Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRU frɯ4, f.; best. -n ((†) -en (i ä. tid möjl. att fatta ss. best. till frue) Visb. 1: 23 (1572), Florman BrefRetzius 32 (1829)); pl. -ar ((†) -er GR 1: 22 (1521), Gumælius Bonde 226 (1828). -r Visb. 1: 45 (1572), Gumælius Bonde 265 (1828). -ur Carl IX Cat. Cc 2 a (1604: Huszfrwur)); l. (numera bl. ngn gg skämts.) FRUGA frɯ3ga2, f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Fosz 436 (1621), BL 17: 318 (1849); -er RA 1: 530 (1547), RP 4: 93 (1634); -ur HH 20: 127 (c. 1565), UHiärne Vitt. 54 (1668)).
Ordformer
(fru (frw) 1521 osv. fro 1642. frue (frwe) 15421581; frues, g. sg. 15251759; fruen, sg. best. 15721829. fruwer, pl. Visb. 1: 378 (c. 1657). fruga c. 15401922. fruge (i oblik kasus) 15231621. frugn, sg. best. Rothovius Birckhåltz F 2 a (1664))
Etymologi
[fsv. fru (frua, fruwa, frugha); jfr d. frue, ä. d. äv. frughæ, isl. frú; av fsax. frūa, mnt. vrūwe, motsv. fht. frouwa (t. frau); identiskt med det inhemska isl. freya, härskarinna, fru, fem. till ett germ. frauja-, herre (jfr gudanamnet FRÖ). Jfr FRUNTIMMER, FRÖKEN, HUSTRU, JUNGFRU. Beträffande formen fruga jfr stuga : stuva. Den enstaviga formen har snarast uppstått i obetonad ställning framför namn l. titel]
1) (numera bl. arkaiserande; jfr dock c) härskarinna; furstinna, drottning; äv. om förnäm kvinna, utan tanke på om hon är gift l. ogift. Tu Chaldeers dotter (dvs. Babel) .. skalt icke meer heta frw offuer Konungarike. Jes. 47: 5 (Bib. 1541; i bild; Bib. 1917: drottning). Hwar the henne til Fru och Furstinne wille haffua. Petreius Beskr. 2: 7 (1614). Maria Eleonora, Sweriges, Göthes och Wendes Drotning, Storförstinna til Finland .., Frw vthöffuer Ingermanneland. Botvidi Brudpr. A 2 a (1622). Fru Christina, .. wår allernådigste Drottning och Fru. RARP V. 1: 151 (1652). Lundegård DrMarg. 1: 217 (1905). — särsk.
a) [jfr uttr. herre till] (†) övergående i bet.: ägarinna, i uttr. fru till (ett herresäte o. d.); jfr 3. Frw til Rafwenstein. Rothovius Äropr. Dedik. (1633). Välborna Fru Anna Trolle, Fru till Helgerum och Ericstad. VDAkt. 1779, nr 84.
b) om jungfru Maria; ss. första led i ssgr samt (numera bl. arkaiserande l. i skildringar från katolska länder samt i ssgr) i förb. vår fru; jfr VÅRFRU-DAG, -KYRKA. Nåde mig wår fruga. PolitVis. 111 (c. 1600). (Ordensbröderna) drucko .. then Heliga Trefallighets, Vår Fru Mariæ och Kyrkans Patrons minne. Ihre Föret. XV (1779). De härligaste templen, i alla Christna land, äro ”Vår Frus kyrkor”. Afzelius Sag. 7: 25 (1853). Vid Vår Fru och alla helgons skara / jag er bedyrar (osv.). Sturzen-Becker 4: 234 (1862).
c) [numera närmast anknutet till 3] (numera bl. skämts.) i kortspel: dam. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Weste (1807). Hjärter fru! Engström 1Bok 46 (1905).
d) (†) i damspel: dam; i ssgn FRUEN-SPEL.
e) (i poetiskt spr. samt ngn gg arkaiserande l. skämts.) om gudinna l. vid personifikation; numera snarast anslutet till 3. Fru verld mit hop tu äst och min ven. Bureus Suml. 53 (c. 1600). Fru Lasta. Stiernhielm Herc. 290 (1648, 1668). Fru Venus. Karlfeldt FridLustg. 68 (1901).
f) (†) i utvidgad anv., om hustru som ”regerar” i huset. Hon ähr een fru ähr thet icke sant, Haffver hon icke allt regementet mz sin hand. DrSimon 6 (1627).
