Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUNSEGEL sun3~se2gel l. SUNNSEGEL sun3~-se2gel, n.; best. -glet; pl. =.
Ordformer
(sun- 1840 osv. sunn- 1944 osv.)
Etymologi
[sannol. av t. sonnensegel, av t. sonne (se SOL, sbst.1) o. segel (se SEGEL, sbst.1), o. med anslutning till SUN- i SUNDÄCK]
sjöt. solsegel (se d. o. 1), soltält; jfr SUNTÄLT. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Som satt och dåsade under sunseglet. Forss VindBlås. 192 (1942). Harlock (1944).

 

Spalt S 14563 band 32, 1998

Webbansvarig