Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENSION paŋʃω4n (läses som det stafvas Sjöberg FörslSAOB (1815)), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. PENSIO, f. Anm. Förr användes pensio äv. med genomgående lat. böjning. G1R 3: 295 (1526: pensiones, pl.; i bet. 1). Därs. 296 (: pensionem, ack. sg.; i bet. 1).
Ordformer
(pan- 16871703. pang- 18031871. pen- 1524 osv. -scion 1526. -sio 1544. -sion 1524 osv. -sionn 1559. -sjon 18031871. -tion c. 15851707)
Etymologi
[jfr t. pension; av fr. pension, av lat. pensio (gen. -ōnis), vägning, betalning, skatt, hyra, vbalsbst. till pendĕre, väga (se PENSERA); formen pensio (liksom mlt. pensie (i bet. 1), mnl. o. ä. holl. pensie) beror på direkt lån från lat.]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) avgift; skatt, pålaga, utskyld; summa som erlägges l. skall erläggas; särsk. om årlig avgift från vissa patronella pastorat l. prebendepastorat (till prelat o. d.) l. från regala pastorat (till kronan). G1R 3: 290 (1526). Opå thet ickie något måtte Elfzborgz lössens tredie pensions afbetalning förhindra. OxBr. 10: 200 (1617); möjl. ssg. (Professorerna) dhee dher skole, så snart humblegårdarne inrättade äre, wara skyldige att gifwa hwar för sin plats en billig pension till academien åhrligen. Annerstedt UUH Bih. 1: 376 (i handl. fr. 1646). Från några klockarelägenheter i Blekinge hade .. en afgäld, under namn af pension, utgått till skolstatens underhåll. Westdahl BlekLärovH 49 (1862); jfr KLOCKAR-PENSION. (Lunds domkapitels) prelaturers inkomster bestodo .. (bl. a.) i patronater öfver kyrkor och församlingar, hvilkas prester betalte en årlig afgift, kallad pension, till prelaten. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 38 (1868; om förh. på 1600-talet). KyrkohÅ 1901, s. 302 (om förh. på 1500-talet). — jfr KLOCKAR-PENSION. — särsk. [jfr motsv. anv. i t. o. senlat.] (†) övergående i bet.: ränta. När bem:te Lovis de Guer och Wilhelm Gilliusson således föresch:ne summa complet ihnlefuererat hafue, då löper deres interesse och pension där af, trettijo tre tusend ett hundrade sextijo otta daler. HH 29: 132 (1627).
2) (nästan bl. om ä. förh.) (årligt) belopp erlagt (frivilligt o. ss. tecken på välvilja) av regent l. styrelse l. institution o. d. ss. vederlag l. belöning l. underhåll l. understöd åt ngn; underhåll; understöd; särsk. om dylikt belopp l. underhåll uppburet utan skyldighet till utförande av (motprestation i form av regelbundet) arbete o. d.; stundom liktydigt med: anslag, stundom med: stipendium; äv. oeg. l. bildl.; jfr GRATIAL. G1R 1: 252 (1524). E. K. M:tt (skulle) väll bekomme honum (dvs. greven av Oldenburg) udi E. K. M:ttz bestellingh för en lijdeligh pensionn. Därs. 29: 588 (1559). Där nu E. K. Maj:t allernådigest behagade låta mig anordna mig een sådana pension, som förmådde att be:te werk kunde tryckias: Så (osv.). Stiernhielm (SVS) II. 1: 253 (1659). Den ansenliga pension af 600 riksdaler i 3 år att resa på, som .. (rikskanslern) lofvat och tillsagt. Kurck Lefn. 20 (1705). Vid hemkomsten (från Amerika) är den i Nåder beviljade pensionen för en Prost 133 Riksd. 16 skill… til dess .. (han får) tjänlig befordran. Wallquist EcclSaml. 1—4: 398 (1790). Den (av Sv. Akademien) beviljade pensionen är mig i mera än ett afseende ärofull. Tegnér (WB) 3: 462 (1821). Strindberg NRik. 42 (1882; oeg.). Schück (o. Warburg) 3LittH 4: 283 (1928; om ä. förh.). — jfr LIVSTIDS-, RESE-PENSION. — särsk. (†) i uttr. stå i pension, bildl., om sak: stå oanvänd; jfr 3. Jag Recomenderar min ungn stå så länge i Pension till September. CAEhrensvärd Brev 2: 19 (1795).
