Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGLA, v.2 -ade.
Etymologi
[jfr ä. d. segle, got. sigljan, fsax. siglian (mlt. segelen), mnl. segelen (holl. zegelen), ffris. siglia, mht. sigelen (t. siegeln), mlat. sigillare; avledn. av SIGILL; i sv. sannol. lösgjort ur försigla (se FÖRSEGLA, v.2). — Jfr BESEGLA, v.1, INSEGLA, v.1]
(†) = FÖRSEGLA, v.2 (1 o.) 3; äv. bildl. Hör: JEsaias känner, / At lagen siglad är, / In til Gudz känne swenner. Bureus Nym. 8: 4 (1637; med hänv. till Jes. 8: 16). (Sv.) Sigla, försigla .. (lat.) signare, obsignare. Spegel 402 (1712).

 

Spalt S 2252 band 25, 1967

Webbansvarig