Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DENNE, demonstr. o. (†) rel. pron.
m. sg. denne dän3e2 (de`nne Weste), f. o. r. (sällan m.) sg. denna dän3a2 (de`nna Weste), n. sg. detta dät3a2 (de`tta Weste), pl. dessa däs3a2 (de`ssa Weste), stundom m. pl. desse däs3e2 (de`sse Weste); i substantivisk anv. dessutom gen. m. sg. dennes dän3es2, f. o. r. (sällan m.) sg. dennas, i bet. I 2 b γ dennes, n. sg. dettas dät3as2, pl. dessas däs3as2, sällan m. pl. desses däs3es2; jfr för öfr. anm. om formerna nedan.
Anmärkningar om formerna.
I den ä. fsv. böjdes ordet fullständigt till genus, numerus o. kasus såväl i adjektivisk som i substantivisk anv. Redan under senare delen af medeltiden började emellertid de speciella gen.- o. dat.-formerna, särsk. i den adjektiviska anv., att komma ur bruk. I nysv. hafva af dessa gamla former anträffats i adjektivisk anv. bl. dat. sg. f. thesse (tesse), thesso, o. dat. sg. n. thesso (tesso osv.), dat. sg. f. bl. på 1500-talet, dat. sg. n. icke länge utöfver detta årh., i substantivisk anv. dat. sg. m. thessom (tessom osv.), dat. sg. n. thesso (tesso osv.), dat. pl. thessom (tessom osv.), hvilka emellertid, med undantag af dat. sg. n. i uttr. desso lik (se II 2 f), synas hafva dött ut före slutet af 1600-talet (att dat. sg. n. thesso o. dat. pl. thessom upptagas af Lind (1749; under diesem o. diesen) torde icke kunna anses visa, att formerna vid den tiden verkligen ännu voro i bruk). Å andra sidan hafva under den ä. nysv. tiden i substantivisk anv. nyskapats gen.-formerna på -s (dennes, -as, dettas, desses, -as). Tillfälligt förekomma dessa former i ä. nysv. tid äfv. i adjektivisk anv.
Stamformen på -nn- tillhörde i den äldsta fsv. böjningen bl. ack. m. sg. Redan tidigt öfverfördes den därifrån till nom. m. sg. o. inträngde sedan så småningom som en biform till den på -ss- i nästan alla ordets former såväl i sg. som pl. (i n. sg. dock mycket sällan). I nysv. tid har bruket så småningom stadgats så, att -nn- i sg., med undantag af neutr., blifvit allenarådande, under det att det i pl. åter vikit för det ursprungligare -ss-. Denna utveckling är dock ej fullt genomförd förrän inemot midten af 1700-talet. Under den ä. nysv. tiden anträffas sål. -ss- utom i de i föreg. stycke nämnda, senare försvunna formerna, äfv. i nom. m. sg. o. nom.-ack. f. sg. (dock sällsynt o. bl. i äldsta tid i m., oftare o. ännu så sent som i början af 1700-talet i f.), under det att å andra sidan -nn- förekommer ss. biform till -ss- i pl. (alla genera), i enstaka ex. ännu ett par decennier in på 1700-talet. I n. sg. har -nn- i nysv. tid anträffats bl. ett fåtal ggr på 1500- o. 1600-talen.
Ändelserna -e o. -a, som i den äldsta fsv. böjningen tillhörde, den förra nom. sg. m. o. f., dat. sg. f., nom. pl. m. o. nom.-ack. pl. n., den senare ack. sg. m. o. f., gen. sg. f., nom.-ack. sg. n., ack. pl. m. o. nom.-ack. pl. f., synas i den ngt yngre fsv. o. i den äldsta nysv. i de flesta skrifter användas om hvarandra utan ngn bestämd regel (i n. sg. dock mera sällan -e). Så småningom utbildade sig dock, i väsentlig öfverensstämmelse med förh. vid adjektivets svaga böjning, den regeln, att m. sg. o. pl. (såväl nom. som obl. former) ändades på -e (gen. i substantivisk anv. -es), öfriga former på -a (gen. i substantivisk anv. -as). Allt eftersom känslan af genus vid sakord förlorades, började dock -a såväl i sg. som i pl. användas äfv. i fråga om sådana med urspr. mask. genus, o. i senare tid har anv. af -e inskränkts till att förekomma nästan uteslutande i fråga om person (i sg. i södra o. västra Sv. dock ofta äfv. om sakliga konkreta). I pl. har i senaste tid -a till största delen utträngt -e äfv. i detta fall. En stundom i skrift framträdande, med talspr. i vissa trakter, särsk. mellersta Sv., öfverensstämmande tendens att låta -a blifva enrådande äfv. i sg. har däremot icke vunnit ngn större utbredning. — Ett särsk. undantag från den allmänna regeln, att -e i änd. användes bl. i fråga om person (i södra o. västra Sv. äfv. om sakliga konkreta), föreligger i gen. dennes i bet. I 2 b γ, där uttryckets stående karaktär o. isolerade ställning gentemot öfr. anv. af pron. undandragit detsamma från utvecklingen i öfrigt. — Med det nu sagda kunna jämföras böjningsmönstren hos våra gramm. förf. o. uppgifterna i ordböcker, där dessa äro sådana, att man kan draga några slutsatser af dem. Tiällmann Gram. 170 (1696) upptager för sg. bl. denne, för pl. bl. desse. Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) angifver för sg. m. denne, f. denna, pl. m. desse, f. o. n. dessa; samma fördelning af formerna torde åsyftas äfv. af Botin Sv. spr. 90 (1777) o. Moberg Gram. 216 (1815), ehuru uttryckliga genusuppgifter icke förekomma hos dem. Hos Almqvist Sv. spr. 45 (1832, 1840) upptagas däremot för m. sg. denne o. denna, för m. pl. desse o. dessa, o. dessa uppgifter återfinnas hos t. ex. Dalin (1850), Rydqvist SSL 2: 544 (1860), Sundén Sv. spr. o. Sv. spr. i smdrag (1869 o. följ. uppl. t. o. m. 1890), SAOL (1874 o. följ. uppl. t. o. m. 1889). Redan Fryxell Sv. spr. 56 (1824, 1857) o. Tullberg Sv. spr. 2: 31 (1836) upptaga emellertid i pl. bl. -a, o. detsamma är i senare tid förh. med Sundén Sv. spr. 107 (1892 o. följ. uppl.), Brate Sv. spr. 104 (1898) o. Beckman Sv. spr. 80 (1904). Aurén Sv. spr. 16 (1877) angifver m. pl. desse ss. sällsynt, Linder Regl. 117 (1886) o. SAOL (1900) ss. ålderdoml. Anmärkningsvärdt är, att Serenius i Dict.-angl.-sveth. (1734; under this) o. Dict.-sueth.-angl. (1741) äfv. för m. sg. upptager bl. denna. Såsom det synes utan stöd i det verkliga språkbruket skilja Sahlstedt Gram. 44 (1769) o. Möller (1790, 1807) (jfr beträffande sing. äfv. Lind (1749; under dieser o. diesen)) i m. sg. o. pl. mellan nom. på -e (denne, desse) o. obl. former på -a (denna, dennas, dessa, dessas).
Öfversikt af formerna.
Anm. I följande öfversikt af formerna upptagas under rubrikerna m. o. f. från 1500- o. 1600-talen ex. på anv. såväl om sak som om person, från de följande årh. däremot ex. bl. på anv. om person, under det att från dessa årh. ex. på anv. om sak sammanföras under rubriken r. (realgenus). Denna fördelning är gjord med hänsyn därtill, att flertalet skrifter från o. med 1700-talet icke röja ngn känsla för skillnaden mellan m. o. f. vid sakord (jfr anm. till DEN V 1, sp. 808 f.). Emellertid är det tydligt, att på detta sätt under rubr. r. exempel kunna förekomma äfv. från förf. för hvilka den grammatiska genusskillnaden (åtm. med afs. på adjektivens o. pronominas böjningsändelser) ännu är lefvande; det har därför synts ändamålsenligt att här i hvarje särskildt fall inom parentes angifva äfv. ordens grammatiska genus.
a) i adjektivisk anv.:
nom. sg. m. thenne G. I:s reg. 1: 1 (1521), Joh. 11: 4 (NT 1526), Job 21: 23 (Bib. 1541), Gustaf II Adolf 2 (c. 1620), Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663) m. fl.; denne Brahe Kr. 13 (c. 1585), 2 RARP 5: 479 (1727), Dalin Hist. 1: 466 (1747), Tessin Bref 1: 41 (1751), Kellgren 2: 205 (c. 1790), Tegnér 3: 156 (1819), Runeberg 4: 158 (1833), Rydberg Ath. 65 (1859, 1866) osv. — thenna G. I:s reg. 1: 20 (1521), Kiöping Resa 76 (1667), Emporagrius Cat. R 4 a (1669) m. fl.; denna 2 RARP 5: 479 (1727), Ossian 2: 57 (1794), Sturzen-Becker 2: 7 (1850, 1861) m. fl.
gen. sg. m. thenne Svart Är. 61 (1560); denne Dalin Hist. 1: Föret. 9 (1746), Tessin Bref 1: 41 (1751) osv. — thenna M. Steuchius hos Spegel Pass. Föret. 4 b (1723).
(dat.-)ack. sg. m. thenna O. Petri P. Eliæ c 3 a (1527), 2 Kon. 7: 18 (Bib. 1541), B. Olavi 11 a (1578), Asteropherus 6 (1609), Chronander Bel. K 5 b (1649), Ps. 1695, s. 1077 m. fl.; denna (dänna) Växiö domk. akt. 1651, nr 10, Börk Dar. 95 (1688), Tessin Bref 1: 3 (1751), J. G. Oxenstierna (1806) hos Gustaf III 1: Dedik. m. fl. — thenne Mat. 28: 15 (NT 1526), RA 1: 272 (1540), Brahe Kr. 52 (c. 1585), RP 8: 160 (1640), Stiernhielm Herc. 48 (1668) m. fl.; dhenne Oxenst. brefv. 5: 39 (1613); denne (dänne) SUFH 2: 169 (1605), A. Oxenstierna 2: 652 (1624), Skogekär Bergbo Vis. 106 (c. 1650, 1682), Dalin Hist. 1: 84 (1747) osv. — dännen Växiö domk. ark. 1652, nr 79.
nom. sg. f. thesse Förspr. t. Vish. (Bib. 1541). thenna Rom. 4: 9 (NT 1526), O. Petri Klost. A 2 a (1528), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 11 (1571), Handb. (1614), inl. s. 4 a, Kiöping Resa 11 (1667) m. fl.; denna Växiö domk. akt. 1652, nr 115, Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv. — thenne Luk. 7: 39 (NT 1526), Brahe Oec. 5 (1581), Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668), Rydelius Förn. 92 (1720, 1737) m. fl.; dhenne G. I:s reg. 1: 126 (1523); denne Oxenst. brefv. 1: 143 (1620), Columbus Ordesk. 11 (1678) m. fl.
gen. sg. f. thesse Upp. 22: 7 (NT 1526); tesse Mat. 13: 22 (NT 1526). thenne Upp. 22: 8 (NT 1526), O. Petri Kr. 17 (c. 1540), Bureus Kon. styr. A 5 a (1630), Humbla Föret. 2 (1740) m. fl. — thenna Upp. 11: 15 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 2 (1571), Girs Erik XIV 2 (c. 1630) m. fl.; denna Nordenflycht Turt. 4 (1743) osv.
dat. sg. f. thesse Joh. 8: 23 (NT 1526), O. Petri Män. fall 72 (1526) m. fl.; tesse Joh. 8: 23 (NT 1526), 4 Mos. 35: 14 (Bib. 1541) m. fl. — thessa Mat. 26: 34 (NT 1526), Handb. 1586, s. B 6 a. — thesso Job 19: 26 (Bib. 1541), Mat. 26: 34 (Därs.). thenne Mat. 26: 31 (NT 1526), O. Petri P. Eliæ g 4 a (1527). thenna O. Petri Män. fall 72 (1526), 4 Mos. 35: 24 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 9 (1571), Fosz 135 (1621).
(dat.-)ack. sg. f. thessa Handb. 1557, s. H 3 b, Fosz 534 (1621) m. fl.; tessa O. Petri Män. fall 14 (1526). thesse O. Petri Klost. A 1 b (1528); tesse O. Petri Män. fall 3 (1526), Dens. Handb. B 4 a (1529) m. fl. — thesso O. Petri Handb. B 1 a (1529), Kat. 1572, s. B 5 b, m. fl.; tesso O. Petri Handb. H 2 b (1529), Kat. 1572, s. B 5 a; desso Handl. Finl. öden 1: 187 (1711). thenna O. Petri Män. fall 102 (1526), Förspr. t. Vish. (Bib. 1541), Handb. 1586, s. B 5 a, Girs Erik XIV 2 (c. 1630), Ps. 1695, s. 1076, m. fl.; dhenna J. Columbus Vitt. 351 (1681); denna (dänna) Bureus Kon. styr. A 2 a (1634), Skogekär Bergbo Vis. 10 (c. 1650, 1682), Rudbeck Atl. 3: 10 (1698) osv. — thenne 1 Petr. 1: 17 (NT 1526), Holof. 40 (c. 1580), Arvidi 193 (1651), Lybecker 182 (c. 1715) m. fl.; denne Fin. urk. I. 2: 138 (1597), RP 8: 98 (1640), RARP 6: 50 (1657) m. fl. — denn’ Stiernhielm Harm. 11 (1668; i vers).
sg. r. denne Dalin Hist. 1: Inneh. 1 (1747; m.), Tessin Bref 1: 61 (1751; f.), Björnståhl Resa 1: 252 (1771; f.), Handb. 1811, s. 76 (m.), Rydberg Fys. utv. 10 (1903; m.) m. fl. — denna 2 RARP 5: 479 (1727; f.), Dalin Arg. 1: 24 (1733, 1754; f.), Linné Sk. Föret. 5 a (1750; f.), Tessin Bref 1: 24 (1751; f.), Därs. 102 (1751; m.), Kellgren 3: 148 (1785; f.), Dens. 2: 195 (1790; m.), Tegnér 3: 126 (1817; f.), Ps. 1819, 2: 6 (f.), Stagnelius 2: 166 (1821; m.), Runeberg 4: 155 (1832; f.), Därs. 159 (1833; m.) osv.
nom.-ack. sg. n. thetta G. I:s reg. 1: 26 (1521), 1 Mos. 31: 13 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 13 (1571), Handb. 1614, s. 1 b, Handb. 1693, s. 81, HB 3: 5 (Lag 1734), 1 SAH 1: 20 (1786, 1801) m. fl.; tetta (tätta) G. I:s reg. 1: 38 (1522), Därs. 93 (1523), Oxenst. brefv. 3: 477 (1634); theta Brahe Kr. 7 (c. 1585); detta (dätta) Brahe Kr. 45 (c. 1585), RARP 1: 144 (1631), Börk Dar. 332 (1688), 2 RARP 4: 468 (1727), Tessin Bref 1: 89 (1751) osv.; dätha Börk Dar. 96, 685 m. fl. st. (1688). thette G. I:s reg. 1: 2 (1521), Svart Är. 49 (1560), Holof. 52 (c. 1580) m. fl.; dette Oxenst. brefv. 1: 142 (1620). denne RARP 1: 160 (1632), Därs. 2: 39 (1633).