3) [specialanv. av 2] om (årligt) belopp (förr betraktat ss. underhåll, numera vanl. ss. löneförmån), utgående till befattningshavare som efter viss (längre) tids tjänstgöring (på grund av uppnådd viss ålder l. på grund av sjukdom o. d.) erhållit avsked från sin befattning; äv. om dylikt belopp utgående till efterlevande make (se d. o. 5) o. minderåriga barn efter befattningshavares död; äv. om (årligt) belopp som utgår till delägare i för ändamålet inrättad kassa l. förening l. anstalt l. till innehavare av för ändamålet avsedd försäkring (l. till dylik delägares osv. efterlevande make o. minderåriga barn l. till person för vilken dylik försäkring gäller) i överensstämmelse med reglerna för kassan l. försäkringen osv.; äv. i utvidgad anv., om sådant (statligt l. privat) understöd (avseende att bereda försörjning på ålderdomen l. vid varaktig oförmåga till arbete) som är att jämföra med pension (i ovan angivna betydelser); stundom äv. abstraktare, övergående i bet.: tillstånd(et) att vara pensionerad (särsk. i uttr. gå i pension, bli pensionerad); äv. oeg. l. bildl.; stundom (i sht i äldre språkprov) utan bestämd avgränsning från 2. Få, begära avsked med pension. Åtnjuta pension. Kvittera ut, lyfta sin pension varje månad. Hel, avkortad pension. RP 7: 587 (1639). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 221 (1702). Åtskillige gamle och bräcklige (drabanter) blefvo dimitterade, med sin förra lön, såsom Pension, til dödedag. Nordberg C12 1: 128 (1740). Kgl. Maj:t har .. velat .. inrätta en Pensions-Cassa, af hvilken Officerare och Militaire betjente .. må kunna hugnas med tilräckelige pensioner på ålderdomen. PH 6: 4466 (1757). Man har anmärkt, at Personer, som lefva af Pensioner, då andre Omständigheter äro lika, blifva ovanligt gamle. LittT 1796, s. 339. Lindqvist Dagsl. 3: 180 (1904; oeg.). Fröken Z .. vet att en viss dag i sitt liv går hon i pension. Idun 1948, nr 26, s. 2. — jfr ARBETAR-, FAMILJE-, FOLK-, FYLLNADS-, FÖRTIDS-, GRUND-, INVALID-, KAPTENS-, KASSA-, LIVSTIDS-, MEDALJ-, SJUK-, STATS-, SVÄRDS-, TILLSKOTTS-, TILLÄGGS-, TJÄNSTE-, ÅLDERDOMS-, ÅLDERS-, ÄNKE-, ÖVERSTE-PENSION m. fl.
4) [efter motsv. anv. i fr.; jfr 1] avgift l. betalning som erlägges l. skall erläggas för inackordering; vanl. i utvidgad anv.: inackordering (se d. o. 1 o. 2); särsk. i sådana uttr. som vara l. komma i pension (ngnstädes) l. mottaga l. ha(va) l. sätta ngn i pension (ngnstädes), vara l. bli inackorderad resp. mottaga l. ha ngn ss. inackordering (se d. o. 3) l. låta inackordera ngn (ngnstädes), äv. (närmande sig l. övergående i 6) med inbegrepp av att jämte inackordering äv. undervisning åtnjutes. Den lilla Morian som af Hans Kongl. Maÿt hos mig förordnad är i pension. KlädkamRSthm 1754, s. 448. Porthan BrSamt. 1: 128 (1786; om avgift). Uti et hederligt Hus emottages i hel och half Pension .. hederliga Mäns Döttrar .. at educeras i allehanda .. Fruntimmersarbeten. PT 1791, nr 18, s. 4. Herre eller Fruntimmer .. (erbjudes att) komma i Pension på Landet, och njuta husrum, mat och flere beqvämligheter, emot billig .. afgift. Därs. nr 27, s. 4. Man är här .. i pension i hotellet, d. v. s. betalar i ett för allt för rum, föda och betjening. Kræmer Orient. 23 d (1866). Ahnfelt HofvLif 1: 6 (1880: satte). SvD(B) 1927, nr 202, s. 1. — jfr HEL-PENSION. — särsk. [jfr t. e-n wechsel in pension geben, ävensom fr. mettre qc en pension, pantsätta ngt] (i sht om förh. före första världskriget) bankv. i sådana bildl. uttr. som sända l. överlåta en växel i pension, ss. beteckning för att en växel sättes ss. pant för ett kortfristigt lån i en utländsk bank. Cassel TeorSocEkon. 485 (1934). SvBanklex. 585 (1942). jfr 3NF 15: 819 (1931).
5) [jfr motsv. anv. i fr.; jfr 4] (mera tillf.) inackorderingsställe; pensionat (se d. o. 1). (Fr.) il tient pension (sv.) han håller pension el. pensionärer. Björkegren 2030 (1786); jfr 4, 6. NF (1888). Gå fram och åter mellan plagen och pensionen. Fogelqvist ResRot 79 (1926). — jfr FAMILJE-PENSION.
