Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÅNGE foŋ3e2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Bolinus Dagb. 76 (1678)).
Ordformer
(fa- c. 1620. faa- 1525. fo- 15231597. få- 1521 osv. — -a, oblik form; numera bl. i uttr. till fånga 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. fange, faange, fonge; jfr d. fange, isl. fangi; till stammen i FÅNGA]
1) person som är fången l. i fångenskap; särsk.: person som i krig blivit tagen av fienden (o. berövad friheten), krigsfånge. Taga, äv. göra fångar. Utväxla fångar. GR 1: 79 (1523). Thet skall ingen erligh man .. medh någen skääll bewisa att iagh är en fånge, vtan en gislare. Svart G1 8 (1561). Darii Moder .. var hans (dvs. Alexanders) fånge. Dalin Hist. 1: 272 (1747). (De) plundrade och gjorde fångar öfverallt der de kunde. Strinnholm Vas. 1: 116 (1819). Vi ha troféer, fångar / I flera tusental. Snoilsky 2: 66 (1881). — jfr KRIGS-FÅNGE. — särsk.
a) i uttr. l. göra, äv. (numera knappast br.) taga, förr äv. gripa (ngn l. ngra) till fånge resp. fångar; äv. (numera knappast br.) giva sig till fånge resp. fångar, giva sig fången (fångna). (Han) greep them til fongar. OPetri Kr. 119 (c. 1540). The .. finge någre aff the Swenske till fongar. Svart G1 49 (1561). Messenius Blanck. A 3 b (1614). Gifva sig till fånge. Heinrich (1814). Trettiotusende Samniter .. (blevo) dödade eller gjorde till fångar. Kolmodin Liv. 3: 188 (1832). SvH 2: 178 (1905).
b) (†) i uttr. tagas fånge, bliva tillfångatagen. Celsius E14 214 (1774).
c) i uttr. till fånga: taga, förr äv. gripa (ngn l. ngra) till fånga, göra (ngn l. ngra) till sin fånge (sina fångar), tillfångataga; förr äv. (l. bekomma) till fånga, lyckas fasttaga, lyckas göra (ngn l. ngra) till sin fånge (sina fångar); äv. (numera mindre br.) giva sig till fånga, giva sig fången (fångna). (De) hafwa wår .. Fader .. och näste Förwanter .. til fånga tagit. GR 1: 24 (1521). Wij .. grippe honum til fånga. Därs. 6: 397 (1529). (Vi) bekommo .. alt effter handh meer och meer aff Inwånarena tillfånga. Kiöping Resa 13 (1667). Mina poster .. nödgades gifva sig till fånga. IllMilRevy 1898, s. 10. — bildl., särsk. i uttr. ta(ga) sitt förnuft (förr äv. förnuftet) till fånga o. d.
α) (i religiöst spr.) i fråga om förnuftets underordnande under tron o. d. 2Kor. 10: 5 (NT 1526). Förståndet måste wi til fånga taga under trones lydno. Spegel Pass. 71 (c. 1680). Ifrån Barndommen gjorde (man) sig en förtjenst af att taga sitt förnuft till fånga och enfalldeligen tro de orimmeligheter, som Påfven (predikade). Botin Hem. 2: 34 (1756). Dalin (1851).
β) besinna sig; komma på bättre tankar; använda sitt förstånd, vara förnuftig. Hagberg Shaksp. 2: 18 (1847). Det må väl komma .. (dem) att något besinna sig och taga sitt förstånd till fånga. Snällp. 1848, nr 30, s. 2. jfr (†): Han (har) sigh tagat till fånga, i dij han sidst i widtnessmåhlet bekiänner, att hon detta sagdt. VDAkt. 1704, nr 328.
d) bildl. (jfr c slutet). Wij som liffue på werlden här, / äre dödzens fongar. Ps. 1536, s. 47. Jagh är en fattigh fånge / J thenne här werlden så longe / Som itt fåår vppå een öö. Ps. 1572, Andel. wijs. B 2 b. — särsk.
