Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNOPA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. snopa, förgäves vänta, sv. dial. snopa, vänta länge, dröja o. vänta, skämmas, blygas, snoka l. vädra (om hund); jfr fvn. snópa, sitta o. hänga (nor. dial. snopa, sitta o. hänga väntande, sitta förlägen l. snopen, snaska, snylta, snoka, snatta), d. dial. snobe, gå o. vädra efter (jfr äv. lt. snopen, (hemligt) snaska, nl. (möjl. från lt. lånat) snoepen o. fris. snopen, båda med bet.: hemligt snaska, hemligt umgås med kvinna); sannol. i avljudsförh. till fvn. snapa, snylta (jfr SNAPRA), sannol. besläktat med SNAPPA. — Jfr SNOP, sbst.1, SNOP, adj.1, SNÖP]
(†) sitta (där) skamsen l. förlägen l. snopen (med hängande armar), vara skamsen osv.; äv.: sitta (hungrig o. med ett glupskt o. d. utseende i ansiktet) o. vänta på att bli bjuden på mat, snålas efter mat. (Två sniglar hade krupit på guldet, så att det svartnat o. fått gropar. Fiolmodi kvad:) Alt will sigh i olycka wända: / Dy seer jag surt ut, och snopar, / At sniglarna gullit ha gropat. Verelius Gothr. 15 (1664; isl. orig.: Snaudr mun eg snopa). (Utgrävare), som i sit falska hopp .. (att finna värdeföremål i jordkullar) hafa snopat och fått hänga näsan öfer et murkit ben, en krossader lerkruka, några kol eller annat odyrt. Wettersten Forssa 30 (c. 1750). (Sv.) Snopa .. (dvs.) hafwa ett styggt ansigte och hungrig mage, (lat.) vultu tetrico & ventre famelico esse. Schultze Ordb. 4661 (c. 1755; angivet ss. föråldrat).

 

Spalt S 8173 band 28, 1980

Webbansvarig