Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESTILLERA des1tile4ra, äfv. däs1-, stundom de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, l. (numera utom i Finl. nästan bl. hvard.) DISTILLERA dis1– l. di1(distille´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Lex. Linc. (1640; under excipulus)); jfr DESTILLATION, DESTILLERARE, DESTILLATOR, DESTILLATÖR.
Ordformer
(destill- Chesnecopherus Reg. iter ag. E 2 a (1613) osv. distill- G. I:s reg. 18: 594 (1547), FFS 1892, nr 20, s. 9, Fliesberg Handb. f. köpm. Reg. (1900), Hallman Danviksfolk 149 (1908) m. fl. distil- B. Olavi 16 b (1578), Blanche Våln. 682 (1847) m. fl. destil- Hildebrand Magia nat. 250 (1654), Alm. (Gbg) 1751, s. 31. distel- G. I:s reg. 23: 31 (1552: distelere glass), Invent. på Axhollms gårdh 1652 (: distelere stugan). tistill- Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 116 (1633))
Etymologi
[fsv. distillera (äfv. stillera); jfr t. destillieren, (ä. t. äfv. distillieren), fr. distiller, af mlat. distillare (därjämte ännu i nylat. destillare), lat. destillare, hvilket sistnämnda dock bl. har den intr. bet. ’droppa ned, drypa ned’, af de, ned, från, o. stillare, droppa, afl. af stilla, droppe; jfr äfv. eng. distil(l)]
jfr ODESTILLERAD samt SPRIT-, ÅNG-DESTILLERING.
1) tr., urspr. o. eg.: låta (en vätska) droppa ned; om ett förfaringssätt hvarigenom flyktiga ämnen i en blandning l. förening skiljas från icke (l. mindre) flyktiga o. som består dels i upphettning, till dess den flyktigare beståndsdelen öfvergått i gasform, dels i därpå följande afkylning, hvarigenom den isolerad o. i flytande form droppar l. rinner ned i ett kärl; med afs. såväl på flytande som fasta kroppar (jfr särsk. ex. under a o. DESTILLATION); ofta: bränna; jfr AFDRAGA 8 c.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., t., eng., fr., mlat. o. nylat.] med obj. som betecknar den kropp l. den blandning som undergår ifrågavarande procedur: utsätta (ngt) för l. låta (ngt) undergå destillation; ofta: draga ut den (flyktiga o.) väsentliga beståndsdelen ur (ngt); ”klara”. Haffuer .. Påwell Damittz bespordtt .. Hinricht Rutenkrantz hwad materie man skulle brucke till att distillere salttedt medt. Hist. handl. XIII. 1: 207 (1565). B. Olavi 28 a (1578). Distillera kryddorna och wijnett tillhopa uthi en hielm. O. Martini Läk. 50 (c. 1600). Sedhan skal thet (dvs. den nämnda blandningen af vin o. kryddor) distilleres eller Brennas, äwen såsom annat gement (dvs. vanligt, ordinärt) Brennewijn. L. P. Gothus Pest. 73 b (1623). (Betonikas) bästa tijdh til at Distillera och torka är senast i Maymånat. Månsson Ört. 106 (1628, 1642). Vatn vtaf lefvande destillerade kräftor lagdt vti örat, skal innan 15. dagar, vnderligen skaffa hörsslen igen. Roberg Beynon 117 (1727). Innan löfven (på björkarna) utspruckit .. är försökt at destillera dem med Björklaka. Fischerström 2: 27 (1780). En flygtig Olja .. vinnes då Saltsyra .. destilleras öfver Brunsten. Litt.-tidn. 1795, s. 251. Häruppå slås 3 kannor spiritus vini och 3 halfstop vatten, hvarmed kryddorna distilleras. Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 55 (1808, 1818). Han distillerade kolen uti jernretorter och ledde gasen genom förtennade .. kopparrör till ett afstånd af 70 fot. Tidskr. f. byggn. 1859, s. 33 (i fråga om lysgastillverkning). Silfver kan destilleras vid den temperatur, som frambringas med knallgasblåsröret. NF 10: 1441 (1886). Det uppgifves att af 3,000 kg. rosor, som destillerats, ej erhålles mer än 1 kg. olja. 2 Uppf. b. 7: 493 (1903). — jfr AFDESTILLERA 2, OM-, UR-DESTILLERA, TORR-DESTILLERA samt BRÄNNVINS-DESTILLERING. — särsk.
