Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SECKLA sek3la2 l. säk3la2, v., l. SICKLA sik3la2, v.1, -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -AN (†, VRP 1677, s. 180).
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr., förr äv. refl.: dregla; särsk. om litet barn. Hon hade ländt (dvs. lånat) een guld Ringh af henne föregifwandes sigh willja bota itt barn med samma Ringh som secklar sigh. VRP 1677, s. 173. Hästens dreglande (secklande i Wästergötland och Nårrland). Rothof 202 (1762). Bucht SprHärnös. 126 (1962; i Härnösand; angivet ss. starkt bygdemålsfärgat).
Spalt S 1538 band 24, 1965