Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ADVOKAT ad1vωka4t (advoca´t Weste), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pl. best. advocatren Wennæsius 193 (1680))
Etymologi
[af t. advocat, lat. advocatus, eg. tillkallad; sedan: sakförare, ombud]
Äro mong fremmande ord af then wigt, at thet är .. nästan ogiörligit, at få beqwemliga Swenska ord vppå them .. Såsom .. advocat. Swedberg Schibb. 219 (1716).
1) sakförare; lagfaren person, som har till yrke att föra (l. i ett särskildt fall för) andras talan inför rätta l. i allm. att tillhandagå med råd o. dåd i rättssaker. Paracletus är en Aduocat, förspräkare eller bijstånd in för Retta. Joh. 14: 16 randanmärkning (Bib. 1541). Advocater och Procuratorer. K. M:tz rättegångs process 1615, s. C 2 b. Processordn. för Sthm 1661, s. A 2 b. Advocater .. eller sådana, som nära sig ther med, at the för rätta framföra andras saker. Nehrman Pr. civ. 158 (1751). Advocaten uti Svea Håf-Rätt (N. N.). PT 1758, nr 9, s. 4 (jfr HOFRÄTTS-ADVOKAT). — i pl. ss. namn på en sällskapslek (jfr ADVOKAT-LEK). Advocaterne. Denna lek består .. deruti, att vid anklagelser som göras ingen får svara sjelf, utan Advocaten måste svara. Sedan sällskapet satt sig i ring, är en hvar den andras Advocat. Stiernstolpe Lekar 71 (1817). — jfr BOND-, BRÄNNVINS-, GENERAL-, KRONO-ADVOKAT.
2) försvarare, förespråkare (i allm.) (Jesu,) var min trogne advocat, när satan mig försmäder. Vultejus 136 (1686). Botin Hist. 2: 168 (1792). Hagberg Shaksp. 8: 384 (1849). Trots min föresats att skrifva opartiskt .. finner jag, att jag ofta uppträdt såsom advokat för mig själf och velat försvara mitt handlingssätt. De Geer Minnen 2: 109 (1892).
3) ord- l. lagvrängare. Nordforss (1805). Dalin (1850). — jfr ADVOCERA 2.
4) [af advocatus i latinska handlingar från Sv:s medeltid] (†) fogde. (Uppland o. underlydande provinser) äre fordom af twänne särskilte Landzhöfdingar handhafde, vnder titel af Advocater och Kongl. Embetesmän. Peringskiöld M. Upl. 9 (1710). — jfr FOGAT, FOGDE.
Ssgr (mestadels till 1): ADVOKAT-BEVISNING103~ 020. Argumentatio per retorsionem (= ”advokatbevisning”, som vederlägger genom följddragning af det medgifna). Afzelius Log. 76 (1864).
-BYRÅ~20 l. ~02. byrå l. kontor, där man tillhandagår allmänheten med biträde i allehanda juridiska frågor o. mål. Schulthess (1885).
-FISKAL, se d. o. —
-KNEP~2 (jfr 3). Möller (1790). Trolle-Wachtmeister 2: 14 (1814).
-KONST~2. Universitetet såsom sådant har väl att lemna undervisning .. i juridik, men ej i advokatkonst. Claëson 2: 255 (1857).
-KONTOR~02. = -BYRÅ. B. F. Olsson i NF 3: 1156 (1880). HD 1886, nr 58. —
-LEK~2. (jfr under 1) [jfr fr. jeu de l’avocat] en pantlek, hvari alltid en annan än den tilltalade skall svara. Hubendick 85 (1879, 1883).
-PÄRON~20. [af t. advogato(-birne), eng. avocado (pear), af sp. avocado l. aguacate, af aztekiska ahuacatl] bot. frukt af Persea gratissima Gärtn. N. J. Andersson i NF (1875).
-SAMFUND~20 l. ~02. Sveriges advokatsamfunds Stockholmsafdelning. SD (L) 1893, nr 312, s. 8. —
-STÅND~2. Tiden 1848, nr 96, s. 1. Svedelius Statsk. 1: 170 (1868).
-TVÅNG~2. ovillkorlig skyldighet att i rättegång använda advokat. NF (1875).
-YRKE~20. Dalin (1850). L. Annerstedt i NF (1875).
Anm. ADVOKATS- är jämförelsevis sällsynt: Advokats-knep. Nordforss (1805). Weste (1807). Lindfors (1815). Meurman (1846). Advocatsnamnet. Nehrman Pr. civ. 161 (1751). Advokatsprosa. Törneros Bref 59 (1824). Clerk .. Advocats-skrifvare. Serenius (1734).

 

Spalt A 71 band 1, 1898

Webbansvarig