α) [jfr eng. distil into o. nylat. distillare in aliquid] (†) med prep. till l. i o. sbst. som angifver det som framgår ss. produkt af proceduren (jfr b). Destilera Stenalun til watn. Hildebrand Magia nat. 250 (1654). När man detta (gm jäsning bildade vinosum) destillerar til en spiritum eller brennewijn, stiger den subtileste fettman vp (osv.). Hiärne Förb. 15 (1706). Nordenflycht QT 1745, s. 79 (se under β).
β) i bild. The (dvs. gamla lärare) hafwa jemwäl ock thes (dvs. paradisets) watn destilerat, / Så at en Spiritus är ther af vaporerad. Spegel Öp. par. 43 (1705). Så distillerar jag den bittra dödsens galla, / Mig til en hälsosaft och liuflig Panace. Brenner Dikt. 2: 67 (1720). Jag (dvs. Kupido) distillerar Järn i guld, det hårda stålet veknar. Nordenflycht QT 1745, s. 79; jfr α.
γ) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. nylat.] närmande sig b, med obj. som betecknar handlingens både föremål o. produkt (hvilken senare ter sig ss. en bl. förändring af det förra); ofta liktydigt med: rena, befria från föroreningar l. främmande beståndsdelar; särsk. med afs. på (vin)ättika o. vatten (jfr b α); med afs. på brännvin (numera föga br.): gm ytterligare rening o. kondensering göra än mera alkoholhaltig, rektificera; jfr OMDESTILLERA. Tagh wägebredz bladh, och hacka them små, och lägg them vthi thet watn som distilleret är, och distillera åter tilhopa annan gång. B. Olavi 28 a (1578). Sedan tager hon (dvs. värdens hustru) een brennewijns skåhl fram .. medh dubbelt distillerat Brennewijn, den hon præsenterar gästerne. Barckhusen Cotossichin 151 (1669). Man köper distilerat menniskiofett och hundefett. Utterman Ertmann D 2 b (1672). Alt watn som här til (dvs. till ifrågavarande prof) brukas, måste wara destillerat regn- sniö- eller källewatn, så at det är befriadt för salt eller jordachtighet, som alt watn meer eller minder i sigh håller, för än det är lindrigt destillerat. Hiärne Förb. 37 (1706). Det klarada bränvinet klaras en gång om, så får man distillerat bränvin. Dahlman Reddej. 147 (1743, 1772). Den destillerade ättikan är färglös och vattenklar, men har ej den odestillerade ättikans angenäma lukt och smak. Åkerman Kem. techn. 2: 40 (1832). Af dryckesvaror fanns .. i ett vackert schatull, med tre gamla flaskor, ”destilleradt brännvin” i en flaska, rom till toddy i den andra och portvin i den tredje. Nyblom Minnen 1: 48 (1904). Inga andra utvägar (hafva) återstått för vattubehofvets tillgodoseende (vid Kungsholms fort) än att antingen med vattenbåt ditföra vatten från Karlskrona eller att destillera vatten. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1908, s. 625. — jfr ÖFVERDESTILLERA o. BRÄNNVINS-DESTILLERING.