6) [jfr motsv. anv. i fr.; jfr 4, 5] (i sht om äldre l. utländska förh.) om enskild undervisningsanstalt (vanl. sådan vars elever äro helinackorderade inom anstalten, helpension); särsk. om dylik undervisningsanstalt för flickor; äv. oeg. l. bildl. Envallsson NSecten 3 (1782). Jag .. höll en liten Skola eller Pension för Flickor, at lära dem Söm, Språk och Musik. Eurén Kotzebue OkSon. 15 (1794). 3SAH XLVII. 2: 163 (1838; bildl.). Han höll .. i sitt hus en pension för ynglingar. Cavallin Herdam. 4: 420 (1857; om förh. c. 1730). Helga hade .. rest tillbaka till sin pension i Schweiz. Siwertz JoDr. 375 (1928). — jfr FLICK-, FRUNTIMMERS-, GOSS-, HALV-, HEL-, KLOSTER-PENSION. — särsk. i utvidgad anv., om (alla) lärjungarna i en dylik undervisningsanstalt; i sht i sg. best. Pfeiffer (1837). Hela pensionen var i kyrkan. Sundén (1888).
Ssgr: A (till 1; †): PENSIO-KORN. kam. korn (se d. o. 4) som erlades ss. ”pension” (i bet. 1). Almquist CivLokalförv. 3: 165 (i handl. fr. 1544; om avgift till kronan från Vaksala pastorat).
-RÅG. kam. jfr -korn. Almquist CivLokalförv. 3: 165 (i handl. fr. 1544; om avgift till kronan från Vaksala pastorat).
B (†): PENSION-SKOLA, se D.
C (till 1; †): PENSIONES-PÄNNINGAR, pl. i pängar erlagd ”pension” (i bet. 1). Almquist CivLokalförv. 3: 167 (i handl. fr. 1544; om avgifter till kronan från f. d. domkyrkogods i Uppland).
D (i allm. till 3): PENSIONS-ANDEL~02, äv. ~20. jfr andel 1. SFS 1893, nr 109, s. 12.
-ANMÄLAN~020. anmälan (se d. o. 3) till enskild pensionskassa o. d. (förr äv. till statlig myndighet) varigm ngn meddelas vara berättigad till pension; jfr -ansökan. SFS 1879, nr 63, s. 5. Därs. 1926, s. 1102.
-ANMÄLNING~020. jfr -anmälan; i sht i pl. SFS 1907, nr 11, s. 6.
-ANORDNING~020. (numera bl. tillf.) jfr anordning 2, 3 b. Branting Förf. 2: 453 (1829). 2NF 16: 1415 (1912).
-ANSPRÅK~02, äv. ~20. jfr anspråk 2, 3. KrigVAT 1834, s. 411.
-ANSTALT~02, äv. ~20.
1) till 3: anstalt (se d. o. 5) l. inrättning för pensionering (av en l. flera kategorier av befattningshavare l. deras efterlevande familjer); jfr -förening, -inrättning 1, -kassa. BtRStP 1840—41, IV. 2: nr 149, s. 9. Reglemente för statens pensionsanstalt. SFS 1926, s. 661.
2) (i sht om äldre l. utländska förh.) till 6, = pension 6. Den enskillda undervisningen .. i så kallade pensionsanstallter. JournSvL 1800, s. 4. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 180 (1898; om äldre t. förh.).
-ANSÖKAN~020. jfr ansökan 1. SFS 1905, nr 83, s. 10.
-ANSÖKNING~020. jfr -ansökan; ofta i pl. Branting Förf. 2: 453 (1829; efter handl. fr. 1771). SFS 1947, s. 1846.
(2, 3) -ANVISNING~020. jfr anvisning 7 b; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3. 3SAH XXXVIII. 2: 213 (1854). SDS 1946, nr 252, s. 9.
-AVDRAG~02, äv. ~20. avdrag på lön, utgörande pensionsavgift (pensionsbidrag). SFS 1934, s. 878.
-AVGIFT~02, äv. ~20.
1) till 3: (årlig) avgift som erlägges för erhållande av pension. SFS 1838, nr 53, s. 3. Granfelt Samh. 184 (1937; för folkpensioneringen).
2) till 4, 6: avgift för inackordering l. vanl. (vid undervisningsanstalt) för inackordering o. undervisning. Ekstrand Karlbg 105 (i handl. fr. 1794). Östergren (1934).
-AVGÅNGEN~020, p. adj. (i sht i skriftspr.) som avgått med pension. Pensionsavgången personal. SFS 1927, s. 807.
(24) -BELOPP. jfr belopp I a; särsk.
1) (nästan bl. om ä. förh.) till 2. Ljunggren SAHist. 2: 55 (1886; om förh. 1833).
2) till 3. SFS 1826, s. 781.
-BERÄKNING. beräkning av pension(sbelopp) med hänsyn till tjänsteår o. d. ASScF 14: 5 (1885).