α) (†) i uttr. Guds (ngn gg äv. Herrens) fånge, om person som är hjälplös på grund av sjukdom, som är fjättrad vid sjukbädden o. d. Emporagrius JPärsson A 4 b (1650). Det tächtes Eders höga nåde, mig som een arm, och stoor eländig Herrans Fånge, utj Wexiö Hospital af nåder förhielpa. VDAkt. 1730, nr 674. Hon är en besynnerligen ömkansvärd Guds fånge, then ther ingen mat kan til sig taga. Därs. 1749, nr 489.
β) (numera föga br.) om person som blivit fångad i ”kärlekens garn”, som är blindt förälskad i ngn, (ngns) ”slav”. Iag (dvs. Cupido) är tin (dvs. Dianas) Fånge, / Din öfwerwundne, / Din underlagde, / Träl och Tiäniste-Swän. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). En viss Man, feck i vintras se henne .., och blef straxt hennes fånge. Kling Spect. O 3 b (1735). JGOxenstierna 5: 357 (c. 1817).
γ) i vissa barnlekar. Taga fångar. Norman GossLek. 7 (1878). Därs. 8.
2) person som hålles i fängsligt förvar; särsk. om person som hålles i fängsligt förvar för att avtjäna straff (numera ofta motsatt: arrestant). Om höghtides daghen plägade landzhoffdingen giffua folkena en fånga löösz, .. och hadhe han på then tydh en merkeligh fånga som heet Barrabas. Mat. 27: 16 (NT 1526). De fångar, som förvaras i länsfängelse, krono-, stads-, polis- eller häradshäkte. SFS 1906, nr 97, s. 1. — jfr ARBETS-, BÖTES-, FÄSTNINGS-, GÄLDSTUGU-, LIVS-, LIVSTIDS-, STRAFF-, STRAFFARBETS-, TUKTHUS-, TVÅNGSARBETS-FÅNGE m. fl.
Ssgr (i allm. till 2, i sht fångv.; jfr FÅNG ssgr o. FÅNGA ssgr): A: FÅNG-ARBETE~020, äv. ~200. (fång- 1887 osv. fånge- 1757) arbete som utföres av fånge; jfr FÄNGELSE-ARBETE. Ågren Gell. 105 (1757). Fångarbetet sönderfaller i två hufvudgrupper, det inre, de s. k. hushållsgöromålen för fängelsets eget behof, .. samt det yttre, det i egentlig mening produktiva arbetet. BtRiksdP 1896, VIII. 2: nr 25, s. 16. —
-BEFORDRAN, -BEFORDRING. fångtransport. —
-BETJÄNING. bevakningspersonal (vid fängelse). Branting Förf. 1: 450 (1827; möjl. efter handl. fr. 1798).
-BEVAKNING. (fång- 1835 osv. fånge- 1792) i sht till 2; abstr. o. konkret; jfr BEVAKNING 1 a α o. β α‘. Krono-Betjeningen i Finland .. (har) åtagit sig at för Fånge bevakningen ansvara. FörordnFångForsl. 1792, s. 4. Björkman (1889).
-BIBLIOTEK. NordTFængselsv. 1885, s. 130. (Cellfånge) får .. ur fångbiblioteket låna böcker efter predikantens eller lärarnes val. Sundberg Fångv. 35 (1892).
-BREV. brev till l. från fånge. —
-BRÖD. för fångar(na) avsett bröd; förr äv.: fångkost. Weste (1807). Fångbrödet här i länet skall bestå af 2/3 råg och 1/3 korn. VexiöLT 1842, nr 1, s. 2.
(1) -BYTE. (fång- 17801859. fånga- 16101847. fånge- 16091814) (†) utväxling av (krigs)-fångar. SUFinlH 3: 57 (1609). Handla om fredh, och hålla fångabyte. Schroderus Sleid. 33 (1610). Stilleståndet förlängdes .. på fyra månader, hvarefter fångabytet förrättades. Hallenberg Hist. 3: 90 (1793). SvBL 2: 112 (1859).