b) [jfr liknande anv. i t., eng., fr. o. mlat.] (numera föga br.) med obj. som betecknar produkten: gm ofvan beskrifna procedur i rent (l. renare) tillstånd framställa l. erhålla ngt (en vätska, ett flyktigt ämne) som förut ingick i en förening l. blandning; i sht i förening med prep.-bestämning inledd af af; jfr ABSTRAHERA 1 slutet, AFDRIFVA 4 a; i utvidgad anv. stundom (i sht i fråga om spritdrycker) innefattande äfv. en föregående beredningsprocedur. Gott Brennewijn af Rhenisk Wijn destillerat. Chesnecopherus Reg. iter ag. E 2 b (1613). (Destillatet) bliffwer (med detta förfaringssätt) .. Krafftighare än sielffwa Rothen, ther aff thet är distilleradt. L. P. Gothus Pest. 73 b (1623). Therpentin- kåde- enebärs- och andra sådane distillerade oljer. Hiärne Förb. 19 (1706). När giktens krämpor dig martera, / Skall Eskulap med omild kur / För dig beständigt distillera / Sin allrasuraste mixtur. J. G. Oxenstierna 5: 460 (1773). Neglikolja destilleras af kryddneglikor. Åkerman Kem. techn. 2: 219 (1832). Du skall bli förtjust i min honingskummil, jag har distillerat den sjelf med egna händer. Almqvist Amor. 231 (1839). I Frankrike, vestra Tyskland .. och Schweiz destilleras af körsbär ett slags brännvin ”kirsch”. Elfving Kulturv. 68 (1895). — jfr AFDESTILLERA 1 samt FRÅN-, UR-, UT-, ÖFVER-DESTILLERA o. BRÄNNVINS-, OLJE-, SVAFVEL-, ZINK-DESTILLERING. — särsk.
α) med ordet vatten (med l. utan närmare bestämning) ss. obj., i sht i bet. af visst slags läkemedel l. parfym: gm destillation (af en vätska, vanl. vatten, med vissa tillsatser) framställa (jfr a γ); i sht [jfr t. destilliertes wasser, eng. distilled water, fr. de l’eau distillée o. nylat. aqua destillata] i förb. destilleradt vatten (stundom äfv. om liknande vätska som ej beredts gm destillation). Att thu later distillere någet Jordbärewatn, kornblomewatn, Enebärewatn, och annedt sådant. G. I:s reg. 18: 594 (1547). (I himlen) bekommer menniskian rene och wälluchtande kroppar, hwilka alla dyrbara och wälluchtande krydder och distillerade watn, Olie och Balsam ganska wijdt öffuergåå. Phrygius Him. lif. 105 (1615). Disteleradt vattn för .. r:dr .. 4. Oxenst. brefv. 11: 722 (1637; bland importerade varor). Watn aff Menniskioblodh distillerat. Hildebrand Magia nat. 66 (1654). Ungerskt vatten var destilleradt af barren på Gran, som bruktes i stället för bränvin. Linné Sk. 387 (1751). At distillera Orange-Vatten. Warg 673 (1755). Den ena spelar biljard hela dagen, den andra destillerar skönhetsvatten — vackra Doktorer! minsann. Lindegren 1: 137 (1805). De destillerade kryddvattnen äro att betrakta såsom genom destillation beredda upplösningar af vextämnens flygtiga beståndsdelar i vatten. Berlin Farm. 2: 123 (1851). Keyser Org. kemi 207 (1876).
β) [jfr eng. distil out of o. (from) off] med prep. (ut)ur l. från: drifva (en flyktigare beståndsdel) ut ur l. från (en förening l. blandning). Sådant qvicksilfver .. drifves, eller distilleras .. utur en röd, tung grangnistrig (dvs. fingnistrig) bergart, Zinober benemd. Bromell Bergart. 55 (1730). (Man) fyller .. en bränvins-panna till tre fjerdedelar (med vätskan), och distillerar derifrån de spirituösa delarna. Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 6 (1808, 1818). Anisolja destilleras ur anis, frön af Pimpinella anisum. Åkerman Kem. techn. 2: 217 (1832).
γ) i bild. Wij som Christne äre .. wete (i sorgen) grijpe til bättre och krafftigare remedium och krafftwatn, som vthi thet himmelske Apoteket distilleret är igenom then helge Ande. Raumann Likpr. ö. Ryning 2 (1610); jfr α. De Ugnar hwaruti Metaller destilleras, / Har Gud i jorden satt. Brenner Dikt. 1: 246 (1713).
c) utan obj. B. Olavi 28 a (1578). I stugun, där han satt och tistilleradhe. Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 116 (1633). Distilleras med ånga, så bör ångpannan placeras så, att man kan efterse den på samma gång som distillerapparaten. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 49 (1869). — särsk. ss. vbalsbst. destillering i vissa förb., = DESTILLATION.
