| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAMFÖR fram3~fö2r l. ~för2 l. ~fœ2r, l. 40, äv. (numera föga br. utom i förb. som ’ha, se framför sig’ o. d.) framfö4r l. -fœ4r (fra`mför l. framfö´r Weste, fràmmför o. frammfö´r Dalin); l. (numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning) FRAMFÖRE fram3~fö2re l. ~fœ2re l. 3~02 l. 032 (fràmföre l. framfö`re Weste, fràmmföre o. frammfö´re Dalin), prep. o. adv.
I. prep.
1) för att beteckna ställning l. läge l. plats vid l. intill l. utefter (o. på större l. mindre avstånd från) ngns l. ngts framsida (vare sig det är fråga om befintlighet på ett ställe l. rörelse framåt); äv. i överförd o. oeg. anv.; motsatt: bakom; ofta: före; stundom: inför; stundom: utanför; äv. (i sht bildl.): längre fram(me) än, framom. Han skal senda sin ängel fram för tigh. 1Mos. 24: 7 (Bib. 1541). De utaf Adelen som icke rymdes på bänckarna, stälde sig å ömsa sidor fram för Kongl. Thronen. Nordberg C12 1: 39 (1740). (Han) sträckte .. nu sin afund til dem, som voro framför honom. Schönberg Bref 2: 140 (1778). Framföre detta Scythiska land ligger Thracien invid hafvet. Carlstedt Her. 2: 83 (1833). Han var angelägen om att komma dit tidigt på året, för att hafva sommaren framför sig. Almqvist Grimst. 16 (1839). Framför och bakom honom redo pretorianer i gyllene rustningar. Rydberg Sägn. 21 (1874). I denna punkt som i åtskilligt annat var han ett stycke framför sin omgifning. EHTegnér i 3SAH 6: 395 (1891). — särsk.
a) (†) ensamt l. i förb. i spetsen framför, framför spetsen av (här, folk o. d.), i spetsen för. Adrastes sielf .. framför Spetzen af en utvald hoop .. förfölgde .. alla dem som flydde. Ehrenadler Tel. 675 (1723). Han hade hit in til stådt i spitsen fram för hennes Folck. Mörk Ad. 2: 405 (1744). Konungen ville .. icke gerna se sin Half-Bror framför någon Krigsmagt. Celsius E14 201 (1774).
b) omedelbart före, innan man kommer till (ngt). Humorn är den sista ståndpunkten i tillvaron framför tron. (Cavallin) o. Lysander 23 (1851). En förhållning framför qvinten är .. endast i förening med septiman möjlig. Fröberg Harm. 1: 167 (1878).
2) i uttr. se framför sig, se i riktning framåt; se rätt l. rakt fram; äv. bildl. Lehnberg Pred. 2: 22 (c. 1800). Den som ser väl framför sig, kommer inte sjelf bakefter. SvOrdspråksb. 18 (1865). Skogen stod så tät omkring honom, att han inte kunde se två steg framför sig. Lagerlöf Holg. 2: 280 (1907). jfr (†): Bengt Nilson (var) kommen .. in på maden och lop maden framfhöre. VRP 1651, s. 620.
3) (†) i fråga om tid: före. Schroderus Os. III. 1: 30 (1635). The Dagar som gå näst fram för Högtijdz- och Helgedagarne. Kyrkol. 2: 6 (1686). De Lagar och Sedvanor, som framför 1680 varit öflige. AdP 1789, s. 845.
4) i fråga om företräde, överlägsenhet o. d.
a) vid ord l. uttr. som innebära att ngt l. ngn sättes över, skattas högre, går före l. är för mer än ngt annat l. ngn annan: före, (ut)-över; stundom: förr l. hellre l. snarare än. Föredraga te framför kaffe. Sanningen går framför allt. Han borde få platsen framför någon annan. (Vissa bland inbyggarna på Åland) wele haffue en szynnerlig friihett fram för then menige man. GR 13: 63 (1540). Han äger Konungzligh Crono hafwa och bära, och ingen framför honom dragas eller sättias. Lagförsl. 9 (1609). Then rätt, som then ene fram för then andra äga kan. HB 16: 1 (Lag 1734). Bibeln har det märkvärdiga framför alla menskliga böcker, att hon anslår hvarje sinnesstämning. Agardh ThSkr. 3: 101 (1836). Alla menniskor äro lika frälsningsbehöfvande och ingen har i detta stycke framför den andre något företräde. Melin Pred. 1: 15 (1844). Min kära är framföre alla andra / i detta landet. Fröding Guit. 15 (1891).
b) i uttr. framför allt (ofta sammanskrivet framförallt), äv. (numera mindre br.) allting l. annat l. allt annat ss. fristående adverbial: i främsta rummet, först o. främst; i all synnerhet. LPetri Oec. 51 (1559). Framför alt ting upptänk något medel, att uppskjuta resan. Kellgren (SVS) 6: 78 (1777). Ihre Föret. III (1779). Den sak (dvs. kärleken), som framför alt annat borde hafva rätt till ett vackert och poetiskt namn. Tegnér HemOrd 46 (1881). Vackra fester gåfvos .. stundom på Ulriksdal, framför allt vid främmande furstliga personers besök. De Geer Minn. 2: 88 (1892).
c) mer (i högre grad l. större utsträckning o. d.) än; i sht inledande en bestämning till ett adj. l. verb som älska, vörda o. d. Hwj j ære saa mykit genstörtughe .. fram för andhra her j rikith. GR 4: 22 (1527). Sybariterne, et folk, fram för alla andra Greker, begifwit uppå wällust och kräselighet. Spegel Pass. 185 (c. 1680). Älska någon framför alla andra. Möller (1790). I Sverige voro under årtionden några få trakter af landet framför alla andra gynnade af järnvägslinier. Forssell Stud. 2: 185 (1888). — (†) framför adv. Fram för elliest (dvs. mer än annars). BtFinlH 2: 361 (1671). De förklaringar .. öfver Lagen, som i Skriften allestädes finnas, i synnerhet, framför annorstädes i den första Johannis Epistel. Nohrborg 452 (c. 1765).
