Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUNKTERA puŋkte4ra, vard. äv. puŋt-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (OPetri 1: 120 (1526) osv.); -ARE (särsk., i sht förr, till 3, Nordforss (1805), 3NF 16: 272 (1932)).
Etymologi
[fsv. punctera, sticka, stinga (GU C 20 502, 503); jfr d. punktere, senisl. punktera, t. punktieren, fr. ponctuer, pointer (jfr POÄNGTERA); av mlat. punctare; till PUNKT. — Jfr INTER-, KONTRA-PUNKTERA]
1) anbringa punkt(er) l. prick(ar) på (ngt); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med (ett mönster av) punkter l. prickar; prickig; jfr PUNKT 1, 1 a. Underärmer af punkteradt tyll. NJournD 1856, s. 103. (Bakelsen) punkteras i klyftorna med chokladglasyr. Grafström Kond. 253 (1892). (Rit-)öfningar på rutadt och punkteradt papper. RedHLärarinnesem. 1894—95, s. 27. — särsk. i fråga om punkter l. prickar som icke tänkas ss. avsiktligt anbragta.
a) i fråga om naturliga punkter l. prickar l. punktlika fördjupningar på (delar av) växter l. djur; i p. pf.; jfr PUNKT 1 b. VetAH 1776, s. 276. Ett stort lodjur med vackert punkterad päls. Munsterhjelm Järvl. 6 (1925). jfr HARTS-, OLJE-PUNKTERAD.
b) (i sht i vitter stil) i annan anv.; särsk. i uttr. punkteras av ngt, vara punkterad av l. med ngt, ha punkt- l. pricklika inslag av ngt, här o. där avbrytas av ngt som (på avstånd) ter sig ss. ett antal punkter l. prickar. Löfskogar, punkterade med rodnande rönnar. Snellman Gift. 1: 269 (1842). Där ligger Åresjön längst ned, punkterad med små mörka prickar, hvilka föreställa fiskarbåtar. Strindberg TrOtr. 4: 178 (1897). Skridskobanans hvita täcke punkteras af små kraflande svarta figurer; de likna flugor på en sockerkaka. SD(L) 1905, nr 28, s. 1.
2) utforma (ngt) medelst punkter, framställa (ngt) av punkter; ofta i fråga om punktmanér i bildkonsten (gravyr, litografi, målning); i sht i p. pf. samt ss. vbalsbst. -ing (äv. mer l. mindre konkret); jfr PUNKT 1, 1 a. De puncterade Linierna. Rålamb 8: 73 (1691). Punktering .. (dvs.) Prickarne på en gravur eller miniaturmålning. Dalin (1855). Om litografen .. önskar efterbilda olika schatterade ytor, kan en sådan effekt ernås genom punktering. HantvB I. 7: 309 (1939). — särsk. i p. pf. i utvidgad anv., om teknik i bildkonsten: som arbetar med punkter, grundad på användning av punkter. (C. D. Friedrichs) punkterade färgteknik. Josephson Romant. 40 (1926).
3) (i sht förr) spå o. d. på grundval av ett antal punkter som anbragts på marken l. tecknats på ett papper o. förenats till symboliska figurer; äv. allmännare: spå; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; jfr PUNKT 1. Dähnert 228 (1746). Kloka Män och visa Qvinnor, som kunde punctera, se i händer, spå, och mer sådant lappri. Dalin Vitt. 3: 320 (c. 1752). Din Rättares spådom eller punctering, at jag skall tillträda fidei Commisset, effter dig. ÅgerupArk. Brev 28/3 1776. Dalin (1855). 3NF 16: 272 (1932: punkterare). — jfr NUMMER-PUNKTERARE, -PUNKTERING. — särsk. (†) i utvidgad anv., om sak: innehålla tecken l. märken (på ngt framtida). Första qvarteret (dvs. månfasen), puncterar i början på väta, och sedan på klara och kulna dagar. Menlös Alm. 1742, s. 21.
4) (†) gm upprepade stick med ett spetsigt föremål anbringa en bild i huden på (ngn), tatuera (ngn); äv. med avs. på bilden: anbringa gm stick; jfr PUNKT 1. En ganska gammal, blind och på kroppen mycket puncterad (tattuerad) man. Landell Bligh 103 (1795). Tatueringen är ganska smärtsam, ty mönstret punkteras genom stick med ett skarptandadt verktyg. Samtiden 1873, s. 127.
