Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIGREM sti3g~rem2, förr äv. STEGREM, r. l. f.; best. -remmen; pl. -remmar.
ridk. stigläder; jfr STIGBYGEL-REM. KlädkamRSthm 1710 C, s. 323 b. (Hästen) war .. så stor, att jag icke på annat sätt kunde komma upp på honom, utan måste sättia foten uti stegremmen. Roland Minn. 3 (c. 1748). SDS 1901, nr 86, s. 4.
Spalt S 11724 band 30, 1989