(1) -DEPÅ. jfr -LÄGER. Wingård Minn. 8: 78 (1848).
-DRÄKT. för fångar fastställd dräkt. Gerelius CorrSyst. 156 (1825). Fångdräkten hos oss är i regel av grått vadmal för vintern och buldan för sommaren. Östergren (1923).
-FORSLING. fångtransport. Ekelund 1FädH II. 2: 221 (1831). Af fångforsling kan man särskilja två slag .. extra fångtransport .. och .. ordinarie fångtransport. Sundberg Fångv. 183 (1892).
-FÖRARE. (fång- 1800 osv. fånge- 1792) person som medföljer o. bevakar fånge under transport; jfr -GEVALDIGER. FörordnFångForsl. 1792, s. 2. Calonius Suppl. 286 (1813). På fångskjuts skall alltid medfölja dels särskild körsven, dels en fångförare, som tager plats bakom den eller de fångar, hvilka forslas. NF 5: 545 (1882). Ss. fångförare tjänstgöra vid första inforslandet polismän, eljest vanl. fängelsernas vaktkonstaplar och, för kvinnliga fångar, vaktfruar. BKonvLex. 4: 828 (1924).
-FÖRING, förr äv. -FÖRNING. (fång- 1800 osv. fånge- 17201792. -ing 1720 osv. -ning 1800) (numera bl., föga br., i Finl.) transportering av fångar; fångtransport; jfr -FÖRSEL. Confirm. 13/2 1720, s. 3. Gevaldiger åligger att verkställa fångföring och deraf föranledd bevakning. SFS 1865, nr 77, s. 1.
-FÖRPASSNING.
1) abstr.: fångtransport. Östergren (1923).
2) dokument som innehåller av vederbörande myndighet utfärdad order angivande varthän fånge skall föras samt huruvida o. på vad sätt han bör vara belagd med fängsel. SFS 1840, nr 39, s. 2.
-FÖRPLÄGNING. (fång- 1746 osv. fånge- 1798) abstr. o. konkret; jfr -KOST. Raab Reg. 1746, s. 89. Har Gäldenärs fattigdom tilkommit af slöseri, dobbel eller uppenbar vårdslöshet, .. sitte .. i häkte .. samt njute vanlig fånge-förplägning. Stadga 28/6 1798, s. D 1 a. SFS 1842, nr 18, s. 6.
-FÖRPLÄGNINGS-LISTA, r. l. f. (fång- 1892. fånge- 17321736) En fånge förplägningz lista, uppå hvad och huru myckit uppgångit är, till åtskillige Arrestanter, som i Rådstugu fängelset blifvit inhäfftade. VRP 20/11 1732. FångvFörf. 183 (1892).
-FÖRSEL. (†) = -FÖRING. AdP 1800, s. 356. Skulle Gevaldiger under fångförsel .. sjukna .., åligge det honom att .. eftersända närmaste Kronobetjent. Backman Lags. 3: 96 (1819).
-FÖRTECKNING. (fång- 1812 osv. fånge- 17881847) särsk.: utdrag ur fångrullan rörande under den gångna månaden anlända o. avgångna fångar, vilket månatligen skall insändas till justitiekanslern o. justitieombudsmannen. Branting Förf. 1: 449 (1827; möjl. efter handl. fr. 1788). SFS 1906, nr 97, s. 2.
-FÖRTÄRING. (fång- 17961847. fånge- 16991799) (†) fångförplägning; fångkost. Schmedeman Just. 1564 (1699). Backman Lags. 5: 365 (1847).
-GEVALDIGER. polis- l. fångvårdsman som har att värkställa fångtransport o. därav föranledd bevakning; ordinarie fångförare. Backman Lags. 3: 95 (1819). Numera ha flerstädes fånggevaldigernas göromål öfverflyttats å fängelsernas vaktkonstaplar. 2NF 9: 192 (1908).