α) (†) i uttr. nedstigande destillering, se språkprofvet från Retzius under DESTILLATION hufvudmom. Möller (1790).
β) i sht kem. o. tekn. i uttr. torr, destruktiv, fraktionerad destillering (se DESTILLATION a, b, c). NF 3: 1107 (1879). Cleve Kem. handlex. 85, 86 (1883).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. nylat.] intr. med saksubj. betecknande det flyktiga element som gm den under 1 beskrifna proceduren frånskiljes; eg.: droppa ned. (Man bör rätta värmegraden efter) ämnets mer eller mindre hastiga distillering. Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 18 (1808, 1818). Återstoden, som ej destillerat, benämnes residuum eller retortåterstod, i den äldre kemien ”flegma”. NF (1879). — (numera knappast br.) med prep. från. Til at skilja det tunnare acidum ifrån det tiöckre, behöfs .. allenast låta det förra ifrån det sednare genom en behörig hetta så länge destillera, til des luteringen blifver corroderad, och likasom afbränd. G. Brandt i VetAH 1741, s. 52. — jfr AFDESTILLERA 3 samt ÖFVERDESTILLERA.
3) (numera knappast br.) tr., i allmännare anv.: utan upphettning rena, befria från föroreningar; äfv. närmande sig l. öfvergående i bet.: sila, filtrera (jfr DESTILLER-TRATT). En växande ört: som består af vattn icke endast, utan ock af allahanda slags jordsalt och olja med något terrestre, och alt sådant genom örternas små ådrar och gångar väl distilerat. Stridsberg Åkerbr. 5 (1727). (Det ur brunnen uppkomna saltvattnet) distilleras och filtreras .. 3:ne gånger uti långa dertil bygda hus. Björnståhl Resa 1: 121 (1770). jfr: Upptaget genom rötterna, destilleras det (dvs. vattnet), så att säga, genom hela plantan och fyller så småningom bladkannan. T. M. Fries i Vet. f. alla 1: 486 (1878). — refl. Oansedt watnet vtur hafwet trenger sigh genom jorden, therigenom renar och distillerar thet sigh ifrån sina sälto. Muræus Arndt 4: 34 (1648).
4) (numera mindre br.) i bildl. o. öfverförd anv.; jfr liknande anv. hos SUBLIMERA.
a) [jfr liknande anv. i eng. o. fr.] anslutande sig till 1 a: draga det väsentliga l. kvintessensen ur (ngt); rena. Af denna Philosophien (som gifver kunskap om våra rättigheter o. skyldigheter) är Vitterhet den finaste delen, ty Vitterhet är icke annat än en distilerad Philosophie. SP 1780, s. 721; jfr β. Sublima Sysis! om du nu bland himlens sälla Chorer fortfar att distillera Jean Baptiste Rousseau’s vattniga Oder. Polyfem II. 12: 3 (1810). Romanen destillerar — — lifvet. Den gör en dag af tio år, af hundra sädeskorn en droppa spiritus. Bremer Grann. 2: 54 (1837); jfr 1 a β. — särsk.
α) i p. pf., närmande sig adjektivisk bet. Mina svågrar äro ju de habilaste kavaljerer i verlden .. deras tankar och känslor hafva, sedan de gått igenom er, .. blifvit serdeles distilerade och delikata. Blanche Våln. 682 (1847). — jfr SAMMANDESTILLERA.
β) anslutande sig till 1 a γ l. till 3. (Dikten söker framställa) en renad och destillerad verklighet, hvarifrån alla främmande och störande partiklar äro afsilade. Tegnér 6: 167 (1831).
b) anslutande sig till 1 b; se DESTILLERA BORT, FRAM, UT nedan.