gen. sg. n. thesze G. I:s reg. 1: 81 (1523). theszo G. I:s reg. 1: 83 (1523). tesses G. I:s reg. 14: 233 (1542), 15: 201 (1543). tenne BtFH 3: 233 (1549), Därs. 464 (1560). thette B. Olavi A 4 a (1578). detta Sahlstedt Gram. 41 (1769), Kellgren 3: 162 (1785) osv.
dat. sg. n. thesso (thässo) Mess. 1531, s. A 4 a, Jer. 16: 3 (Bib. 1541), Messenius Dram. 216 (c. 1625); tesso L. Petri Kyrkoordn. 17 b (1571), Holof. 52 (c. 1580). thessa G. I:s reg. 1: 81 (1523), Luk. 19: 9 (NT 1526); tessa Jos. 17: 12 (Bib. 1541).
nom. pl. m. thenne G. I:s reg. 1: 3 (1521), Upp. 11: 10 (NT 1526), Jos. 10: 24 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. 65 a (1571), Fosz 396 (1621), Lex. Linc. (1640; under infesto) m. fl.; denne Rålamb 4: 39 (1690). thenna O. Petri Män. fall 75 (1526), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 12 (1571), Botvidi Tree pred. 28 (1621, 1627) m. fl.; thena BtFH 3: 4 (1531). thesse (thesze) O. Petri Klost. A 2 b (1528), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 2 (1571), Gustaf II Adolf 13 (c. 1620), Kiöping Resa 124 (1667) m. fl.; tesse O. Petri P. Eliæ i 2 b (1527), G. I:s reg. 11: 131 (1536), O. Petri Kr. 6 (c. 1540) m. fl.; desse BtFH 3: 318 (1555), Gustaf II Adolf 25 (c. 1620), Tessin Bref 1: 45 (1751), F. Runeberg (1878) hos Söderhjelm Runeberg 2: 541 m. fl. — dessa LBÄ 27—28: 110 (1799), Runeberg 4: 160 (1833) osv. — thisse Fin. urk. I. 2: 138 (1597).
gen. pl. m. tesse O. Petri Kr. 31 (c. 1540). dessa Kellgren 3: 151 (1785), Leopold 5: 20 (1801) osv. — d(h)essas Rudbeck Atl. 1: 480, 525, 585 (1679).
(dat.-)ack. pl. m. thenna Apg. 5: 35 (NT 1526), 1 Mos. 19: 8 (Bib. 1541), Rothovius Äropr. B 3 a (1633), Ps. 1695, 211: 9, m. fl.; denna RARP 2: 15 (1633), Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 376 (1662). thenne G. I:s reg. 1: 3 (1521), Apg. 19: 37 (NT 1526), Svart Är. 66 (1560) m. fl.; denne Växiö domk. akt. 1720, nr 246.thesse (thesze) Apg. 1: 21 (Bib. 1541), Svart Är. 55 (1560), B. Olavi A 3 a (1578), 1 Mos. 19: 8 (Bib. 1703) m. fl.; tesse G. I:s reg. 1: 42 (1523), O. Petri Handb. B 4 a (1529); dhäse Carl XI (1687) i Hist. handl. XVIII. 2: 28; desse Oxenst. brefv. 5: 54 (1613), RARP 3: 200 (1642), Dalin Hist. 1: 19 (1747), Tessin Bref 1: 47 (1751), Crusenstolpe Mor. 2: 94 (1840) m. fl. — thessa (thesza) L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 9 (1571), Spegel Pass. 3 (c. 1680), Apg. 5: 35 (Bib. 1703); tessa G. I:s reg. 1: 79 (1523); dessa Rudbeck Atl. 1: 376 (1679), Därs. 3: 10 (1698), Tessin Bref 1: 10 (1751), Leopold 5: 20 (1801) osv. — tissa BtFH 2: 19 (1538).
nom. pl. f. thenna I. Erici Colerus 1: 145 (c. 1645). thenne Lex. Linc. (1640; under vero), Muræus Arndt 1: 102 (1647). thesse Stiernhielm Cup. Ballet (1649, 1668). dessa Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
gen. pl. f. thesse B. Olavi 3 b (1578).
(dat.-)ack. pl. f. thenna Upp. 16: 9 (NT 1526), 2 Mos. 10: 7 (Bib. 1541), B. Olavi 12 a (1578), Botvidi Underv. om gymn. 10 (1633) m. fl.; dhenna Bidr. t. Åbo hist. I. 9: 81 (1637). thenne G. I:s reg. 1: 266 (1524), Upp. 9: 20 (NT 1526), B. Olavi 4 b (1578), Sigfridi C 3 a (1619) m. fl. — thesse O. Petri Handb. C 4 b (1529), B. Olavi 45 b (1578), Risingh Kiöph. 35 (1669) m. fl.; desse (dässe) Stiernhielm Herc. 30, 113 (1668). thessa L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 11 (1571), Spegel Pass. 26 (c. 1680) m. fl.; dessa Rudbeck Bref 10 (1662), Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
pl. r. desse C. Gyllenborg Vill. 56 (1721; m.), Dalin Hist. 1: 2 (1747; m.), Linné Sk. 6 (1751; m.), Tessin Bref 1: 38 (1751; f.), Björnståhl Resa 1: 16 (1769; f.) m. fl. — thessa BB 10: 5 (Lag 1734; f.), 1 SAH 1: 20 (1786, 1801; f.); dessa Dalin Hist. 1: 6 (1747; f.), Linné Sk. 5 (1751; m.), Kellgren 3: 151 (1785; f.), Thorild 3: 17 (1788; m.), Leopold 5: 7 (1801; f.), L. Hammarsköld (1811) i Bref rör. N. Skol. hist. 293 (m.), Tegnér 3: 125 (1817; m.) osv.
pl. n. thenne G. I:s reg. 1: 30 (1521), Förspr. t. Rom. 3 a (NT 1526), Brahe Kr. 5 (c. 1585), Phrygius Him. lif. 6 (1615) m. fl.; tenne G. I:s reg. 1: 175 (1523); dhenne Växiö domk. ark. 1653, nr 196; denne Carl IX Rimkr. 41 (c. 1600), A. Oxenstierna 2: 652 (1624), Dryselius Monarchsp. 40 (1691), Växiö domk. akt. 1725, nr 304, m. fl. — thenna O. Petri Män. fall 74 (1526), 5 Mos. 15: 5 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 2 (1571), Fosz 116 (1621), Handb. 1693, s. 147, m. fl. — thesse (thesze) O. Petri Män. fall 75 (1526), 1 Krön. 21 (”22”): 17 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. Til. läs. 17 (1571), Handb. 1614, s. 6 a, Girs Erik XIV 10 (c. 1630), Stiernhielm Arch. Dedik. B 1 a (1644), Swedberg Schibb. 161 (1716) m. fl.; tesse (tässe) Mat. 5: 19 (NT 1526), O. Petri Klost. B 1 a (1528), Skara stifts jordeb. 34 (1540), BtFH 3: 343 (1556), L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 10 (1571) m. fl.; desse (dässe) Brahe Kr. 14 (c. 1585), RARP 2: 143 (1634), Stiernhielm VgL Föret. 2 (1663), Dalin Hist. 1: 1 (1747), Björnståhl Resa 1: 259 (1771) m. fl. — thessa (thesza) L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 10 (1571), Handb. 1586, s. A 2 a, Risingh Landb. 11 (1671), 2 Petr. 1: 8 (Bib. 1703) m. fl.; dessa (dässa) Börk Dar. 956 (1688), Rudbeck Atl. 3: 11 (1698), Tessin Bref 1: Föret. 2 (1756), Kellgren 3: 153 (1785) osv. — thessen Mat. 7: 24, 22: 40 m. fl. st. (NT 1526), O. Petri Män. fall 37 (1526); tessen G. I:s reg. 1: 51 (1523); dessen(n) BtFH 3: 191, 192 (1546). tesso O. Petri Män. skap. 65 (c. 1540). disse Carl IX (c. 1590) i Hist. tidskr. 1906, s. 137.
b) i substantivisk anv.:
nom. sg. m. thenne 1 Joh. 5: 6 (NT 1526), Jer. 26: 11 (Bib. 1541), J. Matthiæ 375 (1658), Stiernhielm Herc. 102 (1668) m. fl.; denne (dänne) Ärkeb. Abr. räfst 188 (1596), Stiernhielm Herc. 46 (1668), Dalin Hist. 1: 17 (1747), Ågren Gellert 42 (1757), C. A. Ehrensvärd 35 (1782), Geijer I. 1: 17 (1818), Runeberg 1: 10 (1832) osv. — thenna Reenhielm Olof Tr. Föret. 2 (1691); denna Ågren Gellert 42 (1757), Leopold 5: 9 (1801), Hammarsköld Sv. vitt. 1: 8 (1818), Sturzen-Becker 1: 19 (1861), Heidenstam Col di Tenda 19, 61 (1888). thessen Mat. 26: 61 (NT 1526).
gen. sg. m. thennas Aurivillius Gram. 116 (1684); dennas (dännas) Börk Dar. 39 (1688), Nordenflycht QT 1748—50, s. 2, Sahlstedt Gram. 44 (1769) m. fl. — dennes Weste (1807) osv.
dat. sg. m. thessom Dan. 8: 16 (Bib. 1541); tessom O. Petri Kr. 22 (c. 1540).
(dat.-)ack. sg. m. thenna Joh. 18: 40 (NT 1526), Luk. 14: 9 (Bib. 1541), B. Olavi 12 a (1578), Spegel Pass. 5 (c. 1680) m. fl.; denna Sahlstedt Gram. 44 (1769). denne RARP 3: 303 (1643), Kellgren 3: 152 (1785), Rydberg Ath. 90 (1859, 1866) osv. — dennen Växiö domk. akt. 1675, nr 225.
nom. sg. f. thenna L. Petri Kyrkoordn. 81 a (1571), Brahe Kr. 53 (c. 1585), Stiernhielm Arch. Dedik. A 2 a (1644), Kyrkol. 19: 13 (1686) m. fl.; denna Brahe Kr. 43 (c. 1585), Växiö domk. akt. 1652, nr 115, Runeberg 1: 15 (1832) osv. — thenne Svart Är. 53 (1560), Stiernhielm Lycks. 1 (1650) m. fl.; denne (dänne) Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643), Dens. Herc. 13 (1668), C. F. Dahlgren 4: 228 (1831) m. fl.
gen. sg. f. thennas Aurivillius Gram. 116 (1684); dennas Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
(dat.-)ack. sg. f. tessa 1 Mos. 29: 27 (Bib. 1541). thenna Spegel Pass. 12 (c. 1680); denna Sahlstedt Gram. 44 (1769) osv.
nom.-(dat.-)ack. sg. r. denne Linné Sk. 4 (1751; m.), Liljestråle Kempis 8 (1798; m.), Handb. 1811, s. 37 (f.), C. F. Dahlgren 4: 251 (1831; f.), Törnquist Minnen 5 (1894; m.) m. fl. — denna Linné Sk. 7 (1751; f.), Kellgren 3: 145 (1785; f.), Leopold 5: 2 (1801; f.), Handb. 1811, s. 97 (f.), Tegnér 3: 141 (1817; m.), Geijer I. 1: 22 (1818; m.), Runeberg 1: 50 (1832; m.) osv.
gen. sg. r. dennas Geijer I. 1: 21 (1818; m.), Cederschiöld Skriftspr. 9 (1897; f.) osv.; i bet. I 2 b γ (jfr sp. 881 ofvan): thennas Växiö domk. akt. 1749, nr 52; dennes Hagberg Shaksp. 2: 307 (1847) osv.
nom.-(dat.-)ack. sg. n. thetta (thätta) Mat. 22: 38 (NT 1526), 2 Mos. 16: 15 (Bib. 1541), Brahe Kr. 1 (c. 1585), Oxenst. brefv. 10: 96 (1628), Stiernhielm Herc. 86 (1668), Swedberg Cat. 287 (1709), Humbla 85 (1740) m. fl.; tetta (tätta) Gl. Ter. 65 (c. 1550), G. I:s reg. 21: 171 (1550) m. fl.; dhetta Växiö domk. ark. 1666, nr 170, S. Agrell (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 77 m. fl.; detta (dätta) Gustaf II Adolf 11 (c. 1620), Oxenst. brefv. 6: 32 (1628), HSH 31: 125 (1663), Kyrkol. 19: 16 (1686), Börk Dar. 35 (1688), 2 RARP 4: 141 (1726), Dalin Hist. 1: 451 (1747) osv.; dätha Börk Dar. 58, 139 m. fl. st. (1688). thette O. Petri P. Eliæ e 2 a (1527), B. Olavi 15 a (1578), RA 3: 156 (1593); dette (dätte) Ärkeb. Abr. räfst 173 (1596), Oxenst. brefv. 5: 411 (1626), RP 8: 6 (1640) m. fl.
gen. sg. n. thettas Brahe Kr. 20 (c. 1585); dettas Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
dat. sg. n. thesso Hes. 31: 8 (Bib. 1541), Gustaf II Adolf 591 (1614); tesso Mat. 22: 39 (NT 1526). i bet. II 2 f: desso Chydenius 388 (1779), Hammarsköld Sv. vitt. 2: 88 (1819), Hagberg Shaksp. 3: 121 (1848) osv.
nom. pl. m. thenne Apg. 24: 1 (NT 1526), Upp. 11: 6 (Därs.), Svart Är. 62 (1560) m. fl.; denne (dänne) Ärkeb. Abr. räfst 75 (1596), Växiö domk. akt. 1693, nr 331.thesse (thesze) Mat. 9: 32 (NT 1526), Filipp. 1: 17 (Bib. 1541), RA 3: 91 (1593), Gustaf II Adolf 2 (c. 1620), Arvidi A 8 b (1651), Ihre Föret. XIII (1779) m. fl.; tesse O. Petri Kr. 21 (c. 1540), 1 Mos. 10: 2 (Bib. 1541) m. fl.; desse Oxenst. brefv. 1: 142 (1620), Dalin Hist. 1: 19 (1747), Leopold 5: 27 (1801), Runeberg 1: 41 (1832) m. fl. — dessa Rudbeck Bref 184 (1681), Eneman Resa 2: 215 (1712), Nordenflycht Fruent. 5 (1761), Geijer I. 1: 19 (1818), Runeberg 1: 48 (1832) osv. — disze Urk. Finl. öden I. 2: 191 (1597).
gen. pl. m. thesses Svart Är. 43 (1560), L. Petri Kyrkoordn. 18 a (1571); desses Geijer I. 1: 13 (1818), Almqvist Sv. spr. 39 (1832), Rydqvist SSL 2: 544 (1860) m. fl. — thessas Gustaf II Adolf 29 (c. 1620), Aurivillius Gram. 117 (1684); dessas Dalin Hist. 1: 19 (1747), Geijer I. 1: 14 (1818), Tegnér 4: 46 (1831), B. E. Malmström 7: 401 (1845) osv.
