Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYV- sty1v-.
Ordformer
(schtwff- 1590 (: schtwffbarnn). ste- 1604 (: stebarn). stef- (-ff-) 1528 (: steffader)1788 (: steffader). stif- (-ie-, -ij-, -ff-) 1544 (: stijffzdotter)1731 (: Stiff-man). stiu- 1623 (: stiubarn)1652 (: stiusson). stiuf- (-ij-, -iw-, -j-, -ff-, -v-) 1525 (: stiuffbarn)1926 (: stjuffader). stiug- 1591 (: stiugbarn). stuf- (-ff-) 1549 (: stuffbarnn)1733 (: Stufswärfader). sty- 1674 (: Stymoer)1749 (: Sty-barn). stÿf- (-ff-) 1564 (: stÿffadh(e)r)1757 (: stÿf Swerfader). stym- 1870 (: stymmor)1973 (: stymmor). styv- (-yu-, -(f)f-, -w-) 1553 (: styw modher) osv. stö- 1701 (: stösvärfader). stöf- (-ff-) 1620 (: stöffdotter)1657 (: stöfson))
Etymologi
[fsv. stiup-, stiuf-; jfr fd. stif(f)-, stef(f)- (d. stif- l. stiv-, sted-, ste-), fvn. stjúp-, stjúk-, stýp-, nor. dial. styv-, stjuk-, styk(k)-, mlt. stēf- (lt. stiep-), ffris. stiāp- (fris. styp-, styf-), mnl. stief- (nl. stief-), fht. stiof-, stiuf- (t. stief-), feng. steop- (eng. step-); besläktat med STUV, sbst.1, o. eg.: stympad, ofullständig. — Jfr STOPPA, v.]
ss. förled i ssgr betecknande familje- o. släktskapsförhållanden, ss. styvmor, styvsyster o. d., eg. med bet.: stympad, berövad, i avsaknad av, med syftning på s. k. naturligt l. medfött familje- l. släktskapsförhållande. Schultze Ordb. 5169 (c. 1755).
Ssgr: A: STYV-ANHÖRIG. (†) anhörig (se anhörig 1 a β α‘) gm styvskyldskap; jfr -förvant. Raab Reg. 1746, 2: 324. —
-BARN. [fsv. stiupbarn]
1) äkta makes l. makas barn (se d. o. I 1, 1 b δ) i tidigare gifte. OPetri Tb. 51 (1525). Nu äre thär två dötrar efter Nils Pärsson, som äre mine stebarn. HB 3: XII (1604). Stjufbarn hafwa ingen rätt till delaktighet i pension efter Stjuffader. SPF 1826, s. 141. Hon gjorde allt för att hålla sig väl med styvbarnen. Krusenstjerna Pahlen 1: 38 (1930). MotRiksd. 1974, nr 1245, s. 7.
2) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som behandla(t)s styvmoderligt (se -moderlig 2 b); ngn gg äv. om barn som utan att vara styvbarn behandla(t)s likt ett sådant. Balck Es. 29 (1603). Jag är ledsen, at jag icke kan vara så mycket jag ville uti laboratorium, hvilket, så länge något återstår af Lärboken at redigera, måste vara mit stjufbarn. Berzelius Brev 13: 115 (1828). Gud fader har inga stjufbarn; — staten, inga heller. ÅbSvUndH 12: 147 (1855). Denna skygghet (hos Tanja i förhållandet till modern) förökades ännu mera af, att hon ofta hört njanja säga, det Anjuta och Fedja voro Elena Pavlovnas älsklingar, medan Tanja åter var styfbarnet i familjen. Hedberg Kovalevsky 8 (1889). Styfbarnet i den nya organisationen blir tydligen latingymnasiet, särskildt dess grekiska linje. PedT 1903, s. 127. Lundegård StrindbgM 77 (1920). särsk.
a) i uttr. livets l. ödets l. lyckans l. tillvarons l. mänsklighetens o. d. styvbarn, person som livet osv. farit hårt fram med l. som missgynnats av livet osv. Frey 1841, s. 156 (: lyckans). Hellberg Samtida 4: 55 (1871: mensklighetens). Ditt sinne gärna ömmat / för lifvets styfbarn, fantasiens folk. Nyblom Rim 153 (1889, 1904). De stora männen blevo alltför ofta tillvarons styvbarn. Bergman Skepp. 235 (1915). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 551 (1916: ödets). Söderholm Port. 71 (1937).
b) [jfr uttr. samhällets olycksbarn (se olycks-barn 2)] (numera mindre br.) i uttr. samhällets styvbarn, person som missgynna(t)s l. behandla(t)s styvmoderligt av samhället. Janson Par. 165 (1900). François Villon .. betraktades nästan som .. ett af samhällets styfbarn. Levertin 11: 6 (1901). Med tusen nålsting har jag fått känna, att jag alltid varit samhällets styvbarn. Berg Lie Minn. 137 (1929; angivet ss. yttrat av A. Strindberg 1884).
