Publicerad 1901   Lämna synpunkter
APRIL april4, stundom (i sht i vissa delar af Gld o. Nld) apri4l (apri´l Weste, apri´ll Almqvist, Dalin; i vers — ∪ Rydelius Vitt. 70 (1721) m. fl.; rimmande med -il4 Bondepract. A 7 b (1662) osv., Wirsén Visor 33 (1899); rimmande med -i4l Hedenstierna Ljud o. oljud 222 (1886) samt i det skånska rimmet April, april, din gamla fil), r. l. m.
Ordformer
(aprill Lucidor Hel. Dd 2 b (1673) osv., Noreen Rättskr. gr. 35 (1892). amprild P. J. Gothus Bön. A 5 a (1572). amprill I. Erici 1: 78 (c. 1640). amperilld Krook Cal. 5 b (1690). ampril Dens. Almanach 1704, s. A 14 b. Anm. I ä. litteratur brukas vanl. den lat. böjningen: gen. aprilis G. I:s reg. 5: 79 (1528) osv., Stiernman Com. 6: 48 (1711); ablat. aprili G. I:s reg. 2: 62 (1525); skämtsamt förekommer aprilis (nom.) hos C. F. Dahlgren S. arb. 2: 32 (1829))
Etymologi
[fsv. april, af lat. aprilis, adj. o. sbst.; jfr d., nor., t., holl. o. eng. april, ä. t. aprille, fr. avril. Betoning af första stafvelsen, hvarpå den ofvan anf. anv. i ä. sv. vers tyder, förekommer äfv. i vissa sv. dial. (se Nilén Allmogem. i Sörb.) likasom i nor. (se Knudsen Den landsgyldige norske uttale 163 (1876)). — Formerna amp(e)ril(l)d, ampril(l), som i ofvan citerade skrifter anföras ss. tillhörande allmogespråket, bero möjl. på omdaning af ordet i anslutning till adj. AMPER i bet. ”som biter l. svider i skinnet” (se AMPER 1 b); jfr: Ampril (såsom af Amper och illd). Krook Almanach 1704, s. A 14 b]
den fjärde månaden i året; ”gräsmånad”. April har trettio dagar. I början, midten, slutet af april. De första (sista) dagarna i (af) april. I dag är det då riktigt april. Det har varit en vacker, en ruskig (regnig, våt) april i år. I min tijdh är stoor bläst (dvs. blåst) och kyld, / Ty kalla migh bönder Amprild. / Tå skal man bådhe plöya och såå, / Gott är och late sigh ådhro slå. P. J. Gothus Bön. A 5 a (1572); jfr Krook Cal. 5 b (1690). Oss gafs en liten mellan-roo, / Som var dock intet mer til troo, / Än Aprils klara väder. Rydelius Vitt. 70 (1721). Straxt Isen gådt af i April går Is-gäddan til. Salander Gårdsf. 158 (1727). Vill du blott som jag vill, / Skall vår brudsäng bäddas så der medio April. Bellman 4: 29 (1791); jfr anm. till a o. b. Gråta hör också till kärlekens lycka, / En rättskaffens kärlek är våt som April. Braun N. dikt. 22 (1840). Det under April vanligen mycket ostadiga och ombytliga vädret. NF 1: 925 (1876). Det var i medio af April. Strindberg Fjerd. 33 (1877). Det var April i almanackan och, ovanligt nog, äfven i naturen. Hedenstierna Komm. 1 (1891). Med aprils vanliga nyckfullhet hade vädret totalt skiftat sedan gårdagen. Levertin Lifvets fiender 117 (1891). Intet är som väntanstider, / vårflodsveckor, knoppningstider, / ingen maj en dager sprider / som den klarnande april. Karlfeldt Frid. vis. 80 (1898). — i ordspråk o. ordstäf. April med sitt skinn (dvs. sken) lockar barnen ut och in. April kiörer små Barnen in / med sitt Regn åg (dvs. och) skarpa skinn. Krook Cal. 5 b (1690). April torr åg (dvs. och) ren, / är Bonden till stort meen / Men Aprils Regn tro man förwist, / gier äring stor förutan brist. Därs. April våt, och Majus kall, / Fyller Bondens Hus och Lador all. Bondepract. D 1 b (1800); jfr Sv. ordspr. 4 (1865) [jfr t. nasser april und kühler mai füllt die speicher und macht viel heu (Wander)]. jfr Ant. tidskr. VII. 2: 30 följ. — i personifikation. Opp, gamla hållkarl vid norra polen, / April med pelsen! C. F. Dahlgren S. arb. 1: 93 (1824). Därs. 2: 31 (1829). Fru April. Tavaststjerna Laureatus 87 (1897). Den skojaren April. Därs. 186. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.] med ordningstal (l. adj. siste) ss. attribut utmärkande viss dag i månaden april. (Den) 1 (första) april (år) 1900. I dag är det (den) första (l. förste) april. Dat(um) aff wår gård Norby 26 April ett Tusende Femhundrade på thet Femptijonde. HSH 2: 62 (1550). Den siste april på aftonen samlades altid alla drängarne i byn och gingo omkring, gård från gård, och söngo ”Maj i by”. Lovén Folkl. 126 (1847).
