Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMICKFULL smik3~ful2 l. (vid emfas)4 4 (smi’ck fúll Dalin), adj.; adv. -T.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) alldeles full l. fylld, smockfull, proppfull; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om person, liktydigt med: mycket l. redlöst berusad, stupfull. Smikkfull (dvs.) .. Öfwerfull, så full at intet mer kan slås til. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755). Ahlman (1865; äv. oeg.). Här har jag granskat trakten i kikare, säger Askimsbadets föreståndare, .. och jag kan inte se en klippa, inte en vik, inte en väg, som inte är smick- och smockfull av badare! GbgP 1948, nr 206, s. 1.
Spalt S 7517 band 28, 1979