-BRODER, se -bror.
-BRODERLIG. [jfr -bror] särsk. bildl., om lott: orättvist liten. Hvad utrymmet (på världsutställningen i London 1862) angår, så är det .. sant att Ryssland erhållit en nog styfbroderlig lott i expositionslokalen och knappt lika i omfång med Sverige och Norge. Topelius 24: 290 (1862).
-BROR l. -BRODER. [fsv. stiupbrodhir] manligt styvsyskon; äv. (o. i ä. tid företrädesvis): halvbror. OPetri Tb. 297 (1529; om halvbror). År 1563. vti Augusti månad lät .. (E. XIV) sin Stiuf-broder, Konung Johannem III .. i fengsligt förwar settja. Rüdling 250 (1731). Konung Knut i Dannemark och Engeland, war antingen Konung Olofs (dvs. O. Skötkonungs) halfbroder, eller styfbroder. Lagerbring 1Hist. 1: 242 (1769). Berzelius Själfbiogr. 19 (c. 1845; om styvbror). Styvbro[de]r. Dels om sammanbragta barn, dels (möjl. ngt mindre fackl.) om halvsyskon. Östergren (1949).
Ssg: styvbrors- l. styvbroders-lott. lott (se lott, sbst.2 3) avsedd för styvbror l. som styvbror äger rätt till; särsk. i bildl. anv. om mindre l. njuggare del l. lott av ngt. OUTorsslow (1868) i 3SAH LV. 1: 111. —
-DOTTER. (styv- 1528 osv. styvs- 1544) [fsv. stiupdottir] kvinnligt styvbarn; jfr dotter 2. OPetri 1: 401 (1528). Sedan afträdde Egil bo och gård åt Torsten och drog söder ut till sin svärson Grim på Mossfäll, ty af de fränder, som ännu voro i lifve, älskade han mest sin stjufdotter Tordis, Grims husfru. Bååth EgilS 224 (1883). Lamm i 3SAH LIII. 2: 146 (1942).
Ssgr: styvdotter-dotter. NoraskogArk. 5: 347 (1786).
-son. Bergius Småsak. 7: 3 (1757).
-FADER, se -far.
-FADERLIG, adj.; adv. (ålderdomligt) -en (numera föga br., Lind 1: 1478 (1749), VexjöBl. 13/2 1846, s. 2), -t (Frey 1844, s. 251, osv.).
1) motsv. -far 1: som har avseende på en styvfar l. som är en styvfars; som kännetecknar en styvfar (i sht utgående från uppfattningen av en styvfar som orättvis (o. sträng) l. ogin l. kärlekslös mot sitt l. sina styvbarn); som har avseende på l. kännetecknar en styvfars. Så vet Emanuel aldrig af någon faderskärlek. Modern är gift med en annan man, som behandlar barnet hårdt och styffaderligt. PT 1712, nr 295 A, s. 2. Min Styffaderliga plikt har jag gjort, och velat er väl också. Michaelson Ungk. 112 (1892).
2) i bildl. anv. (motsv. -far 2); särsk. utgående från uppfattningen av en styvfar ss. orättvis(t sträng) l. ogin l. kärlekslös mot sitt l. sina styvbarn. Stiernstolpe Arndt 1: 126 (1807). Stjuffaderlig delning. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 191 (1825: den styffaderliga regeringen). Den styffaderliga hand hvarmed UnionsKonungarne styrde Sverige. Forsell Stat. 40 (1844). Mången .. tillbakaskjuten och Stjuffaderligen behandlad yngling. VexjöBl. 13/2 1846, s. 2. ”Lokes smädelser” är en dikt, som här och hvar lider af författarens styffaderliga sätt att behandla den lyriska formen. Fröding Eftersk. 2: 131 (1894, 1910). Den tredimensionella konsten .. är vi okunniga om och behandlar styvfaderligt. Vi 1965, nr 21, s. 43.