Särskilda förbindelser:
DESTILLERA AF1010 4. särsk. till 2; jfr AFDESTILLERA 3. Derpå slog han spriten i kolfven tillsammans med blodet och lät det distillera af i ett förlag. Strindberg Sv. öden 2: 110 (1883).
DESTILLERA BORT1010 4. (mindre br.) särsk. till 4 b. Man .. vet att distillera kraften bort. Chydenius 214 (1765).
DESTILLERA FRAM1010 4. särsk. till 4 b; jfr FRAMDESTILLERA. Dessa torra doktriner, som den berömde, men i alla kulturvetenskaper okunnige filosofen (dvs. Spencer) destillerat fram ur sina amanuensers notispreparater. Hjärne Svenskt o. främm. 207 (1904, 1908).
DESTILLERA IN1010 4. (föga br.) i bild (närmast anslutande sig till 1 b): låta droppa in, drypa in. Jag tror, att åtskilliga professorer begagnade tillfället att lika som distillera in i de unga prinsarnes hufvuden sina åsigter om ett och annat. Svedelius Förfl. lif 428 (1887; sannol. med afsiktligt återupplifvande af den etymologiskt äldsta bet.).
DESTILLERA OM1010 4. jfr OMDESTILLERA.
a) till 1 a, i eg. anv. Jag har destillerat om det (dvs. vattnet) en gång till för mera säkerhets skull. Lindegren 3: 197 (1807).
b) bildl.; jfr DESTILLERA 4 a. Jag bör, så offta iag til Sacramentet går, / Af ren och helig eld, af oförfalskat låga, / Så destilleras om, af yttersta förmåga, / Så hvarken synd ell’ död, mig skräma för et hår (dvs. det allra minsta, alls). Brenner Pin. hist. 20 (1727).
DESTILLERA UT1010 4. [jfr eng. distil out (i eg. anv.)] särsk. till 4 b; jfr UTDESTILLERA. De teorier, hvilka låta sig destilleras ut ur de fakta, som bilda vetenskapens källåder. Geijerstam Medus. 302 (1895). (Elof) Tegnérs temperament lämpade sig bäst för att destillera ut allt det ridderliga och manliga hos ett tidehvarf, dess esprit och elegans. H. Schück (1904) hos E. C. Tegnér V. skr. 1: XIV.
DESTILLERA ÖFVER1010 40. [jfr t. überdestillieren, eng. distil over] särsk. (mindre br.) till 1 b; jfr ÖFVERDESTILLERA. Därefter destilleras ”kirsch” öfver. Elfving Kulturv. 68 (1895).
Ssgr [de flesta med direkta motsvarigheter i t., eng. o. fr.] (i allm. till 1):
A: DESTILLER-APPARAT103~002. destillationsapparat. Conv.-lex. 1: 467 (1821). Hvarje distillerapparat består af tvänne hufvuddelar: a) den, hvaruti afdunstningen sker, och b) den, hvaruti det afdunstade åter kondenseras. Nyblæus Pharm. 390 (1846). Grafström Kond. 298 (1892).
-BLÅSA~20, sbst. tekn. = DESTILLATIONS-BLÅSA. 2 Uppf. b. 4: 559 (1899).
-DROPPAR~20, pl. apot. ett slags af anis- o. kumminolja samt koncentrerad sprit sammansatta droppar; kryddroppar; jfr DESTILLERA 1 b α. Pharm. compos. 89 (1891). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-GLAS. (distelere- G. I:s reg.) (†) = DESTILLATIONS-KOLF; jfr -KOLF. G. I:s reg. 23: 31 (1552). Lind (1749; under zirckulir-glas).
-HATT~2. (destillers- Wallerius) (förr) hatt (dvs. kupigt, stundom koniskt lock) på destillationskärl; alambik. At destillera subtilare Spiritus, hafva Chemisterne inventerat en destillershatt af rent ten. Wallerius Chem. phys. 1: 43 (1759). Oftast gifver man destillerhatten en sådan form, att den går ett litet stycke ned i öppningen eller halsen af pannan. Åkerman Kem. techn. 1: 73 (1832). Dalin (1850). Hahnsson (1888).