-BERÄTTIGAD, p. adj. berättigad till pension; äv. substantiverat; äv. oeg. l. bildl. PH 13: 23 (1784). Bolin VFöda 192 (1933; oeg.). Pensionsberättigade skola .. erhålla pensionsbrev. SFS 1936, s. 1188.
-BESTÄMMELSE. jfr bestämmelse 1 a β. SFS 1901, Bih. nr 102, s. 1.
-BETYG. prästbevis avsett att bifogas pensionsansökan. Rydholm Kyrkol. 515 (1890).
-BIDRAG~02, äv. ~20. bidrag (se d. o. b) till pension l. pensionering; särsk. om bidrag som ngn erlägger (till pensionsanstalt l. pensionskassa o. d.) för erhållande av pension för egen (l. för efterlämnad familjs o. d.) räkning (jfr -avdrag, -avgift 1). SFS 1905, nr 29, s. 6. Därs. 1920, s. 1039.
(6) -BILDNING. (numera bl. tillf.) vid (flick)pension meddelad bildning (se d. o. 5). Wieselgren Samt. 68 (1872, 1880).
-BOK; pl. -böcker. pensionstagare tillhörig bok (se bok, sbst.2 1 b) avsedd för anteckningar om utbetalade pensioner från enskilda pensionsanstalter o. d. (jfr -brev); i äldre lagförslag äv. om bok avsedd för anteckningar om inbetalade pensionsavgifter. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 22, s. 5 (i lagförslag). SFS 1910, nr 156, s. 6.
(2, 3) -BREV. (av myndighet l. institution o. d. utfärdad) handling varigm pension tillerkännes l. beviljas ngn; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3. Ekeblad Bref 2: 348 (1662). Kellgren (SVS) 6: 183 (1788). SFS 1934, s. 995.
-BYRÅ. byrå (se d. o. 3) för pensionsärenden; särsk. om byrå i statskontoret för handläggning av frågor rörande tjänstepensioner. SthmKommKal. 1922, s. 164. SFS 1937, s. 1683 (i statskontoret).
-DELAKTIGHET~0102 l. ~0200. delaktighet i pensionskassa. KrigVAT 1833, nr 5, s. 15.
-DISTRIKT. om vart särskilt av de distrikt (vanl. sammanfallande med kommuner) vari landet är indelat med hänsyn till folkpensioneringen. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 22, s. 9 (i lagförslag). SFS 1913, s. 236.
(6) -ELEV. (i sht om äldre l. utländska förh.) jfr -flicka. Adelsköld Dagsv. 4: 32 (1901).
(6) -FLICKA, f. (i sht om äldre l. utländska förh.) elev i flickpension. Idun 1888, s. 5. Johnson NSkämth. 26 (1892). Johnson DrömRosEld 32 (1949; om ä. fr. förh.).
-FOND. fond avsatt för bestridande av utgifter för pensionering (av en l. flera kategorier av befattningshavare l. deras efterlevande familjer); jfr -kassa. KrigVAH 1835, s. 178. SFS 1936, s. 459.
(6) -FRÖKEN. (vard., mera tillf.) lärarinna i flickpension. Siwertz Sel. 1: 135 (1920).
-FULLMÄKTIG~020. om var särskild av de sju fullmäktige som handlägga frågor rörande placering av folkpensioneringsfondens (före 1937 pensionsförsäkringsfondens) medel. SvStatskal. 1925, s. 97.
-FYLLNAD. jfr fyllnad 4.
1) (nästan bl. om ä. förh.) till 2. 3SAH XLVI. 2: 262 (1835).
2) till 3. SFS 1937, s. 1949.
-FÖRBÄTTRING. särsk. konkretare, motsv. förbättring a α. SFS 1922, s. 776.
-FÖRENING. jfr förening 7 c o. -anstalt 1, -kassa. Artisternas och Litteratörernas Pensions-Förening. ArtLittPensFProt. 30/12 1847.
(6) -FÖRESTÅNDARE ~00200. (i sht om äldre l. utländska förh.) SvT 1852, nr 20, s. 1.
(6) -FÖRESTÅNDARINNA. (i sht om äldre l. utländska förh.) SvLitTidn. 1816, sp. 394.
(6) -FÖRESTÅNDERSKA~00200. (i sht om äldre l. utländska förh.) Backman Dickens Pickw. 1: 371 (1871).
-FÖRFATTNING. jfr författning 6. BtRiksdP 1897, 9Hufvudtit. s. 12.
-FÖRHÅLLANDE, n. jfr förhållande 4; i sht i pl. SFS 1893, Bih. nr 41, s. 13.
-FÖRHÖJNING. jfr förhöjning 2 b α; särsk. konkret. SFS 1892, nr 33, s. 6.
