Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNILLING, m.; pl. -ar (Broman).
Etymologi
[av fvn. snillingr, avledn. av snild, duglighet, vältalighet (se -SNILD]
(†) (i något avseende) högt begåvad l. mycket framstående l. skicklig man. Broman Glys. 1: 16 (c. 1730). jfr: (Sv.) Ord-snilling .. (dvs.) wältalig: (lat.) disertus, orator. Spegel 455 (1712).

 

Spalt S 8120 band 28, 1980

Webbansvarig