Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUCIFIX krus1ifik4s l. krɯ1-, n. l. (numera nästan bl. i musealt fackspr.) r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cru-. krucifix (c-, ch-, -si-) 1528 osv. cruse- 1548. krusse- 1549—c. 1710)
Etymologi
[jfr d. krucifix, n., t. kruzifix, n., i ä. t. m.; av kyrkolat. crucifixus, den korsfäste, av crux (gen. crucis), kors (se KORS), o. fixus, p. pf. av figere, fästa (se FIX, FIXERA, v.1)]
kors (av trä, metall, elfenben o. d.) med därpå fäst bild av den korsfäste Kristus, skulpturbild framställande Kristus på korset; äv. om målad, ritad, tryckt osv. bild med detta motiv; förr äv. i uttr. Kristi krucifix. OPetri Clost. A 4 a (1528). Malade tafflor .. Chrucifix th(e)r w(år) Herr henger emellom 2 Röffuar — 1 st. GripshR 1549. Han låter .. upsätta Christi crucifix fram i Choret. Lagerbring 1Hist. 2: 271 (1773). Hafven gärna en bild af .. (Kristus) eller ett krusifix där hemma för att påminnas om honom. Rudin OrdUngd. 3: 139 (1903). ORydbeck i LUÅrsb. 1908—09, s. 64. — jfr BRONS-, SILVER-, TRIUMF-KRUCIFIX m. fl.
Ssgr: KRUCIFIX-BILD. i sht konst. —
-TAVLA. En krusifixtafla af elfenben. Brunius Metr. 41 (1836). —
-ÖRT. (†) örten Senecio vulgaris Lin., korsört. Linné Vg. 235 (1747). Fries Ordb. 20 (c. 1870).

 

Spalt K 2943 band 15, 1938

Webbansvarig