(dat.-)ack. pl. m. thenne Brahe Kr. 42 (c. 1585); denne Dryselius Monarchsp. 71 (1691). thesse Brahe Kr. 4 (c. 1585), Gustaf II Adolf 11 (c. 1620) m. fl.; desse Brahe Kr. 10 (c. 1585), Ljungberg Sv. spr. 98 (1756), Rydqvist SSL 2: 544 (1860) m. fl. — thessa (thesza) Gustaf II Adolf 7 (c. 1620), Spegel Pass. 7 (c. 1680) m. fl.; dessa Kellgren 3: 157 (1785), Geijer I. 1: 14 (1818), Runeberg 1: 41 (1832) osv.
nom. pl. f. thenna B. Olavi 45 b (1578). thenne Förspr. t. NT 1526, s. 3 b, Svart G. I 48 (1561). thesse G. I:s reg. 1: 24 (1521), Stiernhielm Herc. 119 (1668) m. fl. — dessa Ljungberg Sv. spr. 98 (1756), Kellgren 3: 163 (1785) osv.
gen. pl. f. thessas Aurivillius Gram. 117 (1684); dessas Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
(dat.-)ack. pl. f. thessa Aurivillius Gram. 117 (1684); dessa Ljungberg Sv. spr. 98 (1756) osv.
nom.-(dat.-)ack. pl. r. desse Linné Sk. IX (1751; f.), Liljestråle Kempis 22 (1798; f.) m. fl. — dessa Linné Sk. 5 (1751; m.), Kellgren 3: 158 (1785; f.), Wallin Vitt. 2: 61 (c. 1805; m.), Tegnér 3: 226 (1824; m. o. f.) osv.
gen. pl. r. dessas Leopold 5: 7 (1801; f.), Geijer I. 1: 13 (1818; f.) osv.
nom.-(dat.-)ack. pl. n. thenna 2 Petr. 1: 9 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkoordn. 3 b (1571). thenne Upp. 11: 4 (NT 1526), Risingh Landb. 24 (1671); denne Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). thesse B. Olavi 1 b. (1578), Girs E. XIV 8 (c. 1630), Språck- o. ordb. 5 (1703); tesse O. Petri P. Eliæ g 4 a (1527); desse Linné Sk. VII (1751). dessa Ljungberg Sv. spr. 98 (1756), Leopold 3: 132 (1798, 1816) osv. — thesso Förspr. t. GT a 3 a (Bib. 1541). thess Stiernhielm Lycks. 1 (1650; i vers); däss’ Dens. Herc. 399 (1668; i vers). dessen J. Bureus (c. 1640) hos Lindroth Bureus 113.
gen. pl. n. dessas Ljungberg Sv. spr. 98 (1756), Geijer I. 1: 17 (1818) osv.
dat. pl. (alla genus) thessom BtFH 3: 318 (1555), Stiernhielm Arch. Dedik. B 1 b (1644), Dens. Cup. 4 (1649, 1668) m. fl.; tessom 2 Kor. 2: 16 (NT 1526).
Etymologi
[fsv. þänne (med nn för ursprungl. ss från ack. sg. m. þänna), motsv. d. denne, isl. þessi (ack. sg. m. þenna). Formerna med ss (i den äldre fsv. alla former med undantag af dat. sg. m. o. dat. pl. þämma, ack. sg. m. þänna o. nom.-ack. sg. n. þätta) synas vara bildade af pronominalstammen þe, ieur. te-, to- (se DEN) med ett förstärkande suffix si, som enl. de flesta forskares mening är identiskt med interj. got. sai, fht. se, se!, men som dock måhända snarare är en (adverbiellt använd) form af pron.-stammen ieur. se-, so- (se DEN); jfr de på samma sätt bildade fsax. these, mnt. des(s)e, mnl. dese, holl. deze, fht. deser, mht. diser, nht. dieser, feng. þes, meng. o. eng. this. I formerna þänna o. þätta åter synes ingå samma förstärkande suffix -ūh (i de nord. spr. senare utveckladt till -ōh, -a), som innehålles i got. sāh, denne, (ack. sg. m. þanōh, nom.-ack. sg. n. þatūh). Jfr E. Lidén i Ark. f. nord. filol. 4: 101 ff., A. Noreen i Grundr. d. germ. philol. 1: 623 f. (1891, 1898), Tamm, Weigand (1908; under dieser). — Med afs. på formernas utveckling i sv. jfr anm. sp. 879 ff. Jfr den parallella utvecklingen i d. Anm. Beträffande växlingen af begynnelsekons.: th, t, dh, d, jfr anm. 1:o sp. 738 under DEN]
Översikt
Öfversikt af anv.
A) ss. demonstr. pron. o. i anv. som närmast sammanhänga med denna funktion.
I. med syftning på ngt i rummet (l. för tanken) omedelbart närvarande o. i anv. som utgå från denna.
1) i mera eg. mening utpekande ngt: den du ser här o. d. Härunder uttr. detta hjärta, denna röst o. d. = mitt hjärta, min röst osv. (a β). 2) i mera förbleknad o. oeg. anv., för att beteckna ngt ss. stående i ngn (närmare) relation till l. förbindelse med den talande (o. hans omgifning): förevarande, föreliggande, i fråga om tid: innevarande (l. närmast förflutna l. kommande), o. d., l. för att beteckna ngt ss. (i förh. till ngt annat) befintligt närmare den talande (osv.): den hitre o. d. Härunder uttr. denna världen, detta lifvet o. d., om jorden o. jordelifvet osv. (a δ); (den förste osv.) dennes (b γ); efter detta, hädanefter, för l. före detta, förr, förut, fordom, hittills, till detta, hittills, o. d. (c δ).
II. med syftning på ngt i det föreg. omtaladt l. antydt.
1) i adjektivisk anv. Härunder uttr. denna tid, denna dag, denna gång o. d. = den tid l. dag l. gång osv., då det nu berättade hände (osv.) l. hvarom här är fråga o. d. (e). 2) i substantivisk anv. Härunder sådana uttr. som: det fanns flere, och dessa icke af ringa härkomst, som .. (a γ); blott några af bladen äro beskrifna, och detta icke i oafbruten följd (d δ); med detta, med dessa ord, härmed, före detta, före den tid som här är i fråga, förut, efter detta, efter denna (l. dessa) händelse(r), härefter, vid detta, härvid, o. d. (d ε); desso lik(t) (f).
III. för att beteckna ngn l. ngt ss. för den talande (resp. skrifvande) o. den tilltalade (resp. läsande) bekant l. ss. allmänt känd(t); ofta utan eg. innebörd, bl. för att åt uttr. gifva en viss emfas.
IV. med relation till ngt i satssammanhanget följande. 1) med syftning på en efterföljande relativ bisats; numera alltid med bibegrepp af anv. I l. II (a) l. III (b), i ä. tid äfv. rent determinativt (c). 2) med syftning på efterföljande enskildt (l. enskilda) ord l. på en efterföljande själfständig sats (l. satsförbindelse): följande, efterföljande, nedanstående. 3) med syftning på en efterföljande infinitiv (med bestämningar) l. att-sats.
V. i anv. i hvilka den hänvisande bet. hos pron. förbleknat l. försvunnit o. ersatts af andra, speciella, därur utvecklade bet. 1) vid uppräkningar l. vid angifvande af två l. flera alternativ osv.: en viss (o. en viss annan osv.), en — en annan, den ene — den andre (denna saken och denna saken; denne säger så och denne så o. d.). Härunder uttr. skilja mellan detta och detta (c γ). 2) för att beteckna ngt ss. (konkret l. individuellt) bestämdt o. skildt från annat. Härunder uttr. låta detta vara detta.
B) VI. ss. rel. pron. 1) ensamt. 2) i förb. med rel.-partikeln DÄR.
Anm. 1:o. I talspr. har denne i de flesta trakter till stor del utträngts af DEN HÄR (jfr anm. 1:o under DEN DÄR, sp. 870) o. har därför för den nutida språkkänslan, äfv. då det användes i tal, vanl. en viss skriftspråksmässig prägel. Jfr Cederschiöld Skriftspr. 274 (1897). Särsk. gäller detta beträffande den anv. som omtalas under I, under det särsk. i den som omtalas under II DEN HÄR har jämförelsevis mindre anv. äfv. i tal. — Det nämnda förh. mellan DENNE o. DEN HÄR synes vara ganska gammalt. Jfr: I skrifwande ok tryckiande bruka wij härtils så .. denne Gossen .. denne Flicka .. detta ordet. Om man märker efter, skal man höra, at man i Swerje säger: den här goss’n, den här flickan, dä-här oohle. Columbus Ordesk. 11 (1678).
2:o. Sbst. som bestämmes af denne användes i ä. tid (liksom fallet var i fsv.) än med, än utan slutartikel. Särsk. under 1700-t. synes bruket af artikeln hafva varit vanligt äfv. i den mera vårdade o. högre prosastilen. I senare tid har detta bruk i skrift allt mera inskränkts. I sht då denne syftar på en efterföljande bestämning (se IV), är artikeln numera ytterst sällsynt; ngt oftare förekommer den i öfriga anv., företrädesvis i ledigare stil som mera närmar sig talspr.:s uttryckssätt. I talspr. användes regelbundet artikel. Ss. undantag från dessa regler kan det förtjäna nämnas, att i de uttr. som omtalas under I 2 a δ (denna världen osv.) o. I 2 a η (på osv. denna sidan) äfv. i skrift artikel alltid användes, o. att omvändt äfv. i talspr. artikeln vanl. saknas i de under I 2 a ζ omtalade uttr. i (osv.) denna dag, denna stund.
A) ss. demonstr. pron. o. i anv. som närmast sammanhänga med denna funktion.
I. med syftning på ngt i rummet (l. för tanken) omedelbart närvarande o. i anv. som utgå från denna; jfr DEN HÄR 1 o. DENNE HÄR 1.
1) [jfr fsv. se min fru þänna palm quist förþe iak þik aff paradis samt motsv. anv. af d. denne, isl. þessi, mnt. des(s)e, holl. deze, t. dieser, eng. this, äfvensom af fr. ce, lat. hic, grek. οὗτος o. ὅδε] i mera eg. mening utpekande ngt: den du här ser o. d., stundom i uttrycklig motsats till ngt annat; jfr DEN HÄR 1 a o. DENNE HÄR 1 a.
a) i adjektivisk anv. ss. attribut. Thenne calch är itt nytt testamente vthi mit bloodh. 1 Kor. 11: 25 (NT 1526). Jach spör tich N. til .. om tu wilt haffwa tesse persone til thin hustru. O. Petri Handb. B 4 a (1529); jfr Handb. 1811, s. 120. Medhan och tå thetta barnet .. är aff Naturen oreent och besmittat medh synder … Therföre wilie wij nw thet göra medh thetta fattigha barnet, som een Christeligh .. kärleek aff oss kräffuer. Handb. 1614, s. 1 b. Denne Herren (har) icke annat lärt, än at vara from, lydig och godtrogen. Tessin Bref 1: 49 (1751). Sätt dig ned, berätta, / Och vid detta glaset, detta, / Lätta dina qval. Bellman 5: 87 (c. 1775). Tag denna kyss! Stagnelius 2: 166 (1821). Det bor en sällsam glans i djupen / Af dessa stora ögonklot. Snoilsky 2: 17 (1881). — särsk. med syftning på den talande själf.
α) i fråga om ngt yttre o. konkret hos den talande (ngn hans kroppsdel l. ngn del af hans klädedräkt o. d.); ofta i förening med ett possessivt pron. o. väl vanl. beledsagadt af en förtydligande gest. Iagh skal sedhan medh thesso minne hwdh vmklädd warda. Job 19: 26 (Bib. 1541). (De hafva) halfdöd lämnat mig i dässa mina Band! Börk Dar. 956 (1688). De ögonblick / Då dessa mina armar voro / Den vagga, der du slumra fick. C. V. A. Strandberg 1: 208 (1858). Knappt jag näns i dessa kläder / Sluta om en liten mö. Wirsén Dikt. 42 (1876).
β) [sannol. närmast efter motsv. anv. af fr. ce, hvilken i sin ordning beror på klassiska förebilder (lat. hic, gr. ὅδε)] (i retorisk stil o. i poesi, numera föga br.) utan åtföljande possessivpron., närmande sig o. öfvergående i bet.: min; jfr 2 a γ; i sht i fråga om ngt inre l. osinnligt hos den talande. Detta hjerta / All sin tröst af tårar får. Lidner 1: 121 (1784). Då Du styrker detta bröst, / Som sin vanmagt ser och bäfvar. Ödmann Försök t. kyrkos. 17 (1798). Har denna röst ej smickrat, ej förtalat ..? / Har denna hand jag räckt till nästans hjelp i nöd ..? Ps. 1819, 171: 6. Detta hjerta, som slår nu så varmt. Tegnér 2: 212 (1820). Då brann också detta hjerta. Runeberg 5: 14 (1860). Då skall min själ sig gläda / Åt sällheten hos Gud / och denna kropp sig kläda / I ny och härlig skrud. Evers Försl. t. rev. psalmb. 251 (1902).
b) med underförstådt sbst. Tag inte den boken, denna är roligare! Hwad härlig’ Blad är denne ..! Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668).
c) i substantivisk anv. Alt thetta will iach geffua tigh, om tw faller nedher och bedher till mich. Mat. 4: 9 (NT 1526). — särsk.
α) [jfr fsv. min modhir .. bar aldregh swa godh klädhe som thessin bär o. motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] (numera bl. i högre stil, mindre br.) om person, till genus o. numerus rättande sig efter det ord på hvilket det syftar (jfr β). På thz sijsta kom tw falsk witne och sadhe, Thessen haffuer sagt (osv.). Mat. 26: 61 (NT 1526). Thenne är dödhen werd. Jer. 26: 11 (Bib. 1541). Giff thenna rwm. Luk. 14: 9 (Därs.). Jag var gref Ugolino, denne / Ruggieri, ärkebispen. Lidforss Dante I. 1: 139 (1902).
β) [jfr fsv. thetta är idhur modhir, d. dette er ikke min trøje, mnt. were he ein prophete, so wuste he wol, wat wyves desset were, t. dies ist mein vater] i neutr. sg. med syftning på person l. sak utan hänsyn till genus l. numerus, då pron. efterföljes l. (i frågesats som inledes af ett interrog. pron.) föregås af substantivisk predikatsfyllnad; jfr II 2 b γ, IV 1 a β α‘ o. 2 a β β‘. Hwars beläte och offuerscrifft är thetta? Mat. 22: 20 (NT 1526). Wij wete ath thetta är wår son. Joh. 9: 20 (Därs.; Bib. 1541 o. 1703: thenne). Tå Israels barn sågho thet, sadhe the til huar annan: Thetta är Man (dvs. manna). 2 Mos. 16: 15 (Bib. 1541). Se detta är den fega kungens slott. Hagberg Shaksp. 5: 4 (1848). Är detta den man, som (osv.). Rydberg Rom. d. 7 (1882). Detta var alltså denne ryktbare konung, som satte skräck i alla! A. Quennerstedt i SDS 1904, nr 2, s. 3.
