Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRYSTA krys3ta2, v. -ade l. -er, kryste krys3te2, kryst krys4t, kryst krys4t; förr äv. KRISTA, v. -ade l. -er, kriste osv. (pr. sg. -ar 2Saml. 1: 113 (c. 1669) osv.; -er Visb. 1: 46 (1572) osv. ipf. -ade Widekindi KrijgH 143 (1671) osv. ipf. kryste (kris-, krös-) Visb. 2: 316 (c. 1600) osv. sup. kryst (kröst) PolitVis. 355 (c. 1650) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(krest- 1642. krist- (krijst-) c. 1600c. 1710. kryst- (krysst-) 1526 osv. kröste, ipf. 1651. kröst, sup. c. 1650)
Etymologi
[fsv. krysta, motsv. d. kryste, got. kriustan, skära tänder, vartill kausativt nor. dial. krøysta, pressa, trycka; av en germ. stam kreust-, eg.: åstadkomma ett krasande ljud, en utvidgning av roten krus i nor. dial. krysja, klämma så att det knakar, t. dial. chrōsen, knastra; möjl. på mycket långt håll besläktat med germ. krīst-, kreist-, i fsv. krista, ä. d. kriste, mht. krīsten, isl. o. nor. kreista; besläktat med KROSSA, v.1 — Jfr KRYSTAD, p. adj.]
— jfr FRAM-, GAST-, IHOP-, IN-, NED-, PÅ-, SAMMAN-, SÖNDER-, UR-, UT-KRYSTA m. fl.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat; jfr e) krama, trycka, pressa, klämma (ngt l. ngn); äv. (särsk. i a o. särsk. förb.) med obj. betecknande ngt som gm trycket utpressas l. avlägsnas. OPetri MenFall M 4 b (1526; i bild). Om något är .. Hårdt eller Miukt .. (förnimmer man) med krystande. Schroderus Comenius 321 (1639). Hvitserk krystade den (brädspels-)bricka, han höll i handen, så hårdt, att blodet sprang ut under hvar nagel. Fryxell Ber. 1: 77 (1823). Hallström Skogsl. 84 (1904). — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som krysta ngt i l. på ngt o. d., pressa ut ngt o. låta det falla i l. på ngt o. d. Schroderus Os. 2: 356 (1635). (Man) tager .. en Citron och kryster saften vppå steken. Broocman Hush. 6: 43 (1736).
b) (numera knappast br.) i fråga om kroppslig misshandel o. d. Den andre (av lejonen) migh i Median togh / och både kriste och kramma. Visb. 2: 316 (c. 1600). Ja ska Krysta honom så hierta bloët ska rotas. Ihre Superstit. 62 (1750). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 466 (1864).
c) (†) i fråga om ömhetsbetygelser: krama (ngn). Iagh tager henne vti minn fampnn / iagh kryster henne till mitt bryste. Visb. 1: 46 (1572). Hon krystern i sin famn. Keder Vitt. 361 (1690). Hon kryste mig så hjerteligen. Weste FörslSAOB (1823; vard.).
d) (†) gm kramning l. pressning osv. åstadkomma (ngt). Ther af (dvs. av renmjölk) han (dvs. lappen) jämwäl kan, när honom tekkes, ysta, / Och sig een Parmisan ej obehändigt krysta. Spegel GW 234 (1685).
e) (i sht i vitter stil, numera föga br.) i oeg. o. bildl. anv.: pressa, tvinga; jfr 2 b. (Satan) kryster och tränger honom (dvs. lögnaren), så hårdt, att (osv.). Bullernæsius Lögn. 210 (1619). Jag åter hiärnan kryste / Till rim och fägneliud. Runius (SVS) 1: 213 (1711). (Han) kryste förståndet, och späckade texten / Med Skriftenes heliga språk. Lenngren (SVS) 2: 244 (1800). Bröstet hårt du (dvs. oron) kryster, / tungt kan du slå. Sjöberg Kris. 17 (1926).
2) (numera föga br. utom i a o. b) intr., i sht förr äv. refl.: hårdt (krampaktigt) anstränga sig l. pressa sig. (Hästen som har sjukdomen fibel) sträcker alla Benen ifrån sig, wenner, kryster och welter sig. IErici Colerus 2: 264 (c. 1645). Sundelius .. satte upp hufvudet och krystade sig alldeles som en tupp, hvilken ämnar gala. Zeipel Set. 1—2: 247 (1847). Cannelin (1921). — särsk.
a) (fullt br.) utöva en stark pressning nedåt o. bakåt på underlivets organer gm att, under det man håller andan, sammandraga bukmusklerna; numera bl. intr. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Om bröstkorgen af utandningsmusklerna sammantryckes vid stängd luftstrupsöppning, såsom vid krystning. UVTF 17: 47 (1876). Det arteriella blodtrycket stegras kraftigt, om ock övergående, vid s. k. krystning. Thunberg Livsförrättn. 92 (1924). — särsk.
α) i fråga om tömmande av tarmen l. blåsan. Krystning vid stol-gång. Lind (1738). Att Barnen icke tillåtas att sittja länge på nattstolen, eller att krysta sig. Alm(Sthm) 1791, s. 41. Lundberg HusdjSj. 332 (1868).