-FÖRMÅN~02 l. ~20. förmån som utgöres av l. ingår i pension; i sht i pl. ASScF 14: 43 (1885). SFS 1922, s. 819.
-FÖRSTÄRKNING. jfr förstärkning 2 o. -förhöjning. BtRiksdP 1940, 8: nr 18, s. 1.
-FÖRSÄKRA. taga resp. (om försäkringsgivare) giva pensionsförsäkring åt (ngn); särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. substantiverat). Sverige har nu 3.6 milj. pensionsförsäkrade. SvD(A) 1921, nr 33, s. 5. Anställningshavare, som vägdistriktet låtit pensionsförsäkra i enskild pensionsinrättning. SFS 1943, s. 1479.
-FÖRSÄKRING. försäkring (se d. o. 2) varigm försäkringstagare tillförsäkrar sig (l. efterlevande familj o. d.) pension; jfr livränte-försäkring. Aldén Medb. 4: 144 (1885). Lag om frivillig statlig pensionsförsäkring. SFS 1946, nr 433. särsk. om obligatorisk dylik försäkring omfattande hela (l. nästan hela) befolkningen i landet o. kombinerad med statlig understödsvärksamhet samt avseende att bereda försörjning vid varaktig oförmåga till arbete (allmän pensionsförsäkring), ofta o. numera (efter 1937, då gm ikraftträdande av ny lag försäkringsprincipen kom att spela mindre roll) officiellt kallad: folkpensionering; jfr social-försäkring. Forssell Stud. 2: 4 (1884, 1888). Lag om allmän pensionsförsäkring. SFS 1913, s. 231.
Ssgr: pensionsförsäkrings-bolag. jfr försäkrings-bolag. AllmPensFörsBol. 12 (i handl. fr. 1897).
-fond. särsk. om den huvudsakligen av avgifterna för den allmänna pensionsförsäkringen bildade fond som fr. o. m. 1937 uppgått i folkpensioneringsfonden; jfr -försäkring slutet. SFS 1916, s. 604.
-lag, r. l. f. l. m. särsk. om den 1913 antagna lagen om allmän pensionsförsäkring (1935 ersatt av folkpensioneringslagen). SFS 1913, s. 1043.
(6) -FÖRVALTARE. (†) = -föreståndare. NVexjöBl. 1851, nr 14, s. 1.
-GIVANDE, p. adj. särsk. (i 1950 framlagt förslag till obligatorisk pensionsförsäkring) om inkomst: som utgör den del av den årliga inkomsten varav viss procent erlägges i pensionspremie o. som kommer att ligga till grund för beräkningen av den pension som erhålles; jfr -poäng. SOU 1950, 33: 166.
(2, 3) -GIVARE. motsatt: pensionstagare; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 26, s. 4.
(6) -GOSSE. (i sht om äldre l. utländska förh.) jfr -flicka. SDS 1904, nr 15, s. 2.
-GRUND, r. l. m. jfr grund, sbst.1 III 5; nästan bl. i pl. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 74.
(26) -HISTORIA. [jfr t. pensionsgeschichte] särsk. (numera bl. tillf.) till 6; särsk. motsv. historia 5 c, 7 a, om händelse l. kärlekshistoria o. d. som tilldrar sig i en (flick)pension. Wikforss (1804; under pensionsgeschichte). Hedberg Odåga 47 (1867).
-HUVUDTITEL~0020. (förr) i riksstaten: huvudtitel varunder anslagen till det civila o. militära pensionsväsendet uppfördes (vilka sedan 1/7 1950 utgå ur anslag till civildepartementet). Kuylenstierna Statsmaskin. 88 (1926).
(2, 3, 5, 6) -INNEHAVARE~00200. särsk. (numera knappast br.) till 3; jfr innehavare a o. -tagare. SPF 1839, s. 224. Därs. 1855, s. 246.
-INRÄTTNING~020.
1) till 3: inrättning (institution l. stiftelse o. d.) för (utdelning av pensioner l.) pensionering (särsk. för pensionering av en l. flera kategorier av befattningshavare l. deras efterlevande familjer); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr -anstalt 1, -förening, -kassa. PH 9: 251 (1770; om arméns pensionskassa). OoB 1936, s. 630 (oeg.).
2) (i sht om äldre l. utländska förh.) till 6, = pension 6; jfr -anstalt 2. DA 1793, nr 76, s. 4. Backman Dickens Pickw. 1: 254 (1871).
(6) -KAMRAT. (i sht om äldre l. utländska förh.) kamrat i (flick)pension. Granberg Dram. 267 (1811).
-KAMRERARE. äldre titel för kamrerare (se kamrer II 4) med uppgift att handlägga pensionsärenden. SvStatskal. 1920, s. 75 (i arméförvaltningens civila departements kameralbyrå). Därs. 1937, s. 97.