-HUS. (†) hus hvari destilleras; jfr -KAMMARE, -STUGA. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 2: första kartan (1788).
-KAMMARE~200. (numera knappast br.) jfr -HUS. Wikforss (1804; under destillirkammer). Öhrlander o. Leffler (1852).
-KOLF~2. tekn. = DESTILLATIONS-KOLF; jfr -GLAS. Möller (1745; under alambic). Dalin (1850). Patent nr 28921 (1910).
-KOLONN~02. tekn. = DESTILLATIONS-KOLONN. 2 NF 4: 432 (1905).
-KONST(EN)~2. (distillere- Fult) (numera mindre br.) jfr DESTILLATIONS-, DESTILLERINGS-KONST; förr äfv. benämning på kemien. G. A. Fult (1744) hos Cavallin Herdam. 5: 232. Wikforss (1804; under destillirkunst). La chimie, chemi, smält-, distiller- el. sked-konst. Almqvist Fr. spr. 225 (1838).
-KRUKA. (destillers- Wallerius) (†) krukformigt destillationskärl. Wallerius Chem. phys. 1: 40 (1759). Rinman 2: 473 (1789). Heinrich (1814).
-KÄRL~2. (destillers- (distillers-) Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 63 (1808, 1818)) destillationskärl. Lind (1749; under retorte). Åkerman Kem. techn. 2: 210 (1832). Dalin (1850). Björkman (1889).
-PANNA~20. (distilere- Invent. 1704 i Ågerups arkiv. destillers- (distillers-) Wallerius Chem. phys. 1: 41 (1759), Weltzin Handb. v. bränvinsbr. 19 (1808, 1818)) i sht tekn. = DESTILLATIONS-PANNA. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 211 (1667). Hiärne Förb. 49 (1706). Gräset .. som i dag grönskas och blomstras, och i morgon, kan hända, antingen kastas i ugnen .. eller lägges i distiller-pannan. Bælter Jesu hist. 4: 176 (1757). Berzelius Kemi 3: 202 (1818). 2 Uppf. b. 4: 559 (1899).
-PUMPA, sbst. (†) (större) destillationskolf. Möller (1745; under terrine). Möller (1790). Heinrich (1814).
-STUGA. (distelere-) (†) jfr -HUS. Invent. på Axhollms gårdh 1652.
(3) -TRATT~2. tratt hvarigenom en (destillerad) vätska filtreras för att befrias från fastare föroreningar. Då man låter godt gammalt vin rinna genom en posse fyld med krydder eller en destillertratt på samma sätt, som bränvin filtreras. Linné Diet. 2: 93 (c. 1750). Thorild 4: 196 (1795). Anmärkaren 1823, s. 296. —
-TYG, pl. (†) destillationsredskap. Roberg Beynon 14 (1727).
-UGN~2. (distillere- Lex. Linc.) i sht tekn. ugn som användes vid destillation (i senare tid bl. vid destillation af flyktiga metaller); jfr DESTILLATIONS-UGN. En Distillere Vgn, ther man brenner eller Distillerer Watn vthi. Lex. Linc. (1640; under clibanus). En Portatil Destillerugn, af trä gjord. Wallerius Chem. phys. 1: 51 (1759). Rinman 1: 432 (1788). Dalin (1850).
(jfr 1 b α) -VATTEN. (†) destilleradt vatten B. Olavi 113 b (1578).
-VERK~2. = DESTILLATIONS-VERK; äfv. hus, egendom osv. där en dylik anläggning finnes. Förordn. 21 juli 1731, s. B 1 b. Weste (1807). Dalin (1850). Kindblad (1868).
-VÄXT~2. [jfr ä. eng. distillatory plant, fr. plante distillante. Anl. till namnet är den att det gm roten uppsugna orena vattnet renas i stammens kärl o. slutligen samlas i den gm en utvidgning af bladet bildade s. k. kannan] (individ l. art af) det i Asien o. på Madagaskar förekommande växtsläktet Nepenthes Lin. (i sht arten N. destillatoria Lin.); kannväxt. T. M. Fries i Vet. f. alla 1: 485 (1878).