5) med. med en (ihålig) nål (l. en kniv) göra (ett) instick i (kroppshåla, hålorgan l. vävnad m. m.) för uttömmande av vätska (l. för erhållande av vävnadsdel till undersökning); äv. med obj. betecknande vätska som på detta sätt uttömmes resp. varelse på vilken insticket göres; jfr PUNKT 1. VetAH 1764, s. 320. (Kirurgen) punkterar .. utgjutningar i knäleden af hvilket slag och vid hvilken tidpunkt som helst. Hygiea 1881, s. 331. Så punkteras lungsäcken, hjärtsäcken och buken, när där finnas utgjutningar. Holmgren InlInvSj. 37 (1933).
6) [efter eng. puncture] i fråga om förhållandet att en pneumatisk ring (på bil l. cykel) råkar skadas av ngt vasst föremål (en spik l. nål o. d.) som gör ett större l. mindre hål i den (så att luften strömmar ut); jfr PUNKT 1.
a) i pass. l. p. pf., om ring (l. hjul med hänsyn till dess ring): genomstickas resp.: som blivit genomstucken. Då en ring punkterats. Nerén HbAut. 1: 138 (1911). Det punkterade hjulet. Wretman StBilB 124 (1952).
b) intr.
α) om ring (l. hjul): genomstickas, få punktering. Östergren (cit. fr. 1910). När en bakring punkterar. Wretman StBilB 125 (1952).
β) om bil- l. cykelåkare: få punktering (på en ring). Enskede punkterade på tredje etappen (i cykelloppet). ST(A) 1928, nr 163, s. 16.
c) (tillf.) i aktiv transitiv anv., om bil- l. cykelåkare: få punktering på (en ring l. ett hjul). Einar Aspman punkterade en bakring och samma malör hände även för (osv.). UNT 1929, nr 10265, s. 7.
d) ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet att en ring skadas så att luften går ur (eg. gm att ringen genomstinges av ett vasst föremål); äv. konkretare, om den uppkomna skadan. NTIdr. 1903, s. 304. En punktering är en förarglig händelse, som alla bilister måste räkna med att råka ut för. Wretman StBilB 124 (1952).
7) (i fackspr.) vid kopiering genomsticka l. fixera modellens viktigaste punkter o. åstadkomma l. uttaga motsvarande punkter på det material varpå l. varav kopian skall framställas; särsk. i fråga om visst (numera med apparat utfört) förfarande vid utformningen av en skulptur som (stundom i annan skala) kopieras efter en gipsmodell o. dyl. l. efter en annan skulptur; jfr PUNKT 1, 7. NF 2: 515 (1877). En lärgosse (till skulptören) .. punkterade och grofhögg det marmorblock, som (osv.). Lundegård Prom. 2: 24 (1893). HantvB I. 2: 266 (1934).
8) urmak. med spetsigt redskap noggrant markera platsen för ett hål som skall borras i en urdel; jfr PUNKT 1. Punkteringen för ett hål (vid justering av ur). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 56 (1881). Punktera hålen. Ericsson Ur. 147 (1897).
9) (numera knappast br.) sjukgymn. = HACKA, v. 3 c slutet; jfr PUNKT-HACKA. Hartelius Sjukgymn. 93 (1870). Punktering .. (är liktydigt med det) slag af hackning, som utföres med fingerspetsarna på det sätt, att de sista ”likarna” .. derunder intaga en lodrät rigtning mot den så af dem behandlade delen. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 159.