-GROP. (enst.) grop vari fångar förvaras. Jes. 24: 22 (öv. 1898, Bib. 1917).
-GÅRD. för fångarna avsedd gård å fängelse o. d.; promenadgård, cellgård; stundom äv. allmännare: fängelsegård; förr äv.: fängelse. (Sv.) Fånggård .. (t.) ein Ort, ein Haus, wo Gefangene verwahrt werden. Möller (1790). Anläggning af en fånggård vid Vexiö Kronohäkte, för att bereda fångarne frisk luft. Branting Förf. 1: 442 (1827; möjl. efter handl. fr. 1822). (Cellfångarnas dagliga) Promenader verkställas i derför särskildt konstruerade fånggårdar, bildade af något mer än manshöga tegelmurar, utgående i radiens riktning från en i medelpunkten uppsatt utkik. Sundberg Fångv. 25 (1892).
-HUS. (fång- 17101923. fånga- 15261923. fånge- 16351848) [fsv. fanga hus]
1) (numera bl. arkaiserande) hus där fångar förvaras; fängelse; häkte. (Han) kastadhe .. them in j thet innersta fongahwset. Apg. 16: 24 (NT 1526; Bib. 1917: fängelserummet). Fångehuus böra så lagas och inrättas, at Manfolcken och Qwinfolcken kunna sittia åtskilde. Abrahamsson 762 (cit. fr. 1699). Östergren (1923).
2) [efter liknande uttr. i Bib.; jfr nedan] (i högre, i sht religiös stil, numera föga br.) bildl. om (ställe där ngn lider) kval o. förtryck i eg. l. andlig bemärkelse; särsk. om kroppen ss. själens fängelse l. om jorden ss. människans fängelse. Föör mina siäl vthu fångahuset. Psalt. 142: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: fängelset). Ditt fånghus är din egen kropp. Fröding NyttGam. 13 (1897).
-HUS-PREDIKANT. (numera bl. ngn gg i Finl.) till -HUS 1: fängelsepredikant. Wilskman Eccl. 941 (1782). Slotts Pastor och FångHus Predikant i Jönköping. VDAkt. 1784, nr 333. BerFinlFäng. 1866, s. 289.
-HÅL. (fång- 17341807. fånga- 1740) (†) fängelsehåla. Serenius Q 2 b (1734). Weste (1807).
-JOURNAL. (mindre br.) fångrulla. SFS 1867, nr 52, s. 6. Björkman (1889).
-KAPPA. Fångkappor, som vintertiden påklädas transportfångar. Brink Fäng. 171 (1848).
-KAPPE. (förr i Finl.) kappe spannmål (l. ersättning i pänningar därför) som lämnades till kronolänsmännen ss. ersättning för ombesörjandet av fångtransporterna. HforsD 1875, nr 4, s. 1. KomBetFångforslFinl. 1877, s. 3.
(1, 2) -KEDJA. kedja varmed fånge är fängslad; äv. bildl. Lind (1749; under schliesz-kette). De sår, som fångkedjorna skaft i hans lemmar. Rydberg Sägn. 65 (1874). Böök ResTyskl. 177 (1916).
-KISTA. (fång- 1549 osv. fånge- 16661668) (†) (mindre) fängelse; häkte. VgFmT II. 6—7: 40 (efter handl. fr. 1549). (Den som stulit dömdes) at sittia 3 dagar uthj fångekistan och sedan undergå kyrkioplicht. BtFinlH 2: 317 (1668).
-KLÄDER, pl. fångdräkt. Mentzer Fäng. 31 (1872).
-KNEKT. (i sht förr) fångvaktare; vaktkonstapel. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 173 (1809). Dalin (1851).