-FAMILJ. familj där mannen l. kvinnan är styvförälder l. båda är styvföräldrar (äv. i kombination med att de är biologiska föräldrar till ett l. flera gemensamma barn), familj med styvförälder l. styvföräldrar, familj med styvbarn. SvD 8/10 1982, s. 22. Därs. 21/10 1986, s. 16. —
-FAR l. -FADER. [fsv. stiupfaþir]
1) person som gm gifte kommit i fars ställe för sin hustrus barn (i föregående gifte); jfr fader I 1. JönkTb. 117 (1528). Herr Sten Thureson .. blef Konung Karl Knutssons Stiuf- eller Fosterfader. Peringskiöld MonUpl. 42 (1710). Man talar om styfmödrar, men styffäder äro ofta icke en bit bättre. Blanche Bild. 2: 163 (1864). Krukovskaja RyDag. 25 (1938).
2) i jämförelse l. i bildl. anv.; särsk. utgående från uppfattningen av en styvfar ss. orättvis(t sträng) l. ogin l. kärlekslös mot sitt l. sina styvbarn. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag skall .. aldrig tillåta, at detta sublima styckes sublima Fader, i någon mån blir Stjuf-fader emot detsamma. Beskow (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 22. Om Poe, såsom litteraturhistorierna göra gällande, är den amerikanska novellens fader, så var den amerikanska novellen ett posthumt barn till honom och hade styvfäder, som gjorde sitt bästa att dölja det verkliga faderskapet. Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 243 (1931). Makedonien var som en flicka, lämnad med en liten förmögenhet i sin grymme styvfaders våld. Olzon Nevinson Vittne 101 (1936).
-FARBROR l. -FARBRODER~020. (numera föga br.) om bror till ngns styvfar; jfr farbroder 1. VDAkt. 1781, nr 615.
-FARFAR l. -FARFADER~020. (numera föga br.) om far till ngns styvfar. Karlson ÖrebroSkolH 2: 91 (i handl. fr. 1716). Tersmeden Mem. 3: 103 (c. 1790).
-FARMOR l. -FARMODER~020. (numera föga br.) om mor till ngns styvfar. BoupptVäxjö 1861.
-FÄDERNE. (†) fäderne (se d. o. 1) på styvfars sida. Weibull LundLundag. 139 (1884).
-FÖRVANT. (†) anförvant gm styvskyldskap; jfr -anhörig. Melin JesuL 1: 187 (1842).
-FÖRÄLDER. (förälder som är) styvfar l. styvmor; jfr -föräldrar. MotRiksd. 1974, nr 1245, s. 7.
-FÖRÄLDRAR, pl. [jfr t. stiefeltern] särsk. om föräldrar i äktenskap med sammanbragta barn (ur aspekten att de är styvfar o. styvmor om än inte till samma barn); äv. (o. numera i sht) motsv. sg. -förälder: (föräldrar som är) styvfäder l. styvmödrar. Styvföräldrar, såväl styvmödrar som styvfäder, är i regel bättre än sitt rykte. BoupptSthm 1672, s. 818 b.
Ssg: styvföräldra-par. särsk. bildl., om fågelpar med gökunge. NDA(A) 15/3 1921, s. 8.
-HALVBROR. (†) styvbror. VDAkt. 1783, nr 102.
-KUSIN. (numera föga br.) om kusin till ngns styvsyskon. SLeijonhufvud (1908) hos Horn Lefv. 188. —
-MAMMA. (ngt vard.) styvmor. Altén Troll. 20 (1797).
-MODER, se -mor.
-MODERLIG, adj.; adv. -en (numera föga br., Lind 1: 1477 (1749), Weste FörslSAOB (c. 1817)), -t (SC 1: 837 (1821) osv.) [jfr -mor] Lind 1: 1477 (1749).
1) motsv. -mor 1: som har avseende på en styvmor l. (i sht) kännetecknar en styvmor (i sht utgående från uppfattningen av en styvmor som elak l. kärlekslös l. orättvis l. sträng mot sitt l. sina styvbarn); som har avseende på l. (i sht) kännetecknar en styvmors. Vptänd aff ett styffmoderligit haat. Seneca RasHerc. A 6 a (1648). (Drottning Margareta) omfattade .. (änkehertiginnan Elisabet av Slesvigs) barn med all moderlig eller styfmoderlig ömhet. Lagerbring 1Hist. 4: 31 (1783). (Sannolikt) är att Tiberius och Livia, han af fruktan, hon af styfmoderlig hätskhet, påskyndat den .. hatade ynglingens (dvs. Agrippas) undanrödjande. Kolmodin TacAnn. 1: 13 (1833). Renner Eberhart Varg 164 (1946).
