Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOKLIGEN l. TOKELIGEN l. TOKLIGA, adv.
(†) på ett tokigt (se TOKIG 2 b γ) sätt; oriktigt, felaktigt. Höra Mässa, thett skal tu icke här förstå som een part toocklighen meena, att tu ordh frå ordh skall höra Mässan aff prästen. Ernhoffer Ench. 5 b (1591). Klädnan .. warder toklighen aff Silkesstickaren stickad, och anwänd til pråål. Schroderus Comenius 509 (1639). Möller (1755).
Spalt T 1892 band 35, 2006