-KOLONI. (År 1919) anordnades .. en s. k. fångkoloni .. vid Singeshult i .. Kronobergs län, där manliga straffångar under något friare former sysselsättas med nyodlingar å mossmarker och med andra landtarbeten. 2NF 35: 1131 (1923).
-KONSTAPEL. vaktkonstapel vid fängelse. PT 1910, nr 10 A, s. 4. —
-KOST. (den) kost som fånge erhåller; jfr -FÖRPLÄGNING. Vanlig fångkost, den reglementerade förplägnaden utan tillgång till extraförplägnad. Oscar I Straff 48 (1840). Bryter fånge mot anbefalld ordning, må han tillrättavisas med .. förknappning af vanlig fångkost. SFS 1867, nr 52, s. 5.
-KÄRRA. (i fråga om ä. förh.) kärra som användes för fångtransport. Dixelius-Brettner Prästd. 227 (1920).
-LISTA, r. l. f. (fång- 1770 osv. fånge- 1799) förteckning över fångarna i ett fängelse o. d.; handrulla. InstrOmbudsm. 9/3 1770, § 11. Tengwall Tank. 27 (1799). Östergren (1923).
(1) -LÄGER. läger för internering av krigsfångar. Schulthess 2157 (1921). BKonvLex. (1924).
-MEDEL, pl. (fång- 1842 osv. fånga- 1734. fånge- 17141759)
1) (†) till fångarnas underhåll anslagna pänningmedel, fångvårdsmedel. SthmStadsord. 2: 367 (1714). Har man å embetes vägnar missgierningsmannen fängsla låtit; niute tå han uppehälle af almänna fångamedel. SB 1: 3 (Lag 1734). Kindblad (1871).
2) om fångarnas egna pänningmedel. —
-PASS. (fång- 1799 osv. fånge- 1752) (numera bl. ngn gg i Finl.) fångförpassning (se d. o. 2). LReg. 474 (1752). FångvFörf. 336 (1892; efter cirkul. 1863). Hahnsson (1896).
-PERSONAL. samtliga fångar i ett fängelse. Föra Journalerne öfver Fångpersonalen. SFS 1835, nr 19, s. 4. Kindblad (1871).
-PREDIKANT. (numera bl. tillf.) fängelsepredikant. Gynther Förf. 3: 346 (1852; sannol. efter handl. fr. 1821). I ecklesiastikt hänseende utgör fångpersonalen inom hvarje fångvårdsanstalt en särskild församling, hvars herde är fångpredikanten. Sundberg Fångv. 155 (1892).
-PRÄST. (fång- 17341882. fånge- c. 17171792) (numera bl. tillf.) fängelsepräst. MFlorinus (c. 1717) hos Hagström Herdam. 1: 341. NordTFængselsv. 1882, s. 261.
-RULLA, r. l. f. rulla över fångarna i ett fängelse; jfr -JOURNAL. FångvStyrInstr. 9/4 1869, § 12. —
-RUM. (fång- 1764 osv. fånge- 1774) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) rum för förvaring av fångar; cell (jfr d. o. 1 c). BtKännVLand 5: 92 (1764). Hvarje fångrum förses med någon andelig bok, tjenande till väckelse och förbättring. SFS 1846, nr 43, s. 3. Lundin o. Strindberg GSthm 610 (1882).
-SEDEL. Då fånge af Gevaldiger emottages, skall .. till denne aflemnas .. fångsedel, upptagande, jemte namnet, fångens ålder och utseende, orsaken till häktandet samt .. förteckning på hans medföljande tillhörigheter. SFS 1865, nr 77, s. 2.
-SKJUTS. (fång- 1800 osv. fånge- 17341812)
1) (i sht i fråga om ä. förh.) fångtransport (medelst hästskjuts); hästskjuts varmed fångtransport värkställes. ResolAllmogBesvär 1734, s. I 2 a. Betalning för Fångeskiuts. Därs. 1748, s. B 4 b. Den illa gör han illa far, sa’ den som åkte på fångskjuts. Granlund Ordspr. (c. 1880). NF (1882; se under -FÖRARE).
