Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SECESSION se1seʃω4n l. ses1– l. säs1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(numera nästan bl. i a o. b) söndring; fraktionsbildning; utbrytning o. d. Elliest är stoor apparence (dvs. utsikt), att altt på ChurSachssens sijda, will råka vthi större och större confusion, och att wägen mehr och mehr præstrueras (dvs. beredes) till een secession, der på dee Keyserske emissarij impigré (dvs. oförtrutet) arbeeta. HSH 25: 208 (1633). Dalin (1871). 2SvUppslB (1953). — särsk.
a) (fullt br.) hist. om sydstaternas utträde ur den nordamerikanska unionen 1860—1861. SvUppslB (1935).
b) (i sht i fråga om ä. förh.) konst. förhållandet att en grupp konstnärer (i allm. med en modernistisk, antiakademisk inställning) bryter sig ut ur en förefintlig konstnärssammanslutning o. anordnar egna, strängt sovrade utställningar; äv. konkret(are), ss. beteckning för den utbrutna konstnärsgruppen. Ekbohrn (1904). 2NF 18: 1318 (1913). 2SvUppslB (1953).
-POLITIK. (numera knappast br.) politik som syftar till politisk söndring l. fraktionsbildning o. d. Kjellén Stormakt. 1: 222 (1905).
Spalt S 1536 band 24, 1965