γ) i neutr. sg., i fråga om ngt mera obestämdt, ett sinnesintryck l. det (för ngt af) de yttre sinnena förnimbara resultatet af en handling o. d.; jfr DEN I 2 b slutet o. DEN DÄR 1 c β slutet. Hvad är detta för ett oväsen? Baals altare (var) sönderslaghit, och Lunden ther när aff huggen (osv.) .. Och then ene sadhe til then andra, Hoo haffuer thetta giordt? Dom. 6: 29 (Bib. 1541). Hwad (troo) tin Moder säya må, / Fru Fröia när hon thetta spör? Stiernhielm Harm. 7 (1668). Han steg af och fann då att hästen hade tappat en sko. ”Hur ska vi göra med detta?” sade Ingmar. Lagerlöf Jerus. 2: 254 (1902). Hvad är detta? PT 1906, nr 158, s. 3.
2) [jfr fsv. frither wäri mäþ husi thässu o. motsv. anv. af d. denne, t. dieser, eng. this osv.] i mera förbleknad o. oeg. anv., för att beteckna ngt ss. stående i ngn (närmare) relation till l. förbindelse med den talande (o. hans omgifning, ofta innefattande äfv. den tilltalade): (den) som jag (l. vi) befinna oss i l. på o. d., l. som (här) omgifver mig (l. oss) o. d., l. som jag (l. vi) tillhör(a) osv., l. som jag (l. vi) nu har (hafva) före l. befatta(r) mig (oss) med o. d.; l. för att beteckna ngt ss. det (i förh. till ngt annat) närmare den talande (osv.) belägna: den närmare, den hitre o. d.
a) i adjektivisk anv. ss. attribut. Som offuer all thenne riken (dvs. Sverge, Norge o. Danmark) nog vetherligit ær. G. I:s reg. 1: 30 (1521). Mång ting beställas j godha motto jbland thetta folchit genom thina försichtigheet. Apg. 24: 3 (NT 1526). Nu gör tigh redho, och faar vthaff thetta landet. 1 Mos. 31: 13 (Bib. 1541). Jagh .. såghe fördenschuldh heller, att jagh aldrig hadhe kommit i denne tiänsten. Oxenst. brefv. 5: 15 (1612). Magist. Hernquist .., som för få åhr sedan lämnade denna Academien. Linné Bref I. 1: 209 (1767). På detta rummet. Höpken 1: 198 (1786). Hos någon menniska, som bor i denna nejd. Rydberg Vigg 19 (1875, 1883). Detta vårt universitet är en korporation med gamla anor och stora minnen. Hjärne Sv. o. främm. 212 (1893, 1908). — särsk.
α) [jfr fsv. magnus .. sändir allum þeem þässi bref seä ok höra gwzdrotens qwädiu ok sinä o. motsv. anv. i d., isl., holl., t. o. eng.] i fråga om skrift o. d.: föreliggande, förevarande, närvarande. Thette mith breff. G. I:s reg. 1: 2 (1521). Uthan sådana förstand .. (om orden kötto. ande) wardher tu aldrigh förståndandes thenne Epistelen. Förspr. t. Rom. 3 a (NT 1526). Jagh haffuer .. vthi thenna book författat rådh och gemene läkedomar. B. Olavi A 4 a (1578). Thet, som widh ändan af thetta Wärket förmäles. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Denna Svea-Rikes Historias förste Del. Dalin Hist. 1: Föret. 8 (1746). Huru svårt blifver det mig at sluta detta Brefvet! Ågren Gellert 12 (1757). Denna .. första Undervisningsbok i Christendomen. Lindblom Kat. 5 (1811). På den tiden, då denna historia tilldrog sig. Almqvist Grimst. 3 (1839). Det .. julljus, om hvilket dessa rader egentligen ville handla. Gellerstedt Fr. hult. o. täppor 141 (1906).
β) [jfr mnt. scrivet us eyn antwerde wedder in juweme breyve bei disseme boden] (†) i bref, fullmakt o. d., om innehafvaren (för hvilken fullmakten osv. utfärdats) l. om den som frambär brefvet osv. The breff, som framlidne infödde herrer vndt och giffuit haffue thenne breffuisere Anders Simonsons hustru frijheet och frälse på Tuå gårder i Wånge sockn (osv.). G. I:s reg. 1: 2 (1521). Wii Gustaff .. vplate thenne wår tro tienere .. på en wijdere förbättring tässe tw torp. BtFH 3: 343 (1556). (Jag beder att) iagh kunde mädh dännen vthskickade bekomma suar till bakars. Växiö domk. arkiv 1652, nr 79. jfr: (Många skrifva:) Att denne Sedelvisare Dalekarl N. N. stält sig hos mig väl, vitnar jag. Tiällmann Gram. 169 (1696).
γ) (i sht i poesi, föga br.) med starkt förbleknande af den urspr. lokala bet., i fråga om ngt som tillhör l. gäller osv. den talandes land l. folk, närmande sig l. öfvergående i bet.: vår; jfr 1 a β. Dock lefver minnet än af fordna tiders fara, / Af dessa vapnens brak och detta folkets nöd. Stenhammar 41 (1793). O du (dvs. Gustaf III), hvars styrselkonst med hjeltestyrka lyfte / Bland folken detta folk till all sin fordna rang. Wallin Vitt. 1: 32 (1808). (†) The Påler och andre som moth thenne religion (dvs. vår religion, den lutherska läran) någet hade at tale. RA 3: 148 (1593).
δ) [jfr fsv. huru var fru for af þänna heme tel himirikis; han tapar þässa lifs dygþ ok himirikiz äru; d. ikke blot i denne, men i hin verden; isl. þessi heimr, þessi verǫld; t. diese welt, dies leben; eng. this life, this world; fr. ce monde; jfr äfv. motsv. anv. af grek. ὅδε samt lat. hæc, n. pl., den synliga världen] i fråga om den timliga l. synliga världen, jorden, jordelifvet osv. (i motsats till en högre värld o. ett annat lif). Lämna detta timliga, dvs. dö. J ären aff thesse werldenne, Iach är icke aff tesse werldhenne. Joh. 8: 23 (NT 1526). Thetta förgengeligha motte på sich tagha oförgengeligheet, och thetta dödheligha motte på sigh tagha odödheligheet. 1 Kor. 15: 53 (NT 1526). Effter nu menniskionar j thetta lijffuet icke kunna wara vthan vthwertes Gudztienst och sett. Förspr. t. GT a 3 a (Bib. 1541). Gif .. efter thetta jordiska och timeliga vmgänget (dvs. lefvernet) en ewig glädie och salighet. Handb. 1693, s. 81. Jag har längst sedan nog af detta jordiska. Tessin Bref 1: Dedik. 4 a (1756). Denna verdenes Herre och Mästare. Linné Skr. 2: 293 (c. 1772). För detta och det tillkommande lifvet. Handb. 1811, s. 42. Den yngre (systern) fick (tidigt) lämna detta jordiska. Dahlgren 1 Ransäter 5 (1905).
ε) i fråga om ett tillstånd, en handling, ett företag o. d.: som (nu) råder l. försiggår l. sker l. som vi nu utföra l. deltaga i osv.; stundom närmande sig den anv. som omtalas under ζ. Seer till ath j vthi thenne idhor älende reso (dvs. vandring i främmande land) wandren j reddugha. 1 Petr. 1: 17 (NT 1526; Bib. 1541: thetta idhart elende). At wij huar j sin stadh motte så begå thenna begraffning at (osv.). O. Petri Handb. F 3 b (1529). Huru lenge skole wij lidha thenna plåghor? 2 Mos. 10: 7 (Bib. 1541). Lät mig Ensam blj, att ljda dätta Kwal! Börk Dar. 332 (1688). Denna Eder sammankomst. Kellgren 3: 142 (1785). Någonting i den vägen ha vi velat bjuda med dessa sommarkurser. Hjärne Sv. o. främm. 219 (1893, 1908). ”Minnens I Håtunaleken?” .. ”denna leken skall ej blifva eder bättre.” Odhner Lärob. 58 (1899) [jfr fsv. mynnes jder nakot aff hatwna leek .. thenne er ey bätre än hin (RK 1: 3866)].
ζ) [jfr fsv. blifuin hos mik thänna nat, d. i denne tid, i disse tider, denne gang, t. diesen tag, dies jahr, eng. this day, this week, äfvensom motsv. anv. af fr. ce, lat. hic, grek. ὅδε] vid tidsbeteckningar: innevarande; äfv.: omedelbart föregående l. efterföljande. Den 9:de i denna månad. J thessa nattenne .. skal tw neka mich tree reszor. Mat. 26: 34 (NT 1526). J morghon på thenna tijdhen skola twå skeppor biugg gella en Sikel. 2 Kon. 7: 18 (Bib. 1541). I thenne vinther. RA 1: 476 (1546). Thenna tijdz Phariseer och Scrifftlärde the Påueske. L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 2 (1571). Här är inte betre denne gongen tilfongs. Oxenst. brefv. 5: 17 (1612). På thenna stund. Spegel Pass. 30 (c. 1680). Denne beswärlige tijder. Växiö domk. akt. 1720, nr 246. Vid detta tilfälle. Kellgren 3: 165 (1785). Jag har sett honom .. denna vecka. Moberg Gram. 264 (1815). Hvem gör, att allt, i detta nu, / Ej blir till intet? endast du. Ps. 1819, nr 263: 1. Jag vet, att du i denna stund mig skådar. Därs. 354: 6. I detta ögonblick är lugnt, / Men .. vi ha storm i nästa. C. V. A. Strandberg 1: 167 (1860). Det skulle ej blifva mässfall denna söndagen såsom den förra. Lagerlöf Berl. 1: 1 (1891). — särsk.
α‘) [jfr t. freud und leid haben wir in diesen zwanzig jahren genugsam erlebt; ich erwarte ihn diesen abend; eng. he has been abroad for these three months; jfr äfv. motsv. anv. af fr. ce] (numera föga br.; jfr dock slutet) med mera starkt framträdande bet. af förfluten l. kommande. Iagh .. haffwer betänckt migh vthi thenna mine myndige åår, om een godh Echtenskaps lägenheet. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 101 (1619). Uthi desse förledne tijder. A. Oxenstierna 2: 686 (1624). Dijt I desso Natt kåmmo .. 2ne Lotzar. Handl. Fin. öden 1: 187 (1711). Ingen ting lär vara i lag, åtminstone desse 24 timmar. C. Gyllenborg Vill. 56 (1721). — särsk. (fullt br., i sht i religiös stil) i uttr. denna natt, om den tilländagångna l. inträdande natten; i sht i morgon- o. aftonböner. Luk. 12: 20 (NT 1526). Jagh tackar tigh min Himmelske Fadher .. at tu migh j thesso natt för all skadha och farligheet nådheligha bewarat haffuer. Kat. 1572, s. C 6 a; jfr Handb. 1811, s. 43. Kringhvärf migh (Gud!) .. i thenna tilstundande natt medh tina helga Änglar. Ps. 1695, s. 1077. Denna framledna natt. Tessin Bref 1: 1 (1751). Under Ditt beskydd hafver jag denna natt hvilat trygg. Handb. 1811, s. 41. Gif oss nåd att i denna natt tryggt hvila under ditt beskärm! Handb. 1894, s. 50. I denna natt kommer Glimmingehus att falla i gråråttornas våld. Lagerlöf Holg. 1: 72 (1906).
β‘) i uttr. (i) denna dag, se DAG I 3 a λ (sp. 25 f.).
γ‘) i uttr. dessa dagar, se DAG I 5 a α α(sp. 37).
η) [jfr d. paa denne side af floden, t. diesseits] i uttr. (osv.) denna sidan (af l. om ngt), på (osv.) den hitre l. närmaste l. mot oss (osv.) belägna sidan (af l. om ngt); eg. o. bildl. Tree (städer) skolen j giffua på tesse sidhon Jordan, och tree j Canaans lande. 4 Mos. 35: 14 (Bib. 1541). Brahe Kr. 26 (c. 1585). När Pompejus flydde til denna sidan af Spanien. Serenius (1734; under hither). På denna sidan, på vår sida. Möller (1782; under diesseits). Ingen på denna sidan om grafven gifves, som (osv.). Lehnberg Pred. 1: 300 (c. 1800). På denna sidan Alperna. 2 NF 5: 342 (1906). — särsk. (numera i sht hvard.) i tidsbeteckningar: före. Han lär nog inte hinna hem på denna sidan jul. På denna sijdan midsommar. RARP 6: 50 (1657).
b) med underförstådt sbst. — särsk.
α) (numera föga br.) motsvarande a γ. Hvad i alle christne konunge riken, serdeles thette (dvs. Sverge), lag och sed vare pläger. RA 3: 156 (1593).
β) motsvarande a δ. Lifvet efter detta. Ps. 1695, 387: 4; jfr Ps. 1819, 471: 4. Gemene Man den tiden i Sverige trodde sig i andra lifvet få förbättring just på den brist, som mäst tryckte dem i detta. Dalin Hist. 1: 151 (1747).
γ) [jfr d. den 5te (osv.) dennes; efter t. am siebenten (osv.) dieses, i sin ordning efter (det äfv. i ä. sv. ofta använda) nylat. hujus (näml. mensis); jfr äfv. holl. den twaalfden (osv.) dezer (näml. maand)] (i skriftspr.) i uttr. (den förste osv.) dennes (i skrift stundom förkortadt d:s), i denna månad. Sidstl(id)ne Pålsmässodagen, d(en) 25 thennas. Växiö domk. akt. 1749, nr 52. Er ädla moder, konung, / Den första dennes dog. Hagberg Shaksp. 2: 307 (1847). Erkännande ärade af den 10 d:s. Fullst. handelskorresp. 94 (1879, 1905). Edert bref af den 4 dennes. Lindh Fullst. handelskorresp. 88 (1890).
δ) motsv. a ζ. Intet år (har) varit så magert på grodor, som detta. Linné Sk. 9 (1751). För en dag, som denna, betalar man pengar. Runeberg 1: 27 (1832). Femte dagen efter denna. Wirsén Vis. 150 (1899).
ε) motsv. a η. Ath bristen funnes jw så stoor opå then andra sidhon szom vpå thenne. G. I:s reg. 11: 353 (1537).
c) i substantivisk anv., i neutr. sg. — särsk.