-KASSA. jfr kassa, sbst.1 7, ävensom -anstalt 1, -förening, -inrättning 1. PH 6: 4466 (1757). Pensionskassa, som består av minst fem medlemmar .. skall registreras. SFS 1926, s. 343. jfr arbetar-pensionskassa.
Ssgr: pensionskasse-direktion. jfr direktion 4. PT 1791, nr 39, s. 3.
-inrättning. konkret. PH 9: 286 (1770).
-medel, pl. jfr medel, sbst. 14. KrigVAT 1856, s. 366.
-KLASS. om de olika klasser vartill pensionsberättigade personer hänföras (enl. pensionsanstalts l. pensionsreglementes o. d. bestämmelser); stundom äv. om den klass (av personer l. befattningshavare o. d.) som åtnjuter pension. SFS 1826, s. 795. Rätt att inträda i pensionsklassen har en (sofia-)syster vid fyllda 50 år och 12 tjänsteår. 2NF 25: 718 (1916).
-KONTOR. i ämbetsvärk: avdelning för handläggning av pensionsärenden; jfr kontor 7, ävensom -byrå. SvStatskal. 1938, s. 103.
-KVARTAL. för ett kvartal utbetalad pension.
1) (nästan bl. om ä. förh.) till 2. 3SAH LVI. 3: 71 (1838).
2) till 3. Palmblad Nov. 4: 147 (1851).
-KVITTO. kvitto på erhållen (utbetalning av) pension. SvPostv. 193 (1924).
-LAG, r. l. f. l. m. lag angående pensionering. Döss o. Lannge 425 (1908).
-LAGSTIFTNING~020. äv. konkretare. KrigVAH 1880, s. 166 (konkretare).
(2, 3) -LISTA, r. l. f. (i sht förr) lista (se lista, sbst.2) över personer till vilka pension(er) utbetalas. 2RA 1: 280 (1723). De Geer Minn. 1: 214 (1892).
-LOTT. lott (se lott, sbst.2 3, 3 c) som ngn erhåller (från pensionsfond l. pensionskassa o. d.) ss. årlig pension. DA 1808, nr 68, s. 2. SFS 1935, s. 320.
(6) -LÄRARE. (i sht om äldre l. utländska förh.) lärare vid pension. Strindberg TjqvS 3: 162 (1887).
(6) -MAMSELL. (†) ung kvinna som (går i l. nyss) genomgått en pension; äv. = -fröken (jfr skol-mamsell). (Kär) kan ju hvarje fänrik bli i den första uppväxta pensionsmamsell han får valsa med. CGvBrinkman (1845) hos Wrangel Blåögda 166. Wetterbergh SamhKärna 2: 172 (1857; om lärarinna). Hedberg 4År 247 (1858).
-MEDEL, pl. medel (se medel, sbst. 14) utgörande (l. avsedda att utbetalas ss.) pension(er).
1) (nästan bl. om ä. förh.) till 2. Bergv. 2: 249 (1741).
2) till 3. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 186 (1882).
-MÅL. (numera knappast br.) pensionsärende (som skall handläggas); jfr mål, sbst.2 2. PH 6: 4479 (1757). SPF 1819, s. 471.
-MÄSSIG. kvalificerad (l. lämpad l. mogen) att erhålla pension; vanl.: som uppnått pensionsåldern; jfr -berättigad. För hundra år sen 1: 83 (1809). Att man .. (i kaptens- o. ryttmästargraderna) framförallt ej tolererar pensionsmessiga invalider. SydsvD 1870, nr 26, s. 3. Han .. hamnade .. för tredje gången (ss. president) i domstolen, till dess han blef pensionsmässig, då han skyndade sig att taga afsked. De Geer Minn. 1: 211 (1892).
Avledn.: pensionsmässighet, r. l. f. pensionsmässing, m.||(ig.). (tillf., vard.) pensionsmässig person. Strindberg Drömsp. 226 (1902).
(6) -MÄSTARINNA. [jfr fr. maîtresse de pension] (†) = -förestånderska. Wistrand Husmed. 158 (1851).
-NÄMND. lokal myndighet i pensionsdistrikt med uppgift att handlägga ärenden rörande folkpensioneringen. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 22, s. 9 (i lagförslag). För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående av en ordförande och ett jämt antal ledamöter, högst sex. SFS 1913, s. 236.
Ssgr: pensionsnämnds-ordförande, m.||ig. SocÅb. 1940, s. 101.
-sammanträde. 2SvUppslB 9: 1204 (1948).
-POÄNG. i 1950 framlagt förslag till obligatorisk pensionsförsäkring: enhet som vid utfående av pension lägges till grund för mätning av erlagda pensionspremier o. därmed för den erhållna pensionens storlek o. som till storleken är beroende av den arbetande befolkningens medelinkomst vid den ifrågavarande tidpunkten. SOU 1950, 33: 272.