2) [utvecklat ur 1, numera med anknytning till 3] husmoder; värdinna; nästan bl. om gift kvinna. LBÄ 29—31: 115 (1799). Lindfors (1815). De Geer Minn. 2: 85 (1892). Hon hade gjort henne till fru på en rik och ståtlig borg. Lagerlöf Troll 2: 89 (1921); jfr 1. — jfr HUS-FRU. — särsk.
a) [jfr uttr. herre i huset] (i sht skämts.) i uttr. fru i huset, den som (i egenskap av husmoder) bestämmer i huset; jfr 1. Zerbine så vil; ty här / Hon Fru i huset är. Envallsson Pig. 11 (1781).
b) om husmodern i förh. till tjänarna: matmoder. (Tjänstekvinnan Hagar) förachtadhe .. sina fru. 1Mos. 16: 4 (Bib. 1541). Den rätta gentlemannen behandlar icke tjenstflickan med grofhet, på samma gång som han slösar de finaste artigheter på hennes fru. BEMalmström 7: 402 (1845). Frun är utgången. WoH (1904; yttrat av tjänarinna). — särsk.
α) i sg. best. ss. tilltalsord (jfr anm. till 3). Beckman SvSpr. 24 (1904). Jungfrun (i dörren). Skall de (dvs. barnen) lägga sig nu, frun? Hallström El. 247 (1906).
β) i uttr. fruns toalett, förr äv. fruns ajustice, benämning på en pantlek. Stiernstolpe SällskL 35 (1817). Lovén Folkl. 88 (1847). Hubendick FlickLek. 75 (1879).
3) om (l. titel för) gift kvinna (äv. änka); urspr. bl. om kvinna vilkens man hade titeln ”herre”, riddares, furstes l. riksföreståndares maka, därefter äv. allmännare om adelsmans l. ståndspersons maka, slutligen om gift kvinna i allm., intill den senaste tiden dock företrädesvis ur medelklassen o. de högre klasserna. En ung, nygift fru. GR 1: 141 (1523). 2Joh. 1 (NT 1526). Keyserinnor, Drotningar, Förstinnor, Grefwinnor, Frwgher och alla hederlighe Matroner. L. Paulinus Gothus Ratio 260 (1633). Enär mannen blijr Adelsman, blijr hustrun Fru. Törning 127 (1677). En Mångelska heter Madame, en Borgare Hustru, Fru. SedolärMercur. 3: nr 10, s. 8 (1731). Bondhustru kan åka på öpen släde utan skada, då fruen nedbäddad, stoppad, pälsat i täckt vagn frys. Linné Diet. 1: 89 (c. 1750). Väl är det bra att flicka vara, / Men bättre vara fru ändå. BEMalmström 6: 112 (1842). — jfr GRANN-, INACKORDERINGS-, KOK-, MILJONÄRS-, OFFICERS-, PRÄST-, UNG-, ÄNKE-FRU m. fl. — särsk.
a) (i fråga om ä. förh.) i förb. fruar och jungfrur, gifta o. ogifta adelsdamer. GR 1: 22 (1521). The ypperste, aff Rijksens Ridderskapz och Adels Frwger och Jungfruer. Därs. 18: 276 (1547). 2Saml. 9: 177 (i handl. fr. 1624).
b) i förb. nådig fru(n), se NÅDIG.
c) med efterföljande för- l. efternamn (l. bådadera), stundom med kvinnonamnet ersatt av mannens namn (o. titel); i sg. obest. l. pl. best. l. obest. (jfr anm. nedan). Fru (Anna) Andersson. Fruarna Andersson och Pettersson. Två fruar Andersson. Frw kirstin. GR 1: 28 (1521). Lisette, Kammarjungfru hos Fru Carl Troglund. Gustaf III 3: 340 (1790). (Hon) måste .., så fru Holmelin hon var, sjelf gå med drank-ämbaren. Almqvist Lad. 4 (1840). Fru stallmästare Dickson. GHT 1897, nr 6 A, s. 2. (Svärmodern) blandar sig bra mycket i fru Lillis göromål. PT 1904, nr 294 A, s. 3. — framför kvinnlig titel ss. särskild artighetsbetygelse (i sht till högt uppsatt person); numera bl. i sg. obest. Twenne Fruer Lieutenantskor. VDAkt. 1705, nr 20. Framför min vördnad för din fru grevinna. EBäckström (1882) i SnoilskyVänn. 2: 201. — (numera företrädesvis i ngt pretiöst spr.) framför släktskapsord, i uttr. (din osv.) fru syster, fru mo(de)r (i ä. tid ofta hopskrivet frumo(de)r). Vår hierthans käre framlidne fru moder, drottning Margrethe. GR 22: 460 (1551). I Fru mors knä en liten Grefve satt. Leopold 2: 266 (1795, 1815). Hvad din fru mor skall säga om detta. Strindberg Hafsb. 168 (1890). (†) i förb. fru tant. Fru tant slutade med stickstrumpan. Sturzen-Becker 2: 123 (1841, 1861).