B (†): DESTILLERE-GLAS, -KONST, -PANNA, -STUGA, -UGN, se A.
C: DESTILLERINGS-APPARAT1030~102. destillationsapparat. Berzelius Kemi 5: 981 (1828). Uppf. b. 4: 552 (1873). särsk. [jfr DESTILLERA 1 a γ] apparat för destillation af vatten. Tidskr. i sjöv. 1891, s. 87. —
-BLÅSA~20, sbst. tekn. = DESTILLATIONS-BLÅSA. Tekn. tidskr. 1874, s. 279.
-IDKARE~200. destillator. SFS 1855, nr 12, s. 29. FFS 1892, nr 20, s. 9.
-KOLF~2. tekn. = DESTILLATIONS-KOLF. Auerbach o. Blomqvist (1908).
-KOLONN~02. tekn. = DESTILLATIONS-KOLONN. Patent nr 28921 (1910).
-KONST(EN)~2. jfr DESTILLATIONS-, DESTILLER-KONST. NF 2: 1252 (1878). 2 NF 6: 237 (1906).
-KÄRL~2. destillationskärl. Uppf. b. 4: 153 (1873). Patent nr 28921 (1910).
-MATERIAL~1002 l. ~0102. jfr DESTILLATIONS-MATERIAL. Kjellgren Hirzel Toalettkemi 19 (1870).
-METOD~02. jfr DESTILLATIONS-METOD. Kjellgren Hirzel Toalettkemi 18 (1870).
-PANNA~20. i sht tekn. = DESTILLATIONS-PANNA. Förordn. ang. bränv.-försäljn. 21 aug. 1794, s. 3 a. Distilleringspannor af .. Sex kannors rymd. DA 1824, nr 141, s. 4. Sammansatt Distillationsapparat eller Distilleringspanna med rektifikations- och extraktivapparater. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 42 (1869). PT 1905, nr 161 A, s. 4.
-PRIVILEGIUM~10200. (förr) privilegium att idka (brännvins)destillation; jfr -RÄTT, -RÄTTIGHET. Bellman 5: 188 (1781).
-PRODUKT~02. = DESTILLATIONS-PRODUKT. Patent nr 3466 (1892).
-REDSKAP~20 l. ~02. jfr DESTILLATIONS-REDSKAP. SFS 1855, nr 12, s. 29. FFS 1892, nr 20, s. 8.
-RUM~2. jfr DESTILLATIONS-RUM. PT 1905, nr 161 A, s. 4.
-RÄTT~2. i fråga om brännvinsbränning; jfr -PRIVILEGIUM, -RÄTTIGHET. SFS 1848, nr 40, s. 25. Innehafvare af distilleringsverk, som åstundar idka distillering, skall årligen .. hos länestyrelse .. skriftligen anmäla om tiden, hvarunder och stället, hvarest han ernar sin distilleringsrätt utöfva. FFS 1892, nr 20, s. 9.
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. jfr -PRIVILEGIUM, -RÄTT samt DESTILLATORS-RÄTTIGHET. Distillerings-Rättigheter .. äro .. nu genast .. att hyra. DA 1824, nr 167, s. 10. Öfverkommes i distilleringsverk eller dertill hörande upplagsrum bränvin, som icke åtföljts af ursprungsbevis, certifikat eller förpassning .. hafve (destilleringsidkare) förverkat sin distilleringsrättighet. FFS 1892, nr 20, s. 17.
-VERK~2. = DESTILLATIONS-VERK. En ypperlig Lägenhet till Distilleringsverk .. är att hyra. DA 1824, nr 154, s. 7. FFS 1892, nr 7, s. 2. Sedan länge (har) ett destilleringsverk varit anordnadt å fortet. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1908, s. 625 (i fråga om destillation af dricksvatten).
D (†): DESTILLERS-HATT, -KRUKA, -KÄRL, -PANNA, se A.

 

Spalt D 1064 band 6, 1911

Webbansvarig