b) attributivt i uttr. april månad. Före, i, under, från och med, efter april månad. Före april månads utgång. Dijkman Ant. 109 (1703). Ängarne (skola) vara stängde och hägnade straxt efter Skier-Torsdagen i April Månad. Salander Gårdsf. 124 (1727).
Anm. till a o. b. Att i sv., liksom i t. m. fl. språk, april o. öfriga månaders namn brukas med föreg. ordningstal (l. adj. siste) i bet. ”dag uti ifrågavarande månad”, beror på det under medeltiden o. äfv. senare rådande bruket att angifva datum i latinsk form, hvarvid dagens ordningsnummer, eg. attributivt med ett följande dies, dag, men oftast med detta underförstådt, följdes af månadens namn ss. gen.-bestämning. Denna lat. gen. bibehölls urspr. vid datering såväl i ä. nysv. som i flere andra språk, så att man t. ex. skref (den) 1 (förste) Aprilis, (den) 9 Maji osv. Sedermera utbyttes den lat. formen mot den svenska, så att man fick uttr. den 1 (första) april osv. Lat. gen. ligger till grund också för det ngn gg förek. uttr. medio april. — Äfv. den attributiva användningen af april o. öfriga månadsnamn torde böra betraktas ss. beroende på inverkan från lat., där motsv. namn fungerade ss. adj.-attribut.
c) bildl., särsk. med tanke på april ss. den tidiga vårens l. den ombytliga väderlekens tid. Sorg och glädje kunde vexla inom ett ögonblick hos honom (dvs. den unge löjtnanten), som regn och solsken i April; han var ju ock i lifvets April. Knorring Qvinn. 1: 36 (1836). Säg, var du ung? Säg, mins du dessa åren? / O mins du lifvets skimrande April? Wirsén Dikt. 1: 74 (1876). April. E. Lundquist (1885; boktitel). jfr: Aprilis .. Ach stackars månad, som man skulden therför ger / Då mästdels en April man hos hvar menska ser. Liedbeck Almanach 1746, s. A 6 a.
d) (enst.) sinnebildligt om den ysterhet o. lefnadslust som framkallas af april ss. vårens tid. Tackan yr och vill, / Upfyld af April, / Roar all den ludna flocken. Dalin Vitt. 4: 139 (1741).
