SPIKA spi3ka2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. till sv. slang spik, seger, förstaplats, möjl. utlöst ur ssgr ss. SPIK-SÄKER, adj.2, i fråga om säker l. klar seger, l. SPIK-RAK, i fråga om seger vunnen gm att segraren gått rakt (o. därigm snabbast) på målet]
Spalt S 9648 band 29, 1984
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se