10) (i sht i fackspr.) anbringa punkt(er) på l. i l. vid (ngt) för att markera ngt l. för att ge det en viss innebörd o. d.; ange l. beteckna l. markera (ngt) med punkt(er); låta (ngt) representeras av punkter; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing (äv. mer l. mindre konkret); jfr PUNKT 1. De stungna eller punkterade runorna. Munch FsvFnoSpr. 124 (1849). Ord som finnas i texten, men ej kunnat uttydas äro — utan att stå inom klammer — blott punkterade. Hermelin BrBarck XII (1913). Kartan (över Naffentorps by 1660) markerar åker genom streckning och äng med grov punktering. SvGeogrÅb. 1929, s. 107. (Det är möjligt) att förlagan haft den påbörjade versraden struken på ett otydligt sätt, t. ex. genom punktering under texten. HT 1937, s. 6. — särsk.
a) mus. i p. pf., om not: efter vilken anbragts en l. två punkter för angivande av att dess tidsvärde förlänges med hälften resp. tre fjärdedelar. Weste (1807). Punkterade fjerdedelsnoter. Svensson Sångmet. 56 (1889). Bergenson Mus. 42 (1903).
b) språkv. förse (hebreisk text l. ordform o. d.) med (av punkter l. streck bestående) vokaltecken (som sättas över l. under raden); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; jfr PUNKT 1. Scherping Nyck. 86 (1730, 1754). De protestantiska teologernas vördnad för Masoreternas punkterade text. 2SAH 58: 126 (1882).
11) (numera föga br.) = INTERPUNKTERA; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om sätt varpå ngn interpunkterar l. varpå en skrift är interpunkterad; jfr PUNKT 2. Kan och wäl henda ath någhre flere försumelse finnas på oordhom sillaber bookstafwer eller punctering. OPetri 1: 120 (1526). Punktera en skrift. Lindfors (1824). Texten återgifves .. med nödig modernisering af ortografi och punktering. KyrkohÅ 1918, LittÖ. s. 78.
12) (†) lantmät. bestämma l. markera de punkter (på marken) som skola bilda hörn i de (den) vid en fältmätning tänkta figurerna (figuren); äv. med obj. betecknande figur; jfr PUNKT 7. Landtmätaren sjelf .. puncterar Åkerfigurerne. LandtmFörordn. 77 (1725). PH 8: 360 (1766).
13) (†) avdela l. uppställa (en framställning) i punkter; jfr PUNKT 9. Schroderus Dict. 227 (c. 1635). (Instruktionen) är redan på Collegii befalning af H:r Leijonstedt och mig puncterat. Bark Bref 1: 137 (1703).
14) (†) tvista (med ngn), disputera (med ngn); jfr PUNKT 9. Jag puncterade starkt med Skepparen Pettersson om mina paketer. Porthan BrCalonius 213 (1795). Ahlman (1872).
15) (†) bestämma l. överenskomma om den precisa tiden för (ngt), utlova (att vara ngnstädes precis vid viss angiven tidpunkt); jfr PUNKT 10 b slutet. (Sv.) Punktera, (fr.) prendre jour et heure, prendre assignation. Weste (1807). Jag har punkterat at vara där kl. 5. Dens.
16) (†) lita på (ngn); jfr PUNKT 10 b slutet. (Sv.) Jag kan punktera på honom, (fr.) je puis me reposer sur sa fidélité, sur son exactitude. Weste (1807).
Ssgr: A: (7) PUNKTER-APPARAT. konst. punkteringsapparat. —
(3) -KONST. (i sht förr) spådomskonst o. d. grundad på ”punktering”, geomanti; äv. om annan spådomskonst. Lagerbring HistLit. 59 (1748). Puncter-konsten eller Vettenskapen, at genom numrors sammanställning förutspå tilkommande händelser. Kellgren (SVS) 2: 249 (1787). NF 19: 134 (1895).
(2) -MANÉR. (föga br.) punktmanér. Dalin (1855). SvUppslB (1935).
B: (7) PUNKTERINGS-APPARAT. konst. använd vid utformningen av en skulptur som kopieras efter en gipsmodell o. dyl. l. efter annan skulptur. Laurin Milles 31 (1930).
-KONST.
1) konst. till 2: punkteringsmanér. UB 1: 633 (1873).
2) (i sht förr) till 3: punkterkonst. Fersen HistSkr. 1: 35 (c. 1790). Rydberg Ath. 278 (1859).
(2) -MANÉR. konst. punktmanér (vid gravyr). Dalin (1871).
-MASKIN. konst. till 7: punkteringsapparat. Bergh Konst 96 (1894, 1908).

 

Spalt P 2425 band 21, 1955

Webbansvarig