd för förpackning o. förvaring av kaffe; äv. med inbegrepp av innehållet i påsen. TörngrenMål. 299 (1802). Nervander Bild. 83 (1887).
2) vid bryggning av kaffe använd tygpåse som anbringas i kaffekanna o. i vilken det malda kaffet lägges. KatalNK 19161917, s. 36.
(1) -RAST. (kortare) rast avsedd för kaffedrickning. TurÅ 1906, s. 256.
(1 b) -REP ~re2p, n.; best. -et; pl. =. [senare leden av ovisst urspr., möjl. bildad till REPA, v., o. åsyftande en i slutet av 1700-talet o. början av 1800-talet äv. i samband med kaffebjudningar förekommande modesysselsättning, som bestod i att man repade sidenlappar till stoppning i kläder o. linne till charpi o. d.] (vard.) kaffebjudning, kaffekalas (vanl. med bl. kvinnliga deltagare); äv. (mera tillf.) konkret, om deltagarna i ett kafferep. Gå, vara på kafferep. Wetterbergh Sign. 106 (1843). Om kafferepen i vår stad / Mig piska smått med nässelblad / Utaf sin hvassa tunga, / Då (osv.). Nybom SDikt. 1: 390 (1846, 1880). Hon (hade) kafferep för .. sina bästa vänner. Wägner Norrt. 39 (1908).
(2) -ROSTARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (i fackspr.) person som har till yrke att rosta kaffe(bönor); jfr -BRÄNNARE 1. DN 1901, nr 11177 B, s. 4.
2) = -BRÄNNARE 2. Kafferostare af gjutet jern. SD 1893, nr 37, s. 7.
(2) -ROSTERI. anläggning för rostning av kaffe i stor skala. SD(L) 1895, nr 138, s. 4.
(2) -ROSTERSKA. (i fackspr.) jfr -ROSTARE 1. PT 1914, nr 45 A, s. 3.
(2) -ROSTNING. AdrKalSthm 1880, s. 300.
(1) -RUM. (†) jfr -SAL. DA 1808, nr 84, Bih. s. 3. Backman Dickens Pickw. 1: 18 (1871).
(1) -SAL. (†) sal (i värdshus o. d.) avsedd för kaffedrickning o. d.; kafé. Tersmeden Mem. 2: 42 (1734). Crusenstolpe Mor. 4: 166 (1841).
(1) -SERVERING.
1) abstr.: handling(en) l. sysselsättning(en) att servera kaffe. Hon hjälpte till med kaffeserveringen. PrAnvHush. 224 (1834).
2) konkret: ställe där kaffe serveras mot betalning; (enklare) kafé; kaffestånd. HforsT 1863, nr 92, s. 3. Landsm. 1: 607 (1880).
(1) -SERVIS. servis bestående av vid kaffedrickning brukligt husgeråd, ss. kaffekoppar, kaffekanna, gräddkanna, sockerskål m. m. Kiellberg KonstnHandtv. Kopparsl. 3 (1753). BoupptVäxjö 1877.
(1) -SILVER. (†) sammanfattande benämning på vid kaffedrickning brukliga utensilier av silver, ss. kaffekanna, gräddkanna, sockerskål, kaffeskedar. PT 1758, nr 81, s. 4. BoupptVäxjö 1797.
(1) -SKED. liten sked (mindre än en tesked) avsedd att användas vid kaffedrickning; jfr MOCKA-SKED. Fischerström 2: 192 (1780).
(1) -SKINN. (vard.) av torkat (o. vanl. i rutor klippt) fiskskinn beredt medel för klarning av kaffe, klarskinn. Wallin Bref 48 (1844). Walin Födoämn. 160 (1906).
(1) -SKVAL. [jfr sv. dial. (Finl.) kaffeskval] (i vissa trakter, vard.) dåligt kaffe, ”kaffeskvalp”. Tholander Ordl. (c. 1875). Koch Timmerd. 486 (1913).
(1 b) -SKVALLER. (vard.) skvaller vid kaffedrickning o. d.; äv. bildl. Thomander TankLöj. 181 (1832; bildl.). GHT 1897, nr 235, s. 2.