e) [jfr motsv. anv. i d., t., holl. o. eng. samt det fr. poisson d’avril, aprilnarr (eg. makrill), äfv. i uttr. donner un poisson d’avril, faire manger du poisson d’avril, gifva ngn l. låta ngn äta en ”aprilfisk”, dvs. på ett l. annat sätt locka ngn i en fälla, t. ex. narra ngn att gå lång väg förgäfves, o. därigenom göra honom till föremål för åtlöje. — Om ursprunget till den gamla sed som ifrågavarande språkbruk åsyftar har man framställt många hypoteser, af hvilka ingen torde kunna anses fullt tillfredsställande; se t. ex. Haug Chr. antiqv. 161 (1813), NF 1: 925 (1876), Borchardt o. Wustmann Die sprichwörtl. redensarten 25, 26 (1894). Enl. en förklaring, som förekommer t. ex. hos Schrader Bilderschmuck der deutschen sprache 331, 332 (1894), skulle den ombytliga o. liksom gäckande o. bedrägliga väderleken i april hafva gifvit anledning till språkbruket. — Det fr. uttryckets ursprungliga bet. är osäker, liksom dess förhållande till motsv. germ. uttr. ej kan anses fullt utredt; jfr dock C. A. F. Mahn i Archiv f. das studium der neueren spr. 23: 444 följ. (1858)] i uttr. som syfta på seden att den första (stundom äfv. den sista) april göra ngn till föremål för åtlöje gm att på ett l. annat sätt narra honom till att företaga ngt omotiveradt l. tro ngt uppdiktadt, urspr. (o. så ofta ännu) gm att under ngn förevändning locka honom att förgäfves gå ngnstädes. Ber jag Plejon om slut (dvs. afgörande) i min klara sak, så skal han först tala vid vederbörande och skicka målet til honom; men aldrig vet jag hvar han bor eller hvar jag får det igen. Skall då April räcka året öfver? Dalin Arg. 2: 406 (1734, 1754). På Första Dagen i April, Vil hvar och en sig klokast tycka. / En Narr den andra narra vil. Dens. Vitt. 4: 472 (1749). Man .. bör (aldrig) sätta tro till något, som säges den första eller den sista April. Wacklin Minnen fr. Österb. 1: 49 (1844). jfr Carlén Sv. familjeb. 2: 6, 7 (1851). — särsk.
α) [jfr nt. ‘n eersten april kann ‘n narren schikken wo’n will (Berghaus) o. t. der april thut was er will; jfr äfv. t. am ersten (und letzten) april schickt man die narren wohin man will o. holl. op den eersten april zendt men de gekken waar men wil] (†) i talesättet April visar sin narr hvart han vill. Törning 7 (1677). jfr: Den förste dagen vthi April plägar man med Aprille Zedlar, eller annat wijsa förwetne och nyfijkne til sine bekante, och sedan dhem för sin nyfijkheet (dvs. nyfikenhet) förbrå (dvs. förebrå). Därs. jfr äfv.: Den första April skickar man sin narr hvart man vill. Haug Chr. antiqv. 161 (1813).
β) [jfr t. jemand in (den) april schicken, führen, senden, zum april schicken, d. dial. vis jæn i aprel (Feilberg)] (numera föga br.) i uttr. skicka (ngn) i april. Lind (1749). Möller (1790).
γ) [jfr d. sende en april] (föga br.) i uttr. skicka ngn april. Den ganska bekanta, ehuru ej prisvärda plägsed, att mången på första dagen i April månad skickar en och annan, som de dertill på slugt sätt förmå, April, och på detta sätt gör honom till Aprilnarr. Haug Chr. antiqv. 161 (1813). Meurman (1846). Carlén Köpm. 2: 390 (1860).
δ) (föga br.) i uttr. narra ngn i april. Almqvist (1842). Det finns betänksamt folk, som börjar frukta, / Att de sig låtit narra i April. Sehlstedt 5: 115 (c. 1870).
ε) [möjl. bildadt efter ssgrna APRIL-NARR, -NARRI o. förbindelsen skicka ngn april; jfr d. narre en april] i uttr. narra (ngn) april, narras april. Möller (1782, under april). I dag, / Om någon är narrad Aprill, är jag. Franzén Skald. 4: 246 (1797, 1832; i dikten Den 1 Aprill). jfr: Allt (hade) gått .. som en dans .. och ingen blifvit narrad första April. Wingård Minnen 3: 45 (1846; om en stormning med lycklig utgång som företogs den första april). — i allmännare anv.: spela (ngn) ett puts. Cramær Skämt. 37 (1846). Aptekarn är en spefågel, som .. otaliga gånger narrat .. herr Ridderling att föra in falska och löjliga nyheter i bladet .. Hvad är påtagligare, än att han också denna gång narrat tidningsskrifvaren April ..? Palmblad Nov. 4: 186 (1851). Vid femti (år) narras kärleken April. Strandberg 4: 43 (1857). — om naturen l. väderleken i april månad. Jag .. tycker mig se förut .. huru vi efter några varma dagars smek uppvakna en vacker morgon flata, då vi plötsligt blifva varse alla föremål omklädda i snö. Så plägar alltid April månad narra oss April. Törneros Bref 1: 109 (1825). Wirsén Visor 33 (1899).
