Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLEBRIG, adj.
Ordformer
(klebrig 1682. klefrig 1787)
Etymologi
[liksom d. klæbrig av t. kleb(e)rig, avledn. av mht. kleber, klibbig; besläktat med KLIBBA]
(†) om sand, jord o. d.: klibbig; vidhängande. Sylvius Curtius 306 (1682). Montan Segl. 9 (1787).

 

Spalt K 1176 band 14, 1936

Webbansvarig