Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIGREM sti3g~rem2, förr äv. STEGREM, r. l. f.; best. -remmen; pl. -remmar.
Ordformer
(steg- 17101749. stig- 1814 osv.)
Etymologi
[efter t. steigriemen, av steigen, stiga (se STIGA, v.3) o. riemen, rem (se REM, sbst.1), elliptiskt för: steigbügelriemen (se STIGBYGEL-REM)]
ridk. stigläder; jfr STIGBYGEL-REM. KlädkamRSthm 1710 C, s. 323 b. (Hästen) war .. så stor, att jag icke på annat sätt kunde komma upp på honom, utan måste sättia foten uti stegremmen. Roland Minn. 3 (c. 1748). SDS 1901, nr 86, s. 4.

 

Spalt S 11724 band 30, 1989

Webbansvarig