(1) -SKVALP. (vard.) ”kaffeblask”. Lundquist Smink 6 (1887).
(1) -SKVÄTT. (vard.) jfr -TÅR. Sundbeck Elsa 22 (1897).
(1) -SKÄNK, sbst.1, m. [jfr ä. t. kaffeeschenk] (†) = -KOKARE 1, 2. Hennes Maj:ts Caffée-Skänk. BtVLand 1: 48 (1761). SthmAdrKal. 1864, 1: 133.
(1) -SKÄNK, sbst.2, r. l. m. [jfr t. kaffeeschenke] (†) ”kaffehus”, kaffeservering (se d. o. 2). År 1652 öppnades de första kaffeskänkerna i London. Nisbeth 763 (1868).
(1) -SKÄNKERI. (†) = -SKÄNK, sbst.2 SvMag. 1766, s. 111.
(2) -SKÖRD. abstr. o. konkret. SP 1792, nr 21, s. 4 (konkret).
(1) -SLURK. (starkt vard.) jfr -TÅR. Högberg Baggböl. 1: 39 (1911).
(1, 2) -SMAK. för kaffe utmärkande smak, smak av kaffe. Hagdahl Kok. 99 (1879).
-SORT. särsk. till 2. Kamke Klencke 394 (1883). Jonasson Kaffet 63 (1932).
(1) -STÅND. stånd (på gata, torg, marknad l. dyl.) i vilket kaffe serveras. Bremer GVerld. 5: 206 (1862). Wieselgren Paris Banzai 224 (1926).
(1) -SUMP. i (drycken) kaffe förekommande, av urkokt malet kaffe bestående grums l. grumlig fällning som efter fullbordad kaffekokning vanl. får sjunka till botten i kaffepannan, kaffegrums. Alm(Ld) 1792, s. 42. Slå bort kaffesumpen, innan du kokar nytt kaffe! Östergren (1929). (†) En Koppar-The-Panna .. med en Caffe-Sump uti. DA 1771, nr 293, s. 4. särsk. med tanke på kaffesumpens roll vid spående i kaffe. Leopold 3: 184 (1798, 1816). Linde SibyllHeml. 645 (1905).
(1) -SURRA ~sur2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden är bildad till SURRA, v., med anledning av det surrande ljud som uppkommer, då kaffet i kaffepannan kokar] (vard.) kaffepanna; jfr -HURRA. CSmith hos Balck Idr. Suppl. 148 (1888). Kaffesurran puttrar. Didring Malm 1: 153 (1914).
(2) -SURROGAT. i allm. av frukter l. andra växtdelar tillvärkat preparat av olika sammansättning, avsett att användas i stället för l. att tillsättas till malet kaffe (dels i syfte att utdryga l. förfalska detta, dels för att undvika l. förminska koffeinets skadliga värkningar), kaffeersättning, kaffetillsättning; jfr KAFFE 2 slutet. Fresk KaffeVicker 2 (1820). Såsom kaffesurrogater begagnas rostadt korn, malt, hvitbetor, roten af maskros .. m. m. Wretlind Läk. 4: 119 (1896). SFS 1916, s. 1281.
(2) -SYRA, r. l. f. [jfr t. kaffeesäure] kem. benämning på viss i kaffe förekommande syra. TLäk. 1832, s. 58. BonnierKL (1925).
(1 b) -SYSTER. (vard., skämts.) ”kaffemoster”, ”kaffetant”; äv. närmande sig bet.: skvallersyster. FahluVBl. 1814, 2: 150. Svartmesen är nyfiken som den värsta kaffesyster. Ericson Fågelkås. 2: 23 (1907).
(2) -SÄCK. säck avsedd för förpackning av råkaffe l. i vilken råkaffe förvaras. LdVBl. 1842, nr 24, s. 3.
(1 b) -TANT. (vard., skämts.) ”kaffemoster”, ”kaffesyster”. OMStåhlhammar (1838) hos Nordmann BorgåBarn 137. Fabian 103:an 27 (1921).