ζ) [jfr d. løbe april] (numera föga br.) i uttr. löpa l. springa (osv.) april, eg.: (låta narra sig att) springa åstad som en tok för att uträtta ett fingeradt ärende o. d.; äfv. i allmännare anv.: blifva lurad; bringas på villospår. Bellman S. skr. 4: 434 (1794). Jag ville ge pension åt alla skärgårdens enkor, om Guldbrandsson ännu i åtta dar löpte April. Carlén Köpm. 1: 142 (1860). Laurén Minnen 332 (1877). Springa april. Hahnsson (1884). (†) Men tå mitt bod (dvs. bud) .. begärade klädrna .. föllo icke allenast spotske swar, wthan mitt bod .. måste gå den långe wägen April, och aldeles omsonst (dvs. förgäfves) med lång nääsa. Växiö domk. arkiv 1667, s. 322. Jag ger hin at löpa deras april. Stagnell Baron Sjelfklok 10 (1753).
η) [jfr motsv. anv. i d. dial. (Feilberg), t. kiss, kiss april (Gutzeit), april, april, fr. poisson d’avril ss. utrop] ss. utrop till den som blifvit narrad april. April, april (l. april, min narr)! April, april, din dumma sill, jag kan narra dig hvart (l. hvad l. hur l. hur mycket l. så lätt osv.) jag vill [jfr t. april, april, ich kann dich narren wie ich will]. Carlén Sv. familjeb. 2: 6 (1851). En skälm är Calle Vinter, / Rose Vår dig narra vill, / Men tro ej deras finter .. / April! April! April! Topelius Läsn. f. barn 3: 177 (1871, 1883; i dikten Sista april).
Ssgr: A: (c) APRIL-ANSIKTE03~020, äfv. ~200. (enst.) om ett ansikte där uttrycket så snabbt växlar som väderleken i april. Hon är icke alls vacker, .. men hennes Aprilansigte har dock sina små behag. Bremer Grann. 1: 45 (1837).
-ARTAD~20. (Konstutställningen) gör .. ett intryck af spädhet, som är alltför aprilartadt vårlik. C. R. Nyblom i PT 1892, nr 93 A, s. 3.
(c) -BERÖM~02. (enst.) beröm så opålitligt som väderleken i april. Bemödandet att vinna hopens April-beröm. Lidner 1: 355 (1784).
-BLOMMA~20. Dalin Vitt. 3: 105 (c. 1745).
(e) -BREF. (†) jfr -SEDEL. S. Bielke (1671) hos Carlson Hist. 2: 363. —
-DAG~2. Lindecrantz Thielo Den gröna april 50 (1767). Säg, hvad liknar du (dvs. människohjärtat) mest? En bleklagd Nordens Aprildag: / Solen och skyarna der täfla om löje och gråt. B. E. Malmström 6: 11 (1845). Anna Olins lilla näpna ansikte klarnade upp som en Aprildag. Tavaststjerna Marin 181 (1890).
(c) -FÖRSTÅND ~02. (enst.) War ganska wachtsam öfwer ditt barn i thes wankelmodige Aprilförstånd, at May-fråst icke må skada thes blomster. Sparfvenfeldt Ench. 143 (1696).
-HÄFTE~20, af en tidskrift o. d. —
(c) -LYNNE~20. ombytligt lynne. NF 1: 925 (1876).
-MORGON~20. En kulen Aprilmorgon. Fries i SAH 23: 222 (1847).
(jfr b) -MÅNAD. (aprils- Var. rer., Lex. Linc. (1640). aprill- Burman Almanach 1721, s. A 5 b; april- Wollimhaus Syll. (1649, under aprilis), Lind (1749)) [jfr d. aprilmaaned] (†) Var. rer. 4 (1538). Lind (1749, under april).
(e δ, ε) -NARR~2. [jfr ä. d. aprilnar, d. aprilsnar, t. aprilsnarr, eng. april’s l. april fool; jfr äfv. fr. poisson d’avril] (numera mindre br.)
a) om ngn som blifvit (l. blir) narrad april. Plägseden att skicka aprilnarrar. Haug Chr. antiqv. 102 (1813). Serdeles roade man sig åt Tieffenbach. Han hade kommit till Frankfurt den 1 April och flytt derifrån den tredje. Han hade farit, skrefvo somliga, som en riktig Aprilnarr. Fryxell Ber. 6: 279 (1833).
b) i allmännare anv. om den som blifvit narrad l. varit utsatt för ngt puts. Lindfors (1815). Kindblad (1867).