d) om gift kvinna i förh. till sin man: maka, hustru. Hanss frw. GR 2: 47 (1525). Åtskilliga Holländare .. åstundade mig til Fru. Ågren Gell. 41 (1757). Sitta såsom fru till en assessor i en liten landsortsstad. De Geer Minn. 1: 125 (1892). Han är mycket betagen i sin fru. PT 1904, nr 116 A, s. 3. Anm. Ordet fru användes i allm. bl. med avs. på ngn annans (den tilltalades l. omtalades) maka; om sin egen maka säger man oftare ”min hustru”. Mig omfattade .. (Sibbern) med lika mycken vänskap, som hans fru skänkte min hustru. De Geer Minn. 1: 230 (1892).
e) (företrädesvis i vitter stil l. skämts.) i överförd anv., i fråga om djur. Kråkan .. sadhe til Örnen, Nådige Frw, wilien j ätha skaalmatken. Balck Es. 109 (1603); jfr b samt anm. nedan. Fru Råtta. Nordenflycht QT 1746—47, s. 169. Tuppen väckte nu / Sina femti fruar. Tigerschiöld Dikt. 1: 78 (1888). Något sötare än den lilla frun, där hon låg med vingarna utbredda, .. kunde man knappast tänka sig. Ericson Fågelkås. 1: 6 (1906; om rödstjärthona).
Anm. till 3. För anv. av fru ss. tilltalsord gäller i huvudsak följande. Utan efterföljande namn l. titel användes ordet i sg. best. med l. utan adj.-attr. (numera dock icke gärna i vårdat spr.) både ss. fristående tilltalsord o. i satssammanhang. Frun måste bedia Gud bewara sig för slijka tankar. VDAkt. 1686, nr 187. God afton Lagman och Frun. Strindberg HögreR 15 (1899). I sht i högtidligare språk användes uttr. min fru, företrädesvis ss. fristående tilltalsord. Nordforss (1805). God afton min fru! Strindberg HögreR 239 (1899). I pl. användes i satssammanhang den best. formen fruarna, ss. fristående tilltalsord stundom mina fruar. — Med åtföljande efternamn l. (i mera familjärt spr.) förnamn användes ordet i sg. obest., ngn gg (framför efternamn) i pl. best., framför kvinnlig titel l. framför släktskapsord (jfr c slutet) i sg. obest. Bästa fru Andersson! Får jag besvära fruarna Andersson och Pettersson att komma fram? Välkommen, fru Karin! Wij haffue vndfongit eders scriffuilsze frw abbatissa. GR 7: 122 (1530). Hwadh är eders wilie och så begäär, / Nu så hastigt o Frumoor kär. Messenius Sign. 16 (1612).
f) (i vissa trakter) eufemistiskt för: barnmorska; i sht i sg. best. Den tillkallade ”Frun” (lyckades) att med goda lämpor .. få ut (mannen ur barnsängsrummet). Knorring Skizz. I. 1: 73 (1841). Ut att hämta frun. Öberg Makt. 2: 31 (1906).
4) i ssgr allmännare: kvinna; jfr FRU-FOLK, -HUS, -STUGA, ävensom HAVS-, SJÖ-, SKOGS-FRU m. fl.
Ssgr (i allm. till 3): A: FRU-BÄNK. (fru- 16311913. frue- 1702) (förr) kyrkbänk avsedd för de adliga fruarna; jfr -STOL. BtÅboH I. 1: 191 (1631). I nogre kyrkior (äro) somblige adels och frwbenckiar alt för stora, hwilcke inthz böhre tolereras bredare än 5 quarteer. ConsEcclAboP 390 (1660). KFÅrsb. 1913, s. 122.
-DRÄKT. (fru- 1669 osv. frue- 1589) särsk. (förr) om dräkt avsedd att bäras av adliga fruar. The öffuergiffue then gamble borgeriske drecht och bruke i Staden igen Fruue drächt, som är medh silkesz tygs kiortler och Kaszjacker, Sammetzmyszor. Stiernman Com. 1: 354 (1589).
(4) -FOLK. (fru- c. 17101758. frue- 15311605. fruen- 1742. fruens- 1716) (†) koll.: förnäma kvinnor, damer; kvinnfolk. Til fruefolket her nemmast vm kring. GR 7: 383 (1531). (Insatsen i spelet är) En halfwer Carolin, / För Manfolck är thet så, för Frufolck hälften minder. Runius Dud. 3: 57 (c. 1710). Fiskar-hustrun .. / .. fruktar ei, at nu med Frufolk hålla glam. Kolmodin QvSp. 2: 344 (1750). Schultze Ordb. 1290 (c. 1755).
-FOLOR, pl. [jfr FOLK-FOLOR] (†) för en fru passande uppförande. Schück FUpsala 161 (cit. fr. c. 1730).