-PREMIE. = -avgift 1. BtRiksdP 1905, I. 1: nr 90, s. 19.
(4) -PRIS, n. [jfr t. pensionspreis, fr. prix de la pension] inackorderingspris; äv. (i sht om äldre l. utländska förh.) om pris för inackordering o. undervisning i pension (se d. o. 6). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 188 (1898; om ä. t. förh.). SvD(A) 1924, nr 235, s. 18.
-PRISTAL ~02, äv. ~20. pristal varefter storleken av folkpensionernas indextillägg regleras. SFS 1950, s. 769.
(6) -PUPILL, f. (†) om elev i flickpension; jfr -flicka. SvLitTidn. 1816, sp. 394.
-REGLEMENTE. reglemente rörande pensionering (av en l. flera kategorier av befattningshavare l. deras efterlevande familjer); jfr -lag. PH 9: 109 (1769). SvRiksd. II. 12: 362 (1934).
(2, 3) -REGLERING. reglering av pensionsförmåner för en kategori av befattningshavare o. d.; i sht förr äv. om bestämmande l. fastställande av de för ett visst år l. en viss tid utgående pensionerna (se pension 2, 3) från en institution l. en pensionsinrättning o. dyl. l. (konkretare) om stat för sålunda bestämda pensioner. Den Pensions-sökande, som vid en sådan pröfning (av de sökandes behov, anspråk m. m.) en gång blifvit förbigången, (må) vid nästa Pensions-Reglering äga företräde framför den som sig sednare anmält. SPF 1826, s. 146 (i fråga om finska civilstatens änke- o. pupillkassa). 3SAH XLVI. 2: 175 (1833; konkretare; i fråga om litterära pensioner från Sv. Akademien). SFS 1905, nr 29, s. 1.
(2, 3) -RUM, n. rum i pensionsstat för pensionsanstalt o. d., i fråga om ä. förh. äv. för institution o. d. som utdelar pensioner (i bet. 2), avsett att innehas (l. som tidigare innehafts) av en pensionär. KrigVAT 1833, nr 7, s. 28. Ljunggren SAHist. 2: 215 (1886; i fråga om litterära pensioner till Sv. Akademiens ledamöter 1855). ArbStat. 2: 164 (1899).
-RÄTT, r. l. m. rätt till pension. SFS 1826, s. 798.
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) jfr -rätt. PH 13: 19 (1784).
-SAKKUNNIG~020. sakkunnig i frågor ang. pension; ofta substantiverat; särsk. om var särskild av de till pensionsstyrelsen hörande sakkunniga. UNT 1931, nr 10834, s. 1. SvStatskal. 1939, s. 118 (i pensionsstyrelsen).
(jfr 6) -SKOLA, r. l. f. (pension- 1788. pensions- 17881839) (numera knappast br.) = pension 6. GT 1788, nr 124, s. 4. ÅbSvUndH 60: 75 (1814). Hedborn 2: 218 (1839; om förh. 1794).
(2, 3) -STAT. (av myndighet l. institution o. d. uppgjord o. fastställd) stat för (under en viss tid l. ett visst år) utgående pensioner; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3; jfr avlönings-, indragnings-stat. At .. (fattiga officers- o. underofficersänkor) på pensions-staten måge upföras. PH 2: 1388 (1739). 3SAH XLVI. 2: 169 (1833; i fråga om pensioner från Sv. Akademien). BonnierKL 10: 1470 (1927).
-STATISTIK. rörande pensioner; jfr löne-statistik. BtRiksdP 1885, 6Hufvudtit. s. 69.
-STIFTELSE. jfr -anstalt 1, -inrättning 1. PT 1882, nr 1, s. 1.
-STYRELSE(N). (under socialdepartementet hörande) centralt ämbetsvärk som handlägger ärenden rörande folkpensionering (o. dessutom bedriver viss sjukvårdande värksamhet m. m.). SFS 1913, s. 231.
(24) -SUMMA, r. l. f. särsk.
1) till 3: pänningsumma som utbetalas i pension(er). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 39.
2) (mera tillf.) till 4: pänningsumma som betalas för inackordering (o. samtidigt åtnjuten undervisning). Tersmeden Mem. 1: 28 (c. 1780).
-SÖKANDE, p. adj. o. sbst.
I. p. adj.: som ansöker om pension; vanl. substantiverat. SFS 1826, s. 785 (i pl., substantiverat).
II. (mera tillf.) sbst.: person som ansöker om pension. Pensionssökanden hade i god tid inkommit med sin ansökan.
(2, 3) -TAGANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) särsk. till 3: som mottar l. erhåller pension. Pensionstagande sterbhus. PH 13: 29 (1784).
-TAGARE. person som mottar l. erhåller pension.