(1) -TASS. [jfr t. kaffeetasse, fr. tasse à café] (†) kaffekopp. Wrangel TessPal. 41 (cit. fr. 1735). BoupptVäxjö 1773.
(1 b) -TID. tid (på dagen) då man brukar dricka kaffe. SP 1792, nr 91, s. 2.
(2) -TILLSATS~02 l. ~20. = -TILLSÄTTNING. WoJ (1891).
(2) -TILLSÄTTNING~020. jfr -SURROGAT. GbgAdrKal. 1882, Ann. s. X. VerdS 73: 26 (1898). DN(A) 1932, nr 167, s. 8.
(1) -TJÄLL. (enst., †) tält (på marknad o. d.) för servering av kaffe m. m. KLilljebjörn Hågk. 22 (1838).
(2) -TRÄD. (individ av) var särskild av de tre till växtsläktet Coffea Lin., familjen Rubiaceæ, hörande, i vildt tillstånd ss. träd förekommande (ss. odlade mera låga o. buskartade) arterna Coffea arabica Lin., Coffea liberica Hiern. o. Coffea robusta L. Linden., av vilka kaffebönor erhållas; jfr KAFFE 3 o. -BUSKE. Serenius (1734; under coffee). Kaffeträdet öfverfördes först 1720 till VestIndien. SvLitTidn. 1815, sp. 382.
(2) -TULL. införseltull på kaffe. RiksdP 1884, 2 K. nr 47, s. 16. Wigforss Riksbudg. 66 (1927).
(1) -TYG. (vard., starkt bygdemålsfärgat) koll.: husgeråd avsett att användas vid kaffekokning o. kaffedrickning. Broocman Hush. 1: 44 (1736). Bondeson Chronsch. 1: 5 (1897).
(1) -TÅR. (vard.) ”tår” kaffe. Wetterbergh Sign. 106 (1843). Af allt det goda, som man förtär / bland alla jordiska drycker, / ju kaffetåren den bästa är. MCramær (1846) hos Schöldström Skämt. 169.
(1) -TÖRSTIG. (vard.) som längtar l. är lysten efter kaffe. Procopé Insp. 93 (1915).
(1) -VED. ved avsedd att användas vid kaffekokning. ArkZool. II. 17: 7 (1905).
(jfr 2 slutet) -VICKER, r. l. m., förr äv. -VICKA, r. l. f. (mindre br.) bot. benämning på olika till familjen Leguminosæ hörande örter vilkas frön användas ss. kaffesurrogat, i sht Astragalus baeticus Lin. (jfr KAFFE 4), Cicer arietinum Lin., kaffeärt, o. Lupinus angustifolius Lin., kaffelupin. Fresk KaffeVicker 2 (1820). Fries Ordb. (c. 1870). BergTrädgPrisfört. 1898, s. 6.
(1 b) -VISIT. (numera föga br.) visit som avlägges vid kaffedags. Rutström ApostPred. 14 (1768). Cannelin (1921).
(1) -VÄN, m.||ig. (ngt vard.) person som tycker om o. gärna dricker kaffe. PT 1898, nr 1 A, s. 2.
(1) -VÄRMARE, r. l. m. fodral av tjockt l. vadderat tyg o. d. som sättes över en kaffekanna l. kaffepanna för att kaffet skall hålla sig varmt; jfr -MÖSSA o. TE-HUV. 1 Kaffevärmare af Plysch. BoupptVäxjö 1892. SvD(A) 1922, nr 324, s. 7.
(2) -VÄXT, r. l. m. jfr KAFFE 3, -BUSKE, -TRÄD. Elfving Kulturv. 169 (1895).
(1) -ÄLSKARE. (tillf.) jfr -VÄN. HdlCollMed. 21/11 1745.
(jfr 2 slutet) -ÄRT, äv. -ÄRTA. bot. den (i sht i södra Europa odlade) till familjen Leguminosæ hörande örten Cicer arietinum Lin., vars frön användas bl. a. ss. kaffesurrogat, kikärt. NF 3: 337 (1878). Fries SystBot. 94 (1891). VaruhbTulltaxa 2: 394 (1932).

 

Spalt K 35 band 13, 1935

Webbansvarig