Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄND vän4d, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. tillf.) motsv. VÄNDA, v. I 1, II 1, IV 1, särsk.: vändning (i konkretare anv.) l. vända (se VÄNDA, sbst. 1 a). (Hunden) Don rullade sig några vänd i snön. Knöppel SvRidd. 186 (1912). På ett litet vänd var de långt utanför stan. Lagerkvist Gäst 46 (1925).
Spalt V 2119 band 38, 2019