α) [jfr eng. this is to inform you (osv.)] motsv. a α: föreliggande skrift, bref, rader osv. (Jag) har .. medelst thetta Högwyrdige Herr .. Biskopen .. welat anmoda (osv.). M. Stenbock (1712) hos Swedberg Sermones cens. 147. Vi skrifve detta til våra Landsmäns tienst. Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754). Jag vet ock att min bäste vän, denne som jag skriver detta för, hade samma uppfattning. Wulff Dante 153 (1897). Den som .. nedskrifver detta. Nyblom Minnen 1 (1904).
β) (i sht i religiös stil, mindre br.) motsv. a δ: det jordiska (lifvet), den timliga världen; vanl. i förb. med pron. allt. Du måste en dag, om du vill eller ej, skilja dig från menniskor och alt detta. Liljestråle Kempis 81 (1798). Emellan split och larm du gick, / En hög och huld gestalt, / Som med en tålig fridens blick / Såg ned på detta allt. Wallin Vitt. 1: 256 (1823). En enda omätlig hand, som står bakom allt detta. Rudin Bib. enh. 79 (1887). Ahrenberg Stockj. 202 (1892).
γ) motsv. a ε: det tillstånd som nu råder, det som nu sker l. försiggår l. (i fråga om en handling l. ett företag o. d.) som vi nu sysselsätta oss med l. deltaga i osv.; jfr DEN HÄR 1 b γ slutet. Hvad betyder detta? Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig. Stiernhielm Herc. 284 (1668). Ah! Detta slutar icke väl. Rydberg Ath. 65 (1859, 1866). Ingen (kan) önska, att detta skall få fortsätta. Lagerlöf Jerus. 2: 250 (1902).
δ) [jfr fsv. innan thetta ok kyndelmesso dagh, isl. i þessu, mnt. tuschen dit vnde sente Peters dage ad cathedram, holl. voor dezen, na dezen, t. nach diesem, vor diesem, eng. after this, before this, between this and then] († utom i α‘, β‘ o. γ‘) i tidsbeteckningar (jfr a ζ): efter detta (se γ‘); för l. före detta, förr, förut, fordom, tidigare, hittills, redan, (i skrift) ”ofvan”; för detta, för denna gång(en); mellan detta och .., emellan innevarande tidpunkt (dag osv.) och ..; till detta, hittills, hitintills; jfr II 2 d ε. Man haffuer thes lijka för thetta ey seedt. Syr. 45: 15 (Bib. 1541). Alla the Judar som emellan thetta och then tretiyonde daghen Aprilis fara wilia. 2 Mack. 11: 30 (Därs.). Detta er, dett jagh för detta (dvs. för denna gång) vett att schriva. Oxenst. brefv. 6: 32 (1628). Heela gamble frällsse hemman, som i Cronones iordebook inthett till detta hafwa införde waritt. HSH 31: 125 (1663). Städer .. för detta och nyligen funderade. America 31 (1675). Min man .. / War fängzlat ok kanskie för dätha ynkli’ Död. Börk Dar. 1024 (1688). Ifvar var en Arfvinge til Northumberland, som för detta är sagt. Dalin Hist. 1: 451 (1747). Drömmen var för detta / andeverldens härold öfverallt. Tegnér 2: 488 (1827). Han började berätta / Om Dunckers eld, om kapten Malm, / Om mången bragd för detta. Runeberg 2: 13 (1848). — särsk.
α‘) (fullt br.) i uttr. långt för detta4 0 32, äfv. före detta, vanl. 00 32, långt förr än nu, långt förut, för länge sedan. Börk Dar. 419 (1688). Serenius (1741; under för). Vår tid (har) långt för detta tillegnat sig alla de gamles .. väsentliga idéer i lagstiftning, i vetenskap, i vitterhet. Tegnér 3: 222 (1824). Det gick som jag har anat långt för detta. Melin Breitenfeld 26 (1893, 1900). jfr: Skolandes jag längst för detta sådant hafwa giort. Växiö domk. akt. 1699, nr 492.
β‘) (fullt br.) i uttr. för detta0 32 l. (i senare tid, i sht i skriftspr.) före detta, vanl. 00 32 (i skrift ofta förkortadt f. d.), ställdt ss. bestämning till ett sbst., vanl. en (före l. efter sitt hufvudord stående) apposition (beteckning för yrke l. lefnadsställning o. d.), l. (mindre ofta, stundom skämts.) till ett (attributivt l. predikativt) adj.; vid efterställd apposition o. vid adj. ännu för språkkänslan vanl. adverbiellt: förr, förut, vid före hufvudordet gående apposition däremot vanl. fattadt ss. ett slags attributiv bestämning: förutvarande, förre. Elias Masque, för thetta K. M:ttz uppvarttere. Oxenst. brefv. 10: 96 (1628). Wår, för dhetta, siälasörgare och gode kyrkioherde. Växiö domk. arkiv 1666, nr 170. För detta Bårgmästaren Jernstedt. 2 RARP 4: 141 (1726). Det der (paret silkesstrumpor) som du har på och det der fördetta persikofärgade. Hagberg Shaksp. 3: 283 (1848). Jag (har) aldrig hört någon för detta kadett, som ej med kärlek påmint sig gamla gubben Moberg. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 52 (1865). Carl Fredrik Scheffer, konungens vän och före detta guvernör. Stavenow G. III 42 (1901). En grönskiftande, före detta svartblå utanrock. Nyblom Minnen 1: 75 (1904, 1908). Före detta justitierådet m. m. J. H. PT 1908, nr 266 A, s. 2. — (åtm. i skrift numera obr.) med ställning efter det bestämda ordet. LandzGevaldiaren för detta Swen Hellman. Växiö domk. akt. 1695, nr 746. SlåttzLänssmannens för detta Bengt Ydmans Hustro. Därs. 1722, nr 7. — jfr FÖRDETTING.
γ‘) (i sht hvard., fullt br.) i uttr. efter detta, hädanefter. Dhe haffva altidh warit svåra emot huar andra, och (blifva) kan skee svårare effter detta. Växiö domk. akt. 1689, nr 152 b. Som jag .. framdeles efter detta, icke kan göra mig hopp om nog beständig helsa. Därs. 1794, nr 120.
II. [jfr fsv. fyra vädhir stridhe j stora hafuino .. thessa fyra vädhir äru fyra syndir samt motsv. anv. af d. denne, isl. þessi, mnt. des(s)e, holl. deze, t. dieser, eng. this, äfvensom af fr. ce, lat. hic, grek. οὗτος] med syftning på ngt i det föreg. omtaladt l. antydt: (den) nu l. nyss l. sist nämnda l. omtalade, förevarande, ifrågavarande; med starkare l. svagare betoning, allt eftersom pron. är afsedt att särsk. framhäfva det åsyftade (ofta i uttalad l. underförstådd motsats mot ngt annat) l. bl. lugnt konstaterande framkalla det för den tilltalades (läsandes) erinring; jfr DEN HÄR 2 o. DENNE HÄR 2.
1) i adjektivisk anv. När nu thenne handel (dvs. underhandling) war vthi någre Articklar författat. G. I:s reg. 1: 19 (1521). Om thesse tre hans (dvs. Frodes) söner, warder mykit sagdt, som icke kan sant wara. O. Petri Kr. 22 (c. 1540). Tå nu thenne fem Konungar woro fram leedde til honom. Jos. 10: 24 (Bib. 1541). (Kristus) vndfick thenna barnen, togh them op j fampnen .. och wälsignadhe them. Christel. ordn. D 4 b (1602). Sälsynt af Anlete war den yngst’ af dässe tree Systrar. Stiernhielm Herc. 30 (1668). Linnæi Verk om Svenska Örter. Denna Boken las den muntra Hermelin om nätterna. Tessin Bref 1: 24 (1751). Svenska Academien består af Aderton Ledamöter. Ej må thetta Tal någon tid förökas. 1 SAH 1: 20 (1786, 1801). Åstundar han (dvs. dödsfången) att få komma till åtnjutande af Herrans Heliga Nattvard .., då meddelas honom detta dyra Nådemedlet. Handb. 1811, s. 143. Kejsaren hade erbjudit Kimon ett palats .., men Kimon hade afslagit denna gåfva. Rydberg Ath. 320 (1859, 1866). Jag håller före att nido i denna sonetten betecknar grafven. Wulff Petrarcabok 93 (1905). — särsk.
a) (i vers, †) med pron. ställdt efter sitt hufvudord. Hedningar som Gudh eij känna, / The plågas medh tanckarna thenna. Ps. 1695, 211: 9.
b) [jfr fsv. thenne foresagde känneswennen; tässo fornämpda godzen; ä. t. besagte diese schrift] med tillägg af ngt ord som ytterligare angifver, att det är ngt i det föreg. satssammanhanget som åsyftas, l. som närmare bestämmer, hvilken af flera i det föreg. nämnda saker l. personer osv. pron. syftar på; jfr 2 a α. J thenne tridhie meningen samtycker Hieronymus. O. Petri Klost. A 2 a (1528). Thenna vpläszna Ord, äre tagne aff then merckeligha Epistelen til the Epheser. Botvidi Brudpr. 4 (1619, 1622). Denne senare måhlen synas vara både billige och skälige. Växiö domk. akt. 1725, nr 85. Han rådfrågar dageligen denna sin omtalta spegel. Tessin Bref 1: 62 (1751). Denna sistnämda väg. Fries Utfl. 1: 36 (1842, 1853). Denna nu anförda skillnad i stil. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 97 (1901). I denna sjunde stråfen .. röjer sig en helt annan ton. Wulff Petrarcabok 190 (1905). — (i numera obr. förb.) Alla thenne förscreffne articler. G. I:s reg. 1: 4 (1521). Thenne förtalde stykker. Därs. 49 (1523). Thesse förbemelte secter. L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 2 (1571). I allo tesso förnempde westerlandh. Holof. 5 (c. 1580). Thesse bemelte Materier. Risingh Kiöph. 35 (1669).
c) (i skriftspr.) i förening med sitt hufvudord återupptagande ett föreg. ord l. uttryck för att starkare framhäfva detta l. för att anknyta det till sitt satssammanhang, hvarifrån det skilts gm längre bestämningar l. mellanskjutna satser; jfr 2 a β. Den härvid möjliga invändningen, att med culturens utveckling .. följer en vexande rikedom af ideer, som ej låta infoga sig i en redan död form, denna invändning kan i allmänhet icke bestridas. P. Genberg i SKN 1843, s. 38. Sympatin, förmågan att se människorna individuellt, denna förmåga är i grunden det samma som vi hos diktaren kalla fantasi. Vasenius Harmoni 179 (1908).
d) [jfr t. ich habe ihn gesehen, diesen groszen dichter] (i sht i högre stil; jfr dock slutet) ss. bestämning till ett ord som för att starkare framhäfvas ryckts ut ur sitt satssammanhang o. ställts ss. ett fristående uttr. utanför detsamma, hvarvid i dess ställe i satsen insatts ett detsamma anteciperande pers. pron. (jfr DEN VI 5 a). Så de föddes och fingo sitt korta lif, dessa droppar. Wallin Vitt. 2: 128 (1821). Det vittnar, detta vittnesbörd .. om en enda omätlig hand, som står bakom allt detta. Rudin Bib. enh. 79 (1887). Den innebär, denna personliga kärlek, icke blott ljuset öfver lifvets mening utan också bryggan öfver dess motsatser. Norström Den nyaste män. 42 (1906). — särsk. (fullt br.) vid personnamn; ofta med starkt förbleknande af den hänvisande bet., närmande sig den anv. som omtalas under III. Först talade han flödande hexametrar, denne Apollon. Rydberg Ath. 65 (1859, 1866). Han är en underlig man, denne Collinson. C. D. af Wirsén i PT 1896, nr 68, s. 3. Hvilken typisk husmoder af gamla stammen måtte hon ej ha varit denna fru Dahlgren på Ransäter! Dahlgren 1 Ransäter 143 (1905).
e) med mindre strängt (logisk o.) formell förb. med det föreg., i det att det ord som pronominet eg. skulle tänkas syfta på icke är direkt nämndt, utan abstraheras ur det föregående l. suppleras ur situationen l. sammanhanget; ofta motsvarande en attributssats af allmänt innehåll: ”hvarom det här rör sig”, ”som det här gäller” o. d. l. af mera speciell natur, växlande i olika fall (jfr ex.); jfr DEN II 1 d. Thå sende hans (dvs. Lazarus’) systrar til honom (dvs. Jesus) och sadhe, Herre sy then tu elskar ligger siwk, När Jesus thz hördhe sadhe han, Thenne siwkdomen är icke till dödz, vtan till gudz äro. Joh. 11: 4 (NT 1526). Oansedt, thet är itt mächta swårt och bittert korsz för kött och blodh, at döö sigh och werldenne .., så öfwerwinner doch lijkwäl anden alle thenne beswärligheterna. Muræus Arndt 1: 102 (1647). Säg, hvem föll det (dvs. ordet vän) på, bekänn: / .. Denne lycklige .. / .. var Jag den? Kellgren 2: 205 (c. 1790). Jag .. (har varit) ytterligt ömtålig för allt, som kunde anses komprometterande eller i någon mån nedsättande för mitt personliga anseende … Under ynglingaåren gick denna ängslighet ända till gränsen af snobberi. De Geer Minnen 1: 25 (1892). — särsk. i tidsbestämningar: denna tid, denna dag, denna gång osv., den tid (osv.) hvarom här är fråga, då nu l. här omtalade händelse(r) försiggick (försiggingo) osv.; jfr DEN II 1 d slutet. Widh thenna tijdh .. wore the Göthar .. mechtige. O. Petri Kr. 24 (c. 1540). Then 13 Decembris på theta åritt bleff honom födh wpå Stocholms slott sin förste sonn. Brahe Kr. 7 (c. 1585). Rapp war thenne gång inte där hoos. Stiernhielm Herc. 48 (1668). Jag såg dig — och från denna dagen / Jag endast dig i verlden ser. Kellgren 2: 195 (1790). Vid Jupiter! .. för att begagna en på denna tid vanlig ed. Rydberg Frib. 35 (1857, 1866; uppl. 1877: den tiden). I första kammaren .. föll förslaget denna gång utan votering. De Geer Minnen 2: 64 (1892). Någon landshöfding fanns icke denna tid i Kristianstad. Wieselgren I g. dag. 73 (1900).
2) i substantivisk anv.
a) med syftning på sak- l. personbetecknande ord, till genus o. numerus rättande sig efter det (de) ord hvarpå det syftar (jfr b o. c). Hwarest finnes Diocletiani, Maximiani och flere andres gerningar grufweligare och större än thesse (dvs. Kristiern II:s)? G. I:s reg. 1: 24 (1521). Thetta är thet första och thet största bodhet. Thet andra är tesso lijkt. Mat. 22: 39 (NT 1526). (Jag) wil .. ock giffua tigh tessa (dvs. Rakel) medh. 1 Mos. 29: 27 (Bib. 1541). Thenne war en wacker anseenligh Herre. Girs E. XIV 1 (c. 1630). Thesse (dvs. de omtalade tre döttrarna) med samt min Son .. / Tig til tienst skole stå. Stiernhielm Herc. 119 (1668). Kan hända .. anstår eder en af de andra Herrarna bättre än denna. Ågren Gellert 42 (1757). Ovanliga skäl kunna göra undantag; men om dessa talar jag ej. Leopold 3: 132 (1798, 1816). De respektive uppfostrarne behöfva icke så mycket bekymra sig om de yttre rörelserna; dessas högsta grace består ändå i motsvarigheten mot ett godt och bildadt hjertas rörelser. B. E. Malmström 7: 401 (1845). Det var nog bara en i hela Malmberget, som var av annan mening, och denna var Åsa gåsapiga. Lagerlöf Holg. 2: 346 (1907). — särsk.