5) [utvecklat ur 4 c] (†) i jämförelse med, emot (som); äv. (gm ellips) i konjunktionell anv.: emot vad, i jämförelse med vad. J witte dog well sielffue .. huru landzens leglighet sig her begiffuer fram for anderstadz. GR 9: 300 (1534). Thenn Summe peninger thu skicker nu hijt vtöffwer, är endelis ringe framför j fiord. Därs. 16: 277 (1544). (Malmen) ähr inthe mykit godh fram för 1618. OxBr. 11: 28 (1619). Samma gård är sig myckit olyk nu, fram för det han i forrige tyder warit haffwer (då den var i bättre skick). VDAkt. 1666, nr 210. Jag har dock måst bruka stor försiktighet (vid min jakt) här (på landet), innan jag fått sporr, framför jag har behof at betiena mig af i Staden. Kling Spect. L l 3 b (1735; i bild).
II. adv. (l. i absolut anv.).
1) motsv. I 1: längre l. längst fram(me); främst; i spetsen l. täten. Carl XII Bref 41 (1701). Den ene satt, och den andre stod framföre. Sahlstedt (1773). Hon geck framföre: vi följde hennes knappt märkbara spår i gräset. Almqvist Parj. 17 (1817). En dubbel fiende, framför och baktill, påträngde. Kolmodin Liv. 2: 357 (1832). Det gula huset / med popplarna framför. Andersson Amér 56 (1918). — särsk.
a) gymn. i kommandoropet armar framför böj! varvid armbågarna, som hållas i jämnhöjd med axlarna, böjas inåt mot kroppen, så att händernas tummar beröra bröstet. Ling Regl. 25 (1836).
b) (numera knappast br.) på framsidan; i sin främre del; framtill. (Lappsläden är) framföre spitzig som en lijten bååth. CCAlanus (1674) i BtKännVLand 6: 4. Han .. är klädd i en skinnköller, igensnörd framföre med et rödt band. Björnståhl Resa 4: 69 (1773). KonstNyhMag. 3: 4 (1820).
2) (†) framåt; jfr I 2; äv. i överförd o. bildl. anv. Huru iag .. sedan vid Achademien, en så lång tid framföre, icke haft thet ringaste, hvar med iag mig sustinerat eller försörga kunnat. VDAkt. 1749, nr 98. Så länge man står kvar på en falsk bana, går man ej framföre. JGRichert (1840) hos Warburg Richert 2: 45.
3) (†) motsv. I 3, i fråga om tid: förut, tidigare; äv.: i förväg. Taghen j idher till wara, sy iach haffwer sagt idher all ting fram före. Mark. 13: 23 (NT 1526; Bib. 1917: förut). Hvar vij förtöfve här någott lenge, vele vij då förskicke honom til Vastena framföre eller och hafva honom tijtt med oss. GR 21: 123 (1550). Som jag framföre omtalt. Björnståhl Resa 3: 203 (1778).
-LIGGANDE, p. adj. HHamilton i VittAH 20: 78 (1849, 1852). I förväntan på att dimman skulle lätta, så att vi kunde få en öfverblick af det framförliggande landskapet. Ymer 1900, s. 225. —
-VARANDE, p. adj. ExFältartill. 1885, s. 39. Från en för insyn skyddad plats kunna iakttaga framförvarande terräng. 2NF 36: 42 (1923). —
-UT. (†) framtill. De känningar, öar, holmar, stränder, som fram förut belägna äro. Broman HelsB 251 (c. 1745). —
-ÅT, se B.
B: FRAMFÖRE-ÅT, adv. (-före- 1535 osv. -för- 1541—1681) (numera bl. ngn gg arkaiserande)
1) till I 1, II 1: framför, framtill, främst; äv. (närmande sig 2): förut, i förväg. Tå lop hunden fram för åt, som the medh sigh taghit hadhe. Tob. 11: 9 (Bib. 1541). En wältalande Orator, så offta han håller en Sermon, .. så gör han sigh, genom then framföråth satte Ingången .. behageligan. Schroderus Comenius 752 (1639). RP 8: 225 (1640).
2) till I 3, II 3, i fråga om tid: förut, tidigare; i förväg; på förhand. OPetri Sal. C 4 a (1535). Sij, hwadh komma skal förkunnar iagh fram före åt. Jes. 42: 9 (Bib. 1541). At någre skole aff Gudz guddomlige Macht wara framföråt ärnade til Ondt, thet är .. icke wår Troo. Schroderus Os. 1: 751 (1635). Hennes fader och swåger wore framföreåth gångne till gården. VDAkt. 1704, nr 295. Wikner Medit. 2: 141 (1874).
3) till I 4 a: före. Menniskiones Siäls Saligheet .. måste gå framföreåt. Emporagrius CPiper C 1 a (1650).
4) [gm inflytande från FRAMÅT] framåt; äv. i överförd o. bildl. anv. Hågen för det himmelska får menniskan .. endast derigenom att hon icke ser tillbaka utan ser framföreåt på Herren Christus. Thomander 1: 658 (1863). Hafven I sett, om min unga ros / gått denna vägen framföreåt? Fröding Guit. 12 (1891). Resenärerna (närmade sig) .. Sundbornsbygden som nu ljusnade framföreåt mellan de allvarsamma tallarna. Dahlbäck Åbergson 146 (1914).
Spalt F 1308 band 8, 1925