2) (förr) skyldighet att bekosta l. värkställa fångtransport. Påstbönder äro frikallade för fångeskiuts. Nehrman PrCr. 117 (1759). Fångskjuts .. var förr en särskild art af den s. k. fria kronoskjutsen, som utan ersättning vid behof borde af jordinnehafvare presteras. 1734 beviljades ersättning för sådan skjuts. NF (1882).
-SPILLAN. jur. fångspillning. WoJ (1891).
-SPILLNING. jur. KungörMissgerningsman 10/9 1823, s. 3. Fångspillning .. eger rum, då ämbets- eller tjensteman, som har inseende öfver fånge, släpper honom lös med vilja eller af vårdslöshet. NF (1882).
-SPORRE. (fång- 1907. fånga- 1565. fånge- 1549) (förr) ett straffredskap. BtFinlH 3: 238 (1549). Fångsporrar .. d. v. s. tunga vigter, som bundos vid fötterna på de fångar, som skulle sitta på den skarpkantade trähästen vid gödselstaden. VgFmT II. 6—7: 40 (1907).
-STOCK. (fång- 1749 osv. fånga- 1700. fånge- 16521790) (förr) ”stock” vari fånge fastsattes. Wollimhaus Ind. (1652). PT 1900, nr 143, s. 3.
-STYRELSE. (†) fångvårdsstyrelse. Oscar I Straff 86 (1840). ÖoL (1852).
-TORN. (fång- 1749 osv. fånga- 15341845. fånge- 15441858) [fsv. fanga torn] (i fråga om ä. förh.) torn(byggnad) för förvaring av fångar; fängelsetorn. GR 9: 385 (1534). Lät han kasta them i thet aldraversta fångatornet. LPetri Kr. 91 (1559). Böttiger i SAH 50: 302 (1874).
-TRAKTAMENTE. (fång- 1784 osv. fånga- 17091730. fånge- 16961759) för fånge utgående traktamente; numera bl. om traktamente till fångförare för fånges underhåll vid transport. FångvFörf. 19 (1892; enl. resol. 1863).
-TRANSPORT. forsling av häktad person till fängelse, domstol o. d.; äv. konkret, om de transporterade fångarna jämte bevakning o. d.; jfr -BEFORDRAN, -BEFORDRING, -FORSLING, -FÖRING. Ordinarie, extra fångtransport. BtRiksdP 1812, 4: 2653. (Länshäktena) skulle .. tjena till .. att herbergera fång-transporterna. Oscar I Straff 99 (1840). Fångtransport verkställes (sjöledes, på järnväg eller medelst gästgifvareskjuts) af fånggevaldiger eller på landet af länsman, fjärdingsman eller annan pålitlig person. Kôersner PolHlex. (1883). Sundberg Fångv. 187 (1892).
(1) -UTVÄXLING~020. utväxling av (krigs)-fångar; jfr -BYTE. Dalin (1851). Underhandla om stillestånd och fångutvexling. Malmström Hist. 1: 157 (1855).
-VAGN. vagn (numera särsk.: järnvägsvagn) som användes till l. är avsedd för fångtransport. Brink Fäng. 263 (i handl. fr. 1847). Sundberg Fångv. 187 (1892).
-VAKTARE. (fång- c. 1638 osv. fånga- 1541c. 1765. fånge- 1700) (numera icke i fackspr.) person som har att bevaka fångarna i ett fängelse; fångkonstapel; jfr -KNEKT. Apg. 16: 23 (Bib. 1541). Björkman (1889).
-VAKTMÄSTARE~0200. (förr) föreståndare för fängelse o. d.; jfr FÄNGELSE-DIREKTÖR. BoupptVäxiö 1785. Corrections-inrättningen (behöver) .. en Fångvaktmästare som bevarar husets säkerhet och lugn, och ett tjenligt antal Fångknektar, för att kunna i hvarje del af huset följa fångarnes göromål och uppförande. Löwenhielm Corr. 61 (1826). Warburg Rydbg 1: 25 (1900).