α) med tillägg af ngt ord som ytterligare angifver, att det är ngt i det föreg. satssammanhanget som åsyftas; jfr 1 b. — särsk. i numera obr. förb. Alla thesse för(skref)ne satte .. deris hängende insegel för thette brefvet. RA 3: 91 (1593). Thesse förbe[mäl]te fyra. Gustaf II Adolf 13 (c. 1620).
β) (i sht i vitter stil) återupptagande ett (l. flera) i det föreg. nämndt (nämnda) ord för att starkare framhäfva detta (dessa); jfr b γ slutet, 1 c samt DEN II 2 a α o. V 1 g. Friheten, kraften, lifvet, rörelsen, rikedomen, huru sällan äro också dessa i lika mått förenade (med den stränga regelbundenheten) .., som med geniets vildare utgjutelser? Leopold 5: 16 (1801). Uttryckets egentliga karakter och anda, alla de särskilda, ofta blott lingvistiska egenheterna af framställningsformen, dessa äro så sammangjutna med språket sjelft, att (osv.). Tegnér 3: 226 (1824).
γ) (numera mindre br.) i förb. med ett omedelbart föreg. och, för att tilläggsvis anknyta en bestämning till ett omedelbart förut nämndt ord; jfr d δ samt DEN II 2 a β. RikzCantzl(eren yttrade att) dett wore ett heeltt stånd och detta .. det förnembsta i Riket. RARP 4: 69 (1647). Ibland den Romerske ungdomen voro flere, och desse icke af ringa härkomst, hvilka (osv.). Kolmodin Liv. 1: 155 (1831). (Tyrannens lif) är ett tillstånd af slafveri under begären och detta så mycket mer förtvifladt, som (osv.). Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 24 (1879).
δ) [jfr motsv. anv. af d. denne, t. dieser] i anv. som närmar sig den af ett pers. pron., i st. f. ett dylikt ersättande ett (l. flera) i satssammanhanget (nära) föreg. ord, i sht då detta (dessa) utgör(a) annan satsdel än subj., l., då två (l. flera) ord nämnas i det föreg., ersättande det sista af dessa, därvid stundom närmande sig bet.: den senare (jfr ε). Himmel, Jorden, och Haffsens Diup (osv.) .. / .. och alt thet i thessom wanckar. Stiernhielm Cup. 4 (1649). Denna tänkande kraften (dvs. själen), som är så mycket finare och högre, än han (dvs. kroppen), använder dock alla sina förmögenheter til dennas nöje. Nordenflycht QT 1748—50, s. 2. Smickrare och fåfänga människor pläga intet säga eller råda i theras herrars närvaro, utan hvad the tro, att thesse gerna villja höra. Ihre Föret. XIII (1779). (Svärdet) är de mäktigas adelsbref och de svagares dödsdom, huru rättvis ock dessas sak må vara. Tegnér 4: 46 (1831). Härtåget mot novatianerne och donatisterne i Sunion hade icke öfverraskat dessa oförberedda. Rydberg Ath. 502 (1859, 1866; uppl. 1876: dem). Han (dvs. hertig Johan) understödde .. Eriks planer, mot att denne främjade hans egna syften i Livland. O. Alin i Ill. Sv. hist. 3: 244 (1878). Platen .. var närvarande i kammaren och satt bredvid Abelin men aflägsnade sig under det denne talade. De Geer Minnen 2: 65 (1892). (Af) de kristna missionärerna .. lärde (vi) oss en mängd nya begrepp och .. dessas benämningar på grekiska eller latin. A. Noreen hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 9 (1901). Platon har här på ett synnerligen fint sätt .. fått fram vad som var Sokrates’ begränsning. Ty denne var alldeles i saknad av estetiskt sinne. Larsson Bildn. 30 (1908). — särsk. med tillägg af ngt ord (vanl. ordet senare) som ytterligare preciserar hvad pron. syftar på. Om detta sednare (näml. ämbete) .. äger dubbelt mera vigt. Kellgren 3: 152 (1785). Tvenne egenskaper, dem denne sednare totalt saknade. Sturzen-Becker Den nyare sv. skönlitt. 62 (1845; S. arb. 1: 19: denna andre). Jag åberopade, .. att detta uppdrag (dvs. ordförandeskapet i lagberedningen) icke lät sig förena med ledamotskap i utskott, och anhöll därför att få afsäga mig detta senare. De Geer Minnen 2: 180 (1892).
ε) [jfr fsv. hine sighia stort, än thesse beuise sannindena mz gerningene, d. hin udmærkede sig som helt, denne som statsmand o. motsv. anv. af isl. þessi (motsatt hinn), t. dieser (motsatt jener), eng. this (motsatt that), äfvensom fr. celui-ci (motsatt celui-là), lat. hic (motsatt ille), grek. οὗτος (motsatt ἐκεῖνος)] (†) med starkt utpräglad bet.: den senare, ställdt i motsats mot ngt annat pron. (vanl. med bet.: den förre); jfr DEN HÄR 2 b β. Hine predica Christum aff kijff .. Men thesse aff kärleek. Filipp. 1: 17 (Bib. 1541). Joseph Anmodde han (dvs. satan) om Hoordoms Last, Sammalunda David. Han wärde sigh, thenne lågh vnder. J. Matthiæ 375 (1658). Alla warda deelachtige aff Christi Lekamen och Blodh, både wärdige och owärdige: Men thesse til Fördömelsen: The andra til en ewigh Saligheet. Emporagrius Cat. R 3 b (1669). Ephesierne och Milesierne funnos tillräckligt sysselsatte, desse med Apollos, de förre med Dianas dyrkan. Kolmodin Tac. 1: 351 (1833).
b) i neutr. sg. med syftning på sak- l. personbetecknande ord utan hänsyn till genus l. numerus.
α) sammanfattande två l. flera i det föreg. nämnda ord (af samma l. olika genus o. numerus); i sht då de ifrågavarande orden äro mer l. mindre synonyma l. för tanken bilda en naturlig enhet. Tagh Senetzbladh, Hellesöta, Violer (m. m.) .. siwdh thetta j try pund källewatn. B. Olavi 4 b (1578). En olat, vårdslöshet, ett minnesfel — ej detta / Kan bli bestraffningens förtjenta föremål. Wallin Vitt. 1: 20 (1805). Skönhet, poesi och allt det intagande, som möter oss från hvarje skärt och hemlighetsfullt väsende — detta omger oss i allt, hvart vi vända oss. Almqvist V. skr. 5: 337 (1845). De Geer Minnen 2: 78 (1892). — (†) med tillägg af ordet förskrifven; jfr a α ofvan, d α nedan samt 1 b slutet. Thette förscreffne (dvs. vissa örter o. rötter) skal siwdas j watn. B. Olavi 15 a (1578).
β) åsyftande det ifrågavarande ordet (vanl. ett ord i obestämd form, ofta med attributiva bestämningar) icke ss. ngt individuellt l. konkret föreliggande, utan ss. allmänt begrepp; ofta närmande sig bet.: (en) sådan, dylik, ngt sådant, dylikt. Mitt beslut är altså taget at .. antingen som Academicus eller Cancellist eller präst, dock detta sist, söka min bärgning. Tegnér 5: 9 (1799); jfr a ε. Ett vilkor, som skulle afgöra hvilkendera vore — icke den bäste Talaren, ty det vore icke detta, som staten behöfde, utan — den bäste Fältherren. Kolmodin Liv. 3: 288 (1832). En någorlunda fullständig handbok i vårt svenska språks ljudlära, beteckningslära och aksentlära, detta var det författarnas .. önskan att lämna åt vår .. allmännhet. Lyttkens o. Wulff Ljudl. I (1885).
γ) [jfr motsv. anv. af d. dette, t. dies(es)] ss. subj. med efterföljande substantivisk predikatsfyllnad; jfr I 1 c β, IV 1 a β α‘ o. 2 a β β‘. Thetta är en stoor stadh. 1 Mos. 10: 12 (Bib. 1541). Och är thetta ett mächta sundt och fruchtbart Land. Kiöping Resa 11 (1667). — särsk. (i sht i vitter stil) återupptagande ett (l. flera) i det föreg. nämndt (nämnda) ord för att starkare framhäfva detta (dessa); jfr a β. Strid mot det onda, frid och förbund med det goda: detta vare vår lösen och vårt föreningstecken genom lifvet. Tegnér 4: 206 (1824); jfr α. Oegennytta, .. rättsinne och pliktkänsla, detta är egenskaper, som tala till alla åldrar. Weibull Fr. Lund o. Lundag. 221 (1891); jfr α.
δ) ss. predikatsfyllnad. (Vi) veta .. att månget ord, som i sitt upphof är en ed, i sin fortgång upphör att vara detta. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 22. Man hade sagt mig, att han skulle vara en elak examinator, men detta var han ej. Svedelius Förfl. lif 104 (1887).
c) i neutr. sg. ss. predikatsfyllnad, med syftning på ett föreg. adj. (l. ss. predikatsfyllnad användt adv. l. adverbiellt uttr.). Hvad du var, det var du af dig sjelf, men icke för dig sjelf. Kanske, om du varit detta mera, och allt annat mindre, stode ej ditt rum tomt ibland oss. Wallin Vitt. 2: 327 (1827). Bilden, som .. ännu ej är offentligt tillgänglig, kommer utan tvifvel, när den blir detta, att lifligt intressera hela den konstförståndiga världen. PT 1906, nr 274, s. 3.
d) [jfr fsv. thätta är nw at sinne öfrit sakt af thässe dygdhinne; thetta skedhe iij hundradha aar äptir wars herra byrdh samt motsv. anv. af d. dette, isl. þetta, mnt. dit (desset), holl. dit, t. dies(es), eng. this, äfvensom fr. cela] i neutr. sg. med syftning på en infinitiv l. (innehållet i) hel sats l. satsförbindelse; direkt ersättande infinitiven l. satsen l. motsvarande en ur densamma abstraherad infinitiv l. bisats (vanl. att-sats) l. ock (med ännu allmännare syftning på innehållet i satsen l. satsförbindelsen) motsv. ett: ”hvad nu sagts”, ”det nu sagda”, ”denna sak” l. dyl. Tw skal elska thin herra gudh aff alt titt hierta, och aff alla thina siäl, och aff all thin hogh, thetta är thet första och thet största bodhet. Mat. 22: 38 (NT 1526). Tå nu Pinehas Presten och the offuerste för menighetenne .. thetta hörde. Jos. 22: 30 (Bib. 1541). Till ytermere visso och stadfästelse, att allt thetta .. må holledt och efterkomit varda. RA 3: 90 (1593). Thetta betänck. Stiernhielm Herc. 86 (1668). Si thetta är skendligit Gudz N(amns) ohelgande. Swedberg Cat. 287 (1709). Med alt detta .. så finne vi, at det första Arket är det alldrasvåraste at skrifva. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Natten bröt redan in; detta hindrade dem att angripa förskansningarne. Kolmodin Liv. 3: 104 (1832). Folk, som ej vill lyfta svärdet, höj då bägarn i din hand! / .. Detta är mitt råd till eder. Rydberg Dikt. 1: 28 (1882). Bland annat bad hon mig skrifva i sitt album. Detta var för mig en svår uppgift. De Geer Minnen 1: 84 (1892). Pojken förstod nog, att det var spökeri med i spelet. Men detta var inte något att bli rädd för, tyckte han. Lagerlöf Holg. 1: 156 (1906). — särsk.
α) med tillägg af ngt ord, som ytterligare angifver, att det är ngt i det föreg. som åsyftas; jfr a α, b α slutet samt 1 b. — (i numera obr. förb.) Thetta förscriffna, är Gudz eeghet taal, thz han om menniskionnes skapelse .. talat haffuer. O. Petri Män. skap. 6 (c. 1540). När thetta förnemda är så bestelt. B. Olavi 11 b (1578).
β) (i sht i vitter stil) återupptagande o. framhäfvande en föreg. inf. l. bisats (vanl. att-sats) som utgör den följande satsens logiska subj. l. obj. Att man .. fordrar både lefvernets och lärans renhet af den kristlige läraren, att man begär, att hans vandel skall svara emot hans predikan, detta är rätt och tillbörligt. Tegnér 4: 84 (1828). Att fordra hennes (dvs. poesiens) bannlysning ur religion och kyrka, detta är ett fåvitskt tal. Böttiger 4: 220 (1857, 1869).
γ) (i skriftspr.) ss. subj. i en elliptisk sats, afsedd att i ngt visst afseende framhäfva innehållet i det föreg. satssammanhanget i motsats mot ngt annat l. att med afs. på detta innehåll göra ngn inskränkning l. att till detsamma foga ngn upplysning l. förklaring osv. (i de senare fallen närmande sig o. svårt att skilja från δ). Detta om den första delen af Herr von Bilangs arbete. Om den andra framdeles. Leopold 6: 231 (1792). Med undantag af hertig Bernhard .. fanns också bland protestanterna ingen Tysk, som kunde jemföra sig med sådana männer, som Gustaf Horn, Johan Banér, Leonhard Torstenson. Detta i fältet. Hemma i rådkammaren suto Johan De la Gardie, Klas Fleming .. m. fl. Fryxell Ber. 7: 37 (1838). Detta om texten. Nu till kommentaren! Lidforss Dante IV (1903). Detta dock icke så att förstå, att (osv.). Rudin Ord t. ungd. 3: 75 (1903).
δ) [jfr t. Vieilleville nahm seinen abschied, und dieses zu seinem glücke, denn ..] (i skriftspr.) återupptagande (o. sammanfattande) det föreg., förmedlande öfvergången till en tilläggsvis anknuten förklaring l. upplysning l. inskränkning osv. med afs. på det sagda; ofta i förb. med ett omedelbart föregående och; jfr a γ. Hennes N(åde) gick aldrig ifrå H(ans) N(ådes) säng natt eller dagh .. och thetta allt i then förhoppning, att (osv.). Hist. handl. 20: 150 (c. 1560). Dessa Bönder nyttja sina Husbönders drag-kreatur, mera till forande, än till jordbruket; och detta af det skäl, att (osv.). G. Adlersparre i LBÄ 27—28: 110 (1799). (Viljan) är en tankekraft, som med en ovilkorlig kraftyttring afgör, att så är det, och detta icke i allmänhet utan just med en sjelf. Wikner Tankar o. fr. 140 (1872). Redan året förut .. hade konungen (dvs. Kristiern II) afslutit med ryssarne en traktat om ett förbund mot Sverige, detta ehuru storfursten nyss hade stadfäst den under herr Svantes tid afslutna sextioåriga freden med Sverige. H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 456 (1877). Blott 28 af sidorna äro beskrifna och detta icke i oafbruten följd. A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 4: II (1908).