2) i bildl. anv. (motsv. -mor 2); särsk.: (orättvist) njugg l. ogenerös l. missgynnad (i sht förr äv. allmännare: ringa, obetydlig); jfr -faderlig 2. LittT 1797, s. 5. Styfmoderlig min lycka var / Från mina allraförsta dar. Atterbom SDikt. 1: 65 (1837). Kommunikationen med moderlandet var .. (i vissa kolonier i Australien) mycket stjufmoderlig. Andersson Verldsoms. 3: 44 (1854). Sverige! dina unga döttrar föder du alltför styfmoderligt upp, och det skall hämnas på dina söner och döttrar allt intill tredje och fjerde led. Bremer Hertha 447 (1856). På hufvudets vägnar var han styfmoderligt utrustad, och han blef innan kort en lämplig driftkuku inom teatern. Hellander Teaterorig. 58 (1900). Den ofta svåra och till följd därav styvmoderligt lottade uppgiften att samla texter. FoF 1932, s. 169. särsk. i fråga om sätt att behandla ngn l. ngt; särsk., allmännare, betecknande att (del av) ngt (särsk. ämne l. ämnesområde i en framställning) ägnas ringa l. blott ytlig uppmärksamhet.
a) i uttr. styvmoderlig behandling. Dalin (1854).
b) ss. adv., i uttr. bli l. vara styvmoderligt behandlad l. behandlas styvmoderligt o. d. SC 1: 837 (1821). Naturen har visst icke, hvarken i ett eller annat afseende, behandlat henne stjufmoderligt. Carlén Repr. 383 (1839). Det är liksom en smula ruskigt och otrefligt att se sig tillhöra ett stånd (dvs. lärarkåren), som sekler igenom behandlats styfmoderligt. AnderssonBrevväxl. 2: 33 (1845). Om verkningarna häraf (dvs. av att en kroppssida ofta utsätts för avkylning) icke upphäfvas genom arbete och kroppsrörelse, kommer den styfmoderligt behandlade sidan af kroppen att försvagas. Idun 1888, s. 79. LundagKron. 2: 426 (1921: av lyckan). DN(A) 15/12 1964, s. 17.
Avledn.: styvmoderlighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara styvmoderlig; särsk. till -moderlig 2. Palmblad Norige 124 (1846).
-MOR l. -MODER. [fsv. stiupmodhir]
1) person som gm gifte kommit i mors ställe för sin äkta mans barn (i föregående gifte); jfr moder, sbst. 1. OPetri Tb. 131 (1526). Kan hända, att någon så ogudhachtigh wore och the blodskam giorde, att han när sine faders hustro låghe, thet är hans stifmodher, miste lif sitt, bådhe han och hon. Lagförsl. 112 (c. 1609). Nej, dotter, aldrig skall du finna mig — / Hwad wanligtwis stjufmödrar klandras för — / Ogin mot dig. Hagberg Shaksp. 6: 6 (1849). DN 10/11 1982, s. 22. särsk. i ordspr. l. ordstäv (utgående från uppfattningen av en styvmor ss. elak l. kärlekslös l. orättvis(t sträng) l. ogin mot (o. därför avskydd av) sitt l. sina styvbarn; jfr 2); jfr 2 a. Then icke wil lydha modher, han moste lydha stiwffmodher. OPetri 3: 78 (1530). Så är stiuffmoder moot barn, som salt j såår ögon. SvOrds. C 2 a (1604). (Hon) fick sanna det gamla rönet, att ’den som får styf-moder, han får äfven styf-far’. SvFolks. 407 (1849). ”Inte så illa”, sa’ han, som missade hyndan och träffade styvmodern med stenen. Strömberg GrOrdspr. 52 (1949). Styvmors klapp är hårdhänt. Holm Ordspr. 315 (1964).