-HATT. (numera mindre br.) Angered-Strandberg NVärld. 54 (1898). Hur ståtlig tog sig icke fru Klara ut med sin vida dolmakappa och den svarta fruhatten. Geijerstam LycklMän. 81 (1899).
(4) -HUS. (numera knappast br.) för kvinnorna avsedd byggnad; jfr -STUGA. Est. 2: 3 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2000 (c. 1755).
-HUVA. (fru- 1640 (: Silkes fru hufver) osv. fruge- 1596) (förr) jfr -HATT. ÄARäfst 24 (1596).
(4) -HÅR. (fru- 16381749. fruen- 1683) [jfr t. frauenhaar] (†) ormbunken Adiantum capillus Veneris Lin., venushår. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Adiantum aureum majus e minus .. Gyllen Jungfru håår, brunt Frwenhåår, Venus håår. Tillandz A 2 b (1683). Lind (1749; under frauen-haar).
-JUNKARE. (†) person som kurtiserar fruar. Serenius (1741).
-KAPPA. kappa avsedd för fruar, särsk. under havandeskap. Frukappor, svarta och koulörta i empire och rak stil. GefleP 1907, nr 110, s. 2.
-KJORTEL. (†) om ”kjortel” avsedd att bäras av adliga fruar. Att han förhörer med schinnerne (dvs. buntmakarna), hure monge mårder man behöffver till två hengende fru kiortler. GR 22: 40 (1551). BtÅboH I. 13: 68 (1638).
(1, 4) -KLOSTER. (fru- c. 17551774. frue- 1523) [fsv. frua kloster] (†) kloster för adliga kvinnor; nunnekloster. Frwe klösteriit i Vretta. GR 1: 150 (1523). Adeliga Fruklostret Elten. Björnståhl Resa 4: 230 (1774).
-KLÄNNING. jfr -KAPPA.
(1 b) -KÅL. (fru- 18071851. frue- 17511892) växten Hypochæris maculata Lin., fläckfibla. Linné Sk. 25 (1751).
-MOR, se FRU 3 c slutet. —
-PRYDNING. (†) (Ester, som skulle beredas att träda inför konungen) hadhe warit j tolff månadher j frwprydhning, .. nemligha, sex månadher medh Balsam och Mirram, och sex månadher medh gott specerij. Est. 2: 12 (Bib. 1541). Schenberg (1739).
-STOL. (fru- 1613 osv. frue- (fruge-) 16711684) (förr) = -BÄNK. KyrkohÅ 1914, s. 237 (cit. fr. 1613). Theras hustrur, som hade män i tienst wthi hofrätten, schulle näst efter frustolen behålla sina stolarum. VDAkt. 1652. Widekindi KrigsH 920 (1671).
-STUGA, se d. o. —
-TITEL. De voro så begäriga efter den Riddarnes hustrur tilhöriga Fru-tituln, som deras män efter Herrenamn. Schönberg Bref 1: 105 (1772).
-VÄRDIGHET~200 l. ~002. —
-ÅDER. (†) = BRAND-ÅDER. L. Paulinus Gothus Pest. 88 a (1623).
B (†): FRUE-BÄNK, se A.
(1 b) -DAG(EN). vårfrudag(en); jfr FROEDAG. Emellomfrue dagen och Pingelsdagh. VRP 1650, s. 517.
-DRÄKT, -FOLK, -HUVA, -KLOSTER, -KÅL, -STOL, se A.
-STÅT. en ”frus” ställning l. stånd. Loffwade hann henne Land och Läänn, ther hon skulle holla vppe sitt Frugeståth mett. GR 8: 175 (1533).
C (†): FRUEN-FOLK, -HÅR, se A.
(1 d) -SPEL. ett slags damspel. Stiernhielm Herc. 157 (1648, 1668).
(1 b) -TISTEL. växten Silybum Marianum Gærtn. Miölck Tistell, J. Mariæ Tistell, Frwen Tistell. Tillandz A 8 a (1683).
D (†): FRUENS-FOLK, se A.
Avledn. (till 3): FRUA, v. (vard., föga br.) kalla (ngn) för fru. Dalin (1851). De togo sin lilla oskyldiga kaffekopp, samt ömsesidigt fruade, vederkvickte och underhöllo hvarandra. Geijerstam LycklMän. 161 (1899).
FRUAKTIG, adj. (tillf.) som tillkommer en fru, fru-. RelCur. 180 (1682).
FRUDOM, m., l. FRUDÖME, n. (†) hederstitel till (l. om) förnäm fru. Haffuer iagh welet then (dvs. boken) Edhers Frudöme tilscriffua. PBenedicti Luther A 4 b (1588). Jagh will edherss frudomme gärna höra. Rondeletius 28 (1614). Henness wälb. frudöme. VDAkt. 1664, nr 104.

 

Spalt F 1587 band 8, 1926

Webbansvarig