1) (nästan bl. om ä. förh., mera tillf.) till 2. SvH 6: 102 (1904; om ä. förh. i England).
2) till 3; jfr pensionär, sbst. 2. SFS 1826, s. 778.
Avledn. (mera tillf.): pensionstagarinna, f. särsk. till -tagare 2. pensionstagerska, f. särsk. till -tagare 2.
-TAL. (i sht i fackspr.) efter den pensionsberättigades ålder växlande tal som lägges till grund för pensionsbeloppens storlek i vissa pensionsinrättningar; äv. om tal som anger medelvärdet för en pensions kapitalvärde vid en viss levnadsålder hos delägare i pensionsinrättning; äv. = -pristal. ASScF 14: 37 (1885). SFS 1934, s. 994. LD 1951, nr 87, s. 8 (om pensionspristal).
-TILLSKOTT~02, äv. ~20. särsk.: av kommunala medel utgående tillskott (i pänningar l. naturaförmåner) vilket utan att vara av fattigvårds karaktär gm fattigvårdsstyrelsen utdelas av fattigvårdssamhälle till person som åtnjuter folkpension, men som ändå befinnes vara i behov av fattigvård. SFS 1918, s. 868.
-TILLÄGG~02, äv. ~20. tillägg till pension; jfr -förbättring. SFS 1920, s. 1039. särsk. om tillägg till pension erhållen gm folkpensioneringen, utgående av allmänna medel till behövande pensionstagare med varaktig oförmåga till arbete (efter 1937 o. 1938 ersatt med tilläggspension o. barnbidrag). SFS 1913, s. 232.
-UNDERLAG~002, äv. ~200. (i viss relation till den förut uppburna lönen stående) underlag för bestämmande av pensions belopp. SFS 1907, nr 85, s. 1.
-UNDERSTÖD~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) om pension. SFS 1833, s. 125.
(2, 3) -UTBETALNING~0020. äv. konkret(are); särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3. SFS 1893, nr 108, s. 20 (konkretare).
(2, 3) -UTDELNING~020. (numera bl. mera tillf.) jfr -utbetalning; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) till 3. SPF 1819, s. 472. SFS 1893, nr 108, s. 41.
-UTREDNING~020. äv. konkret, om kommitté med uppgift att värkställa utredning rörande pensionsväsen. BtRiksdP 1934, IX. 2: nr 45, s. 1 (abstr.). SvD(B) 1950, nr 278, s. 3 (konkret).
-VERK, se -värk.
-VILLKOR~02, äv. ~20. särsk. (i pl.) övergående i bet.: pensionsförmåner, pension; jfr löne-villkor. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 26, s. 9.
(5) -VÄRD, m. (mera tillf.) = pensionats-värd. Strindberg Blomst. 22 (1888).
-VÄRDE. (i fackspr.) pensions kapitalvärde. ASScF 14: 18 (1885).
-VÄRK, n.
1) (†) till 2, om utdelning av (litterära) pensioner, betraktad ss. en institution. 3SAH XLVI. 2: 172 (1833).
2) (numera föga br.) till 3: institution för pensionering (av befattningshavare l. av personer utan försörjning o. d.); pensionsinrättning (se d. o. 1). AdP 1800, s. 1148. Frey 1844, s. 528.
-VÄSEN(DE).
1) till 3, om sammanfattningen av samtliga inrättningar o. bestämmelser o. d. som ha avseende på pensionering. BtRStP 1865—66, 8: nr 26, s. 4.
2) (i sht om äldre l. utländska förh., mera tillf.) till 6, om systemet att uppfostra ungdom (i sht flickor) i pensioner l. om sammanfattningen av samtliga institutioner med dylik uppgift. Hedberg Blom. 49 (1862). SvFlicksk. 325 (1888).
(4 slutet) -VÄXEL. [jfr t. pensionswechsel] (i sht om förh. före första världskriget) bankv. växel placerad ss. pant för kortfristigt lån i utländsk bank. 3NF (1931).
-ÅLDER. levnadsålder vid vilken ngn blir pensionsberättigad. Uppnå pensionsåldern. SydsvD 1870, nr 26, s. 3
-ÅR.
1) till 2, 3: tidsperiod (av 12 månader) för vilken ett års pension utbetalas; i fråga om nutida förh. nästan bl. till 3. Hedin Ludv14-Tid. 99 (1895; i fråga om litterär pension i Frankrike på 1600-talet). SFS 1926, s. 1096.
2) (i sht om äldre l. utländska förh.) till 6: år som tillbragts i pension; i sht i pl. Hon .. berättade någon tilldragelse från sina pensionsår. Snellman Gift. 2—3: 89 (1842).
-ÄRENDE. rörande pension(er); jfr -mål. SFS 1897, nr 86, s. 11.

 

Spalt P 595 band 19, 1952

Webbansvarig