ε) i förb. med en prep., i uttr. som närma sig till l. öfvergå i bet. af tidsbeteckningar; jfr I 2 c δ samt DEN II 2 e ι.
α‘) [jfr t. mit diesem erbat er sich die schlüssel] i uttr. med detta, med dessa ord, då detta sagts, härmed (därmed). ”Det är du, som har lärt mig, att älgarna är ett med skogen,” sade Gråfäll, och med detta skildes han från Karr. Lagerlöf Holg. 2: 31 (1907).
β‘) [jfr ä. t. in diesem, nach diesem] (numera föga br.) i uttr. efter detta, efter denna (dessa) händelse(r) osv. (jfr I 2 c δ γ‘), härefter (därefter); för(e) detta, före den tid som här är i fråga, före denna (dessa) händelse(r) osv., förut (jfr I 2 c δ β‘); vid detta, härvid (därvid). Effter detta giorde Olof sig ferdig mäd sin här utur landet. Reenhielm Olof Tr. 35 (1691). En tid, då lyckelige ändringar, långt för detta tillredde, skulle ändteligen .. frambryta. Höpken 1: 10 (c. 1755). Vid detta skallade segerrop från hela hären. Strinnholm Hist. 1: 364 (1834). När de (dvs. de maskar som förtära ditt stoft) mätta, / Som du, aflida, / Skall efter detta / En matk dig bida, / Som närs och lefver, i evig tid, / Uppå ett samvete utan frid. Wallin Vitt. 1: 49 (1839).
e) [jfr motsv. konstruktion i ä. dan. o. ä. t. samt i eng.] (numera knappast br.) med syftning på enskildt ord (l. enskilda ord) l. hel sats (l. satsförbindelse), till genus o. numerus rättande sig efter en efterföljande substantivisk predikatsfyllnad. Tesse äre Pauli helie (dvs. Eliæ) ordh kortelige begripen (dvs. sammanfattade). O. Petri P. Eliæ g 4 a (1527). Thenna är een skadeligh mening. L. Petri Kyrkoordn. 81 a (1571). Denne är en af de vigtigaste och mest grannlaga ämbetsförrättningar för en Lärare. Handb. 1811, s. 114. Dessa äro undflykter Clara! dem jag ej emottager. Bremer Nina 113 (1835).
f) [sannol. efter Mat. 22: 39 (se andra språkpr. under a ofvan); desso är eg. dat. sg. n., men har, sedan ordets gamla böjning kommit ur bruk (jfr anm. sp. 879 ff.), kommit att användas utanför sitt eg. område o. har för den moderna språkkänslan karaktären af en oböjl. pronominalform l. af en ssgsled (jfr anm. nedan)] (arkaiserande, ofta skämts. l. med en viss föraktlig l. försmädlig bibet.) med syftning på enskildt ord (l. enskilda ord) l. hel sats (l. satsförbindelse), i uttr. desso lik, lik den l. det nu nämnda (saken l. förh. osv.), dylik, slik, liknande. Huru skola vi då försvara en sådan stadga eller smida på en ny, som är desso lik. Chydenius 388 (1779). Som man på grund af deras kanonad / Och annat desso likt berättade. Hagberg Shaksp. 3: 121 (1848). Vi veta alla, att öfverskriften lyder: ”Min kära, kära Anna Stina!” och underskriften: ”Din egen, egen Anders Petter” eller något desso likt. Noreen Spr. stud. 1: 65 (1894, 1895). Logiken är som synes den inom vänsterpressen vanliga, och sanningskärleken desso lik. VL 1906, nr 270 A, s. 3. Anm. De båda orden sammanskrifvas stundom, så t. ex. hos Hammarsköld Sv. vitt. 2: 88 (1819), Nicander Minnen 195 (1831), Topelius Fält. 4: 14 (1859).
III. [jfr motsv. anv. af d. denne, t. dieser, äfvensom af fr. ce, lat. hic o. grek. οὗτος] för att beteckna ngn l. ngt ss. för den talande (resp. skrifvande) o. den tilltalade (resp. läsande) bekant l. ss. allmänt känd(t), vanl. med bibegrepp af tillfredsställelse l. beundran o. d. l. af missnöje l. ringaktning o. d.; ofta utan ngn eg. innebörd, bl. för att åt uttrycket gifva en viss emfas; bl. i adjektivisk anv.; jfr DEN DÄR 3, DEN HÄR 3 samt DEN IV 2. (Mången) stötes af detta sjelfberöm hos Nestor, denna missaktning för dem till hvilka han talar. Leopold 5: 28 (1801). Hvad skall man säga om detta nykterhetsväsen ..? P. Wieselgren (1837; boktitel). Det enda någorlunda genomgående (hos medlemmarna af den siamesiska beskickningen i Paris) var den mörkbruna hyn och detta svarta, långa hår, glänsande i ett slags indigonyans. Sturzen-Becker 2: 63 (1861). Det var icke en af dessa skånska, hopgyttrade byar med små hvita lerhus eller stora, kringbygda gårdar på ömse sidor om byavägen. Wallengren Mannen med två hufv. 115 (1895). Eggande, hämndfulla äro dessa qvinnor i fornsagan. C. D. af Wirsén i PT 1900, nr 304, s. 3. En säregen och skiftande natur denna ombergstrakten! O. v. Friesen i Sv. turistfören. årsskr. 1906, s. 43. — särsk. [jfr t. diese pappeln auf den wiesen, diese buchen in dem hain! (Goethe)] (i vitter stil, i sht poesi) starkt emfatiskt, i utrop. O denna dofva ängslan, / o denna vindlöst stilla tystnad, / o denna evigt tomma dimma, / där intet hjärta klappar mot mig. Ekelund Syner 43 (1901).
IV. med relation till ngt i satssammanhanget följande; jfr DEN DÄR 4, DEN HÄR 4 o. DENNE HÄR 3.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. samt af ä. t. dieser o. lat. hic] refererande sig till en efterföljande relativ bisats.
a) [jfr fsv. han bant thässa fruo ij här se; thänne som nw är sakt aff war marskalk; ä. t. für seine schuld dieser seiner sünde, die er gethan hat] med starkare l. svagare bibegrepp af ngn af de anv. som omtalas under I o. II; numera brukligt bl. i samma mån som detta bibegrepp starkt framträder för tanken o. relativsatsen mera träder i bakgrunden ss. ett (mer l. mindre väsentligt) förtydligande tillägg.
α) i adjektivisk anv. Then ther stadeligha troor thenna oorden han här hörer, och thenna wårteknen som han anammar. O. Petri Handb. D 4 b (1529). Allenast at tu .. håller all thenna bodhen, som iagh biudher tigh j thenna dagh. 5 Mos. 15: 5 (Bib. 1541). All, / Thenna trä, här ståndha. Creat. mundi 9 (c. 1570). Thesse Nympher som sig ställa / In för Eders Maijestet. Stiernhielm Cup. Ballet (1649). Gif kraft åt dessa svärd, som i hvar götisk hand / För äran höja sig, att blott med segern fällas. Wallin Vitt. 1: 32 (1808). — (†, i vers) ställdt efter sitt hufvudord. Sij du på färgen dhenna / Som är uthi mitt håår. J. Columbus Vitt. 351 (1681).
β) i substantivisk anv. Denne som för dig stod, den du meentst wara Gudinna; / Är ifrå Stygia putt. Stiernhielm Herc. 288 (1668). Det är .. muntra scener dessa, i vilka atenarnas representanter framföras. Andersson Gr. dram. 255 (1885, 1910). Min bäste vän, denne som jag skrifver detta för. Wulff Dante 153 (1897). — särsk.
α‘) i neutr. sg. med syftning på ett sbst. (l. substantiviskt ord) af hvad genus o. numerus som helst, då pronominet efterföljes l. (i frågesats som inledes af interrog. pron.) föregås af substantivisk predikatsfyllnad; jfr I 1 c β o. II 2 b γ. Hwadh är thetta för städher min brodher, som tu migh giffuit haffuer? 1 Kon. 9: 13 (Bib. 1541).
β‘) i neutr. sg. med syftning på innehållet i en föreg. sats l. satsförbindelse. Aff thetta nw sagdt är kan man jw clarlegha nogh merkia, .. at (osv.). O. Petri Klost. C 2 a (1528). Mardachaj screff alt thetta som skeedt war. Est. 9: 20 (Bib. 1541). At iagh thetta alt som j hördt haffuen, predica skulle. Jer. 26: 12 (Därs.). Men hvarföre talar jag då allt detta, som jag nu talat? Wikner Tankar o. fr. 233 (1872).
b) [jfr d. denne sydlandske fyrighed, der er os nordboere saa uvant samt motsv. anv. af t. dieser o. fr. ce] med bibegrepp af den anv. som omtalas under III, stundom t. o. m. med denna ss. pron.:s hufvudbet., under det att bisatsen träder i bakgrunden för tanken ss. ett (mer l. mindre väsentligt) förtydligande tillägg.
α) i adjektivisk anv. ss. attribut. Denne halfkunnige hopen af missnöjda som så högeligen älska ett blindt rop. Thorild 2: 8 (1784). Ett af dessa många delningsförslag, som hans (dvs. K. X:s) djerfva inbillningskraft .. utkastade. Fryxell Ber. 11: 176 (1843). Ack, denna innerliga, gudaingifna humanitet, som vill sjunga för att de fattigas barn må röra de bara fötterna i glad dans. V. Rydberg (1876) hos Warburg Rydberg 2: 157. Han har hört till dessa lycklige, hos hvilka själens och kroppens spänstighet fått oförminskad fortlefva ända in i det sista. Annerstedt O. Rudbecks minne 5 (1902). Detta vackra, måleriska skånska halmtak, där de rödbenta storkarna så gärna slå sig ned om våren. H. Schück (1904) hos E. C. Tegnér V. skr. 1: III. Allt detta buller och bråk, denna trängsel som är mig så vidrig. Wulff Petrarcabok 219 (1905).
β) med underförstådt sbst. Läsning af en allvarsammare art, af denna, hvars syftemål är att sprida klarhet öfver de för menniskohjertat vigtigaste ämnen. Bremer Fam. H* 2: 30 (1831).
c) [jfr fsv. thässe män som her nw boa i landino, ä. d. huad er denne icke en statelig Almisse, som H(ans) N(aade) anrettet i Kiøbenhaffn, ä. t. dieser, der got den herren lestert, der thut gerad wider gott] (numera knappast br.) i (såvidt man från nutida synpunkt kan döma) rent determinativ anv., utan sådana bibet. som omtalas under a o. b.
α) i adjektivisk anv. En aff thesse män, som medh oss warit haffua j allan then tijdh, som Herren Jesus vth och in gick medh oss. Apg. 1: 21 (Bib. 1541; NT 1526: the, Luther (1535): vnter diesem mennern, Vulg.: ex his viris). (Jag) kan .. thetta Edle Palmträä ey förbigåå, som öfwer heela Indien wäxer, och kallas Cocos. Kiöping Resa 132 (1667). Thesse fyra Språken, som uthi thenna Book ära beskreffne. Språck- och ordb. 5 (1703).
β) i substantivisk anv. — särsk. om person. Denne, hon skyller för barnefaderen, neker hårdeligen därtill. Ärkeb. Abr. räfst 188 (1596).
2) med syftning på efterföljande enskildt (l. enskilda) ord l. på en efterföljande själfständig sats (l. satsförbindelse): (den osv.) som nu l. här l. nedan skall nämnas l. omtalas, följande, efterföljande, nedanstående.
a) [jfr fsv. thässe fughla äre idher forbudhne griiper oc örn (osv.) o. motsv. anv. i isl. o. ä. t.] (numera nästan bl. i högre stil, mindre br.) med syftning på enskildt l. enskilda ord.
α) i adjektivisk anv. BtFH 3: 4 (1531). Tesse godzsen kommo frå Domkijrkian: Suen Pedersson ij Haslösa (osv.). Skara stifts jordeb. 34 (1540). Desse slagz drycker skall tu beställa: / Malvasir, Alecant och Muscotella. Asteropherus 17 (1609). Medh Ridderskap begåfwades .. thesse twenne Pommerska Legater, Henrich Norman och Jörgen Pådewitz. Girs Erik XIV 11 (c. 1630). — särsk.
α‘) (numera knappast br.) med syftning på en omedelbart följande apposition, närmast motsv. nutida bestämd artikel. Sende wij .. tiil edher thenne godemen Cristoffer olson och gerlac. G. I:s reg. 2: 14 (1525). Desse tw weldige skiep Michill .. och Sambsson. Brahe Kr. 14 (c. 1585). Thenna ordh, antingen, eller. Lex. Linc. (1640; under disjunctio).
β‘) [jfr ä. d. thøsze effter(skref)ne garde] (†) med tillägg af ordet efterskrifven, afsedt att ytterligare tydliggöra, att det är ngt i det följande som åsyftas; jfr γ‘ slutet o. β α‘ samt b α slutet. Tenne epterscrifne tingest. G. I:s reg. 1: 175 (1523). Oloff Trottesson (höll) ting med tissa epter(skrif)ne xij (dvs. 12) men. BtFH 2: 19 (1538). Bruka thenne effterscriffne pilluler. B. Olavi 4 b (1578).
γ‘) [jfr fsv. systrana magho ey äta ällir drikka j androm stadhom utan j thänna twem, som är conuentz stuffuan oc siwka husit] (†) med ett inledande o. förklarande uttr.: nämligen, som är l. dyl. framför det åsyftade ordet l. de åsyftade orden. Thenne iij (dvs. 3) sogner som ær Edhsogen, Laxabygden, och Tisleskog sogen paa Dall. G. I:s reg. 1: 266 (1524). Greffue Christoffer (måste) bebreffua the lybbiske thesse landt i Danmarck, nembligen Krocken, Falster, Möenn och Gåtlandt. Brahe Kr. 14 (c. 1585). At bringa Folcket til Wälstånd (osv.) .. ther til höre thesse Stycken, som äro: … Risingh Kiöph. 5 (1669). — särsk. med sådant tillägg till pronominet som nämnes under β‘. Desse effter(skrif)ne bönder af Pellosniemi sochn, som äre Pååll Toijwoijnen (m. fl.). BtFH 3: 318 (1555). Thesse effterscreffna hierta stärckninger som äre, Violer, Roser (m. fl.). B. Olavi 45 b (1578).