-VALV. (i fråga om ä. förh., i sht i vitter stil) fängelsevalv. Stagnelius (SVS) 4: 190 (c. 1820). Ett underjordiskt fånghvalf. Atterbom FB 70 (1839).
-VISA, r. l. f. (fång- 18071824. fånge- c. 17101759) (i sht förr) visa som skildrar en fånges (brottslings) levnadsöde (ofta skriven l. angiven ss. skriven av fången själv). KKD 3: 174 (c. 1710). The så kallade fånge-visor .. (få) aldeles icke .. tryckas och försäljas. Wilskman Eccl. 438 (i handl. fr. 1749). Efter .. exsecutioner uti lifssaker, plägar fånge-visor tryckas. Nehrman PrCr. 323 (1759). DA 1824, nr 167, s. 4.
-VÅRD, se d. o. —
-VÅRDARE. (fång- 1848 osv. fånga- 17991833) (i Finl.) person som har uppsikt över fångarna vid stads-, härads- l. tingslagshäkte. Flintberg Lagf. 3: 351 (1799). År 1863 .. (erlade) Lempälä socken till sin fångvårdare .. 3 tunnor 12 kappar. BerFinlFäng. 1866, s. 183. FFS 1898, nr 48, s. 23.
-VÄKTARE. (fång- 1901. fånga- 1526. fånge- 1641) (numera knappast br.) fångvaktare. Apg. 16: 23 (NT 1526; Bib. 1541: -wachtaren). Hirn Hearn Exot. 1: 115 (1901).
B (numera bl. i ssgn -HUS): FÅNGA-BULT. [fsv. fangabult] block (se BLOCK, sbst.1 1); jfr BULT, sbst.1 4. I .. (kungsgården Orreholmens) fängelse funnos 1 halsjern med kedja, 2 fångabultar med kedjor och 2 fångasporrar. VgFmT II. 1: 56 (cit. fr. 1565).
-BYTE, -HUS, -MEDEL, -SPORRE, -STOCK, -TRAKTAMENTE, -VAKTARE, -VÅRD, -VÅRDARE, se A.
C (†): FÅNGE-ARBETE, -BEVAKNING, se A.
-BOD. [fsv. fanga bodh] fängelse. Kasta någhon j tornet eller fångebodhen. Helsingius S 4 a (1587).
-BYTE, -FÖRARE, -FÖRING, -FÖRPLÄGNING, -FÖRPLÄGNINGS-LISTA, -FÖRTECKNING, -FÖRTÄRING, -HUS, se A.
-KAMMARE. fängelserum. Källaren eller labian kallas i ett gammalt syneinstrument af 1656 ”fångekammaren under vaktmästarekammaren”. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 58 (cit. fr. 1656). SthmStadsord. 2: 365 (1714).
-KISTA, -LISTA, -MEDEL, -PASS, -PRÄST, -RUM, se A.
(1) -SKIFTE. fångutväxling. Cartel 1713, s. B 3 a. —
-SKJUTS, -SPORRE, -STOCK, -TRAKTAMENTE, -VAKTARE, -VISA, -VÄKTARE, se A.
(1) -VÄXLING. fångutväxling. Loenbom Stenbock 2: 85 (1758). Därs. 4: 156 (1765).
Avledn.: FÅNGELIG, adj. till 2; i uttr. bliva fångelig antagen, tagas i fängsligt förvar, bliva häktad; jfr FÄNGSLIG 1 a. GR 25: 226 (1555).
FÅNGSKAP, n. (†) till 1: fångenskap (se d. o. 1). I wårt fångskap wij på wår förlossning bidet. Fånge 45 (c. 1710). GGSchillingh (1710) i HC12H 2: 35.

 

Spalt F 1999 band 9, 1926

Webbansvarig