Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMICKFULL smik3~ful2 l. (vid emfas)4 4 (smi’ck fúll Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. smickfull; jfr nor. dial. smickfull; av (SMICK, interj., l.) SMICKA, v.2, o. FULL, adj.; eg. betecknande ngt ss. så fullt att det är nära att brista med en smäll; med avs. på bet. jfr KLICK-FULL, SMACKFULL, SMOCKFULL, SMÄCK-, SMÄLL-FULL]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) alldeles full l. fylld, smockfull, proppfull; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om person, liktydigt med: mycket l. redlöst berusad, stupfull. Smikkfull (dvs.) .. Öfwerfull, så full at intet mer kan slås til. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755). Ahlman (1865; äv. oeg.). Här har jag granskat trakten i kikare, säger Askimsbadets föreståndare, .. och jag kan inte se en klippa, inte en vik, inte en väg, som inte är smick- och smockfull av badare! GbgP 1948, nr 206, s. 1.

 

Spalt S 7517 band 28, 1979

Webbansvarig