Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIALEKTOLOGI di1aläk1tolågi4 l. -tå- l. -tω-, l. -lo-, i Sveal. o. Norrl. äfv. -ji4, r. l. f.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[jfr t. dialektologie, eng. dialectology, nylat. dialectologia (jfr t. ex.: Dialectologia, eller samling af alla provincialord, som jag kunnat samla sjelf eller genom vänner och ej äro brukliga in lingua communi. E. Benzelius (1737) i SAH 58: 321), af lat. dialectus, gr. διάλεκτος (se DIALEKT) o. gr. –λογία, vetenskap, lära]
språkv. vetenskap(en) om dialekterna (i ett språk), dialektforskning, bygdemålsforskning. G. Dalin (1871). Under senaste tid har den italienska dialektologien frambragt värk af det yppersta värde. J. A. Lundell (1879) i Landsm. 1: 487. NF (1880). G. D., Docent i svensk dialektologi. Lunds univ. katal. 1907, h. t. s. 13.

 

Spalt D 1186 band 6, 1912

Webbansvarig