Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARMATUR ar1matɯ4r, r. (f. Almqvist, Dalin); best. -en; pl. (i sht i bet. I 5 o. II 2) -er.
Etymologi
[jfr t. armatur, eng. o. fr. armature, af lat. armatura (jfr ARMYR), vbalsbst. till armare (se ARMERA)]
I. mil.
1) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) abstr.: anskaffande af vapen (o. krigsmanskap); rustning; jfr ARMERING 1. N. Av. 20 Dec. 1655, nr 1. RARP 6: 43 (1657). Hvarföre Ryssland giör sådan armatur åhrligen till siös ock lands. 2 RARP 4: 65 (1726).
2) [jfr lat. levis l. gravis armatura, lätt l. tungt rustadt manskap; jfr äfv. ä. eng. armature] (†) väpnadt manskap, krigsstyrka. RARP V. 2: 161 (1655). Fäldt Marskalck Douglas medh Wäst-Göthe Armatur, til Häst och Foot. N. Av. 4 Sept. 1657, Part. Medh Borgerskapet (i Stockholm) hålles hwart åhr mönstring, .. och består theras armatur vthi 15 Compagnier. S. Rosenhane i HSH 31: 41 (1663).
3) bestyckning (å fartyg); jfr ARMERING 2 b. Naut. ordb. 16 (1840). — jfr SJÖ-ARMATUR.
4) [jfr sv. dial. si så, nu har ja hela armaduren på mä, nu är jag klädd (Rietz 13)] (föga br.) rustning (för person); skyddande betäckning (för kroppsdel). (Boxhandskarna) af oxläder .. (voro) sannolikt samma armatur, som Amykos säges hafva uppfunnit. Palmblad Fornk. 1: 166 (1843). Ekbohrn Främ. ord (1878).
5) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) segertecken, trofé; ornament föreställande en trofé. Afmåhlning och kort Beskrifning uppå den Provincial Fahna, som är tagen af (dvs. från) Ryszarna wid Dorpt, tillijka med flere armaturer. (1700; titel). Hwad en konstig (dvs. konstfärdig) Mästares hand .. will elliest pryda Stycket med, såsom armaturer, Sinnbilder, Symbola eller annat. Grundell Artill. 68 (1705). Wijnblad Våningshus 2: C 4 a (1756).
6) [jfr ryska armatura] (i Finl., förr) vapenplåt (till schakå). Armatur af Koppar med en ziffra, en bokstaf och en punkt. SPF 1833, s. 417.
II. i fysikalisk o. teknisk anv.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] fys. i fråga om magnet: järnstycke o. d. (ofta försedt med en hake l. ring för vidfästande af en tyngd) afsedt att förstärka magnet (gm kontakt med dess poler); ankare (se ANKARE, sbst.2 II 4); jfr ARMERING 3 a samt VAPEN. Duræus Naturk. 49 (1759). Dahlander Elektr. 65 (1882). Lyftkraften hos en magnet tilltager .., om man .. gradvis ökar belastningen af dess armatur. Düben Thompson 98 (1896).
2) fys. o. tekn. i fråga om elektricitetsmaskiner.
a) [eg. utvidgad anv. af 1; jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (spole l. spolsystem af isolerad metalltråd med kärna af mjukt järn bildande den) del af (en) dynamomaskin i hvilken den elektriska strömmen alstras; induktor. Armatur för elektriska motorer. Patent nr 628 (1887). De armaturer, som förekomma uti nutidens dynamos, .. indelas .. i ring- och truminduktorer. 2 Uppf. b. 3: 45 (1896). — jfr CYLINDER-, DUBBEL-, GENERATOR-, KLOT-, POL-, RADIAL-, RING-, SKIF-, TRUM-ARMATUR m. fl.
b) [eg. ur 3 utvecklad anv.; jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] om utrustning vid influensmaskiner hvilken består af (å rörlig skifva af glas o. d. fästa) stanniolbeläggningar o. d. Düben Thompson 53 (1896).
