Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPA (numera bl. ss. senare led i ssgn ÖL-SUPA ø3l~sɯ2pa), r. l. f. (FolklEtnSt. 1: 296 (1679) osv.) ((†) n. VDAkt. 1729, nr 88, Hyltén-Cavallius Vär. 2: 192 (1868)); best. -an (ss. n. -at).
supanmat; särsk. om soppa l. välling o. d.; förr möjl. äv. om spad l. sky; numera bl. ss. senare led i ssgn ÖL-SUPA. Winsupa .. Möörthar m(e)d supa. HovförtärSthm 7⁄8 1636 C (möjl. om spad l. sky); möjl. att hänföra till SUPA, v. 8 e. Een lijten Supa, kookat af Nio slagz bärandes Trä. FolklEtnSt. 1: 296 (1679). Jag fylla will ditt skrof, med supa, kött och bröd. Livin Kyrk. 134 (1781). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 151 (1868). — jfr VIN-SUPA.
C: SUPE-FAT, se A.
D: SUPES-FAT, se A.
Spalt S 14565 band 32, 1998