(e δ, ε) -NARRI~20. Det är egentligen före klockan 12 på dagen som April-narri’t bör ske. Carlén Sv. familjeb. 2: 6 (1851). Aprilnarrit, Vaudeville-Bagatell i 1 Akt. Fritt efter Erik Böghs danska Original. J. Philipsson (1855; boktitel). VL 1893, nr 108, s. 4.
-NATT~2. Denna julnatt är .. så mild, att man skulle tro att det är en aprilnatt. PT 1900, nr 65 A, s. 3. —
-REGN~2. Dalin (1850). Aprilregn Ger frukterna hägn. Sibyllæ prophetia 23 (1853).
(e) -RESA. (†) Rosenfeldt Vitt. 201 (1686).
(e) -SEDEL. (aprille- Törning) [jfr ä. d. aprilseddel] (†) jfr -BREF, -SKRIFT. Törning 7 (1677; se under APRIL e α). Aprilsedel, Schedula delusoria, ludibrio plena, ineptiæ. Schultze Ordb. 4066 (c. 1755).
-SKEN. (aprils- Eichstadius Almanach 1643, s. A 4 b) (†) om månskenet i april. Thet nyia Aprilsskenet. Eichstadius Almanach 1643, s. A 4 b. Fult (dvs. fullt) Aprilskeen. Därs. A 6 a.
(e β, γ) -SKICKNING~20. (föga br.) April-skickning är et mer än tusenårigt gykleri. Möller (1790).
(e) -SKRIFT. (aprile- Block) (†) Iagh .. månde hålla så thetta, som flere slika lösa Pappers-Lappar för en Aprile-Skrift .. utkastad af fåfängt och emot almäna bästa illa sinnat Folkslag .. at narra och målroa några Lättingar. Block Progn. 2 (1708). Lindecrantz Thielo Den gröna april 97 (1767).
(e) -SKÄMT~2. VL 1893, nr 108, s. 3.
-SNÖ~2. (aprille- Törning. aprils- Dahlstierna) Så wäll de Blödige som Örlogs Hiältar raska, / De smälta alla bort; lijk som een Aprils-snöö. Dahlstierna Kungask. B 2 a (1697). i ordspråk o. bildliga uttr. Aprille Sniö, är så godh som Fåregiö (dvs. fårgödsel). Törning 7 (1677) [jfr t. aprilschnee ist besser als schafmist]; jfr Carlén Sv. familjeb. 2: 4 (1851). Hvad är qvinnan ..? Aprilsnö blandad med regndugg. Nybom 4: 196 (1848). Qvinnotycken, aprilsnö! Topelius Vint. I. 2: 360 (1860, 1880) [jfr t. aprillenwetter, männerschwüre]. —
-SOLSKEN~02 l. ~20. särsk. till c. NF 1: 925 (1876).
(e ζ) -SPRING~2. (föga br.) Löpa aprillspring. Carlén Köpm. 2: 55 (1860).
-STORM~2. Lindecrantz Thielo Den gröna april 30 (1767).
-SVÄRM~2. I Maji och Junii, doch ibland i April .. svärma Bij. En April-Svärm löper fahra, om kall väderlek påkommer, at dö af hunger. Triewald Bij 64 (1728).
(e) -VERK. (enst., †) gyckelskrift, satir. April-värk om vår härliga tid. Dalin (1740; boktitel).
-VIND~2. Schulthess (1885).
-VÄDER, se d. o. —
-VÄXT~2. växt som blommar i april. Skånes april-växter. Hildebrandsson i UVTF 28: 48 (1881).
(e) -ÄRENDE~200. (föga br.) Serenius (1741). Deleen (1829).
B (†): APRILS-MÅNAD, -SKEN, -SNÖ, se A.
-VÄDER, se APRILVÄDER.
C (†): APRIL(L)E-SEDEL, -SKRIFT, -SNÖ, se A.
-VÄDER, se APRILVÄDER.

 

Spalt A 2046 band 2, 1901

Webbansvarig