3) tekn. i allm.: (metallisk) förstärkning (afsedd att öka ngts hållbarhet, motståndskraft osv.); i sht om beklädnad, beläggning o. d. Hela (ler-)manteln (vid klockgjutning) förstärkes .. med jernhängslen och band. På denna armatur äro hakar anbragte. Almroth M. tekn. 137 (1838). Armaturen i hvarje (betong-)skifva består af en serie långsgående jernstänger. Patent nr 9105 (1898); jfr ARMERA 3 b.
4) tekn. (metallisk) omklädnad kring elektrisk kabel; jfr ARMERING 3 c. N. Rahm i NF 19 (1895). — jfr BLY-, JÄRN-ARMATUR m. fl.
5) tekn. kollektiv benämning på vissa metalldelar (till utstyrsel) vid belysningsanläggningar (med gas l. elektricitet); i sht om lamparmar, kronor o. d.; jfr MONTERING. VL 1897, nr 236, s. 3. (Firman C.) som utfört de elektriska belysningsledningarna och äfven levererat det mesta af härtill hörande armatur. Wåhlin Gbgs stadsbibl. 37 (1900). Butiken belyses af 25 auerlampor i prydliga gasarmar och kronor af mässing. Armaturen är från en firma i Berlin. LD 1901, nr 81, s. 2. — jfr BELYSNINGS-ARMATUR.
6) tekn. i fråga om vissa tillbehör (af metall) till maskiner osv.; i sht ss. kollektiv benämning för vissa till ångpannors skötsel, kontroll o. d. erforderliga apparater; jfr MONTERING, GARNITYR samt ARMERA 3 d. Tekn. tidskr. 1872, s. 118. Hvarje ångpanna måste .. vara försedd med nedannämde anordningar, hvilka med ett gemensamt namn bruka kallas armatur: .. Säkerhetsventil .. Matareventil .. Utblåsningskran .. Glasrör och profkranar, för utvisandet af vattenhöjden i pannan .. Manometer (osv.). Frykholm Ångm. 118 (1881, 1890). Ej må inmuradt förbindningsrör emellan (ång-)panna och armatur vara af tackjern. FFS 1888, nr 15, s. 11. I. Armatur för Ånga .. II. Armatur för Vatten .. III. Armatur för Syror. Katal. fr. armaturfabr. i Lund Innehållsfört. (1900). — jfr MASKIN-, SYRE-, VATTEN-, VÄRMELEDNINGS-, ÅNG-, ÅNGPANNE-ARMATUR m. fl.
Ssgr: (II 6) ARMATUR-FABRIK103~02. Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 88. Armaturfabriken i Lund, den största i sitt slag i Sverige för tillverkning af kranar, ventiler, ånghvisslor m. m. Sv:s land o. folk 800 (1901).
(II 2 a) -KÄRNA~20. induktorkärna. H. Håkanson i Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 58.
(II 2 a) -LINDNING~20. (af isolerad metalltråd bestående) lindning kring induktorkärna. Patent nr 3704 (1892). 2 Uppf. b. 3: 75 (1897). jfr -VECKLING.
(II 2 a) -REAKTION~002. Med armaturreaktion förstås armaturströmmens inverkan på magnetismen. A. Lindström i Tekn. tidskr. 1900, A. M. s. 63.
(II 2 a) -RING~2. ring (af järn) på hvilken induktortråden är upplindad l. fäst; ringformig armaturkärna. Anordning vid armaturringar för dynamomaskiner. Patent nr 6145 (1894). 2 Uppf. b. 3: 69 (1897).
(II 2 a) -STRÖM~2. elektrisk ström i induktor, induktorström. E. Danielson i Tekn. tidskr. 1893, A. M. s. 12. 2 Uppf. b. 3: 37 (1897).
(II 2 a) -TRÅD~2. metalltråd upplindad kring induktorkärna, induktortråd; jfr -LINDNING. Tekn. tidskr. 1889, s. 220.
(II 2 a) -VECKLING~20. (mindre br.) = -LINDNING. H. Håkanson i Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 58.

 

Spalt A 2306 band 2, 1901

Webbansvarig