β) i substantivisk anv. Thenne äro nyia testamentzens böker. Förspr. t. NT 1526, s. 3 b. Japhetz barn äre tesse: Gomer(,) Magog, Madaj (osv.). 1 Mos. 10: 2 (Bib. 1541). Thenne wore the nampnkunnigeste (af de svenska kvinnor som fördes fångna till Danmark). Frw Christina Her Steen Stwres effterleffwerska och hennes dotter. Svart G. I 48 (1561). Heet krydder, som tiena til at styrckia hiertat mz, äre thenna, Ambra, Storax (osv.). B. Olavi 45 b (1578). Kristendomens lösensord är detta: ”ofvantill” eller ”ofvanefter”. Rudin Ord t. ungd. 3: 26 (1903). — särsk.
α‘) (†) med sådant tillägg till pronominet som omtalas under α β‘ o. därjämte ett inledande o. förklarande uttr.: nämligen, som är l. dyl. framför de åsyftade orden (jfr α γ‘). Thenna effterscreffna hielpa bådhe emoot then kolda och heta orsaken, Nemligha silffuer och gullbladh, Coral (osv.). B. Olavi 45 b (1578).
β‘) [jfr fsv. er þetta förste broþur luttar wllaui oc rötne (osv.)] i neutr. sg. med syftning på ord af hvad genus o. numerus som helst, då pronominet efterföljes af en substantivisk predikatsfyllnad; jfr I 1 c β o. II 2 b γ. Thetta (är) theres nampn, Hunding, Regnar (osv.). O. Petri Kr. 20 (c. 1540). Thetta är Noahs söners slecht, Sem, Ham, Japhet. 1 Mos. 10: 1 (Bib. 1541).
b) [jfr fsv. sangren gik ivir þänna latins vers cantemus domino .. þät þyþer a vart mal vm þänna mato siungum guþi, d. min mening er denne: .., t. der erfolg davon war dieser: .., eng. what I have to say is this: ..] med syftning på en efterföljande själfständig sats l. satsförbindelse.
α) (numera i sht i högre stil) i adjektivisk anv. ss. attribut. Sidhan segher han (dvs. prästen) offuer barnet thesse ordh. O. Petri Handb. A 4 a (1529). Thenne Regula gäller lijka så wäl Qwinkön såsom Mankön till: Skall thet blifwa något gott aff, så måste man redeliga begynnat med them. Brahe Oec. 5 (1581). Tamyris .. kastade .. (Cyrus’ afhuggna hufvud) i et ämbar vpfylt med blod; med denne hädelse orden: Cyre, drick tig nu mät aff blod, effter tu altid warit så blodtorstig. Dryselius Monarchsp. 40 (1691). Såckerrören planteras på detta sättet. Linné Diet. 2: 150 (c. 1750). Antager man, att äfven det nya systemet är rätvinkligt, har man ytterligare dessa vilkorseqvationer: … Lindelöf An. geom. 166 (1864). Bernhard / .. började med dessa helga orden: … Lidforss Dante I. 3 141 (1903). — särsk. (†) med tillägg af ngt ord (följande, efterföljande, efterskrifven l. dyl.) som ytterligare tydliggör, att det är ngt i det följande som åsyftas; jfr a α β‘. Konungen (var) wid thenne efterföliande mening. Brahe Kr. 52 (c. 1585). Vij bliffue så hårdt aff thenna effterskreffna puncter tuingade. Rääf Ydre 1: 360 (i handl. fr. 1603). Wij skola merkia thenna föliande omständigheter. Botvidi Brudpr. 36 (1620, 1622). Feldtherrn (höll) denne effterfölliande taal till alle Tree Ständerne. RARP 1: 160 (1632).
β) med underförstådt sbst. Meningen är thenne. O. Petri Män. fall 102 (1526). Summan på Saken är denne: Jagh hafwer rönt wårt Swenska Tungomåls feel och fattigdom. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Historien är i två ord denna. Sturzen-Becker 2: 27 (1861). Grundtanken i dessa triumfer är denna: … Wulff Petrarcabok 426 (1907).
γ) i substantivisk anv., i neutr. sg. Thetta är lyfftes oordhet, Jach skall komma j thenna tijdhen. Rom. 9: 9 (NT 1526). Thetta sägher Herren the Hebreers Gudh, Slepp mitt folk at the mågha tiena migh. 2 Mos. 9: 1 (Bib. 1541). Thetta är thet Jesaia Amoz son sågh om Juda och Jerusalem(:) Jes. 2: 1 (Därs.). Dätha altjd ä’, som för min’ Ögon leker: / Ska’ du på lykten (dvs. till slut) från din’ Egna Flythia bo? Börk Dar. 139 (1688). (Aron smålog,) Skrapande sig vid örat och halfbrydd talande detta: … Runeberg 1: 116 (1832). Detta var genast min bön: ”Måtte gudarna nu vara blinda, / Äljes bedårar du dem …” Wulff Petrarcabok 212 (1905). Härpå har svarats ungefär detta. Cederschiöld Kon.-sagor 19 (1910).
3) (i skriftspr.) med syftning på en efterföljande infinitiv (med bestämningar) l. att-sats; numera bl. för att starkt framhäfva inf. l. bisatsen, vanl. med syftning samtidigt på ngt förut omtaladt, af hvilket inf. l. bisatsen utgör en sammanfattning l. närmare förklaring.
a) [jfr fsv. þet hauir jäc giuiþ til strengnes domkirkiu .. þo med þänna skiälum at iäc skal haua thettä sama goz j minä lifdaghä] (numera mindre br.) i adjektivisk anv., ss. bestämning till ett (abstr.) sbst., hvars innehåll närmare angifves af den efterföljande infinitiven l. att-satsen; jfr DEN III 1 a β. Them gaff han .. thesse swar, att (osv.). Brahe Kr. 21 (c. 1585). Effter som .. Wj uthi denne bedröfwelige tillståndet moste lefwa, att (osv.). RARP 2: 39 (1633). Kärlek .. / Dänna löhnen migh förlänar / Älskas effter mitt behag. Skogekiär-Bergbo Vis. 10 (c. 1650, 1682). Just denna konst, att ej fela, är smaken. Leopold 5: 1 (1801).
b) [jfr ä. d. saa har frugten af min fredsommelighed været denne, at ..] med underförstådt sbst. — särsk. (pleonastiskt) ss. ett slags formell predikatsfyllnad, anteciperande en inf. l. att-sats som utgör det logiska predikativet till ett i hufvudsatsen stående sbst.; jfr DEN III 2 a β. L. Petri Kyrkoordn. Til läs. 6 (1571). Först war theras mening thenna, at (osv.). Brahe Kr. 53 (c. 1585). Orsaken hwarföre Wästgötha Lagen nu af Trycket vtgår, är egentligen thenne, at man hafwer funnit henne wara ett af wårt Fädernes Lands och Tungomåls äldste och ädlste Klenodier. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Ibland Gudz marga .. welgierningar .. är .. också thenna; at wi wåra tanckar i tal och skrifft vppenbara kunne. Swedberg Schibb. a 2 a (1716). Ett löfte, som må ingifva bäfvan, detta att vända sig bort från all jordisk glädje och endast söka .. Guds rike och dess rättfärdighet! Rydberg Rom. d. 180 (1892). Det är en viktig sak, denna, att alla huvudstavelser ha samma intentionella längd vid lika starkt framhävande. Wulff Värsbildn. 13 (1896).
c) i substantivisk anv., i neutr. sg.; jfr DEN III 4 c.
α) [jfr fsv. þetta er war willi, at war son pätur bondde fa þenna sama luttin o. motsv. anv. af holl. dit, ä. t. dies(es), äfvensom fr. ce] anteciperande en inf. l. att-sats som utgör hufvudsatsens logiska subj. Summan vthaff thet sagt är, är thetta, ath wij haffuom en sådana öfuerstaprest, som (osv.). Ebr. 8: 1 (NT 1526). Thetta (är) een almenneligh Regla, at man vthtydha skal Scrifft medh Scrifft. L. Petri Kyrkoordn. 3 b (1571). Thetta står til at märckia, at (osv.). Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Detta, att Följa sin natur, det är således Verldens allmänna och högsta Rätt. Thorild 3: 320 (1794). Detta är lif, blott detta: att njuta af lifvet. Tranér Anakr. 157 (1833). Det är ju ej så litet, detta att under alla förhållanden kämpa för hvad man tror rätt. C. D. af Wirsén i PT 1901, nr 64 A, s. 3. Se detta, att jätten hade råkat landsmän, hade fört hans tankar tillbaka till Västergötland. Lagerlöf Holg. 2: 453 (1907).
β) (numera föga br.) anteciperande en att- sats som utgör hufvudsatsens logiska obj. Hwj giorde tu oss thetta, at tu icke kalladhe oss, tå tu drogh til strijdz emoot the Midianiter? Dom. 8: 1 (Bib. 1541). Dätta allenast haffva vij hoos dem förmådt, att dee icke häller draga till Muscow och låtha consecrera sigh. RP 8: 34 (1640).
γ) styrdt af en prep., anteciperande en, logiskt sedt, af prep. beroende inf. l. att-sats. Just i detta, att vårt väsen är sådant, att förr eller senare måste mönsterbilder, idealer för tänkandet och görandet framlysa i vårt medvetande, just däri och allena däri består det företräde vi äga framför djuren. Rydberg Varia 1: 104 (1889, 1894). (Den moderna radikalismen gör sig) kemiskt ren från allt, som heter intuition .., från detta att betrakta och belysa tingen inifrån subjektet. Norström E. Keys tredje rike 22 (1902). Den salighet vi längta efter måste bestå just i detta, att få se honom (dvs. Kristus), såsom han är. Böös Betr. 59 (1903).
V. i anv. i hvilka den hänvisande bet. hos pron. förbleknat l. försvunnit o. ersatts af andra, speciella, därur utvecklade bet.; jfr DEN IV.
1) [jfr ä. t. dieser — jener, ä. eng. this or that, lat. hic — hic] vid uppräkningar l. vid angifvande af två l. flera alternativ osv.: en viss (o. en viss annan osv.), en — en annan, den ene — den andre; jfr DEN IV 1 a.
a) i adjektivisk anv. Då .. de särskilda (romerska) Konungarne icke äro fullt historiska personer, blir det så mycket vådligare att bestämma, att denna lag härrör från Romulus, .. denna från Numa o. s. v. Lysander Rom. litt. hist. 60 (1858). — särsk. (†) i motsättningen denne — den andre, den ene — den andre. Och han giorde .. twå Cherubim .. på bådha endanar aff Nådhastolenom, en Cherub på thenna endan, en annan på then andra endan. 2 Mos. 37: 8 (Bib. 1541). (Man) måste .. taga i acht, om Melodien .. fordrar thenne eller then andre Verszarten. Arvidi 193 (1651).
b) (mindre br.) i substantivisk anv. om person. Denne gör så och denne så. — särsk. (†)
α) [jfr ä. t. diesen soll disz und jens schenden, den andern ein anders] i motsättningen denne — en annan, en — en annan, den ene — den andre. Thenne döör .. rijk och säll .. Men en annan döör medh bedröffuadhe siäl. Job 21: 23 (Bib. 1541).
β) i förb. den eller denne, den eller den (se DEN IV 1 b), den ene eller den andre. I Mina Systrar .. tar Tabeas dygd i acht; / Tar icke efter then ell’ thenne, / J ha’n en härlig bild i henne. Lybecker 182 (c. 1715).
c) [jfr d. tale om dette och hint, mnt. dit und dat (se DITT OCH DATT), t. dies und das, eng. this and that] (mindre br. utom i γ) i substantivisk anv. i neutr. sg. Then som .. / .. älskar tassl’ ok tissla / Om Thetta, thet ok thet. Lucidor Hel. I 4 b (1674). — särsk.
α) (†) i motsättningen detta — annat, ett — ett annat, det ena — det andra. Tu måste låta blifwa thetta här och thet ther, thetta i dagh och annat i morgon. Muræus Arndt 2: 272 (1648). At ingen skal kunna thetta eller annat rätt på Swenskan tyda eller vthsäija. Arvidi 2 (1651).
β) i motsättningen det — detta l. detta — det, ett — ett annat, det ena — det andra. Gud (gifver) dhen eena dhetta dhen andra dhet. S. Agrell (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 77. Du vill det, men jag vill detta. Thorild 3: 240 (1793).
γ) (i sht hvard., fullt br.) i uttr. skilja (o. d.) mellan detta och detta, skilja mellan olika saker. För att sluta rätt måste man .. lära sig skarpt skilja mellan detta och detta. H. Larsson i Läsn. f. sv. folket 1900, s. 29.
δ) (föga br.) i förb. detta och detta, ngt visst, en viss sak, somligt, det och det (se DEN IV 1 c). Detta och detta är ett object för Regeringsmagten .. detta och detta åter är icke ett object derföre. Biberg 1: 67 (c. 1814).
2) (i sht filos., mindre br.; jfr dock slutet) för att beteckna ngt ss. (konkret l. individuellt) bestämdt o. skildt från annat; bl. i substantivisk anv. i neutr. sg. En sådan sak är en sådan sak. Factum är Factum. Detta är Detta. Thorild 3: 165 (1791); jfr Ahnfelt Bev. ord 309 (1879). (Det förnuftiga måste) vara bestämdt (konkret) ett och detta. Klockhoff E. skr. 329 (1864). jfr: Predicatet .. är (i vissa omdömen) en allmän notion; Subjectet deremot ett Detta. Snellman El.-curs 2: 52 (1840). — särsk. [uttr. hafva sannol. uppkommit gm ombildning af det ofvan citerade uttr. hos Thorild] (fullt br.) i uttr. låta detta vara detta o. d., låta (osv.) en sak vara l. gälla för hvad den är, icke söka göra en sak till ngt annat än den verkligen är o. d. (Den yttersta vänstern) har den förtjänsten att låta kulturen vara en sak och kristendomen en annan sak och att så till vida ”låta detta vara detta”. J. Personne i Sv. tidskr. 1893, s. 610. Hos oss får icke detta vara detta. VL 1894, nr 57, s. 2.
B)
VI. (†) ss. rel. pron.
1) ensamt; jfr DEN IX. Then andra Orsaken (till föreliggande arbetes utgifvande) .. är Studerandes Nytta och Gagn: Thesse .. Iagh för nödigt achtat hafwer medh thetta mitt Wärck vndsättia (dvs. bistå). Arvidi A 8 b (1651). — särsk. i neutr. sg., med syftning på (innehållet i) en hel sats l. satsförbindelse. Thette tu så beställe wiltt. G. I:s reg. 19: 164 (1548). Dette I effterkommendes warde. Oxenst. brefv. 1: 148 (1620). Dätta iagh så widlyffteligen hafwer welat vthföra, medan detta Ordet icke fins i några Skriffter annorstädes. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under Husl). Detta iag och uthi alla 12 Himmelska Tecknens betydande, nogsamt wijst. Rudbeck Atl. 3: 117 (1698).
2) i förb. med rel.-partikeln DÄR; jfr DEN X. (Drottning Kristinas) General Gouverneur thenna ther .. mycket här til hulpet, at thena Sagan nu utkommer på wårt Swenske modersmåhl. Reenhielm Olof Tr. Föret. 2 (1691).

 

Spalt D 879 band 6, 1910

Webbansvarig