2) i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; särsk. utgående från uppfattningen av en styvmor ss. elak l. kärlekslös l. orättvis(t sträng) l. ogin mot (o. därför avskydd av) sitt l. sina styvbarn. Naturen är allom menniskiom för en rätt elskande modher och ingom för styffmodher. Girs Edelh. A 2 b (1627). Där .. (så) skeer .. (är inget tvivel om) att .. (drottning Kristina) ju oss som alle andre sine barns älskande Moder och icke som een Styffmoder anseendes warder. Stiernhielm (SVS) III. 1: 163 (1653). På Ert yttre måste Ni använda mer omsorg! Tag Er tillflykt till konsten, där naturen mot Er varit styfmoder. Fahlcrantz Schiller Fiesko 42 (1821). I Themiskyra kring Thermodon vid det haf, / Där Salmydessos skjuter upp skarptandad bank, / Mot skepp en styfmor, hvarje sjömans vederpart. VLitt. 1: 71 (1875).
a) i ordspr.; jfr 1 slutet. Wetst tu icke at girughet är sin egen styfmoder. Scherping Cober 1: 164 (1734). Lättia är alla dygders styfmoder. Därs. 335. Armod är konstens styfmor. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) om fågelhona i förhållande till sin gökunge. Rosenius SvFågl. 2: 409 (1926).
c) (†) om träd på vilket inympats en ympkvist. Bruno Gumm. 228 (1762).
d) [jfr d. stifmodersblomst, t. Stiefmütterchen, eng. stepmother, alla: styvmorsviol; sannol. efter it. matrigna, styvmorsviol, till viso di matrigna, styvmorsansikte, med syftning på formen o. utseendet på blomman som har en ansiktsliknande form o. anses påminna om ansiktet hos en elak styvmor (se LHermodsson i StModSpråkv. 19: 42 ff., 53, 57 ff. (1956)); enl. en annan förklaring skulle växtnamnen förklaras av att de tre största o. färggrannaste kronbladen i folkfantasin liknats vid en mor o. hennes döttrar, medan de minsta kronbladen setts som hennes ogint behandlade styvdöttrar] ss. förled i ssgr betecknande växten styvmorsviol (o. åkerviol); se -mors-blom, -blomma, -viol m. fl.
Ssgr: styvmors-, äv. styvmoder(s)-blom. (i sht i vitter stil) till -mor 2 d, koll.: styvmorsviol; jfr blom 1 b. Ossiannilsson Tidsdikt. 86 (1912, 1916). En dag i juni tog skolan slut / Hur lätt var den vanliga vägen hem / bland styvmorsblom i Råå ängar. Jönsson MSkepp 5 (1936). Selander Sommarnatt. 30 (1941).
-blomma. (numera nästan bl. i vissa trakter) till -mor 2 d, = -mors-viol; jfr blomma, sbst. 2. Linné Örtabok 189 (1725). Post Ogräsv. 44 (1891; om åkerviol). Hon hade det förvånade och egensinniga kattansikte, som man ibland ser på styvmorsblommor i rabatter. Marcus-Fall Baum MännHot. 217 (1930). SAOL (1973). särsk. (förr) om torkad styvmorsviol med medicinsk anv. Lindgren Läkem. (1891). Krook Handköpsben. 138 (1951).
-blomster. (numera föga br.) till -mor 2 d, = -morsviol; jfr blomster 2. Linné AdonisStenbr. 14 (1732). Östergren (1949; angivet ss. ibland använt äv. om åkerviol).
-gräs. (förr) till -mor 2 d: styvmorsviol; jfr gräs 3 b. Palmberg Ört. 342 (1684). Steinmejer Palmberg 231 (1733).
-gåva. (mera tillf.) till -mor 1, 2: gåva som är njugg l. ogenerös som om en styvmor skulle ha givit den, styvmoderlig (se d. o. 2) gåva. Fröding Eftersk. 1: 47 (1896, 1910).
-knapp. (numera föga br.) till -mor 2: styvmoderligt (se styv-moderlig 2) njugg l. snål. Mot osz (dvs. oss kvinnor) Naturen wi så styfmors-knapp ei finne, / At hon har gåfwor spart för kroppen wår ell’ sinne. Kolmodin QvSp. 1: 237 (1732).
-ros. (i vissa trakter) till -mor 2 d: styvmorsviol. Dybeck Runa 1847, s. 25.
-stam. (†) till -mor 2 c: ympstam. Agardh Bot. 1: 273 (1830).
-viol. till -mor 2 d: växten Viola tricolor Lin.; stundom äv.: (den förr ss. varietet av V. tricolor Lin. uppfattade) växten V. arvensis Murr., åkerviol. Linné Fl. nr 721 (1745). MosskT 1890, s. 503 (om åkerviol). En luftig matta av blommande styvmorsviol. Fatab. 1954, s. 201. särsk. (förr) om torkad styvmorsviol med medicinsk anv. Krook Handköpsben. 138 (1951). Styvmorsviol (herba violae tricoloris). VaruhbTulltaxa 3: 299 (1953).