β) i fråga om framfödande av foster. Hoorn Siphra 107 (1715). Cederschiöld HbBarnm. 81 (1822: krystningar). Driften att krysta inställer sig (hos en födande kvinna) .. icke förr, än modermunnen hunnit blifva betydligt utvidgad. Dens. QvSlägtl. 2: 30 (1837).
b) (fullt br., i sht i vitter stil) i bildl. anv.; särsk. i fråga om krampaktiga (i sht misslyckade) ansträngningar för att frambringa konstnärligt l. litterärt alster o. d., vanl. med bibegrepp av att det frambragta resultatet är sökt l. tvunget l. tillgjort o. d. (jfr KRYSTAD, p. adj.); ss. vbalsbst. -ning stundom äv. konkretare: krystat uttryck o. d. Krystningar af en öfverspänd känsla. JournSvL 1797, s. 343. Hur ni än / Må krysta er, att nu en ode sjunga (så osv.). Franzén Skald. 5: 11 (c. 1800, 1836). Hos Leopold finner man här och der krystningar för rimmets skull. CLivijn (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 133. Mjöberg Stilstud. 54 (1911: krystning). — jfr LÄRDOMS-KRYSTNING. — särsk.
α) tr.: gm ”krystning” åstadkomma (ngt). En stirrar i en bok, .. / En annan kryster vers. CVAStrandberg 2: 332 (1865). I rundade satser / krysta en svarfvad fras. Lagerlöf Juv. 93 (1893, 1896).
β) (vard.) med ansträngning giva ifrån sig ljud l. yttra ngt; ”knysta”; krysta fram (ngt). ”Eders höggrefliga excellens!” krystade landsfiskalen. Högberg Fåg. 128 (1912). Den späde namntagaren krystade inne i byltet. Koch Timmerd. 31 (1913).
Särsk. förb.: KRYSTA FRAM10 4.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. (Vårtiden) kan .. Renen upphosta eller krysta fram flera dussin (larver av renstynget) i sänder. VetAH 1804, s. 101. Sundén (1886).
2) till 2 b. Låtom oss här efter skrifva vers, när det så passar sig, men ej så hvar afton krysta fram en hop ömkeliga rim. JGOxenstierna Dagb. 157 (1771). Vet du hvem du var lik, när du krystade fram den der osanningen? Lundquist Nepos 6 (1875). TurForskn. 3: 266 (1918).
KRYSTA IGENOM10 040 l. 032. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. IErici Colerus 1: 215 (c. 1645). Desza Krydder .. skola .. (efter kokningen) krystas igenom en Duk. Roberg Beynon 62 (1697).
KRYSTA IHJÄL10 04. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1: krama ihjäl (ngn). Verelius Gothr. 181 (1664). Jösses! Kryst inte ihjel henne! Hedenstierna Jönsson 88 (1894).
KRYSTA IHOP10 04. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. Hoorn Jordg. 1: 176 (1697). Weste (1807).
KRYSTA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. Hoorn Jordg. 1: 180 (1697). Snellman Tyskl. 295 (1842).
KRYSTA SÖNDER10 40. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. Lindestolpe Färg. 63 (1720).
KRYSTA TILLSAMMAN(S)10 040 l. 032. (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1, = KRYSTA IHOP. Linc. (1640; under calco). VetAH 1739, s. 161.
KRYSTA UR10 4, förr äv. UTUR.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. Balck Es. 154 (1603). Tagh .. Syrer och krysta Safftet vthur them. Salé 72 (1664).
2) till 2 b; särsk. (ngt vard.) i uttr. krysta ur sig (ngt), ”klämma fram” med (ngt). Några ord krysta the (vid tinget) vthu sig til förmaning. Murenius AV 232 (1651). Sylvius EOlai 515 (1678). Wennerberg 2: lxxxxv (1882: krysta ur sig).
KRYSTA UT10 4.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1. En .. man, som tycktes krysta vth Blodh emellan sina händer. L. Paulinus Gothus Com. 100 (1613). Krysta ut saften ur frukt. Serenius (1741).
2) (†) till 2 b. Nu tänk och spörj noga dig för! / På alla håll dig kringvänd, / Och krysta ut med kraft! Thomander 3: 277 (1826).
Ssgr: A: (2 a β) KRYST-KYNG. (†) krystvärk. Cederschiöld HbBarnm. 92 (1843). Dens. Ordl. (c. 1847).
(2 a β) -VÄRK, r. l. m. obstetr. benämning på de sista, fostret utdrivande, av krystningar understödda värkarna vid en förlossning. Hoorn OmnipotMirab. 68 (1709). Wägner ÅsaH 157 (1918).
B: KRYSTNINGS-RÖRELSE. särsk. till 2 a α. Ribbing BarnFostr. 83 (1892).

 

Spalt K 3028 band 15, 1938

Webbansvarig