-ört. (†) till -mor 2 d: styvmorsviol. Bromelius Chl. 121 (1694). Lindestolpe FlWiksb. 40 (1716).
-MORBROR l. -MORBRODER~020. (numera föga br.) jfr -farbror. Bergius Småsak. 7: 6 (1757). BL 15: 251 (1848).
-MORFAR l. -MORFADER~020. (numera föga br.) jfr -farfar. VDAkt. 1725, nr 585. MinnGPrästh. 5: 178 (1929).
-MÅG. (numera föga br.) om person gift med ngns styvdotter. BoupptSthm 1671, s. 629. Schück Shaksp. 1: 173 (1916).
-PAPPA. (ngt vard.) styvfar. FinT 1932, 1: 334. —
-SKYLDSKAP~02 l. ~20. (numera föga br.) släktskap via l. släktskap återgående på styvfar l. styvmor. Borg Luther 1: 172 (1753).
-SLÄKTING. (†) = -förvant. Lind (1749; under stieff-verwandten).
-SON. (styv- 1527 osv. styvs- 15931652) [fsv. stiupson]
1) manligt styvbarn. OPetri Tb. 170 (1527). ConsAcAboP 1: 535 (1652).
2) i bildl. anv. av 1; jfr -barn 2. (Grymt o. oförnuftigt är det) at ställa till åtlöje en olyckelig styfson åt den partiska naturen, för det hon med niugga händer tilldelt honom de gåfvor som hon slösat på andre. Kellgren (SVS) 1: 153 (1776); jfr Därs. 5: 274 (1795). Han är en jordens utbörding och styvson, som aldrig ägt en tumsbredd mark. Blomberg Bab. 230 (1928). Denne gudars styvson. Fredenholm SmålVis. 36 (1934).
-SVÄR l. -SVÄRE. (styv- 15841633. styvs- 1603) (†) = -svärfar; sannol. äv. om svåger gm giftermål med styvsyster l. halvsyster (se -syster); jfr sväre. 2SthmTb. 7: 4 (1584). UpplDomb. 1: 99 (1633).
-SVÄRA. (†) = -svärmor; sannol. äv. om svägerska gm giftermål med styvbror l. halvbror (se -bror); jfr svära, sbst. 2SthmTb. 7: 5 (1584). Därs. 43.
-SVÄRE, se -svär.
-SVÄRFAR l. -SVÄRFADER~020. (numera mindre br.) om person som är styvfar till ngns make l. maka (o. därigm i köttslig svärfars ställe). BoupptSthm 1673, s. 102 a. Löfgren TenngjH I. 3: 338 (1950).
-SVÄRFÖRÄLDRAR, pl. (numera mindre br.) om föräldrapar som är styvföräldrar till ngns make l. maka (o. därigm i köttsliga svärföräldrars ställe). VDAkt. 1717, nr 1 (1716). SPF 1834, s. 527.
-SVÄRMOR l. -SVÄRMODER~020. (numera mindre br.) om person som är styvmor till ngns make l. maka (o. därigm i köttslig svärmors ställe). BoupptSthm 1672, s. 743 a, Bil. (1666). Löfgren TenngjH I. 3: 430 (1950).
-SVÄRSON. (numera mindre br.) om man gift med ngns styvdotter (o. därigm i köttslig svärsons ställe). Rig 1964, s. 102.
-SYSKON.
1) om vart o. ett av sammanbragta (se sammanbringa 2) barn, särsk. i pl.: sammanbragta barn; äv.: halvsyskon. HammarkDomb. 22/5 1627. Det gör nu mera intet stort til saken, antingen Olof Skötkonung, eller Knut (den store) warit styfsyskon eller halfsyskon. Lagerbring 1Hist. 1: 242 (1769). Göth Böss. 52 (1926).
2) i bildl. anv. Musiken, efter hon är ett styfsyskon till dansen, får ej negligeras. JournLTh. 1810, s. 391.
-SYSTER. [fsv. stiupsystir] kvinnligt styvsyskon; äv.: halvsyster. OPetri 1: 400 (1528).
B: STYVS-DOTTER, -SON, -SVÄR, se A.

 

Spalt S 13565 band 31, 1993

Webbansvarig